Målning

Den bohuslänske folklivsmålaren Carl Gustaf Bernhardson (1915 - 1998) ägnade stora delar av sitt liv åt att skildra kustbornas villkor, levnadssätt och föreställningsvärld. Han gjorde det i målningar, böcker, uppteckningar och ortnamnskartor och har efterlämnat ett unikt material, en guldgruva för var och en som är intresserad av det gamla Bohuslän.
Carl Gustaf Bernhardson föddes 1915 i Grundsund på Skaftö i mellersta Bohuslän.
Fadern, Martin Bernhardson, var fiskare på egna kutten "Welfare", modern Lydia var lantbrukardotter från en gård några kilometer från Grundsund. När Carl Gustaf Bernhardson var tre år blev modern sjuk och tillbringade mycket tid på sjukhus samtidigt som fadern var på sjön. Därför kom han att växa upp hos sin mormor och morfar, Kristina och Johannes Jonsson på gården Slotthagen under Löndal utanför Grundsund.
Pojken levde i gränslandet mellan skärgårdens småbrukarbygd och fiskeläget där föräldrarna bodde. Genom att växa upp med mormor och morfar kom han mer direkt i kontakt med erfarenheter, minnen, sägner och berättelser som förts vidare i generationer. Morfar Johannes var också en känd berättare och traditionsbärare. Bernhardson fångades tidigt av de äldres berättelser om förfädernas vardagsslit, olyckor, skeppsbrott och om den övernaturliga världen. Allt detta berättades under barndomens "töstmörkerkvällar" då man samlades i stugorna. Bernhardson lyssnade och lade på minnet.
I generationer hade Carl Gustaf Bernhardsons släkt haft sin försörjning både på sjön och som småbrukare. Sjutton år gammal började han som fiskare, gick på islandsfiske under några år och senare på fraktfart på Nordsjön och Östersjön.
Bernhardson hade också intresse för jordbruk och efter tio år på sjön utbildade han sig bl. a vid folkhögskola på Tjörn, Dingle lantmannaskola och Svalöfs lantmannaskola. På 1940- och 50-talen var han verksam vid lantgårdar och handelsträdgårdar på olika platser runt om i landet.
Hela tiden fanns dock en längtan att skildra skärgårdslivet i gångna tiders fattigbygder, inte bara i ord utan också i bild. Mellan åren 1949-1952 gick han på Hultbergs målarskola i Göteborg som drevs av konstnären Hilding Hultberg. Från slutet av 1940-talet fram till sin död 1998 såg han som sin livsuppgift att dokumentera livet i de folklivsmålningar med förklarande text som kom att bli hans signum. Bernhardson var samtidigt en flitig ortsmeddelare åt Nordiska museet, Göteborgs Historiska Museum och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg.
Från 1960-talet var han bosatt på Skaftö i det hem han själv byggt. Här skriver och målar han på heltid i drygt 30 år.
Motiv som Bernhardsons tankar ständigt tycks ha upptagits av och som han återkommer till i målning efter målning är kvinnornas slit samt föreställningar om det övernaturliga och de speciella villkor som gällde i kustbandet så snart man skulle bege sig någonstans. I flera målningar möter vi vuxna och barn som evigt traskande, bärande och släpande tar sig fram över landbackar eller isar, roende och seglande i öppna båtar i livets alla skeden. Vintermotiven är mycket vanliga. De speciella förhållanden som rådde i skärgården vid islägg skildras. Detta är ett landskap fjärran från dagens bild av sommarparadiset Bohuslän.
Unikt för Bernhardson är att han skrivit förklarande texter med pensel eller penna på baksidan av varje målning.
Han berättar om den episod eller företeelse som målningen skildrar, ofta med uppgift om tid och plats. Bernhardson använder gärna en språklig blandform med dialektala ord och uttryck. Ibland finns också en liten teckning med.
Bernhardsons uppväxt bland skärgårdskvinnor gjorde att han fick en livslång beundran för deras förmåga att klara hårda arbetsvillkor och stort ansvar. Livet i kustbygderna präglades av männens långa bortavaro på sjön och kvinnornas kollektiva oro och väntan. Här gällde det att orka med försörjning och uppfostran av stora barnaskaror i hushåll med brist på bränsle och vatten, med tunga arbeten i jordbruk och fiske. Fattiga änkors utsatthet kunde lindras av överhetens barmhärtighet men oftare av medsystrars sammanhållning. De fattiga hjälpte de ännu fattigare I många bilder finns alltså ett drag av social kritik och en ingående beskrivning av svårigheterna i att försörja sig i en karg naturmiljö, men vi möter också skildringar av livets ljusare sidor, det livaktiga umgängeslivet och barnets värld. Livets alla delar beskrivs. Inget är för obetydligt eller anstötligt för att för att lämnas odokumenterat. Under senare år koncentrerades motivkretsen på det övernaturliga och mytiska. Vi möter skärgårdsbornas säregna övernaturliga och närvarande väsenden - havsfolket, nissar, gastar, gengångare.
Carl Gustaf Bernhardson var en folklivsforskare som anlade en helhetssyn på kulturen i kustbygderna och som satte folktron på bild.

Förutom de 526 målningarna på Bohusläns museum är Carl Gustaf Bernhardson representerad på Göteborgs Stadsmuseum, Göteborgs Sjöfartsmuseum, Vikarvets museum i Lysekil och i Uddevalla kommun.

Carl Gustaf Bernhardson fick flera offentliga utmärkelser och priser, bl. a. Göteborgs och Bohusläns landstings Kulturpris 1980, Lysekils kommuns kulturstipendium 1979 och utmärkelsen Bohuslän tackar 1996.

Till Bohusläns museum har också inkommit Bernhardsons privata arkivmaterial, vilket finns förtecknat i Emuseets Enskilda arkiv.

Böcker utgivna av Carl Gustaf Bernhardson på eget förlag:
Bernhardson, C.G.: Bohuslänskt Folkliv, Uddevalla, 1978.
- ''''- Bohuslänsk sed och folktro, Uddevalla, 1980.
- '''' - Bohuslänska Kustbor, Uddevalla, 1983.
- '''' - Bohuslän - från Wämmer och Kräppe, Uddevalla, 1985.
- '''' - Skageracksmyten, Uddevalla, 1986.
- '''' - Buàmmae Vaàmmae. Maritima reflexer, Uddevalla, 1991.
- '''' - Glimtar ur Skaftens öars historia, Uddevalla, 1995.
Jakt och sälfiske i mellersta Bohuslän, ur Bohuslän Årsbok 1992, s. 17-22.
Artiklar ur årsboken Vikarvet:
-En verklig tôstmörkerkväll 1996/97, s. 98-100.
-Gåvosten - Önskesten, "offersten", 1990/1991, s. 170-171.
-Skärsmarin - en båttyp, 1974/1975, s. 116-118
-Kisthandel i Bohuslän, 1970/1971
-Rackekärar 1972/1973, s. 85-86.

Brockman, Ann-Marie: C. G. Bernhardson, bohuslänsk folklivsmålare. Bohusläns museums förlag 2010. Med bidrag av Per Dahlström.
Jonsson, Eric: C.G. Bernhardson. En bohuslänsk målare och folklorist, Uddevalla, 1973, Bohusläningens AB.
Göteborgsposten: Bohuslän i våra hjärtan, 1980, GP, s. 34 - 37.
Gustavsson, Anders: Skärgårdsvardag. Carl Gustaf Bernhardsons folklivsmålningar från Bohuslän, Göteborg, 1980.
Gustavsson, Anders: Vardag och folktro. Carl Gustaf Bernhardsons folklivsmålningar från Bohuslän, Uddevalla, 1989.
Gustafsson, Anders: Carl-Gustaf Bernhardsons folklivsmålningar som källa för kulturhistorisk forskning. RIG 3/2006, s. 129 - 138.

Boken Västkusten genom konstnärens öga skriven av Nils-Olof Olsson, Limhamn utkom 2004. I det 250-sidiga verket presenteras sex målningar av C G Bernhardson.
Titlarna är Krigets offer, Drivis, Isdans, Kolerasommaren 1834, "Nolvan" och Brännvinsfaten.
Författaren skriver om Bernhardson att han "skildrar stämningar, människor och natur med en osentimental träffsäkerhet".

Karl Gustaf Bernhardsons dopnamn är enligt uppgift i Sveriges dödbok:
Karl Gustaf Johnny Bernhardsson