SLUP- OCH BARKASSKJULET

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.

Slup- och Barkasskjulet uppfördes under örlogsbasens chapmanska era. Det var en period av starkt uppsving för flottan efter flera decenniers kräftgång under frihetstidens politiska tumult. Under slutet av 1700-talet och en bit in på 1800-talet varade denna expansiva och innovativa period, som bl.a. resulterade i Kungshallsmagasinet, Tunnbindareverkstaden, Wasaskjulet och Inventariekammaren samt Slup- och barkasskjulet.
Artilleriverkstäderna flyttades från Stumholmen i början av 1700-talet till artillerigården inom varvsområdet. Då uppfördes på 1750-talet bl.a. två stora skjul för galärer. Ett av dessa var placerat i sjön och brann ned vid stadsbranden 1790. Det andra i vilket uppdragna galärer förvarades, ersattes under af Chapmans tid av det stora Slup- och barkarskjulet. Det uppfördes under slutet av 1780-talet efter ritningar av C. P. Nyman. Byggnaden var avsedd för flottans barkasser, slupar och jollar i nedre våningen och för förvaring av liggare och vattenfat i den övre. Också slupskjulet kom att inrymma flera funktioner genom tiden. 1808 var det provisoriskt sjukhus och 1855 förändrades vinden för upplag av spannmål. På 1880-talet blev vinden rustkammare för flottans beväringar, 1000 man, och beklädnadsförråd för artillerimanskap.
År 1920 inreddes brevduvslag i östra sidans övre våning och 1921 utvidgades detsamma med en ny avdelning. Piskbalkongen byggdes 1923. På äldre bilder ser man att det fanns en stor fritrappa av trä på byggnadens södra sida. I övrigt är de förändringar som gjorts på byggnaden endast byte av material i samband med underhåll.
Slup- och barkasskjulet är ett mycket tydligt exempel på en annorlunda lösning av ett avancerat problem. Jämför man skjulet med de samtidigt projekterade "ekevirkesskjulet" för varvsområdet och slupskjulen (1790-tal) för Skeppsholmen, förstås byggnadens särprägel lättare. När flottan flyttade till Karlskrona hade under lång tid i Stockholm redan diskuterats nödvändigheten av att förvara fartygen på ett riktigt sätt. Man kan därför anta att det lades extra stor vikt vid uppförandet av Slup- och barkasskjulet på Stumholmen. De tekniska svårigheterna bestod i att klara takens stora spännvidd. Man gjorde därför flera mindre längor som ställdes intill varandra i en lång rad. På Skeppsholmen byggdes skjulen som längor med sadeltak och på samma sätt gjordes i Karlskrona. Men på Stumholmen var utrymmet för litet för en sådan platskrävande lösning. Samtidigt ville man utnyttja markens sluttning för att på så sätt få en naturlig slip. Den stora skillnaden ligger i att konstruktören tvärställde längorna mot varandra. På så vis fick man nio gavlar åt fyra håll och samtidigt ett gemensamt tak över en stor hall - en praktisk och flexibel lösning som möjliggjorde att barkasserna kunde tas in från öster och sluparna från väster.
Takkonstruktionen på den stora hallbyggnaden skulle under 1820-talet komma att utformas annorlunda med ett stort flackt sadeltak. Ett tidigt exempel är ett av F Bloms förslag till kanonslupskjul tänkt att uppföras på Galärvarvet på Djurgården. I ett kostnadsförslag för uppförande av 30 stycke galärskjul på Djurgården, efter ritning av Hårleman, nämns det att det skulle ingå en invention till upphalningsbädd som "skeppsbyggmästaren Scheldon" 1751 gjort ritningar till. Det är troligt att samma system uppfördes, eller var tänkt att inrättas för skjulet på Stumholmen. Enligt Nymans ritning 1787 kan denna motsvaras av de utritade "rullgrafvarne". Slup- och barkasskjulet är ca 60 x 60 meter och består av 10 sadeltak i två rader, placerade i 90 graders vinkel mot varandra. Den märkliga takkonstruktionen som blev resultatet av denna lösning, d.v.s. 16 takbrunnar, krävde en speciell anordning för vattnets avledning. Vattnet leddes därför genom speciella takbrunnar ner genom pelarna och ut under byggnaden. Slup- och barkasskjulet är utan tvekan den märkligaste byggnaden på Stumholmen. Den berättar om den kompetens, fantasi och uppfinningsrikedom som de mångkunniga skeppsbyggarna och konstruktörerna vid varvet besatt.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1991-12-02, Dnr 221-6108-91.