LYBY KYRKA

Kyrkomiljön
Lyby kyrka är belägen cirka två kilometer väster om Hörby. En mindre allékantad väg norrut, knappa två kilometer lång, sammanbinder Lyby med Osbyholm. Mellan de båda byarna finns Askebackens naturreservat som består av ett småskaligt och varierat landskap med ädellövskog, ängar, hagmark, rikkärr, en nyanlagd våtmark och stengärdesgårdar. Delar av området har varit stubbskottsäng, vilket tidigare var ett vanligt markslag i mellersta Skåne.

Lyby ingår i ett område vars kulturlandskap uppvisar kontinuerlig utveckling från historisk tid till nutid, och som av Länsstyrelsen i Skåne utpekats som särskild värdefull kulturmiljö. Första skriftliga belägget för ortnamnet Lyby är från 1353, men sannolikt fanns här redan under 1000-talet en kyrkobyggnad av trä. Förledet Ly- härstammar möjligen från liuth med betydelsen folk eller allmoge, och skulle då avse en samlingsplats. Kyrkoherden Thornander nämner 1747 att såväl en tingsplats som galgbacke ska ha legat i kyrkans närområde.

Innan laga skifte som genomfördes 1858 bestod kyrkbyn av ca 20 gårdar, varav ett antal var frälsegårdar under Osbyholm. Byns utmarker var då gemensamma med byarna Sextorp, Åkarp och Brunstorp. I och med skiftet slogs ett flertal av frälsegårdarna samman för att bilda två större gårdsenheter. Idag består bebyggelsen i Lyby av ett fåtal gårdar och omkring 25 gatehus placerade utmed de fem vägar som strålar samman i byn. Bebyggelsen är i huvudsak samlad norr om kyrkan. I söder sträcker flack odlingsmark ut sig vilket ger kyrkan ett exponerat läge i landskapet.

Kyrkan och kyrkogården ingår i fornlämningsområde Lyby 32:1. Lämningen avser bytomt för Lyby enligt 1815 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Lyby kyrkogård har utvidgats i olika etapper. Ursprungligen var den betydligt mindre och omgav endast kyrkan i dess direkta närhet. Före skiftesreformerna fanns gårdsanläggningar på den mark som senare införlivats i kyrkogården. Exakt när de olika utvidgningarna ägt rum är oklart. Den tidigaste skedde troligen under 1800-talets andra hälft och då åt norr. Nästa utvidgning gjordes åt väster, möjligen vid mitten av 1900-talet, och 1968 tillkom den senaste delen i söder. 2011 anlades minneslund och askgravplats.

Kyrkogårdens karaktär har ändrats under århundradena och följt olika stilideal. Det kan antas att den ursprungliga kyrkogården liksom andra medeltida kyrkogårdar var enkelt utformad, gräsklädd och trädlös, med gravplatser i form av låga gravkullar utan särskild markering än möjligen ett enkelt träkors. I särskilda fall kunde liggande hällar förekomma. Kyrkogårdar som vi känner dem idag, med gångsystem, gravkvarter och gravmonument är ett fenomen som fick sitt genomslag först under tidigt 1800-tal.

1672 omgärdades kyrkogården enligt Frosta härads tingsbok av en bogårdsmur som sannolikt är samma mur som idag finns öster om kyrkan, då någon utvidgning aldrig skett åt detta håll. I början av 1900-talet var kyrkogården relativt fri från växtlighet i norr, med ett fåtal högresta gravstenar. På 1930-talet var södra sidan bevuxen med olika typer av rygghäckar och buskar. Ett par decennier senare fanns en tydlig kvartersstruktur med grusade gångar och en tät trädkrans löpte innanför bogårdsmuren. I början av 1990-talet togs ett flertal grusgångar bort och ersattes med gräs.

Idag omgärdas kyrkogården av låga kallmurar i öst och väst samt en lägre stödmur i norr. Det finns fem entréer, två i norr och tre i väster. Runt kyrkogården finns en ofullständig trädkrans bestående av bland annat lind, lärk och kastanjeträd. Gångarna är grusade medan gravplatserna är gräsbevuxna utan inramning eller grusade med inramningar av sten eller lågklippta häckar. I enstaka fall förekommer gjutjärnsstaket. Vid den östra norrentrén finns en gravsten från 1700-talet bevarad och längs den östra muren ligger äldre återlämnade gravstenar. Norr om kyrkan finns ett flertal äldre gravar, bland annat två järnskors av vilket det ena är kyrkogårdens äldsta bevarade grav från 1851. Här återfinns också en monumental familjegrav för släkten Von Seth som har lång historisk anknytning till orten. Väster och söder om kyrkan dominerar gravstenar hållna i lägre skala, typiska för tiden från 1930-talet och framåt.

Byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns inga andra byggnader än kyrkan. I anslutning till parkeringen i väster finns två arbetsbodar som uppfördes på 1950-talet i vitputsat rött tegel och med sadeltak. Den mindre bodens tak har täckning av eternitplattor medan den större, som 1995 fick en utbyggnad av betongelement, täcks av svart betongtegel. På andra sidan landsvägen i nordväst ligger församlingshemmet, en vitputsad enplansbyggnad med tegeltäckt sadeltak, som uppfördes på 1980-talet.

Källor och litteratur
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA): diverse handlingar och fotografier.

Underhållsplan för Lyby kyrka i Hörby församling (2005-11-30), AIX Arkitekter, Stockholm

Dahlberg, M (red.). Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet 2008

Dahlberg, M (red.). Skåne: Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, opublicerad 2012

Ranby, Caroline. Skånes kyrkor en kulturhistorisk resa genom 1000 år. Riga; Historiska media 2014.

Wahlberg, Mats (red.), Svenskt ortnamnslexikon, Uppsala: Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI), 2003.

Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2017-10-12.

Lantmäteriet. Historiska kartor:https://etjanster.lantmateriet.se/historiskakartor/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToReturnLMS=1&firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToReturnRAK=1&yMin=6188217&xMin=413236&yMax=6189217&xMax=414236, hämtad 2017-10-12.

Länsstyrelsen i Skåne. Samhällsplanering och kulturmiljö. Kulturmiljöprogram: Nunnäs - Fulltofta - Osbyholm - Lyby, http://www.lansstyrelsen.se/skane/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/horby/Pages/Nunnas_-_Fulltofta_-_Osbyholm_-_Lyby.aspx, hämtad 2017-10-13.

Svenska kyrkan Hörby. Hörby församlings kyrkor. Lyby kyrka: https://www.svenskakyrkan.se/hoerby/lyby-kyrka, hämtad 2017-10-13.

Platsbesök 2017-09-19.