HAVDHEM PRÄSTGÅRD

Den välbevarade prästgården från 1700-talet med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. Anläggningen är uppdelad i en storgård och en lillgård och platsen har sedan fungerat som kyrkligt centrum för trakten sedan medeltid.
År 1763 revs den gamla manbyggnaden och ersattes av en ny. De övriga äldre uthusen har synbarligen stått klar till 1800-talets andra hälft, då de dömdes ut vid en ekonomisk besiktning varefter de revs. Efterhand ersattes de av nya ekonomibyggnader.
Manbyggnaden är uppförd i kalk- och sandsten i två våningar. Byggnaden är en uppblåst representant för arkitekturen i mitten av 1700-talet på Gotland och hör till största av denna typ på ön. Den karakteriseras av kompakthet och slutenhet förenat med symmetri i fasaderna samt hög takresning med sadeltak. Byggnaden har genomgått flertalet ombyggnationer men har i övrigt en välbevarad intakt exteriör.
Flygelbyggnaden av kalksten i en våning, uppfördes 1869. Den utbyggdes under 1800-talets slut och innehöll då brygghus, hönshus, svinhus och avträde.
Ladugården i kalksten uppfördes 1880 efter att flera utdömda uthus rivits och inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enligt då gällande praxis. Dess enkelhet och symmetri vid sidan av den rationella utformningen kännetecknar ekonomibyggnaden från denna tid.

En trädgård med fyrkantiga kvarter med frutträd i hörnen anlades sannolikt under 1700-talets andra hälft. På 1860-talet planterades ett stort bestånd av ädla lövträd, varav en del är bevarade. Det befintliga byggnadsbeståndet bildar tre tre separata trädgårdsrum. Lillgården med dess byggnader är omgiven av staket och stentunar som även separerar lillgården från storgårdens väsensskilda uthus.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1998-05-29. Dnr 221-3051-97

Den välbevarade prästgården från 1700-talet med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. Anläggningen är uppdelad i en storgård och en lillgård och platsen har sedan fungerat som kyrkligt centrum för trakten sedan medeltid.
År 1763 revs den gamla manbyggnaden och ersattes av en ny. De övriga äldre uthusen har synbarligen stått klar till 1800-talets andra hälft, då de dömdes ut vid en ekonomisk besiktning varefter de revs. Efterhand ersattes de av nya ekonomibyggnader.
Manbyggnaden är uppförd i kalk- och sandsten i två våningar. Byggnaden är en uppblåst representant för arkitekturen i mitten av 1700-talet på Gotland och hör till största av denna typ på ön. Den karakteriseras av kompakthet och slutenhet förenat med symmetri i fasaderna samt hög takresning med sadeltak. Byggnaden har genomgått flertalet ombyggnationer men har i övrigt en välbevarad intakt exteriör.
Flygelbyggnaden av kalksten i en våning, uppfördes 1869. Den utbyggdes under 1800-talets slut och innehöll då brygghus, hönshus, svinhus och avträde.
Ladugården i kalksten uppfördes 1880 efter att flera utdömda uthus rivits och inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enligt då gällande praxis. Dess enkelhet och symmetri vid sidan av den rationella utformningen kännetecknar ekonomibyggnaden från denna tid.

En trädgård med fyrkantiga kvarter med frutträd i hörnen anlades sannolikt under 1700-talets andra hälft. På 1860-talet planterades ett stort bestånd av ädla lövträd, varav en del är bevarade. Det befintliga byggnadsbeståndet bildar tre tre separata trädgårdsrum. Lillgården med dess byggnader är omgiven av staket och stentunar som även separerar lillgården från storgårdens väsensskilda uthus.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1998-05-29. Dnr 221-3051-97

Den välbevarade prästgården från 1700-talet med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. Anläggningen är uppdelad i en storgård och en lillgård och platsen har sedan fungerat som kyrkligt centrum för trakten sedan medeltid.
År 1763 revs den gamla manbyggnaden och ersattes av en ny. De övriga äldre uthusen har synbarligen stått klar till 1800-talets andra hälft, då de dömdes ut vid en ekonomisk besiktning varefter de revs. Efterhand ersattes de av nya ekonomibyggnader.
Manbyggnaden är uppförd i kalk- och sandsten i två våningar. Byggnaden är en uppblåst representant för arkitekturen i mitten av 1700-talet på Gotland och hör till största av denna typ på ön. Den karakteriseras av kompakthet och slutenhet förenat med symmetri i fasaderna samt hög takresning med sadeltak. Byggnaden har genomgått flertalet ombyggnationer men har i övrigt en välbevarad intakt exteriör.
Flygelbyggnaden av kalksten i en våning, uppfördes 1869. Den utbyggdes under 1800-talets slut och innehöll då brygghus, hönshus, svinhus och avträde.
Ladugården i kalksten uppfördes 1880 efter att flera utdömda uthus rivits och inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enligt då gällande praxis. Dess enkelhet och symmetri vid sidan av den rationella utformningen kännetecknar ekonomibyggnaden från denna tid.

En trädgård med fyrkantiga kvarter med frutträd i hörnen anlades sannolikt under 1700-talets andra hälft. På 1860-talet planterades ett stort bestånd av ädla lövträd, varav en del är bevarade. Det befintliga byggnadsbeståndet bildar tre tre separata trädgårdsrum. Lillgården med dess byggnader är omgiven av staket och stentunar som även separerar lillgården från storgårdens väsensskilda uthus.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1998-05-29. Dnr 221-3051-97

Den välbevarade prästgården från 1700-talet med uthusbyggnader ligger i direkt anslutning till kyrkan. Anläggningen är uppdelad i en storgård och en lillgård och platsen har sedan fungerat som kyrkligt centrum för trakten sedan medeltid.
År 1763 revs den gamla manbyggnaden och ersattes av en ny. De övriga äldre uthusen har synbarligen stått klar till 1800-talets andra hälft, då de dömdes ut vid en ekonomisk besiktning varefter de revs. Efterhand ersattes de av nya ekonomibyggnader.
Manbyggnaden är uppförd i kalk- och sandsten i två våningar. Byggnaden är en uppblåst representant för arkitekturen i mitten av 1700-talet på Gotland och hör till största av denna typ på ön. Den karakteriseras av kompakthet och slutenhet förenat med symmetri i fasaderna samt hög takresning med sadeltak. Byggnaden har genomgått flertalet ombyggnationer men har i övrigt en välbevarad intakt exteriör.
Flygelbyggnaden av kalksten i en våning, uppfördes 1869. Den utbyggdes under 1800-talets slut och innehöll då brygghus, hönshus, svinhus och avträde.
Ladugården i kalksten uppfördes 1880 efter att flera utdömda uthus rivits och inreddes med sammansatta funktioner för prästgårdens behov enligt då gällande praxis. Dess enkelhet och symmetri vid sidan av den rationella utformningen kännetecknar ekonomibyggnaden från denna tid.

En trädgård med fyrkantiga kvarter med frutträd i hörnen anlades sannolikt under 1700-talets andra hälft. På 1860-talet planterades ett stort bestånd av ädla lövträd, varav en del är bevarade. Det befintliga byggnadsbeståndet bildar tre tre separata trädgårdsrum. Lillgården med dess byggnader är omgiven av staket och stentunar som även separerar lillgården från storgårdens väsensskilda uthus.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gotlands län, 1998-05-29. Dnr 221-3051-97