Ödeborgs medeltida socken består i väster av öppen dalbygd och i öster av bruten skogsbygd med gles strandbebyggelse kring flera sjöar i öster. Socknens huvudbygd, i väster, där kyrkanär belägen, utgör en del av Valbodalen, sydvästra Dalslands centralbygd. Dalgången, i nord- sydlig riktning, bildar en sammanhängande jordbruksbygd och ett kommunikationsstråk kring den slingrande Valboån. Odlingslandskapet är delvis böljande och kuperat med gårdar i karaktäristiska höjdlägen. Rikligt med fornlämningar från såväl sten-, brons- som järnålder visar på ett långvarigt utnyttjande av dalgången, som är ett av länets större riksintresseområden för kulturmiljövård. Av särskilt intresse är den tydliga kontakten med mellan järnåldersgravfälten och nutida bebyggelse. Valbodalen är också centralområde i Valbo härad med Färgelanda pastorat i söder och Högsäters pastorat i norr. Valbo härads gränser motsvarar idag Färgelanda kommuns. Färgelanda pastorat omfattade vid tiden för reformationen Ödeborg, Torp och Valbo-Ryrs socknar. Under nästan trehundra år bildade sedan Torp och Valbo-Ryr Torps pastorat för att 1961 återgå till Färgelanda. 1967 övergick sedan Valbo-Ryr till Foss pastorat i Göteborgs stift i samband med socknens övergång till Munkedals kommun i Bohuslän.
Förutom jord- och skogsbruk, som viktiga näringar, finns i Ödeborgs socken en lång industriell tradition. I Rådanefors, i socknens östra del, anlades omkring 1730 ett av Dalslands tidiga järnbruk. Bruket lades ner 1895 och de flesta spår efter verksamheten är borta förutom den gamla bruksherrgården. I närheten finns också ett nedlagt kvartsbrott från 1900-talet. Förutom den mindre samhällsbildning som finns i Rådanefors är socknen enda egentliga tätort Ödeborgs brukssamhälle, beläget ett par kilometer väster om kyrkan och det gamla sockencentrat. Bruket anlades 1898 vid Bratteforsen i Valboån och Ödeborgs station vid den då nyöppnade Lelångenbanan (1895). Järnvägen är sedan 1960-talet nedlagd men industrin lever vidare. I Ödeborg finns också den intressanta fornsalen som är byggnadsminne och ett välbevarat nationalromantiskt hembygdsmuseum från 1913 av särskilt museihistoriskt intresse.
Området kring Ödeborgs kyrka utgör ett av det stora riksintresseområdets del- eller kärnområden där kopplingen mellan järnålder och medeltid är särskilt tydlig. Kyrkan av sten har medeltida delar, eventuellt från tiden kring 1200. Kyrkplatsen är belägen på en moränås längs kanten av öppna odlingslandskapet i Valboåns dalgång. Någon kilometer österut tar socknens mer skogrika delar vid. Längs åsen leder en äldre sträckning av länsväg 172, vars nuvarande sträckning på karaktäristiskt vis leder rakt fram över åkermarken ett par hundra meter väster om kyrkan, lågt i landskapet. Mitt emot kyrkan, över den gamla landsvägen finns på traditionellt vis en f d skolbyggnad (uppförd 1877) som också inrymt lärarbostäder. Byggnaden inrymmer idag församlingshem och en privatbostad.
Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogård, ett bårhus (1926) samt en faluröd ekonomibyggnad som inrymmer personalrum, förråd, garage och en toalett (1990). Till kyrkoanläggningen hör också den f d skolbyggnaden med församlingshem samt ett uthus, tidigare tvättstuga till lärarbostäderna i skolhuset.
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg
LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003 / Färgelanda kommun, kulturmiljöprogram, 2005 / Färgelandaboken, En kulturhistorisk översikt, Vänersborg 2004 / Hedlund, Oscar, Valbodalen i ord och bild, Munkedal 1983 / Runelid Effe, Dalslands kyrkor, 1980 / Ödeborgs kyrka, n kort beskrivning, Färgelanda 1961
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
