HOVMANTORPS KYRKA

Kyrkogården anlades i samband med att kyrkan uppfördes. Vid invigningen var kyrkogården kal, ojämn
och flack. Platsen var också mycket vattensjuk. Föra att råda bot på detta utdikades och dränerades
kyrkogården i flera omgångar. Det var först när vattentillförseln skars av i samband med att den nya
kyrkogårdsdelen anlades 1931 som tillfredställande resultat nåddes.
Från början var Hovmantorps kyrkogård gemensam för Hovmantorps och Lessebo socknar, men
1922 fick Lessebo en egen kyrkogård.
Utvidgningar har skett vid tre tillfällen, 1931, 1971 och 1990. 1931 utvidgas kyrkogården åt norr
varvid norra muren avlägsnas och en hagtornshäck planteras i gränsen mellan den gamla och nya delen.
Södra entrén bibehölls helt orörd. Östra sidan in mot skolgården öppnades i en ny entré med grindstolpar
av granit med smidda järngrindar. Framför södra entrén lades kullerstenläggning och framför västra
porten ett kullerstensplan med fyra stenbänkar. I den gamla delens nordvästra hörn var en ekonomigård
anordnad omgärdad av en hagtornshäck. Mitt för norra entrén uppfördes en brunn i granit och betong.
Arbete kom till största delen att utföras av arbetslösa inom församlingen. Gravarna anordnades i kvarter
enligt plan och inga grusade gångar fick förekomma inom kvarteren. De tre släktgravarna Aschans,
Rosenblads och Kjellsons ordnades enligt särskilda detaljplaner. Lindar planterades söder och väster om
kyrkan. Runt brunnen planterades fyra lindar. Det fanns önskemål att de schablonmässigt utförda gravvårdarna
skulle försvinna och att i största utsträckning låta smides- och träkors tjäna som gravsmycke. I
samband med utvidgningen av kyrkogården uppfördes ett nytt bårhus.
På en gravkarta över kyrkogården från 1923, finns en markerad avgränsning ungefär i jämnhöjd med
rodendendronbuskaget norr om kyrkan, vilket tyder på att kyrkogården sträckt sig dit någon gång, men
källorna nämner inte något om någon utvidgning. Kartan är kanske ett tidigt förslag till utvidgningen
1931. Kyrkogården har numera sju kvarter i den äldre delen. Dessa har ursprungligen varit fler, men har
slagits ihop vid omläggning och omorganisering av kyrkogården. En sådan gjordes bland annat 1948.
Kyrkogården ligger upphöjd från de omkringliggande gatorna och omgärdas av en stenmur som på
är insidan försedd med en mjukt avrundad jordvall. Innanför muren står en krans av storvuxna lövträd
men även inne på själva kyrkogården växer flertalet träd, buskage och lägre häckar vilka bidrar till att
markera och förtydliga kyrkogårdens struktur. Från den lägre belägna parkeringsplatsen i väster leder
en smal naturstenstrappa samt en bred ramp upp till kyrkogården. I öster har man dessutom anlagt en
entré i gränsen mellan den gamla och nya kyrkogården vilken försetts med smidesgrindar. Kyrkogårdens
övriga entréer utgörs av två smala öppningar i den östra kyrkogårdsmuren samt en pampig huvudentré
från gatan i söder, flankerad av kraftiga stenstolpar, i vars anslutning man anlagt en allé.
Kyrkogården delas av de anlagda gångarna in i tretton stycken gravkvarter varav den mer sentida
nordliga utvidgningen, vilken skedde i början av 1970-talet, omfattar tre stycken av dessa kvarter. Samtliga
gångar på kyrkogården är belagda med sjöstensplattor. 1990 anlades en minneslund i anslutning till
Hovmantorps kyrka vilken kom att lokaliseras till ett område strax nordväst om kyrkan på västra sidan
av vägen. Gravsättningen på kyrkan har skett och sker än idag utifrån en strikt linjär plan. Bårhuset ligger
placerat på kyrkogården nordost om kyrkan.

Allmän karaktär
Hovmantorps kyrkogård utbreder
sig på alla sidor om kyrkan, men
med den största utsträckning åt
norr och söder. Kyrkogårdens äldre
del, där kyrkan ligger centralt
placerad, är uppdelad i sju kvarter.
Den nyare delen invigdes 1971 och
omfattar den norra delen av kyrkogården.
Området är uppdelat i tre
kvarter för kistbegravningar och
en urnlund. En senare tillkommen
del som invigdes 1990, finns väster
om västra kyrkogatan. Här finns
minneslunden och asklunden.
I den äldre delen finns förutom
de äldre vårdarna även en stor
mängd yngre som tillkommit då
äldre gravar blivit lediga, när gravrätten
för dem gått ut. Den nyare
kyrkogårdsdelen (invigt 1971) är
mer enhetlig, där de olika gravarna
omfattar ett visst årtalsintervall
och gravvårdarna har en mer likformig
gestaltning inom kvarteren.
I kyrkogårdsdelen väster om Västra
Kyrkogatan finns asklunden
och minneslunden.

Omgärdningar
Hovmantorps kyrkogård omgärdas
av grovhuggna kallmurade
stenmurar i granit i söder, öster
och väster. På vissa partier av muren
finns även obearbetad natursten.
Innanför muren är markytan
i princip i höjd med murkrönet. På
flera ställen finns det antydan till
vall på insidan av muren. I öster
på den nya kyrkogårdsdelen finns
däremot ingen vall på insidan av
muren. Här ändrar även muren karaktär.
De grovhuggna stenblocken
som muren är uppbyggd av är i det
närmaste rektangulärt huggna. Utanför
södra muren finns fyra bänkar
i sten och trä.

Markytan ligger ca 1,0-1,4 meter högre på kyrkogården
än utanför i söder, öster och väster, men stiger
sakta norrut, vilket gör att kyrkogården och gatan
ligger på samma nivå i norr. Avgränsningen mot norr
består av en måbärshäck (ribes).
I murkrönet på västra sidan finns meterhöga järnstänger
som är fästa i muren och mellan vilka det är
draget tre vågräta parallella platsband som skydd för
att ingen ska falla över muren.

Ingångar
I muren finns fem ingångar. Tre av ingångarna har i
princip samma uppbyggnad, men skiljer sig åt i storlek.
Huvudingången är mot söder och det två större
ingångar, en i öster och en i väster. Smidesjärngrindar
är av strikt utformning och fästa i fyrkantiga
grindstolpar av granit. I toppen av grindstolparna
finns runda stenklot av granit.
Den sydligaste ingången på västra sidan är en
trappa i granit som leder upp till kyrkogården. En
ledstång av järn är fäst i muren. På motsvarande plats
mot öster finns en liten anspråkslös smidesjärngrind
som är fäst i muren.
Ingången till den västra kyrkogårdsdelen med
asklund och minneslund är en smidesjärnsgrind mellan
fyrkantiga grindstolpar av granit.

Vegetation
Hovmantorps kyrkogård har en trädkrans innanför
muren och den norra häcken. I söder består trädkransen
av kastanj, lönn, lind och ek, medan den i öst,
väst och norr består av ek, förutom vid kvarter G,
där det istället finns tre lönnar. Allén söder om kyrkan
består av hamlad lind och allén nordväst om kyrkan
av hamlade pyramidalmar. Norr om kyrkan finns
sockertoppsgranar, idegran, rhodendendronbuskar
och norr därom en allé av rönnar som fortsätter in
på den nya kyrkogårdsdelen. Den äldre och yngre
delen av kyrkogården avgränsas av en rad högväxta
enar (Svecia). På nya delen finns även två högväxta
tallar. Öster och söder om kyrkan finns pyramidalm.
I sydvästra hörnet idegran och vid tornet kornell.
Runt Gravkapellet finns rhodendendronbuskar och
vid monumentet thujor och järnek. Rygghäckarna
är mestadels måbär (ribes), men även avenbok förekommer.
Dessutom förekommer ett flertal rabatter
med blommande växter. Alla gravytor utom de
två grusgravarna är gräsbevuxna. Kyrkogårdsdelen
väster om Västra Kyrkogatan är omgärdad av häckar
såsom häggmispel, kornell och brudspirea. Övrig vegetation
se beskrivningar för de olika kvarteren

Gångsystem
Gångarna i den äldsta delen har sjöstenplattor. Många av de tidigare grusgångarna försvann och besåddes
med gräs vid omläggningarna av kyrkogården. På den nyare delen av kyrkogården är gångarna
asfalterade. På den nyaste delen väster om Västra kyrkogatan är gångarna belagda med sjöstenplattor.

Gravvårdstyper
Hovmantorps kyrkogård är jämngammal med kyrkan. Några så gamla gravvårdar finns inte bevarade.
Troligtvis har dessa varit enkla och inte ansetts vara värda att bevara åt framtiden. Däremot finns det
relativt många bevarade från den sista fjärdedelen av 1800-talet. Framträdande är de två stora familjegravarna
Aschans och Rosenblads.
Det största flertalet av vårdarna är stenvårdar och av dessa är ett antal av de äldre av monumental
karaktär. Ett tiotal gjutjärnskors finns. De flesta av dessa har placerats vid kyrkväggen, då de bedömts
som värda att bevara efter det att gravrätten för gravarna gått ut. Endast en trävård, ett kors finns. Inom
den äldre kyrkogårdsdelen finns såväl yngre som äldre gravvårdar. Trots blandningen ger denna del av
kyrkogården ett harmoniskt intryck.
Många av de äldre gravstenarna har återanvänts och det finns ett helt område i kvarter E och F där
endast sådana förekommer. Inom den nyare kyrkogårdsdelen finns dels de låga rektangulära gravstenarna
som är vanligt förekommande från 1930-talet och framåt, dels liggande hällar, naturstenar och friare
utformade gravstenar. I urnlunden förekommer bara små liggande hällar och platta naturstenar.

Byggnader
Ett bårhus anlades i mitten på 1800-talet. Detta revs troligen 1880. Kyrkogården saknade bårhus fram
till 1932 då ett gravkapell invigdes. Arkitekt var A Wiman i Växjö. Gravkapellet var byggt i vitputsat
tegel med sockel och yttertrappa i granit. Byggnaden hade en tempelformad portutbyggnad och kopparbelagt

uppfördes i anslutning till den östra muren samma
år. Byggnaden är i ett plan med slätputsad fasad och
sadeltak i koppar. Dubbelporten är av koppar och
portomfattningen av släthuggen granit. Byggnaden
har kvadratiska fönster. Interiören är tredelad. Ytterst
finns ett utrymme med toalett och skrivrum,
där innanför ett kapell och innerst ett kylrum.
Monument
Ett minnesmonument invigdes 1980. Det består av
två stora stenblock som är sammansatta med varandra.
Vid blocken finns en liten anlagd damm och
bänkar uppsatta. Stenarna är i röd granit, så kalla
växjögranit och hämtade från Prästanäset. I stenblocken
har ett avsnitt ur psaltaren graverats in:
Såsom Hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig min Gud. På stenens baksida
finns en inskription som hedrar de bortgångna Hovmantorpsbor vars gravar inte finns kvar. Arkitekt var
Hans Lindén.
I det sydvästra hörnet av kyrkan finns en kvadratisk damm, murad av grovhuggna decimetertjocka
rektangulära block. Dammen har en fontän. Gången fram till och runt dammen är belagd med svarta
stenplattor.
valmat brutet tak.
Eftersom man ville bevara sambandet mellan den gamla och nya kyrkogårdsdelen, då kyrkogården
utvidgades 1971, beslöts det att norra kyrkogårdsmuren och gravkapellet skulle rivas. Ett nytt gravkapell

Asklund
Asklunden ligger i kyrkogårdsdelen väster om Västra Kyrkogatan. Den är den nyaste tillbyggnaden och
anlades 2001. Fyra mindre ytor är avgränsade med dels kantsten (2 ytor) och dels natursten (2 ytor).
Inom varje avgränsad yta har mellan 8 och 16 urnplatser anordnats vilka, sinsemellan avgränsas av små
boxbomhäckar. Ett träd är planterat i varje stenbegränsad yta, syringa (små syrener) och hängkaragan.
Vid varje urnplats i asklunden finns plats för en liten metallplakett med namn, födelse- och dödsår
för den avlidne.

Minneslund
Minneslunden avskiljs från asklunden av en häck bestående av höga cypresser. Plattgången breddar sig
här till en halvcirkelform med plats för två parkbänkar, en parklykta och i mitten en murad rund fontän.
Mitt framför den ett stenmonument med stensatt blomrabatt. Runt halvcirkeln står inglasade ljushållare
och hållare för blombuketter. Även i fontänen finns hållare för blommor. Bortanför plattsättningen
sträcker sig gräsmatta fram till åns naturliga gräns. En gång av plattor följer runt gräsmattans kanter och
innanför den är planterat tre björkar och fyra mindre lövträd, två pyramidenar och två klotgranar. Vid
åkanten finns två parkbänkar vid varsitt rhododendronbuskage. Området inramas av höga häckar i söder
och norr, och är förutom trädens placering ganska symmetriskt planerat.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret är ganska litet och breder ut sig längs västra
delen av Storgatan och södra delen av Västra
kyrkogatan. Ursprungligen har troligen alla gravarna
här haft omgärdningar och grusytor. Nu återstår
endast två grusgravar på hela kyrkogården. Ytan
är gräsbesådd för övrigt. Kvarteret hänger genom
gräsytan ihop med kvarter B.

Gravvårdstyper
Kvarteret domineras av äldre monumentala gravvårdar,
men även nyare mindre vårdar förekommer.
I kvarteret finns kyrkogårdens enda två grusgravar.
Dessa omgärdas av gjutjärnsstaket. Den ena av gravarna
är generallöjtnanten Rosenblads familjegrav
och den andra är Lindblads familjegrav. I den sistnämnda
finns endast en sten, medan Rosenblads
rymmer två resta gravstenar och sex mindre hällar.
Ett flertal högresta obelisker finns även i kvarteret.
Yrkestitlar finns på några stenar. Exempel är
virkeshandlare, hemmansägare, kyrkoherde och
brukspatron. Bibelhänvisningar finns även. Endast
en gravvård har med den begravdes härkomstort.
Kvarter B och C
Allmän karaktär
Kvarteren B och C dominerar kyrkogården söder
om kyrkan. Kvarteret B och C är ganska enhetliga
men i kvarteret C finns två områden som avskiljer
sig markant från de övriga, dels Aschans familjegrav
i den sydöstligaste delen av kyrkogården och dels
området i kyrkans sydöstra hörn, där gravar som
har gravrätt för all framtid finns. Den övervägande
karaktären är blandningen av gravvårdar, trots att
gravvårdarna från 1950-60-talet dominerar. Vid omläggningen
av kvarteren planterades rygghäckar av
måbär (ribes). Hela ytan är gräsbevuxen förutom på
gångarna. Mellan kvarteret finns en gång med stenplattor
och en allé med hamlade lindar.
Gravvårdstyper
Den dominerande gravvårdstypen är låga rektangulära
gravvårdar från 1950-60-tal, vilka är i jämnhöjd
med rygghäckarna. Dessa blandas med enstaka äldre
högresta gravstenar från tidigt 1900-tal, men även
yngre vårdar, ända fram till vår tid är representerade.
Många olika gravstenstyper finns företrädda. Flera
mindre och större liggande hällar finns och även
gravstenar i form av stenkors. I mittgången finns ett
antal återanvända gravstenar.
På många av stenarna finns namn på personer
som avlidit med stort tidsavstånd, vilket tyder på att
man ofta begravs i en gammal släktings grav. Mestadels
är det endast namn och årtal på stenarna, men
på några finns titlar representerade, såsom skräddare,
nämndeman och kyrkvärd.
I sydöstra delen av kyrkogården i kvarter C finns
Aschans familjegrav, som är ett rektangulärt gräsbesått
område. Det avgränsas av en måbärshäck (ribes).
Mot väster finns en smidesjärnsgrind fäst i låga kvadratiska
grindstolpar av granit, med uthuggna falsar.
På grinstolparna finns stora stenklot med uthuggna
mönster. Innanför finns tio stycken större liggande
hällar och en stående gravvård i form av ett kors.
På korsets sockel finns texten Jag är uppståndelsen
och livet. Den som tror på mig skall aldrig i evig tid
dö. Under den största hällen finns ett gravkor med
tre blykistor och flera urnor. På graven finns förutom
en hängask, även två lindar och en ek. Två ålderdomliga
bänkar (troligen1800-tal) i sten och trä står
inom graven.
I det sydöstra hörnet utanför kyrkan finns ett område
med äldre monumentala gravvårdar. Två mo
dernare vårdar finns även i området. Gravarna här
har gravrätt för all framtid och kommer således att
bevaras. Här finns prostar och andra kända personer
från Hovmantorp begravda, bland annat artisten
Sven Andersson. En mycket märklig gravvård är
Prosten P Anderssons (Sven Anderssons far) och Sofia
K Borens grav. Den består av en stor kvadratisk
stenhäll och en överbyggnad av gjutjärn, med bland
annat änglafigurer.

Kvarter D F
Allmän karaktär
Kvarteren D F ligger norr och väster om kyrkan.
Alla kvarteren är långsmala och sträcker sig i nord
sydlig riktning. De olika delarna i varje kvarter har
sinsemellan lite olika karaktär. Likheterna och olikheterna
är lika stora mellan de olika kvarteren som
inom samma kvarter. Orsaken till detta är att området
tidigare var uppdelat i flera kvarter, vilka börjat
brukas vid skiljda tidpunkter. De olika kvarteren har
sedan slagits ihop. Den delen av kvarter E där det
finns rygghäckar har tidigare använts till allmänna
linjen. Inom denna del finns lediga platser för nya begravningar.
Några spår efter denna är mycket svåra
att upptäcka, då gravstenar plockats bort när gravrätten
upphört. Rygghäckar finns även i norra delen av
kvarter D och F. Den äldre kyrkogårdens utsträckning
är i höjd med vallens upphörande, dit kyrkogården
sträckte sig före utvidgningen 1971, som syns vid
östra muren. En nyanlagd häck i öst-västlig riktning
i norra delen av kvarteren avgränsar den gamla kyrkogården.
Norr om dessa finns nya gravplatser anlagda.

Gravvårdar
Även kvarteren D F består av gravar med gravvårdar
av olika typ och ålder. Äldre högresta gravstenar
blandas med låga rektangulära från andra halvan
av 1900-talet. Som på alla andra områden inom den
gamla delen av kyrkogården finns även här nya gravvårdar.
Här finns en relativt stor andel vårdar med
egen formgivning. På flera större familjegravar som
är låga och långa, syns det tydligt att det tidigare
funnits sten- eller häckomgärdning i anslutning till
dem.
Tio gjutjärnskors och två gravstenar som bedömts
vara värda att bevara för framtiden har ställts
vid kyrkväggen efter de tagits ur bruk. Vid kyrkans
nordvästra hörn (kvarter E) finns två svarta gravstenar
som Kyrkorådet har bedömt ha kulturhistoriskt
värde. Den ena är efter Anna Johansson som blev
mördad av sin fästman 1906 och den andra är torparen
Gustav Karlssons. Gravvårdarna inom denna del
är från tidigt 1900-tal till 1960-tal. De flesta gravstenarna
är gråa eller svarta. Vid kyrkans nordöstra hörn
(kvarter F) finns mestadels låga rektangulära gravstenar
från 1960-70-tal. I den mellersta delen av kvarter
finns enstaka högre stenar, en natursten och fyra hällar.
Tidsspannet är här från tidigt 1900-tal till vår tid.
Titlar är sällsynt, ett exempel är åkeriägaren.
Ortsnamn förekommer, såsom Fagereke och Skålholmsryd.
På motsvarande del i kvarter F finns det
flera storslagna gravstenar. Inom denna del finns fler
titlar än vanligt inom kyrkogården. Titlar som nämnts
är bland annat hemmansägare, bilreparatör och kyrkovärd.
I den nordligaste delen av kvarter E och F finns
ett nyanlagt område där endast äldre gravstenar har
återanvänts. De är av typen smala och höga av svart
polerad och graverad diabas.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är ett långsträckt kvarter i nord-sydlig
riktning öster och nordöst om kyrkan. Inom kvarteret
finns en rygghäck med avenbok och en med måbär
(ribes). Båda med nord-sydlig riktning. I norra
delen finns en öst-västlig rad med högväxt thuja.
Området karakteriseras främst av dess blandning av
gravvårdstyper. Även om det inom alla kvarteren
inom den äldre kyrkogårdsdelen finns en blandning
av gravvårdar av olika stil, ålder och material, är
den som mest utvecklad i kvarter G. Det är också
det mest ohomogena kvarteret.

Gravvårdar
Inom kvarteret finns de mest skiftande gravvårdstyperna.
Kyrkogårdens enda trävård, ett enkelt kors
rest efter Elof Lindahl, en av bygdens välkända män
finns här. Det finns större stenkors, gjutjärnskors,
liggande hällar, gravvårdar av natursten, moderna
låga rektangulära och pampiga monumentala. Inom
kvarteret finns ett område med barngravar med små
gravstenar, bland annat i form av kors.
Mest framträdande är
Kjellssons familjegrav,
en mycket hög monolit i
grå granit. Fyra små kors
i marmor omger den stora
gravstenen.
I den norra delen av
kvarteret norr om thujorna
finns ett nyanordnat
urngravområde, med återanvända
stenar. Vissa av
platserna är lediga men redan
utmärkta med stenar,
på vilka namn och årtal
kan graveras in.

Kvarter H J
Allmän karaktär
Kvarter H består av tre enkelrader gravar i nordsydlig
riktning mellan gång och stödmur. Gravsättningen
är påbörjad söderifrån och fortsatt norrut.
Den tidigaste gravsättningen är från 1972 och den
senaste från 2004. I Kvarter I finns sju rader med
gravar och i mitten en rygghäck i nord-sydlig riktning.
Årtalsspannet är 1975 - 82 i den södra delen
och 1986 - 2001 i den norra delen. Kvarterets övriga
yta är än så länge gräsmatta. I kvarter J finns
för närvarande endast 15 gravar, den äldsta är från
1983. Det finns stor plats för nya kistbegravningar.
Samtliga kvarteren är var för sig mycket enhetliga.
Gravvårdar
I kvarter H är gravstenarna vända mot öster och
samtliga i lågt rektangulärt format. Inga gårdsnamn
finns, däremot fyra titlar: Med. doktor, gruvarbetare
lokförare samt urmakare. Något mer variation finns
i kvarter I, där de flesta är låga rektangulära, men där
det även finns stående natursten, högre hällar och
stenkors. Gravstenarna i den västra kvartersdelen är
vända åt väster och i den östra åt öster. I kvarter J
finns endast platta naturstenar och små hällar.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1845-47 som ersättare för en träkyrka av medeltida ursprung men på ny plats. Den gamla kyrkplatsen är bevarad som ödekyrkogård. Beslutet om nybygge togs 1823 och församlingen fick 1827 K Majts tillstånd att uppföra även den nya kyrkobyggnaden av trä. Ärendet blev sedan vilande till 1838. Ritningar utarbetades 1842 av Theodor Edberg. Som byggmästare omtalas Johannes Johansson, Färgestad. Kyrkan invigdes 1847 av biskop Christofer Isaac Heurlin.

PLAN OCH MATERIAL - Korskyrka med kor och sakristia i öster samt utbyggt torn i väster. Sakristian delas genom en förstuga i två utrymmen, av vilka det ena används som kyrkomuseum. Ingång genom tornet samt båda korsarmarna. Separat ingång till sakristian från öster. Planen följer Edbergs reviderade ritning från 1842. Uppförd av liggande timmer på stensockel. Reveterad och vitkalkad med vitmålade trädetaljer. Taktäckning av kopparplåt. Kyrkorummets väggar är vävspända och vävmålade.

EXTERIÖR - Även kyrkans exteriör följer Edbergs reviderade ritning och kännetecknas av en rik artikulering genom pilastrar, listverk och omfattningar i klassicerande stil. Den åttkantiga lanterninens ursprungligen enligt ritningen glasade öppningar är sedan 1920 igensatta och försedda med tornur.

INTERIÖR - Interiören är relativt välbevarad. Ingrepp i korpartiet gjordes dock vid renoveringen 1981, då bl a bänkar och kyrkvärdsbänkar avlägsnades i koret och det nuvarande, fristående altarbordet tillkom. Såväl den kolonnställning som omramar altartavlan, som predikstolen, sakristiedörrarnas omfattningar och tidigare även altarringen är gjorda enligt Edbergs förslag. Den nuvarande altartavlan, "Kristi uppståndelse", är en kopia efter Carl Blochs målning 1875 i Jacobs kyrka i Köpenhamn och utförd av Anders Persson år 1902. Den ursprungliga altarprydnaden utgjordes av ett förgyllt kors och emblem bestående av bok, kalk och palmkvist mot blå bakgrund med det allseende Gudsögat. Predikstolens ljudtak var tidigare prytt med stjärnor på mellanstycket i enlighet med Edbergs ritning. Ritning till orgel och orgelläktare anskaffades 1845. Orgeln tillkom dock först 1862. Fasaden följer i huvudsak Johan Fredrik Åboms ritning från 1845. Den nuvarande färgsättningen i kyrkorummet, vilken delvis är främmande för kyrkans karaktär, härrör från renoveringen 1962. Före renoveringen år 1900 omtalas predikstol och läktare vara vitmålade, altaret svart och bänkinredningen målad i en gulaktig ton.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993