Biskopsgården 10, utställningsdel

Länsmansgården
Länsmansgårdens bostadsbebyggelse uppfördes på
jungfrulig mark under 1960-talet. 1962 arbetades ett
förslag till Länsmansgårdens stadsplan fram. Området
som ligger söder om Björlandavägen och norr om
Rimfrostgatan planlades 1962 av stadsplanerare
Enar A. Werner och Stig Wallin. Bostadsområdet
ligger högt uppe på berget med viss utsikt över
Säve flygfält. Området bebyggdes med ca 2900
lägenheter under perioden 1963-66. Två områden
av fem består av åtta vånings skivhus som byggdes
om under 80- och 90-talet. Övriga områden är tre
till fyra våningshus placerade i längor i nordsydlig
riktning. Sammankopplat med dessa låghus ligger
Länsmanstorget. Förutom service och fritidsgård
finns i området också två låg- och mellanstadieskolor,
Landamäresskolan och Hökegårdsskolan (numera
gymnasiesärskola), lekskola och daghem.
Den relativa närheten till Säve flygplats bestämde
husens höjd; 105 meter över stadens nollplan för att
husen inte skulle komma i vägen för flygningarna.
Dessutom påverkades husens utformning av
säkerhetsföreskrifterna för bullerstörningar.
Fasadmaterialet och utformningen av husen varierar
mellan rött och gult tegel och betongelement.
Husgruppen i kvarteren Tromben, Motvinden,
Stackmolnet, Tövädret, Norrskenet, Virvelvinden,
Värmeböljan och Västanvinden har i mitten ett långsträckt
parkområde.Husen ritades av arkitekterna Ture Blomqvist
och Kay Fisker inom Blomqvists Elementbyggen.
Området byggdes 1964 av Samhällsbyggen.
Länsmansgårdens lamellhusområden byggdes av
betongelement i två till sex våningar.
Tre höghus ligger i den nordligaste delen av
Länsmansgården. Husen är åtta våningar höga och
den ena lamellen lite svagt svängd.
Jättesten är ett område som ligger öster om
Biskopsgårdens mellersta del. Inom områdets norra del,
i kvarteret Solstrålen ligger drygt tjugo fyravåningshus.
De ritades av arkitekt Gunnar Lindman och byggdes
1965-66 för Fastighets AB Betongblandaren.
FÖRÄNDRAT - BEVARAT
På 1980-talet började delar av de första
bostadsområdena att byggas om, bl a genom
tilläggsisolering av fasaderna. Några av de yngre
byggnaderna i norra delen har också förändrats
genom om- och tillbyggnader bland annat inom turnaroundprojektet
Solstaden vid Sommarvädersgatan. I
början av 1990-talet revs ett relativt stort område med
bostadshus vid Solvädersgatan. 1996 bebyggdes det
med småhus av trä tillverkade av delar från provisoriska
byggnader som uppfördes på Heden för VM i friidrott
1995.
Vårväderstorget och höghusen på östra sidan
Blidvädersgatan har byggts om.
Under tidigt 1990-tal byttes en del balkongräcken
och balkongfronter ut i kvarteret Passadvinden.
Ombyggnaderna i hela området pågick under flera år.
INGÅR I BEFINTLIGA PROGRAM
En del av södra Biskopsgården ingår i tidigare
bevarandeprogram del I och II, som värdefull miljö
med dels femvånings punkthus och fyravånings
lameller som byggdes 1957 och ritades av arkitekten
Helge Zimdal dels radhus med sadeltak som ritades
några år senare av Lars Ågren. Lamellhusen för vilka
det (1998) planerades en varsam ombyggnad har
bevarat en tidstypisk femtiotals karaktär.

Södra Biskopsgården
Stadsplanen för södra Biskopsgården fastställdes
1955-56 av bl a Koj Jonsson, Enar Werner och Per
Djurman. Det byggdes 1200 lägenheter i höghus och
drygt 2000 i låghus.
Vårväderstorget byggdes mellan 1956-58.
Vårväderskyrkan är ritad av Johannes Olivegren.
Lite längre norrut inom kvarteren Lågtrycket och
Landvinden ligger trevånings lameller i en mera
traditionell tegelbyggnadsstil av arkitekterna Gunnar
Werner och Nernst Hansson. Inom kvarteren
Ljungelden och Kulingen ligger även ett trevånings
bostadshus från 1955 i gult fasadtegel ritat av Gunnar
Wetterlundh samt Ryaskolan från 1962 med fasad i
rött tegel.
Inom kvarteret Landvinden ligger fem punkthus
ritade av Lund och Valentin, byggda av Rudolf Mörne
byggnads AB. Punkthusen har ett centralt trapphus
och en sk tjock byggnadskropp. Fasaden är klädd
med ljusgrå och gula fasadplattor. Inom kvarteret
Lågtrycket byggdes samtidigt två likvärdiga punkthus.
Dessa ritades av P O Klang och byggdes av byggherren
Johansson & Co. Husen består av sju och åtta våningar
i tjockhus med enkla och symmetriska fasader.
En relativt oförändrad husgrupp som består av åtta
till elva våningar höga punkthus ligger norr om
Vårväderstorget. Husen var ritade 1955 av Poul
Hultberg och Arne Nygård för Göteborgs stads
Bostadsaktiebolag.
I nordväst ligger kvarteret Mistralen. Området ritades
av arkitekterna Erik och Tore Ahlsén för Göteborgs
Bostadsföretag. Lamellerna är svagt svängda med
utanpåliggande glasade trapphus vilket utmärkte
området speciellt på kvällarna när trapporna lyste i
mörkret.
Inom kvarteren Jordbävningen och Blåsten byggdes
1956-58 det andra i raden av experimentellt
tillverkade prefabricerade hus. Husen ritades av Rune
Falk inom Ekholm och White arkitektkontor samt
av ingenjörerna Sten Albrektsson och Gösta Waller.
Detta var ett av de första fyra experimentella områden
med helt prefabricerat elementsystem som tillämpats
i Göteborg; de övriga finns i Kortedala, Högsbo och
Tolered.
Punkthus på sju till tolv våningar byggdes nordost om
Vårväderstorget 1956.

Norra Biskopsgården
Stadsplanen för de nordöstra delarna av Biskopsgården
fastställdes 1956 av Koj Jonsson och Gustav Boström. I
stadsplanen kring Godväders- och Dimvädersgatorna
medverkande även arkitekterna Celander och
Lindgren. Eftersom flera arkitekter medverkade i
utformningen är området heterogent och senare
under nittiotalet nästan genomgående ombyggt. I
hela området är det större variation där flera arkitekter
kunde ta hand om mindre enheter än där en arkitekt
fick rita hela komplex med hus.
Norra Biskopsgården planlades 1958 av Koj Jonsson
och Folke Skugghall och ritades av Erik och Tore
Ahlsén åt Göteborgs Bostadsföretag. Friskväderstorget
byggdes med två åtta våningar höga hus avsedda för
bostäder och butiker. En del av området, söder om
torget är demonterat. Vattentornet som höjer sig över
denna områdesdel ritades av Nils Einar Eriksson. Åtta
till niovånings skivhus dominerar östra delen av norra
Biskopsgården.
Friskväderstorget placerades centralt vid
spårvägshållplatsen. Det stora bostadshuset ritades
av Erik och Tore Ahlsén 1958 i det sena 1950-talets
växande skala, dock fortfarande med butiker i
bottenvåningen. Suterrängvåningarna mot vägen har
betongreliefer.
Den större västra delen av området revs i början av
1990-talet. Hit flyttades de prefabricerade radhus i
trä som byggts för OS i Norge och stod på Heden
under VM i friidrott i Göteborg 1995. De anpassades
till åretruntboende med delvis nya tak och kallas
Solvädersbyn.
Nordväst om torget finns det åtta husgrupper byggda
1957-58 i kvarteret Passadvinden. Husen ritades av
arkitekterna Nils Einar Eriksson, Poul Hultberg,
Arne Nygård samt Lars Ågren. Byggherren var
Göteborgs stads Bostadsaktiebolag. Området är stort
med kringbyggda gårdar och ett par servicebutiker.
”Storgårdarna” har åtskilda volymer men liknande
fasadutformning och tre våningar.
Öster om Sommarvädersgatan i Svartedalen byggdes
såväl åttavånings som tre- till fyravånings flerfamiljshus.
Höghusen har enkelsidiga lägenheter i s.k. skivhus.
Eftersom terrängen var svår har marken sprängts
och stadsplanen blev schematisk. Arkitekterna som
ritat husen var Per-Olof Klang, Rune Lund och Alf
Valentin, Rudolf Hall samt Nernst Hansson. En del av
byggnaderna hade eternitfasader andra, lägre hus var
av tegel. Lund och Valentins hus hade utanpåliggande
balkonger med träspaljé utmed sidorna som gav husen
ett mycket karaktäristiskt yttre. Fasaderna ändrades
dock under 1990-talet.

ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING
Området sträcker sig i nordsydlig riktning och
begränsas av ett berg i väst och en bergssluttning
i ost mot Svartedalen. Hela västra Biskopsgården
utgörs av ett stort sammanhängande grönområde;
Svarte mosse. Spårvägen går längs dalgången förbi
norra Biskopsgården till Länsmansgården. Viadukter,
gångtunnlar och gångbroar går över trafiklederna och
förbinder området i öst-västlig riktning. Topografin
delar upp stadsdelen med bebyggelse på åsryggar och
trafik i dalgångar. Orienterbarheten är därmed tydlig i
nordsydlig riktning men inte i öst-västlig. Bebyggelsen
är genomgående storskalig i form av punkthus
som följer terrängformer, skivhus med utsikt, stora
kringbyggda kvarter samt tre till fyravåningslameller
i spikraka rader. I södra Biskopsgården och i
Jättesten finns grannskapsenheter. De södra delarna
av stadsdelen, som byggdes ut först, har ett närmare
förhållande till naturen. I Östra Biskopsgården finns
villor och egnahem i genomtänkta stadsplaner med
gemensamma grönytor som bildar serier av rum.
EN HISTORISK TILLBAKABLICK
Större delen av Biskopsgården ingick tidigare i Lundby
socken. Marken brukades av hemmanet Biskopsgården
och i området anlades ett tiotal torp under 1800-talet.
Efter inkorporeringen med Göteborg 1906 var detta i
huvudsak landsbygd ytterligare femtio år, men några
enstaka villor och mindre småhusgrupper växte upp
cirka 1920–40.
Området planlades i tre etapper med en sammanlagd
area om 90 hektar, 2400 meter lång och 600-800 m
brett. Den tidigast utbyggda delen (den södra) byggdes
egentligen innan miljonprogrammet. Den mellersta
delen kom att präglas av en större rationalisering av
stadsplaneringen och byggandet medan den yngsta,
nordligaste delen, även kallad Länsmansgården, bär
alla karaktärsdrag av miljonprogrammets byggande.
Södra och Norra Biskopsgården uppfördes 1955–60,
Länsmansgården tillkom 1963–66 och Svartedalen
började byggas 1965. Några av områdena utformades
som grannskapsenheter med centrumanläggningar och
skolor i nära anslutning till bostäderna. Byggherrar för
de flesta av husen var de kommunala bostadsföretagen
Göteborgs Stads Bostads AB, stiftelsen Göteborgs
Bostadsföretag, Fastighets AB Göteborgsbostäder och
Stiftelsen Samhällsbyggen. En mindre andel tillkom
genom HSB och privata företag.
Fullt utbyggt hade Biskopsgården 25 000 invånare. I
tidskriften Arkitektur, 1959, beskrivs den nyuppförda
stadsdelen som ett typiskt stycke Bohuslän med havets
närhet, saltmättade vindar och ett kargt bergslandskap
med en talldunge som enda vegetation.