BORGS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Nuvarande Borgs socken bestod ursprungligen av socknarna Löt och Borg vars kyrkor var uppförda i sten under medeltiden. En avritning från 1600-talet visar att Borgs kyrka hade ett rektangulärt långhus med jämnbrett, rakt avslutat kor och ett vapenhus i väster. Långhuset har två rundbågiga fönsteröppningar i söder, koret har en ingång samt ett fönster i söder. Tidigare än under 1200-talet kan kyrkan knappast ha fått det utseende teckningen visar, men det är inte känt om detta utseende var resultatet av en ombyggnad. År 1729 eldhärjades Borgs gård och kyrka i en brand. All inredning förstördes och murarna skadades allvarligt. Vid återuppbyggnaden höjdes kyrkans murar, altaret pryddes med ett senmedeltida altarskåp som var en gåva från Kristbergs kyrka. Detta ersattes dock redan 1743 av en altarpredikstol förfärdigad av Niclas Österbom, ett av de tidigaste exemplen på altarpredikstol i länet. På 1770-talet började man planera för en utbyggnad av kyrkan men man beslutade sig för att gå samman med Löt och bygga en ny kyrka på en annan plats. År 1802 bestämdes det att Borgs kyrka skulle rivas. Ett gravkor från 1894 över en grav för landshövdingen Eldstierna och hans ättlingar markerar idag kyrkans plats.

Grunden till Löts rivna kyrka ingår i det fd komministerboställets manbyggnad och under dess golv finns ett gravvalv bevarat. Kyrkan tycks ha haft en intressant byggnadshistoria efter vad man kan utläsa av en teckning från 1600-talet och en uppmätning från 1700-talets slut. Välhuggna kvaderstenar som finns bevarade på platsen antyder att kyrkan tillkom i mitten av 1100-talet eller strax därefter. Tornet kan ha uppförts vid samma tid eller något senare. Under 1300-talet byggdes koret ut i öster med en sakristia vid nordväggen och tegelvalv slogs. I mitten av 1700-talet ersattes den medeltida tornhuven med en elegant spira byggd av Petter Frimodig från Linköping.

Under loppet av 1700-talet hade de medeltida kyrkorna blivit för små för de växande församlingarna och förslaget att bygga en gemensam kyrka, framfört av friherren E G Adelsvärd på Borg, fick snart stöd av övriga sockenbor. Sockensammanslagningen utverkades 1783 och ritningarna fastställdes av Överintendentsämbetet 1785. Man hade dock svårt att enas om den nya kyrkplatsen och först 1801 kunde bygget startas. Stifts- och länsbyggmästaren Caspar Seurling var ansvarig för byggandet och 1803 stod kyrkan färdig, med rektangulärt långhus med rak koravslutning, rundad sakristia i öster och torn i väster. Kyrkan tillhör de större kyrkorna i länet. Med sina vitputsade fasader, spånklädda sadeltak, rundbågiga fönsteröppningar och stora, ljusa kyrkorum blev den en typisk representant för den sengustavianska stilen. Koret domineras av Pehr Hörbergs altartavla "Kristi bergspredikan" från 1804 som skänktes av E G Adelswärd. Tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Tavlans omfattning, liksom predikstolen och troligen kordörrarnas omfattning, är tillverkade av Carl Fredrik Beurling efter ritningar av Fredrik Bergstedt. Beurling (1755-1837?) var verksam som bildhuggare, förgyllare och spegelmakare i Norrköping. Han har tillverkat ett 10-tal predikstolar i länet, och anlitades även till andra inredningsarbeten i kyrkor. Även nummertavlornas ramar är tillverkade av Beurling vid samma tid. Orgeln byggdes 1807 av orgelbyggaren Pehr Schiörlin från Linköping efter förslag av friherre I Lagerfelt som även i andra fall hade anlitat Schiörlin. Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70-tal orglar i länet. Orgelverket i Borgs kyrka har byggts om vid flera tillfällen, senast 1958. Läktarbarriärens målning "Kung Davids orkester" målades 1807 av Olof Littorin och motivet har Pehr Hörbergs målning i Sankt Larskyrkan i Linköping till förebild. Från Löts kyrka hämtades en dopfunt av granit från 1100-talet, vilken Säve i en anteckning från 1861 uppger låg i komministerboställets trädgård. Från de rivna kyrkorna hämtades även medeltida träskulpturer som ursprungligen hörde till medeltida altarskåp, samt tio gravstenar som placerades i kyrkans golv. Bänkinredningen var ursprungligen sluten men vid en restaurering i slutet av 1800-talet ersattes den av en öppen bänkinredning samtidigt som kyrkorummets färgsättning förändrades och ytterdörrarna byttes ut. Vid 1924 års restaurering, som leddes av arkitekten Karl Martin Westerberg, blev interiören ommålad i "klara och ljusa färger" och golvet byttes ut. År 1939 ansvarade Norrköpings stadsarkitekt, Kurt von Schmalensee, för en restaurering som var ett första steg mot att återställa kyrkans ursprungliga karaktär. Det innebar bl a att bänkarna åter fick raka gavlar, läktarbarriärens måleri som blivit övermålat vid 1800-talets slut blev framtaget och inventarier konserverades. Samtidigt ordnades en ny dopplats vid norra tvärgången, koret utökades genom att de främre bänkraderna borttogs och interiören ommålades i grå toner. Då det fanns behov av biutrymmen gjorde man 1972 tillbyggnader i två våningar på ömse sidor om tornet. Långhusets takfall förlängdes i väster och tillbyggnadernas fasader samkomponerades med långhusets fasader. von Schmalensee stod bakom även denna ombyggnad, som sägs ha gjorts i nära överensstämmelse med en äldre ritning som inte kom till utförande då kyrkan byggdes. Under loppet av 1800-talet hade takets spån ersatts av svartplåt, som i sin tur blev ersatt av fabriksmålad stålplåt 1986 då en fasadrestaurering utfördes av Ahrén och Jacobsson arkitekter. De ansvarade även för en interiör restaurering 1988 då bl a en ny sluten bänkinredning tillkom, de ursprungliga färgerna på predikstol och altaruppsats togs fram, dopplatsen ordnades på nytt i koret, altarringen drogs fram och under läktaren ordnades ett "kyrktorg" och mindre biutrymmen.