BYGDEÅ KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Bygdeå kyrka är belägen i en mindre tätort nära en ursprunglig havsfjärd, numera uppgrundad. På platsen fanns troligen en kyrka redan på 1300-talet och den var sannolikt byggd av trä. Den nuvarande kyrkan uppfördes under senmedeltiden. Murarna av natursten med tegelornerade gavlar formar en salkyrka. Kyrkorummet har tre stjärnvalv. Det rikast utformade återfinns i koret. Exteriör och interiör präglas av förändringar från 1750 talet. Arbetet leddes av Daniel Hagman. Yttermurarna putsades röda med vita lisener. Den gamla sakristian av trä revs och en ny murades upp. Fönsteröppningarna gjordes större, ingång byggdes i västgaveln sedan det gamla vapenhuset i söder rivits. Ny altaruppsats anskaffades. På kormuren syns spår av arkitekturmåleri från 1600-talet, delvis rekonstruerat av Yngve Lundström vid Knut Nordenskjölds restaurering av kyrkan 1927-29. Då insattes även korfönstrets glasmålning av Gunnar Torhamn.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994-1999

Begravningsplatsen är belägen kring kyrkan samt dess omedelbara närhet. Den äldsta delen, närmast söder och öster (och möjligen norr) om kyrkan, anlades under senmedeltiden, men kan sträcka sig tillbaka till 1200-talet om den första träkyrkan också låg här. Kyrkogården har sedan utvidgats mot öster någon gång mellan 18671895 och mot söder efter 1950 samt 1980. Under 2010 pågick anläggandet av en askurnlund på Prästbergets sluttning i begravningsplatsens sydöstra hörn. Kyrkogården omges av en bogårdsmur av kallmurad natursten i väster, norr och öster. I öster övergår muren till stödmur. Bogårdsmur finns även söder om kyrkan, men fungerar idag som avgränsare mot den utvidgade nya delen i söder, som i sin tur avgränsas mot öster och söder av Prästberget och i väster av ett vitt trästaket. Bogårdsmurens äldsta del anlades under 1760-talet (vissa delar möjligen tidigare). Den delen som avgränsar 1800-talets utvidgning anlades 1936, och ersatte då det ursprungliga järnstaketet. Kyrkan angörs via huvudentrén i norr, med vita putsade bastanta portstolpar försedda med spånklädda tälttak. Även entrén mot kyrkogården i nordost har liknande portstolpar. Järngrindar saknas.

Terrängen på kyrkogården är relativt plan, den sluttar bara lätt uppåt mot öster och lätt nedåt mot söder. Den södra utvidgade delen ligger i en lägre etage som nås via två stentrappor med svarta smidesräcken. Karaktären på såväl växtlighet som gravvårdar skiljer sig markant mellan de olika delarna. Närmast öster om kyrkan är gravarna disponerade i parallella rader med höga och täta rygghäckar av häggmispel. Grav-stenarna är resta i gräsmatta, med de högsta, äldsta och förnämaste allra närmast kyrkan och norra bogårdsmuren, bl.a. sjökaptenen Thurdins (d.1849) och tulluppsynings-mannen Wigrens (d.1848) stiliga gjutjärnsvårdar samt kyrkoherdarna Nordins (d. 1773) och Nortmans (d. 1805) och familjen Häggströms grusgravar omgärdade av järnstaket. Familjen Häggström var betydelsefull inom handel, rederi-, sågverks-, varvs- och bruksverksamhet under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Här finns även andra titlar som minner om militärens, båtbyggeriets och sjöfartens betydelse i trakten, som exempelvis sjökaptener, mästerlots, majorer och fanjunkare. Strax nordost om kyrkan finns en kopia av en gravsten över den ryska generalmajoren Gotofsof som stupade vid slaget i Sävar 1809 (originalet förvaras i klockstapeln). Bara ett fåtal grusgravar finns kvar sedan viss omläggning från grus till gräs skett under 1950-70-talen. Före 1895 inhägnades många av gravarna med planteringar. I den nyare del av kyrkogården som ligger längst österut saknas rygghäckar och gravstenarna är lägre och har en något mindre strikt placering. Utvidgningen söderut från 1950-talet och framåt har mer likformiga rektangulära låga och ofta ljusa stenar. Här förekommer rygghäckar av ölandstok och randgräs med ett friare växtsätt än de klippta häggmispelhäckarna. En modern offerkälla är anlagd i den sydöstra delen i närheten av en, enligt tradition, numera utdikad trefaldighetskälla. Kyrkogårdens trädbestånd har förnyats under senare år och är därför huvudsakligen ännu relativt småvuxet. De trädslag som förkommer är björkar, popplar och rönnar. En planering av kyrkogården med upptagande av grusgångar skedde 1937, men troligtvis har åtminstone en del av dessa planterats igen med gräs.

Gravkapellet är placerat ca 40 meter sydost om kyrkan. Den närmast kvadratiska byggnaden är uppförd av regelverkskonstruktion, täckt av vitmålad äldre lockpanel, har spetsbågade fönster, ockragula spegeldörrar mot norr och väster, samt ett tälttak täckt av spetsig tjärad brädspån. Gravkapellet uppfördes troligen som likbod 1885. Sannolikt fanns en äldre likbod, eller åtminstone likkällare här sedan 1700-talet.
Klockstapeln ligger ca 30 meter norr om kyrkan, utanför bogårdsmuren. Den uppfördes 1815-1816 på samma plats som en äldre föregångare (omnämnd 1674) av Simon Geting, Ångermanland. Han utförde en stor mängd ny-, om- och tillbyggnader av kyrkor i främst Ångermanland, Medelpad och Jämtland och blev sedermera stifts-byggmästare i Härnösands stift. Geting var f.ö. elev till byggmästaren Per Hagmansson som i sin tur var son till (och upplärd av) Daniel Hagman som genomförde den stora ombyggnaden av Bygdeå kyrka på 1750-talet. Den kvadratiska tornliknande stapeln har tre våningar; bottenvåningen med brant snedtak av tjärade bräder, mellanvåningen med lejongul stående slätpanel, svarta luckor och vita knutar, lanterninen med vitt listverk och svarta små luckor. Takfoten är dekorerad med tandsnitt på lanterninen och snidade takfotstassar på mellanvåningen. De valmade takfallen är täckta av tjärat brädspån och det översta krönt av ett kors. Stapeln har genomgått flera förändringar och var bl.a. under en period 1899-1950 reveterad, avfärgad i rosa och försedd med plåttak. Den är senare återställd och det nuvarande utförandet och färgsättningen från 2002 överens-stämmer av allt att döma med det ursprungliga. Möjligen har den nedre delen varit bestruken med tjärblandad rödfärg istället för som nu tjärad.