Höja kyrka

Höja har högst troligt haft kyrka allt sedan medeltiden, då byborna reste ett tempel strax söder om den nuvarande kyrkan. En möjlighet är att det byggdes under 1200-talets första hälft, dit den bevarade dopfunten har daterats. Den romanska kyrkan finns omnämnd i räkenskapsboken från 1588, en av få bevarade i landet av så ansedd ålder. Vid denna tid planerades bl.a. för fönsterrenovering, blytäckning av taket och insättning av bänkar. I räkenskapsboken från 1662 beskrivs kyrkan som en blytäckt gråstenskyrka med valvslaget långhus, västtorn och vapenhus i söder byggt i tegel. 1767 byggdes till en korsarm i norr. Vapenhuset revs 1823, och en ny entré togs upp i tornets västfasad. I en kyrkobeskrivning från 1830 framträder bilden av en välsmyckad lantsortskyrka, med bl.a. en kammarorgel från 1758 och altaruppsats, predikstol och dopfuntsbaldakin snidade runt 1755 av den produktive provinsialmålaren Johan Ullberg. Möjligen var predikstolen och altaruppsatsen förenade till en altarpredikstol.

I mitten av 1870-talet var kyrkan, liksom många andra i Skåne vid tiden, i stort behov av underhåll. Tillståndet var t.o.m. så illa, att man valt att begränsa klockringningen av rädsla för att tornet skulle rämna. Som en del i byns snabba upprustning vid tiden, beslutade man därför att uppföra en ny kyrka, som skulle ge mer plats åt den växande församlingen. Ekonomin var belastad av bl.a. skolbygge och fattigvård, och stämman bad den lokale byggmästaren J. Hallberg att ta fram ritningarna för den nya kyrkan. Handlingarna skickades in till Överintendentämbetet och godkändes av dess arkitekt Ludvig Hedin. Nils Andersson utsågs till byggare vid en entreprenadauktion, och en arbetsbeskrivning för nybygget upprättades. Enligt denna skulle byggmaterial från den gamla kyrkan återvinnas upp till fönsterhöjd på den nya, och därovan skulle väggarna muras med nyslaget, hårdbränt tegel. De övre delarna skulle lämnas oputsade förutom fönstrens inramningar. Taken skulle täckas med skiffer, fönstren vara av gjutjärn och inredningen omväxlande brunådras respektive målas med perlfärg.

Byggnadsarbetet inleddes 1881, men drabbades snart av svårigheter. Under en storm rasade tornspiran ner över det nylagda långhustaket, och stark kritik kom att riktas mot byggmästaren. Några år efter kyrkans invigning 1882 visade sig kyrkan därtill ha tekniska problem, då man av ekonomiska skäl bytt ut det planerade Landskronateglet mot ett billigare från Kappeled. 1893 tvingades man till en första renovering, där tegel och fogar som vittrat byttes ut, fönstren översågs och den mögelskadade interiören vitmenades om. Redan 1910 fick man återigen byta ut fogar och vittrat tegel. Urfallna stenar fylldes ut med cement, som armerades med järnnät, och därefter putsades de synliga tegelytorna tunt. De redan avfärgade ytorna målades med cementfärg.

1934 byts kyrkans kaminer ut mot en ny värmeanläggning, som installeras i ett utgrävt pannrum på kyrkans norrsida. Kyrkorummet förses samtidigt med radiatorer.

1946 tar arkitekten Manne Carlman fram handlingar till en renovering. Läktaren utvidgas, korfönstren förses med katedralglas, plåtarbeten på torntaket byts ut och de södra och västra fasaderna avjämnas med kc-bruk på ett rabitznät.

1955 läggs vapenhusets golv om med kalksten efter arkitekt Eiler Graebes anvisningar.
1969 görs en utvändig renovering efter arkitekt Edvard Gustafssons handlingar. Torn-spirans skiffertäckning ersätts av kopparplåt. De små takkupor som funnits på spiran förnyas dock inte. Avtäckningarna görs om, bl.a. ersätts naturstenen på strävpelarna med kopparplåt. Fasaderna spricklagas, rengörs och omputsas i en gulvit nyans.

1976 görs nya arbeten, nu efter arkitekt Torsten Leon-Nilsons instruktioner. Koret utvidgas västerut och får en kalkstenstrappa, gångarnas tegelgolv kompletteras, bänkkvarterens brädgolv byts mot tegel och flertalet fasta träinventarier renoveras.

1983 förses nordvästra entrén med en handikappramp, och ytterdörren förnyas lika befintlig. 1985 läggs taket på långhusets norra takfall om på ny underlagspanel.

2002 görs den senaste renoveringen. Wikerstål Arkitekter tar fram ritningar för bl.a. omkalkning både ut- och invändigt, solbänkar i kalksten istället för målad plåt och ommålning av utvändigt trä och smide. Läktaren byggs till mot norr och söder, och under denna inreds kapprum, samtalsrum och toalett. Klockvåningen och spirvinden putsas och tornets bjälklag renoveras. Entrérampen görs om för att uppfylla gällande tillgänglighetskrav, och den sydvästra ytterdörren byts mot en ny lika befintlig.

Kyrkobyggnaden i nygotisk stil består av ett treskeppigt långhus, ett fullbrett tresidigt kor och ett västtorn med spira, alla från 1882. Fasaderna stagas av strävpelare.

Långhusets och korets fasader, murade i tegel och gråsten, står förmodligen på en kallmur av natursten. Ytterväggarnas nedre partier ska, upp till fönstrens kant, vara murade med material från gamla kyrkan. Sockeln är spritputsad och gråmålad med kvaderindelning, partiet där ovan tegelrusticerat och avslutat med en kappgesims. De övre partierna är murade med hårdbränt, rött tegel från Kappeled, som tunnputsats och avfärgats med kalk. I de norra- och östra murarna kan man svagt ana teglet genom putsen. Tornfasaderna är uppbyggda på samma sätt som övriga kyrkan och indelade av tre gesimser. Alla murar avslutas uppåt av profilerade takgesimser.

Fönsteröppningarna är spetsbågiga, putsade och inåt avsmalnande med fönsterbänkar av kalksten. Reliefomfattningarna består av pilastrar med kapitäl, som bär spetsbågar med stiliserade krabbor. Fönstrens ytter- och innerbågar är gjorda av svartmålat gjutjärn. Ytterbågarna är indelade i en småspröjsad nedre del och i bågen gotiska masverk med bl.a. trepassdekorer i delvis färgat glas. Innerfönstren är indelade med mitt- och tvärposter i vardera fem ospröjsade lufter. I tornets västfasad sitter ett spetsbågigt blindfönster med putsad masverksdekor. Till klockvåningen hör ljudöppningar i alla väderstreck. De spetsbågiga ljudluckorna av liggande träpanel sitter parvis inskrivna i varsin spetsbågig, vitputsad nisch tillsammans med ett i putsen utskuret rundblände.
Kyrkans västra sida har tre publika entréer. Huvudentrén genom tornet är utformad som en perspektivportal med en spetsbågig, tresprångig arkivolt som vilar på kvartskolonner med tärningskapitäl. Pardörren är uppbyggd med svartmålat ramverk och fyllningar. På ömse sidor om tornet finns varsin dörr mot långhuset. De är av liknande typ som tornporten och har samma omfattningar som fönstren. Den norra porten nås från en ramp, övriga via granittrappor. Ytterdörrarna är försedda med inre, ekådrade spegeldörrar. Portalen till sakristian är utformad på samma sätt som de mot långhuset.

Kyrkorummet täcks av ett valmat sadeltak belagt med klovad och rakhuggen skiffer, som spikats till underlagstaket av bräder. Tornspiran är täckt med koppar från 1969, lagd i skivtäckning med halvt förskjutna takfalsar, monterad på ett brädunderlag.