SVANSKOGS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Svanskogs kyrkomiljö ligger i anslutning norr om samhället Svanskog på en udde i sjön Mellansvan och består av en träkyrkobyggnad (1733-38) på kyrkotomt med församlingshus (1985) och sockenstuga (1910, apterad till församlingsbruk 1956) samt en från 1814 avdelad kyrkogård med kapell (1940) och förrådsbyggnad (1990). Genom kyrkormiljön löper landsvägen.
KYRKOGÅRDEN - Den gamla kyrkogården vid kyrkan visade sig i början av 1800-talet vara trång och omöjlig att utvidga, varför en ny begravningsplats anlades ca 300 m öster om kyrkan. Några järnkors från 1700-talet och en sten utan inskription rest över två prästbarn vid kyrkväggen är de enda bevarade gravvårdarna på den gamla kyrkogården. Strax intill kyrkan restes 1961 en minnessten över den kände bildhuggaren och målaren Isak Schullström död 1778 hemmahörande i trakten och begravd på kyrkogården.
Den nya begravningsplatsen invigdes 1814. Den utvidgades vid flera tillfällen och dess västra del fylldes upp 1925 för att möjliggöra ytterligare begravningar. Den enda dokumenterade utvidgningen företogs 1937, då ett större område i norr och ett i öster tillfördes. Platsen försågs med ett gravkapell på östra sidan 1950. I sydväst på den gamla delen ligger en allmänning. Från mitten av 1950-talet har den nyttjats till familjegravar och har till stor del förlorat sitt ursprungliga utseende. På norra delen av 1937 års utvidgning ligger ett mindre urngravsområde, en minneslund med rundformad stensättning, efter förslag av stadsträdgårdsmästaren J. Wolter i Säffle 1977.
Begravningsplatsen har en avlång form med nordsydlig sträckning. Marken sluttar något mot väster. Platsen omgärdas av sten- och stödmurar som i söder har två olika öppningar med smidesgrindar. En stödmur har lagts inne på kyrkogården mot den östliga delen. Begravningsplatsen gränsar i öster och söder till åkrar och gärden, i väster till landsväg, gärde och sjön Mellansvan och i norr till väg och skogsmark.
En allé med tuktade lindar omger huvudgången från söder fram till utvidgningen i norr. Öster om allén längs den närmaste stödmuren växer några kastanjer och bortom dem i öster tar ett naturligt bestånd av gran och tall vid, som har sin koncentration på kyrkogårdens nordöstliga del. Utmed ett stycke av stödmuren i väster är en syrénhäck planterad. Kvarters- eller familjegravhäckar förekommer inte.
Begravningsplatsens huvudgångar är grusbeagda. Plattgångar finns dessutom på norra delen. Ett 20-tal grusgravar finns på kyrkogården. En av dem är en järnstaketomgärdad större familjegrav med gravvård av granit över Hans Jansson, talman i riksdagen på 1840-talet. På en likaledes med järnstaket hägnad stor gravplats står Lennart Uggla (död 1820) gravvård av granit. I ett avskilt läge, strax söder om gravkapellet ligger brukspatron John Bryntesons (1871-1959) och hans maka Emmas (1873-1934) häckomgärdade gravplats. Ett stenkors av granit står i dess mitt och några gravstenar ligger i gräset över andra familjemedlemmar.

KYRKOMILJÖN - Svanskogs kyrkomiljö ligger i anslutning norr om samhället Svanskog på en udde i sjön Mellansvan och består av en träkyrkobyggnad (1733-38) på kyrkotomt med församlingshus (1985) och sockenstuga (1910, apterad till församlingsbruk 1956) samt en från 1814 avdelad kyrkogård med kapell (1940) och förrådsbyggnad (1990). Genom kyrkomiljön löper landsvägen.
KYRKOGÅRDEN - Den gamla kyrkogården vid kyrkan visade sig i början av 1800-talet vara trång och omöjlig att utvidga, varför en ny begravningsplats anlades ca 300 m öster om kyrkan. Några järnkors från 1700-talet och en sten utan inskription rest över två prästbarn vid kyrkväggen är de enda bevarade gravvårdarna på den gamla kyrkogården. Strax intill kyrkan restes 1961 en minnessten över den kände bildhuggaren och målaren Isak Schullström död 1778 hemmahörande i trakten och begravd på kyrkogården.
Den nya begravningsplatsen invigdes 1814. Den utvidgades vid flera tillfällen och dess västra del fylldes upp 1925 för att möjliggöra ytterligare begravningar. Den enda dokumenterade utvidgningen företogs 1937, då ett större område i norr och ett i öster tillfördes. Platsen försågs med ett gravkapell på östra sidan 1950. I sydväst på den gamla delen ligger en allmänning. Från mitten av 1950-talet har den nyttjats till familjegravar och har till stor del förlorat sitt ursprungliga utseende. På norra delen av 1937 års utvidgning ligger ett mindre urngravsområde, en minneslund med rundformad stensättning, efter förslag av stadsträdgårdsmästaren J. Wolter i Säffle 1977.
Begravningsplatsen har en avlång form med nordsydlig sträckning. Marken sluttar något mot väster. Platsen omgärdas av sten- och stödmurar som i söder har två olika öppningar med smidesgrindar. En stödmur har lagts inne på kyrkogården mot den östliga delen. Begravningsplatsen gränsar i öster och söder till åkrar och gärden, i väster till landsväg, gärde och sjön Mellansvan och i norr till väg och skogsmark.
En allé med tuktade lindar omger huvudgången från söder fram till utvidgningen i norr. Öster om allén längs den närmaste stödmuren växer några kastanjer och bortom dem i öster tar ett naturligt bestånd av gran och tall vid, som har sin koncentration på kyrkogårdens nordöstliga del. Utmed ett stycke av stödmuren i väster är en syrénhäck planterad. Kvarters- eller familjegravshäckar förekommer inte.
Begravningsplatsens huvudgångar är grusbelagda. Plattgångar finns dessutom på norra delen. Ett 20-tal grusgravar finns på kyrkogården. En av dem är en järnstaketsomgärdad större familjegrav med gravvård av granit över Hans Jansson, talman i riksdagen på 1840-talet. På en likaledes med järnstaket hägnad stor gravplats står Lennart Uggla (död 1820) gravvård av granit. I ett avskilt läge, strax söder om gravkapellet ligger brukspatron John Bryntesons (1871-1959) och hans maka Emmas (1873-1934) häckomgärdade gravplats. Ett stenkors av granit står i dess mitt och några gravstenar ligger i gräset över andra familjemedlemmar.

KYRKOMILJÖN - Svanskogs kyrkomiljö ligger i anslutning norr om samhället Svanskog på en udde i sjön Mellansvan och består av en träkyrkobyggnad (1733-38) på kyrkotomt med församlingshus (1985) och sockenstuga (1910, apterad till församlingsbruk 1956) samt en från 1814 avdelad kyrkogård med kapell (1940) och förrådsbyggnad (1990). Genom kyrkomiljön löper landsvägen.
KYRKOGÅRDEN - Den gamla kyrkogården vid kyrkan visade sig i början av 1800-talet vara trång och omöjlig att utvidga, varför en ny begravningsplats anlades ca 300 m öster om kyrkan. Några järnkors från 1700-talet och en sten utan inskription rest över två prästbarn vid kyrkväggen är de enda bevarade gravvårdarna på den gamla kyrkogården. Strax intill kyrkan restes 1961 en minnessten över den kände bildhuggaren och målaren Isak Schullström död 1778 hemmahörande i trakten och begravd på kyrkogården.
Den nya begravningsplatsen invigdes 1814. Den utvidgades vid flera tillfällen och dess västra del fylldes upp 1925 för att möjliggöra ytterligare begravningar. Den enda dokumenterade utvidgningen företogs 1937, då ett större område i norr och ett i öster tillfördes. Platsen försågs med ett gravkapell på östra sidan 1950. I sydväst på den gamla delen ligger en allmänning. Från mitten av 1950-talet har den nyttjats till familjegravar och har till stor del förlorat sitt ursprungliga utseende. På norra delen av 1937 års utvidgning ligger ett mindre urngravsområde, en minneslund med rundformad stensättning, efter förslag av stadsträdgårdsmästaren J. Wolter i Säffle 1977.
Begravningsplatsen har en avlång form med nordsydlig sträckning. Marken sluttar något mot väster. Platsen omgärdas av sten- och stödmurar som i söder har två olika öppningar med smidesgrindar. En stödmur har lagts inne på kyrkogården mot den östliga delen. Begravningsplatsen gränsar i öster och söder till åkrar och gärden, i väster till landsväg, gärde och sjön Mellansvan och i norr till väg och skogsmark.
En allé med tuktade lindar omger huvudgången från söder fram till utvidgningen i norr. Öster om allén längs den närmaste stödmuren växer några kastanjer och bortom dem i öster tar ett naturligt bestånd av gran och tall vid, som har sin koncentration på kyrkogårdens nordöstliga del. Utmed ett stycke av stödmuren i väster är en syrénhäck planterad. Kvarters- eller familjegravshäckar förekommer inte.
Begravningsplatsens huvudgångar är grusbelagda. Plattgångar finns dessutom på norra delen. Ett 20-tal grusgravar finns på kyrkogården. En av dem är en järnstaketsomgärdad större familjegrav med gravvård av granit över Hans Jansson, talman i riksdagen på 1840-talet. På en likaledes med järnstaket hägnad stor gravplats står Lennart Uggla (död 1820) gravvård av granit. I ett avskilt läge, strax söder om gravkapellet ligger brukspatron John Bryntesons (1871-1959) och hans maka Emmas (1873-1934) häckomgärdade gravplats. Ett stenkors av granit står i dess mitt och några gravstenar ligger i gräset över andra familjemedlemmar.

KYRKOMILJÖN - Svanskogs kyrkomiljö ligger i anslutning norr om samhället Svanskog på en udde i sjön Mellansvan och består av en träkyrkobyggnad (1733-38) på kyrkotomt med församlingshus (1985) och sockenstuga (1910, apterad till församlingsbruk 1956) samt en från 1814 avdelad kyrkogård med kapell (1940) och förrådsbyggnad (1990). Genom kyrkomiljön löper landsvägen.
KYRKOGÅRDEN - Den gamla kyrkogården vid kyrkan visade sig i början av 1800-talet vara trång och omöjlig att utvidga, varför en ny begravningsplats anlades ca 300 m öster om kyrkan. Några järnkors från 1700-talet och en sten utan inskription rest över två prästbarn vid kyrkväggen är de enda bevarade gravvårdarna på den gamla kyrkogården. Strax intill kyrkan restes 1961 en minnessten över den kände bildhuggaren och målaren Isak Schullström död 1778 hemmahörande i trakten och begravd på kyrkogården.
Den nya begravningsplatsen invigdes 1814. Den utvidgades vid flera tillfällen och dess västra del fylldes upp 1925 för att möjliggöra ytterligare begravningar. Den enda dokumenterade utvidgningen företogs 1937, då ett större område i norr och ett i öster tillfördes. Platsen försågs med ett gravkapell på östra sidan 1950. I sydväst på den gamla delen ligger en allmänning. Från mitten av 1950-talet har den nyttjats till familjegravar och har till stor del förlorat sitt ursprungliga utseende. På norra delen av 1937 års utvidgning ligger ett mindre urngravsområde, en minneslund med rundformad stensättning, efter förslag av stadsträdgårdsmästaren J. Wolter i Säffle 1977.
Begravningsplatsen har en avlång form med nordsydlig sträckning. Marken sluttar något mot väster. Platsen omgärdas av sten- och stödmurar som i söder har två olika öppningar med smidesgrindar. En stödmur har lagts inne på kyrkogården mot den östliga delen. Begravningsplatsen gränsar i öster och söder till åkrar och gärden, i väster till landsväg, gärde och sjön Mellansvan och i norr till väg och skogsmark.
En allé med tuktade lindar omger huvudgången från söder fram till utvidgningen i norr. Öster om allén längs den närmaste stödmuren växer några kastanjer och bortom dem i öster tar ett naturligt bestånd av gran och tall vid, som har sin koncentration på kyrkogårdens nordöstliga del. Utmed ett stycke av stödmuren i väster är en syrénhäck planterad. Kvarters- eller familjegravshäckar förekommer inte.
Begravningsplatsens huvudgångar är grusbelagda. Plattgångar finns dessutom på norra delen. Ett 20-tal grusgravar finns på kyrkogården. En av dem är en järnstaketsomgärdad större familjegrav med gravvård av granit över Hans Jansson, talman i riksdagen på 1840-talet. På en likaledes med järnstaket hägnad stor gravplats står Lennart Uggla (död 1820) gravvård av granit. I ett avskilt läge, strax söder om gravkapellet ligger brukspatron John Bryntesons (1871-1959) och hans maka Emmas (1873-1934) häckomgärdade gravplats. Ett stenkors av granit står i dess mitt och några gravstenar ligger i gräset över andra familjemedlemmar.

FÖRSAMLING 1995 - SVANSKOG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1405, 1900: 1743, 1995: 1204

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. År 1540 införlivades Ämmeskog.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger på gränsen mot Dalsland. Kyrkan är belägen på en udde i sjön Mellan-Svan och intill herrgården Svaneholm. Kyrkplatsen har medeltida ursprung.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En träkyrka uppfördes sannolikt under medeltiden, men dess utformning är inte säkert känd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga träkyrkan uppfördes på 1733-38, under ledning av byggmästare Philip Eckel. Den timrade kyrkan har korsformad plan med torn vid västgaveln. Sakristia och förrådsrum inbyggdes år 1764 i den östra korsarmen.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan gick igenom en omfattande restaurering 1948-49, ledd av arkitekt Axel Forssén, vilken hade till avsikt att framhäva kyrkans ursprungliga utformning. Exteriörens och interiören har sedan dess en förhållandevis homogen karaktär, framförallt präglad av 1700-talet. De timrade väggarna är i exteriören klädda med rödfärgade spån. Korskyrkans branta, valmade takfall är likaså spåntäckta; västtornets något smalare klockvåning kröns av en karnisformad huv. Huvudingångarna är förlagda i väster via tornets bottenvåning samt i den södra korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks av två korslagda trätunnvalv. Före 1940-talets restaurering präglades interiören av 1890-års förändringar, efter förslag av arkitekten Agi Lindegren. Vid Forsséns restaurering återskapades en ursprunglig, ljusare färgsättning och den öppna bänkinredningen ersattes med de nuvarande bänkkvarteren. Ovan sakristian finns en herrskapsläktare från 1764, med samtida blomsterdekor på bröstningen. Altaruppsatsen är ett verk i senrenässans. Målningen i altaruppsatsens mittparti är ett verk av Kerstin von Post från 1883 efter Paolo Veronese. Predikstolen utfördes av Isak Schullström 1742.

ÖVRIGA UPPGIFTER - Altaruppsatsen härrör ursprungligen från Kristinehamns kyrka, dit den donerades 1667. Från Kristinehamn skänktes den vidare till Östra Fågelvik, för att 1736 slutligen överlämnas till Svanskogs församling.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Svanskogs kyrkomiljö ligger i anslutning norr om samhället Svanskog på en udde i sjön Mellansvan och består av en träkyrkobyggnad (1733-38) på kyrkotomt med församlingshus (1985) och sockenstuga (1910, apterad till församlingsbruk 1956) samt en från 1814 avdelad kyrkogård med kapell (1940) och förrådsbyggnad (1990). Genom kyrkomiljön löper landsvägen.
KYRKOGÅRDEN - Den gamla kyrkogården vid kyrkan visade sig i början av 1800-talet vara trång och omöjlig att utvidga, varför en ny begravningsplats anlades ca 300 m öster om kyrkan. Några järnkors från 1700-talet och en sten utan inskription rest över två prästbarn vid kyrkväggen är de enda bevarade gravvårdarna på den gamla kyrkogården. Strax intill kyrkan restes 1961 en minnessten över den kände bildhuggaren och målaren Isak Schullström död 1778 hemmahörande i trakten och begravd på kyrkogården.
Den nya begravningsplatsen invigdes 1814. Den utvidgades vid flera tillfällen och dess västra del fylldes upp 1925 för att möjliggöra ytterligare begravningar. Den enda dokumenterade utvidgningen företogs 1937, då ett större område i norr och ett i öster tillfördes. Platsen försågs med ett gravkapell på östra sidan 1950. I sydväst på den gamla delen ligger en allmänning. Från mitten av 1950-talet har den nyttjats till familjegravar och har till stor del förlorat sitt ursprungliga utseende. På norra delen av 1937 års utvidgning ligger ett mindre urngravsområde, en minneslund med rundformad stensättning, efter förslag av stadsträdgårdsmästaren J. Wolter i Säffle 1977.
Begravningsplatsen har en avlång form med nordsydlig sträckning. Marken sluttar något mot väster. Platsen omgärdas av sten- och stödmurar som i söder har två olika öppningar med smidesgrindar. En stödmur har lagts inne på kyrkogården mot den östliga delen. Begravningsplatsen gränsar i öster och söder till åkrar och gärden, i väster till landsväg, gärde och sjön Mellansvan och i norr till väg och skogsmark.
En allé med tuktade lindar omger huvudgången från söder fram till utvidgningen i norr. Öster om allén längs den närmaste stödmuren växer några kastanjer och bortom dem i öster tar ett naturligt bestånd av gran och tall vid, som har sin koncentration på kyrkogårdens nordöstliga del. Utmed ett stycke av stödmuren i väster är en syrénhäck planterad. Kvarters- eller familjegravshäckar förekommer inte.
Begravningsplatsens huvudgångar är grusbelagda. Plattgångar finns dessutom på norra delen. Ett 20-tal grusgravar finns på kyrkogården. En av dem är en järnstaketsomgärdad större familjegrav med gravvård av granit över Hans Jansson, talman i riksdagen på 1840-talet. På en likaledes med järnstaket hägnad stor gravplats står Lennart Uggla (död 1820) gravvård av granit. I ett avskilt läge, strax söder om gravkapellet ligger brukspatron John Bryntesons (1871-1959) och hans maka Emmas (1873-1934) häckomgärdade gravplats. Ett stenkors av granit står i dess mitt och några gravstenar ligger i gräset över andra familjemedlemmar.