SANKTA GERTRUDS KYRKA

Exakt tidpunkt för S:ta Gertruds kyrkas uppförande är inte känt, men sannolik sammanfaller det med Västerviks stads grundande på 1430-talet. Den byggnad som då uppfördes bestående av ett brett långhus, ett smalare, rakavslutat kor samt sakristia i norr är till sin kärna bevarad. Kyrkan uppfördes av gråsten och tegel och hade ett plant innertak trätak, troligen uppburet av träpelare. Det är oklart när kyrkan färdigställdes med de slagna valven, men troligen utfördes detta vid 1400-talets slut eller 1500-talets början. Då tillkom de sex pelarna i kyrkorummet. Koret hade troligen stenvalv redan då det uppfördes vid 1400-talets mitt. Långhusvalven försågs med kalkmålningar av vilka fragment av Yttersta Domen finns bevarad över triumfbågen. Kyrkan hade ett brant gotiskt tak och gavelröstet mot väster pryddes av blinderingar. I västra kyrkorummets norra pelare fanns en trappa som ledde upp till vinden och i södra pelaren fanns ett utrymme som under 1600-talet och senare användes som benhus. Dessa är nu igenmurade. År 1517 drabbas staden av en storbrand, men det är oklart om kyrkan skadades. På 1540-talet återuppbyggdes staden för att åter brännas 1612, denna gång av danskarna. Vid detta tillfälle skadades kyrkan. Korvalvet störtade in, men långhusvalven tycks ha klarat sig. Det östra gavelröstet återuppfördes av tegel och koret fick ett plant inre trätak. År 1622 tillkom en ny altartavla och 1626 en ny predikstol och 1656 reparerades sakristian. Tornet i väster tillkom 1669-72. Detta försågs i bottenvåningen av ett målat tak, utfört i en svepande barockstil. År 1682 upptogs i tornet en ingång från väster. År 1687 vitmenades hela kyrkan och dekorerades med rött och blått på valvribborna och med draperimålningar i brösthöjd. Denna dekoration framtogs och kompletterades vid restaureringen 1932-33.
I början av 1700-talet förändrades fönstren i kyrkan. I koret murades mittfönstret igen i samband med att en ny altaruppsats tillkom 1696, utförd av Burchardt Precht. Nya fönster togs dock upp vid sidan om den 1747. År 1737-39 tillbyggdes kyrkan med en norra korsarm som uppfördes av tegel. Brädtaket försågs med målning troligen utförd av västerviksmålaren Anders Brodin. Några år senare, 1743, förärades kyrkan en ny predikstol tillverkad av Niclas Österbom i Norrköping. Den stod ursprungligen omålad på grund av brist på pengar, men år 1761 fick den en vit kredering som förberedelse inför målningsarbeten. Dessa kom aldrig till stånd och krederingen avlägsnades vid renoveringen 1932-33. Den tidigare predikstolen från 1620-talet såldes till Frödinge kyrka, där den ännu finns bevarad. År 1744 tillkom på orgelläktaren i väster en orgel tillverkad av Johan Wistenius och med fasad av Österbom. Den nya orgeln ersatte ett mindre orgelverk från 1600-talet som stod på en läktare i norr, som numera är borta. En ny bänkinredning ska ha tillkommit 1748, men andra uppgifter visar att återkommande arbeten gällande bänkarna utfördes under 1700-talet. I koret finns längs väggarna i norr och söder bänkar som brukar kallas kungsbänkarna. Bänkinredningen fernissades 1894. År 1763-67 uppfördes en korsarm i söder. Läktarbröstningen dekorerades med målningar från nya och gamla testamentet utförda av västerviksmålaren, Magnus Wicander. År 1762 slog åskan ned i tornet under pågående gudstjänst. Orgeltramparen dog och tornspiran och orgeln skadades svårt. Den höga tornspiran fick tas ner och tornet lagades provisoriskt fram till 1782 då ny tornhuv byggdes efter ritning av Carl Fredrik Adelcrantz. När biskopen i Linköping besökte Västervik 1805 menade han att kyrkan borde rivas och en ny uppföras. Församlingen höll dock inte med utan 1821-22 utfördes reparationer på kyrkan. Vid dessa sänktes långhusets höga takresning till korsarmarnas nivå.
Under 1800-talets senare del finns inga uppgifter om utförda reparationer, utan man kan anta att kyrkan stod relativt orörd. Vid något tillfälle kalkades dock dekorationsmålningarna i tak och på väggar över och altaruppsatsen gavs också delvis en vit kulör. Vid denna tid var också predikstolen vit. Bänkinredningen verkar dock aldrig ha varit täckmålad. Diskussioner pågick under lång tid om uppförande av en ny kyrka. Först 1903 hade man löst både den ekonomiska frågan och frågan om den nya kyrkans placering. S:t Petri kyrka stod färdig 1905. Några inventarier från S:ta Gertruds kyrka flyttades då till nya kyrkan. Bland annat gällde det porträtt och epitafier samt en större ljuskrona. Även kyrkklockorna flyttades till den nya kyrkan. Under 1900-talets första decennier pågick i lokalpressen en debatt kring "den gamla kyrkans öde". Folkopinionen värnade om kyrkan som utsatts för vandalisering och som inte tillräckligt vårdats av staden. Många protesterade också när kyrkan under kriget 1914-15 användes som lager för ett parti mjöl. År 1918 upprördes ärkebiskopen, Nathan Söderblom på besök över att kyrkan används som magasin. Under 1910- och 20-tal genomfördes också vissa vård- och underhållsarbeten främst exteriört. År 1930 fanns förslag på att kyrkan skulle göras om till krematorium med omgivande urnlund. Inför Västerviks stads 500-årsjubileum 1933 genomfördes så en mycket omfattade renovering som ännu präglar kyrkan interiört. Underhållsarbete utfördes också exteriört.
Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekten Sven Brandel och arbetet utfördes under ledning av arkitekt Johannes Dahl. Korväggarnas övermålning togs bort och den underliggande dekoren i form av draperimålningar och kartuscher från 1600-talet konserverades och retuscherades. Draperimålning kring altaruppsatsen fanns dock före renoveringen, men skiljer sig i utförande från den som är synlig idag. Även långhusets valv, väggar samt pelare befriades från tidigare senare tiders kalklager och de underliggande dekorationsmålningarna konserverades och retuscherats. Rester av senmedeltida målningar framkom över triumfbågen. I valvstrålar och valvhjässor framkom målning i rött och blått från 1600-talets slut. På väggarna i läktarkvadraten, alltså den västra delen av långhuset, och fragmentariskt på långskeppets övriga väggar fanns en draperimålning strax ovan bänkhöjd vilken kompletterades för att löpa runt hela långhuset. Orgelfasadens vita färg avlägsnades och ytan slipades och fernissades. På samma sätt behandlades läktarbarriären, som var målad i ljuskulör och med ramverk i mörkare kulör. Bänkinredningen var vid denna tid laserad med en mörkbrun oljelasyr vilken invändigt bättrades. På bänkdörrarnas utsida samt på bänkskärmar togs dock lasyren bort, varefter de slipades och fernissades med tunn färglös spritfernissa. Altaruppställningen var vid tiden delvis vitmålad. Kristusfiguren var vit och omgivande arkitektoniska element försedda med en ljus marmorering och delvis förgyllning. Nischen hade en mörkare kulör. Kors, puttofigurer, sidovoluter samt urnor var förgyllda. Vid restaureringen togs övermålning bort och de ursprungliga färgerna och förgyllning konserverades och bättrades. Altarringens ursprungliga marmorering konserverades och bättrades. Predikstolens vita kredering togs bort och träet fernissades med färglös spritfernissa. Solen i ljudtaket, stålar och treenighetens symbol i bakstycket förgylldes. Två puttofigurer som tidigare varit undanlagda konserverades och återuppsattes på sina platser på dörröverstycket till predikstoluppgången. Timglasstället restaurerades med tillskott av ny fotställning. Ursprunglig förgyllning togs fram på två nummertavlor, en från 1728 och en från 1766. Fyra nummertavlor från 1800-talet omförgylldes och patinerades. I sakristian framtogs ursprunglig puts i tak och på väggar. Skåpen i sakristian var målade med ekfärg vilken avlägsnades och träet slipades och fernissades. Kyrkobyggnadens samtliga dörrar rengjordes från fernissa, varefter utsidan oljebrändes och fernissades.
Under 1940-talet utfördes en del mindre arbeten i kyrkan. Bland annat togs den senmedeltida dopfunten åter i bruk genom att ny fot och nytt skaft tillverkades. Cuppan hade tidigare förvarats under torntrappan. Nästa större arbeten på kyrkan utfördes exteriört 1962. Putsen på fasaderna knackades ned varvid viss murverksdokumentation utfördes. Denna visade bland annat att långhus, kor och sakristia är uppförda i förband. Man kunde också påvisa långhusets tidigare takhöjd. Fasaderna putsades om och avfärgades med Aktivan. Tornhuvens tak lades om med tryckimpregnerat furuspån. År 1964 inreddes väntrum i norra delen av västra läktarunderbyggnaden. Toalett installerades samma år i den östra delen av södra läktarunderbyggnaden. Sannolikt togs det tidigare glasade partiet mellan trappa och kyrkorum bort vid samma tillfälle. I den västra delen under södra läktaren har också en läktarunderbyggnad tillkommit, när är dock oklart. År 1969 förändrades bänkinredningen något söder om predikstolen utan att det berörde bänkskärmar och dörrar. År 1983 installerades en ny storklocka i tornet. År 1989-90 utfördes exteriöra arbeten under ledning av Atrio arkitekter i Västervik. Bland annat lades taket om med nytt enkupigt tegel, övriga takytor sågs över och takavvattningen förbättrades. Fasaderna avfärgades och fönstren sågs över. Snickerier och smidda detaljer målades. Den kyrktupp som 1970 hittats på vinden förgylldes och återuppsattes på taket 1989. År 2000 återställdes orgelläktaren till ursprungligt läge. Läktaren hade byggts ut två gånger under 1800-talets senare del. Vid detta tillfälle plockades också Wisteniusorgeln ned bit för bit, dokumenterades, kompletterades och återuppsattes.

Historiken kompletterad i samband med inventering utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift.

Kyrkan är uppförd av gråsten och tegel med torn i väster, brett långhus, smalare rakslutet kor i öster, sakristia i norr och korsarmar i norr och söder. Byggnadsdelarna är uppförda under olika epoker, men tongivande är 1700-talet då korsarmarna tillkom, fönsterna förändrades och tornhuven byggdes. Långhus, kor och sakristia härstammar till sin kärna från 1400-talets mitt. Tornet tillkom 1667-72 men förstördes delvis i slutet av 1700-talet då den nuvarande karnisformade tornhuven med sin högresta lanternin tillkom. Under 1730- och 1760-talen uppfördes korsarmen i norr respektive söder. Långhuset tidigare höga takresning sänktes till korsarmarnas nivå på 1820-talet. Byggnaden har slätputsad fasad avfärgad i vit kulör, med Aktivan, en kalkcementbaserad färg. Sockeln är spritputsad och gråfärgad. Kraftiga strävpelare finns norr och söder om tornet. Vid den norra strävpelaren finns en tillbyggnad i trä med uppgång till tornet. Tillbyggnaden har rödfärgad locklistpanel och svart bräddörr. Kyrkan har med undantag för ett runt fönster i tornet och takkuporna, rundbågiga fönster. Invändiga spröjsar av bly och yttre av järn. Speciellt utmärkande på tornets fasad, men även i övrigt finns smidda ankarjärn i olika utförande. Dessa är liksom fönstrens spröjsar och smidda rännkrokar målade i svart. Ingångar finns i tornet i väster samt i vardera korsarm. En mindre port finns även i södra korväggen. Samtliga dörrar är utförda i ek och lackade. Över den västra ingången finns en inskriptionsplatta som talar om att dörrarna i väster skänktes 1682, men gjordes om 1744. I korets yttervägg finns Västerviks stadsvapen, utfört i kalksten, inmurat. I det östra gavelröstet finns blinderingar. Tornluckorna är tio till antalet, utförda i trä och svartmålade. På torntaket finns fyra tornur. Lanterninen är målad i svart och vitt och har tak och spira av plåt. På toppen finns en förgylld stjärna. Tornhuvens tak är av tjärat spån, medan övriga kyrkans sadeltak är belagt med enkupigt tegel. Stuprör och hängrännor av vitmålad plåt. På kortakets topp finns ett delvis förgyllt kors och på långhusets östra sida en förgylld tupp.

Exeriörbeskrivning kompletterad vid inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Kalmar läns museum.

SAMMANFATTANDE INTERIÖRBESKRIVNING - Det treskeppiga långhuset har ribbvälvda tak som vilar på tre par pelare. Väggar, tak och pelare är putsade och kalkavfärgade. På ribbvalven finns en dekorationsmålning i blått och rött och längs väggar och pelare strax ovan bänkhöjd finns en draperimålning med rosetter. Väggarna i korsarmarna i söder och norr är i stort odekorerade. Läktare finns i väster med Wisteniusorgel daterad 1744. Brädtak med målningar i senbarock i orgelkvadraten och i norra korsarmen. Läktare även i norr och södra korsarmen. Predikstolen utförd 1743 är omålad, med enstaka förgyllda detaljer. Bänkinredningen är sinnrikt organiserad för att rymma många människor. Denna liksom orgelfasaden och orgelläktarens barriär är utförda i lätt fernissat trärent trä. Koret som är smalare än långhuset domineras av altaruppsatsen med en förgylld Kristus som smärtomannen utförd av Precht 1696.
LÅNGHUSET - Det treskeppiga långhuset har mestadels kalkstensgolv som i mittgången till stora delar består av äldre gravhällar. Mittgången täcks av lös gångmatta. Väggar, det ribbvälvda taket samt pelarna är putsade och vitkalkade. På ribbvalven finns en dekorationsmålning i blått och rött och längs väggar och pelare strax ovan bänkhöjd en draperimålning med rosetter. Över valvbågen i väster finns en kartusch med inskription på latin. Denna är målad på en äldre större sådan. I triumfbågen syns rester av en framställning av Yttersta domen. I läktarkvadraten finns ett rikt dekorerat trätak i barockstil. I mittgången finns tre större malmkronor. På väggarna hänger ett antal mässingslampetter i olika utförande. Rundbågiga fönster med blyspröjsar i norr- och söderväggen. I nordost skapas en genomgång mellan kor och långhus genom ett mellanrum mellan pelare och vägg. Samma genomgång finns i sydost, men där avstängt av bänkkvarteret. LÄKTAREN i väster bärs upp av ett par pelare med flersidig genomskärning. Läktarbarriären framstår trären i fur. Läktaren upptas nästan fullständigt av orgelfasad och orgelverk. I norr och söder finns mindre utsprång för möjlig placering av sångare eller musiker. ORGELN - är byggd av Johan Wistenius i Linköping 1744.. Fasaden utfördes av Niclas Österbom i kraftfull barockstil och är i stort bevarad. Även orgelfasaden är omålad. BÄNKARNA - tillkom 1748, men har förändrats och utökats när korsarmarna tillkom. Bänkinredningen består av slutna bänkar, alla i stort i samma utförande, men med en delvis oregelbunden placering. Huvudsakligen består bänkinredningen i långhuset av fyra slutna bänkvarter samt ytterligare bänkar längs norra och södra väggarna. Sidogångar skapas därmed i norr och söder. I söder finns även en gång i nord-sydlig riktning. Bänkinredningen är av furu som invändigt är laserad med en mörkbrun oljelasyr. Utsidan av bänkdörrar och bänkskärmar framstår som trärena. På bänkdörrarna finns numrering i svart mot en gulvit till grågrön botten. Främst på psalmboksstöden i bänkarna finns klotter skrivet och ristat, däribland hela psalmverser. Bänkarna kring predikstolen är bredare och har sittbräda både i väster och öster. I bänkkvarteren är golvet av trä. Även i sidogångarna är golvet delvis av trä, kring predikstolen av tegel. I mittgången finns hängande fällsitsar fästa i bänkskärmarna. Dessa ska ha brukats av främst kuskar som skulle ha lätt att ta sig ut till hästarna. I långhuset finns två av kartuscher omgivna EPITAFIER och ett BEGRAVNINGSVAPEN samt ett antal porträttmålningar. Totalt finns tre par nummertavlor. LÄKTARUNDERBYGGNADEN - i väster rymmer i södra delen en med glasparti avskild bänkrad. Denna ska enligt traditionen ha varit avsedd för mödrar som ännu inte kyrktagits. Glaspartier består av tre småspröjsade partier som kan skjutas upp och ned i ett spår för att öppna upp eller stänga mot kyrkorummet. Från denna bänkrad finns ett runt fönster som vätter mot läktartrappan i väster. I läktarunderbyggnadens norra del finns ett sk väntrum inrättat 1964. Mot kyrkorummet avgränsas det av ett glasparti, liknande det i söder. Väntrummet har ljusbrun heltäckningsmatta, delar av tidigare bänkinredning och draperimålning bevarad, men rymmer även bord och stolar samt skötbord. I VAPENHUSET - i väster leder några trappsteg av kalksten ner till kyrkorummets nivå. De båda dörrparen, ytterdörrarna och dörrarna mot kyrkorummet, är målade i ljusgrå oljefärg. Vid ena ytterdörren finns en anordning med en motvikt i järn som ska se till att dörren stängs försiktigt bakom besökaren.
KORET - Koret är smalare än långhuset och rakslutet. Golv av kalksten, delvis bestående av äldre gravhällar. Kormatta av ull i grågröna, blå och rosa toner. Plant brädtak, i blågrå kulör. Marmoreringsmålad taklist i blågrönt. Putsade och kalkade väggar. Utgång i söder samt ingång till sakristian i norr. Kring altaruppsatsen finns en draperimålning och kring de två kungaporträtten (Karl XII och Gustav IV Adolf) samt epitafiet över borgmästaren Dickman finns kartuscher. Rester av en kartusch finns även över dörren i söder. I öster finns en marmoreringsmålad bröstning målad i blågröna toner. I norr och i söder finns vardera ett rundbågigt fönster liksom på var sida om altaruppsatsen. ALTARUPPSATSEN - från 1696 är utförd av den tyskfödde skulptören Burchardt Precht som var gift med en dotter till tullöverinspektören Sabastian Standorff i Västervik vilket delvis är en förklaring till att den store Prechts verk finns i S:ta Gertruds kyrka. Altaruppsatsen består av en skulptur framställande Kristus som smärtomannen placerad i en upplevd nisch mellan arkitektoniska element. Framställningen flankeras av två änglar på voluter. Altaruppsatsen målades 1868 delvis vit, liksom kyrkan övriga inredning, men de ursprungliga färgerna, med en förgylld Kristus och mestadels marmoreringsmålade arkitekturelement framtogs vid restaureringen 1932-33. ALTARE - av trä med marmorerad skiva. Antependier fästes med krokar. ALTARRINGEN - tillkom 1761 och är marmoreringsmålad i grönblått och grått. Stoppat knäfall klätt med grön sammet. Förhöjt golv innanför altarringen belagt med heltäckningsmatta. KORBÄNKAR- finns i längs väggarna i norr och söder med liknande utförande som övriga kyrkans men med gallerförsedd överdel. Bänkarna kallas kungsbänkarna. DOPFUNTEN- är det ända bevarade inventariet från den medeltida kyrkan. Cuppa av kalksten som 1941 kompletterades med en ny underdel. PREDIKSTOLEN - tillkom 1743, utförd av Niclas Österbom om även förfärdigat predikstolen i Linköpings domkyrka. Relieferna framställer Syndafallet, Marie Bebådelse, Marias och Elisabets möte samt konungarnas tillbedjan. Basunblåsande änglar håller upp ljudtaket som kröns av änglar och ett kors. Tre högtalare står på ljudtaket/baldakinen. ÖVRIGT - i koret finns även ett piano, en soffa i rokokostil samt stolar i liknande utförande, ljusglob samt en ambo.
NORRA KORSARMEN - har golv av kalksten delvis bestående av äldre gravhällar. Lös gångmatta i mittgången. De putsade väggarna är odekorerade. Det plana brädtaket har en målning utförd av Anders Brodin 1739. Ljuskrona samt lampetter på väggarna utgör belysning. I taket hänger ett votivskepp. Bänkar är placerade i två kvarter längs västra och östra väggen och i utförande lika övriga bänkar. Bänkarna går ändra ner till korsarmens slut i norr. Rundbågiga fönster i öster och väster samt ett ovan läktaren. Trappa till läktaren finns under läktaren i öster. Fyra pelare, fyrsidiga i genomskärning bär utgör stöd för läktaren. Läktarbarriären är marmoreringsmålad i blå toner. På läktaren finns två slutna vägganslutna bänkvarter med mittgång. Golvet lutar kraftigt. Bänkarna är utförda lika övriga bänkar i kyrkan. I vapenhuset där några trappsteg av kalksten leder utifrån och ned i kyrkan finns en lös handikappramp av trä. Dörrparet mot kyrkorummet är målat i ljusgrå oljefärg, medan det yttre dörrparets insida är lackat.
SÖDRA KORSARMEN - har golv av kalksten delvis bestående av äldre gravhällar. Lös gångmatta i mittgången. De putsade väggarna är odekorerade. Det välvda brädtaket är målat och laserat i ljusgrå kulör. Ljuskrona samt lampetter på väggarna utgör belysning. I taket hänger ett votivskepp, en modell av ett örlogsskepp från 1600-talet. Bänkar är placerade i två kvarter längs västra och östra väggen och i utförande lika övriga bänkar. Täckmålad grå brädvägg mot vapenhuset. Rundbågiga fönster i öster och väster samt ett ovan läktaren. Läktaren tar stöd i två pelare med fyrsidig genomskärning. Läktarbarriärens fyllningar är bemålade med bibliska motiv utförda av Magnus Wicander 1767. Målningen är utförd i sirlig rokoko i gråtoner och guld. På läktaren finns två slutna vägganslutna bänkvarter med mittgång. Golvet lutar kraftigt. Bänkarna är utförda lika övriga bänkar i kyrkan. Från vapenhusets östra del finns en trappa till läktaren samt en toalett. I väster finns ett städutrymme. I vapenhuset leder några trappsteg av kalksten från ytterdörrarna ner till kyrkorummets nivå. Dörrparet mot kyrkorummet är målat i ljusgrå oljefärg, medan det yttre dörrparets insida är lackat.
TORN - Tornet har ungefär åtta våningar och rymmer bl a två tornväktarkammare, belägna på olika våningsplan. Tornväktarkamrarna är inredda med säng och kommunikationsrör. I tornet finns lillklocka från 1933, storklocka från 1983 samt ytterligare en klocka från 1941. Tornet rymmer även urverk.
SAKRISTIAN - Dörren från koret är av trä, men beslagen med järnband och nitar. Innanför finns ytterligare ett dörrpar. Golvet är belagt med ljusbrun heltäckningsmatta. Väggar och det välvda taket är putsade och kalkade. Väggarna i väster och söder täcks av väggfasta skåp, varav det västra som rymmer elanläggning, tillkommit i modern tid. Det södra skåpen är äldre och rymmer bl a textilier. Skåpen är trärena. I öster finns ett äldre förvaringsskåp infällt i väggen samt en kista. Modern fristående textilförvaring för mindre textilier. Bord med kalkstensskiva och stolar av rokokokaraktär. Äldre målningar på väggarna. Textil daterad 1975 smyckar fönstret. Järngaller på fönstrets insida.
ÖVRIGT - Sammanlagt finns i långhusets och korsarmarnas mittgångar ca 25 gravhällar. Många av dem ska tidigare ha legat på kyrkogården kring kyrkan. Diverse ställ för broschyrer, vykort och psalmböcker finns monterade vid samtliga ingångar samt vid korsmitten. I söder finns även ett fristående bokbord. Bänkinredningen rymmer flera detaljer av intresse, bl a psalmboksskåp, enmansplatser i vinkel, urgröpning i pelare för att göra plats för fler i bänkraden m m. I västra delen av långhuset i anslutning till den norra pelaren finns en markering i putsen för en tidigare öppning belägen här genom vilken man tog sig till tornet. På långhusväggens sydöstra del mot koret finns en ruta som ska demonstrera kyrkans ursprungliga magra puts och kalkavfärgning. Denna framtogs vid renoveringen 1932-33. Armaturer i vindfång och väntrum av glas, trä och blyspröjs är ritade av Arre Essén 1941.

Interiörbeskrivning kompletterad vid inventering 2004 utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Kalmar läns museum.