REGNA KYRKA

Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården i Regna vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Ingenting
är emellertid känt om begravningsskick eller kyrkogård under denna äldsta tid.
Det äldsta kända gravmonumentet är ett minnesmärke i form av ett epitafium över
kyrkoherden Esberni (Esbjörn), död 1594 vilket förvaras i sakristian. Enligt en artikel i
Östgöta Dagblad från 1934 (18/12) ska man vid grundgrävningen för den nuvarande
kyrkan (1913) påträffat ett rättuppstående skelett?, ett stort antal skelettdelar samt mynt
från 1600- och 1700-talen. Skildringen är inte särskilt utförlig och fler uppgifter än
dessa går inte att få fram.
En del uppgifter rörande kyrkogårdens utveckling kan tas fram ur kyrkans räkenskaper
och har använts av Gunnar Lindqvist i hans kyrkobeskrivning (Lindqvist 2001 s 3).
1668 omtalas den gamla klockstapeln som då försågs med ny botten och ny
brädbeklädning. Denna stapel revs 1798, då klockorna överfördes till tornet.
1675 kalkades och reparerades stigluckan enligt kyrkans räkenskaper. Det är oklart var
denna suttit men den södra ingången mot sydportalen alternativt västra ingången verkar
mest sannolikt.
Före 1785 ska det vid ringmuren ha funnits en kyrkbod.
Fragment av en kalkstensvård
I samband med inventeringstillfället
i september 2005
upptäcktes två fragment av
gravstenar från 15-1700-talet
liggande i kyrkmuren alldeles intill
västra ingången av kyrkogårdsvaktmästare
Christer Rosenqvist.
Det största av fragmenten är fullt
läsbart. PHIL..DÖDEN
RI..IOB
..E..FÖDDEOCH..
På ramen står en mening på latin.
Fragmenten bör ha tillhört gravstenar som legat i den gamla kyrkans golv och som vid
utrensningen av brandrester 1913 kommit att hamna här. Fragmenten visar att Regna
gamla kyrka liksom många andra haft begravningar under kyrkgolvet täckta med stora
hällar under 1600-talet.
På kyrkogården finns ett relativt stort antal vårdar från 1800-talet. Den äldsta av dessa i
likhet med ett par till dock flyttade. Från tidigt 1800-tal finns 6 vårdar och från den
senare delen av seklet finns 9.
De äldsta vårdarna är till övervägande delen placerade i kvarteren 1 och 2 med undantag
för det Gyllenkrokska gravmonumentet och en barngrav i kvarter 4.
Förra sekelskiftet och det tidiga 1900-talets gravvårdar representeras framför allt av de
höga smala vårdar som står i kvarter 1 och 2 längs med kyrkogårdens utkant och de
bevarade linjevårdarna i kvarter 7 och ett antal mer ordinära vårdar i kvarter 6.
1914 utvidgades kyrkogården för första gången mot öster och kvarter 7 tillkom. I
samma sammanhang uppsattes en ny grind, den sydöstra, som är en kopia av
orginalgrindarna från 1793. I det nya kvarteret anlades bland annat allmänna linjen, av
vilken relativt omfattande lämningar i form av små liggande gravvårdar i granit och
vitmålade träkors finns kvar.
Under 1940- och 1950-talen tillkom det omfattande grusgravsområdet norr om kyrkan.
Från denna tid finns också en hel del gravstenar i kvarter 6 och 7.
1970 tillkom kvarter 8 genom ytterligare en utvidgning mot öster.
1971 renoverades kyrkan och gravkällaren. Samtidigt anslogs pengar för plantering av
gräsmatta. Detta betyder sannolikt att gångarna i kvarter 6, 7 och 8 lades igen vid detta
tillfälle.
Den nya kyrkogården norr om den gamla invigdes av biskop Martin Lönnebo den
1.6.1982. Det påpekas i Folkbladet/Östgöten att denna nya kyrkogård innehåller plats
för 350 kistgravar vilket beräknas täcka behovet i 30-40 år framåt.
Minneslunden tillkom efter tillstånd från länsstyrelsen 1991.

Regna är en medeltida socken och gränsar i norr mot Södermanland. Den första kända kyrkan på platsen var uppförd av sten under medeltiden. En ny kyrka uppfördes 1785 efter ritningar av länsbyggmästare Magnus Beurling. Den förstördes vid en omfattande brand 1913. Kyrkan återuppbyggdes på de gamla murarna under åren 1914-1915 efter ritningar utförda av arkitekt Gustaf Linden. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti med en låg sakristia i öster samt torn i väster. Fasaderna är vitputsade och taken täckta med skifferplattor. Tornet försågs vid återuppbyggandet med en mycket speciell lökkupol. De symmetriskt placerade fönsteröppningarna är rundbågiga med småspröjsade, gråmålade träbågar. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan samt till sakristian. Interiören har en mycket välbevarad nationalromantisk karaktär. Kyrkomiljön utgörs av ett ovanligt tätt och innehållsrikt sockencentrum med bl a den byggnadsminnesförklarade Renströmska skolan och den f d gästgivargården.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården, som är en stor landsbygdskyrkogård, omgärdas av en stenmur. Ingångar till kyrkogården finns i väster och söder med kvadratiska, murade och putsade grindstolpar. Grindarna är av järnsmide och stämplade med något som kan utläsas PB och de är daterade 1793. På kyrkogårdens östra del finns sedan 1948 en bisättningskällare.

Den successiva utbyggnaden av kyrkogården har gjort att en hel del äldre strukturer har bevarats. Begravningsplatsen består av flera olika delar. Den äldsta delen kring kyrkan i sydväst präglas av trädkrans och kyrkmur samt öppna gräsmattor i söder och ett helt och hållet grusat område norr om kyrkan. Österut har kyrkogården utvidgats två gånger. Den sista utan att kyrkogårdsmuren förlängts. Här finns istället en omgärdning av häckar och en yngre trädkrans. Gravvårdarna står på stora öppna gräsytor. Den nyaste delen är placerad på en terrass norr om och nedanför den gamla kyrkogården. Här har fyra slutna rum skapats med hjälp av häckar.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Regna kyrkogård är en stor landsbygdskyrkogård. Den succesiva utbyggnaden har gjort
att en hel del äldre strukturer har bevarats.
Allmän karaktär
Begravningsplatsen består av flera olika delar. Den äldsta delen kring kyrkan i sydväst
präglas av trädkrans och kyrkmur samt öppna gräsmattor i söder och ett helt och hållet
grusat område norr om kyrkan. Österut har kyrkogården utvidgats två gånger. Den sista
utan att kyrkogårdsmuren förlängts. Här finns istället en omgärdning av häckar och en
yngre trädkrans. Gravvårdarna står på stora öppna gräsytor. Den nyaste delen är
placerad på en terrass norr om och nedanför den gamla kyrkogården. Här har fyra slutna
rum skapats med hjälp av häckar.
Omgärdning
Gamla kyrkogården
I väster finns en helmur av sprängd 0,8-0,1 m stor sten lagd utan bruk. Muren är ca 1,2
m hög och krönet är beväxt med örter. Innanför muren finns en 1,5 m hög syrenhäck.
Trädkransen innehåller tre höga lindar (alla norr om västra ingången).
I norr är muren en terrassmur av 1,2-0,2 m stor sten lagd utan bruk och 1,2-0,8 m hög.
Muren är förlängd och omfattar även den nyare delen av gamla kyrkogården (kvarter 7-
8). Trädkransen innehåller sex lindar och en rönn. I kvarter 8 står också en 0,8 m hög
oxbärshäck.
I öster begränsas kyrkogården av en 0,6 m hög spireahäck och trädkransen som består
av två rönnar och tre lindar, samtliga ganska unga träd.
I söder finns samma mur som i väster längs kvarteren 1, 5 och 6. Därefter ersätts den av
en 0,5-0,68 m hög måbärshäck. Trädkransen består av 10 lindar. Träden är yngre i öster
och äldre i väster.
Nya kyrkogården
Gränsen mot parkeringen i väster utgörs av en ca 1,2 m hög ligusterhäck.
Mot norr växer en 1,5-1,8 m hög rosenhäck, utom norr om minneslunden där det istället
växer motsvarande häck av idegran, flankerad av två pinjetallar. Utanför häcken växer
också sex relativt unga aspar.
I öster består begränsningen mot trädgårdsavfallsanläggningen av en 1,5 m hög
oxbärshäck.
I söder utgörs begränsningen av en grusgång och söder om denna gamla kyrkogårdens
norra mur.
Ingångar
Väster: i västra muren finns en ingång mitt för torningången. Ingången består av en
dubbel smidesgrind mellan fyrsidiga grindstolpar. Grinden består av enkla raka spjälor
och är daterad till 1793. Grindstolparna är i empirestil och putsade i vitt med gulvita
rundade fält. Stolparna har svarta plåthuvar. Grinden skänktes liksom den södra av fru
Ulrika Sofia Gyllenkrok, f Pfeiff på Regnaholm.
Till nya kyrkogården finns en ingång som består av en öppning i häcken längst i söder
där grusvägen löper ut.
Öster: längst i sydöst på nya kyrkogården finns en öppning i häcken där grusgången
leder ut till avfallshanteringsplatsen.
Söder: i söder finns tre ingångar. Södra grinden ligger rakt framför kyrkans sydportal
och har samma utförande och datering som västra grinden. Mitt på södra långsidan finns
den sydöstra grinden. Denna är en kopia av den södra och västra och insattes vid
kyrkogårdsutvidgningen 1914. Slutligen finns en ingång vid kvarter 8. Här finns en
enkel öppning i häcken som släpper in bilar till en mindre grusad parkering i kvarterets
södra del.

Vegetation
Gamla kyrkogården
Förutom trädkransen och häckarna i omgärdningen finns nästan ingen vegetation alls.
Undantaget utgörs av en 0,6 m hög hagtornshäck som löper i östvästlig riktning och
utgör gräns för kvarteren 3 och 4 gentemot den norra delen av kvarter 2.
Nya kyrkogården
Nya kyrkogården har förutom omgärdningen ett system av häckar som gör att de olika
kvarteren indelas i slutna och halvslutna rum. Kvarter 9 avgränsas mot kvarter 10 av en
0,8 m hög oxbärshäck. Inne i kvarteret finns en 0,7 m hög idegranshäck växer i en
fyrkant öppen mot söder mitt inne i kvarteret. Kvarter 10 delas på mitten av
minneslunden och avgränsas mot denna av två 0,6 m höga idegranshäckar. I gränsen
mot kvarter 11 står en 0,8 m hög oxbärshäck. Kvarter 11 avgränsas från kvarter 12 av en
1,5 m hög oxbärshäck. Vid entrén till minneslunden finns två 0,8 m höga häckar av
ölandstok och mitt för ingången på andra sidan grusgången fyra idegranar som är 1-1,5
m höga.

Gravvårdstyper
Kyrkogården innehåller gravvårdar på originalplats från 1832 fram till 2005. Typerna av
gravvårdar varierar kraftigt från kvarter till kvarter. De äldsta vårdarna finns generellt
utmed muren i väster och i kvarter 1.
Längs med västra muren i kvarter 1 står en tät rad med vårdar som flyttats från sina
ursprungliga platser. Flera av dessa är bland de äldsta på kyrkogården. Äldst är
änkepastorskan Hallmans kalkstensvård från 1808. Denna har tidigare varit uppsatt mot
någon vägg och är skadad av borrmärken.
Längs med västra och norra muren i kvarter 2 står flera höga smala vårdar resta över
häradsdomare, nämndemän och hemmansägare. Flera är från 1800-talet, den äldsta från
1832.
Kvarter 3 och 4 utgör rena gruskvarter. Stenramsgravar och gravar med häckar
förkommer också i stort antal liksom rena grusgravar. Få av vårdarna har
kulturhistoriskt värde i sig då den stora majoriteten saknar titlar och datum.

Kvarter 7 har utgjort den allmänna linjen och 30-talet linjevårdar och ett flertal träkors
finns bevarade. Kvarter 8 tillkom 1972 och innehåller endast moderna låga breda
vårdar.
Den nya kyrkogården innehåller ännu mycket få vårdar. Alla av den låga breda typen.
En av dem är försedd med metallkors.

Minneslund
Minneslunden ligger på nya kyrkogården, mitt i kvarter 10. Från grusgången i söder
leder en gång med trädgårdsplattor fram till en natursten med texten Minneslund. På
ömse sidor om denna finns planteringar.
Minneslunden sedd från söder.
Bakom stenen finns en häck av idegran och två flankerande pinjeträd. Lunden avgränsas
mot kvarter 10 i öst och väst av 0,8 m höga idegranshäckar. Närmast grusgången finns
två korta häckar av ölandstok.
Byggnader
Gravkällaren, se kvarter 8.

Övrigt
Sydväst om tornet står en minnessten över prosten Daniel Söderman som blev mördad i
ett rånmord 1809. Stenen restes 1969.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter 1

Kvarteret omfattar
gravplatserna 1:1-1:19
och utgör den sydvästligaste
delen av
den ursprungliga
kyrkogården.

Allmän karaktär
Litet kvarter på en öppen gräsmatta mellan muren och kyrkan.
Omgärdning
Grusgångar i norr, väster och öster. Kyrkogårdsmuren i söder och väster.
Ingångar
Kvarteret ligger mellan den västra och den södra huvudingången.
Vegetation
Syrenhäck och träd i trädkransen.
Gångsystem
Grusgången söder om kyrkan begränsar kvarteret.
Gravvårdstyper
Gravvårdar mellan 1808 och 1993. Huvuddelen av vårdarna härstammar från tidigt
1900-tal. Flera smala och relativt höga. En hög bautasten är rest över bruksdisponenten
Israel Westblad. Vid västmuren står flera stenar uppställda. Tre av dessa är äldre
kalkstensvårdar. Äldst är vården över änkepastorskan Hallman (1808) och kyrkoherden
Sandels (1852).
Titlarna på vårdarna indikerar att flera av dem haft högre samhällsställning. Inga titlar
förekommer mer än en gång och inkluderar; disponenten, häradsdomaren, godsägaren,
riksdagsmannen, kyrkoherden, nämndemannen, folkskollärare, hemmansägare och
enkepastorskan/fru.

Kvarter 2

Kvarteret omfattar
gravplatserna 2:20-
2:82 samt 2:232-2:235.
Kvarteret utgörs av de
gravar som låg längs
med muren i väster och
norr på den norra delen
av den ursprungliga
kyrkogården.
Till kvarteret hör också en rad gravar norr om kvarter 3 och 4 och två gravrader väster
om samma kvarter.
Allmän karaktär
Kvarteret är ett gammalt utkantskvarter som kompletterats med ett par gravrader från
det inre av kyrkogården.
Omgärdning
I norr och väster ligger kvarteret i anslutning till kyrkogårdsmuren. I öster och söder
utgörs begränsningen av en grusgång mot kvarter 3 och 4. Denna förstärks i söder av en
0,6 m hög hagtornshäck.
Ingångar
Kvarteret gränsar till den västra huvudgrinden i söder.
Vegetation
Syrenhäck och träd i trädkransen.
Gångsystem
Grusgångar bildar gräns mot övriga kvarter. Rakt genom kvarteret löper den
kringgående grusgången.
Gravvårdstyper
I den gamla utkanten står huvudsakligen höga smala vårdar av sen 1800- och tidig
1900-talstyp. De flesta från 1900-1930.
Äldst i kvarter 2 är en ganska svårt
vittringsskadad häll över häradsdomaren
Erik Nilsson rest 1838. Nilson var en
känd man i bygden och hans död utan
arvingar 1838 utlöste en långvarig och
komplicerad strid om arvet.
Vården har särskilt på baksidan ganska
allvarliga skador av vittring och behöver
skyddas för att bevaras. Möjligen skulle
en trähuv att sätta över vintertid vara ett
alternativ. Det är av stort kulturhistoriskt
intresse att vården ännu står på
ursprunglig plats.
Alldeles intill står ytterligare en vård från
ca 1850, denna är dock mycket svårläst.
Den inre västligaste dubbelraden består
enbart av grusgravar.

Kvarter 3 och 4

Kvarteren omfattar
gravplatserna 3:83-130
och 4:131-194 och
utgör den inre norra
delen av den
ursprungliga
kyrkogården.
Kvarteren innehåller
enbart grusgravar.
Allmän karaktär
Kvarteren är rena gruskvarter med en blandning av stenramsgravar, häckomgärdade
gravar och gravar utan särskild begränsning.
Omgärdning
Grusgångar åt alla håll.
Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.
Vegetation
I gränsen mot kvarter 2 finns en 0,6 m hög hagtornshäck.
Gångsystem
Hela kvarteren är uppbyggda av grus och omges helt av grus. Gångarna mellan
gravraderna grusade.
Gravvårdstyper
Gravvårdar från 1890-1999. Den äldsta vården är dock hitflyttad i relativt sen tid. Den
överväldigande majoriteten av vårdarna är relativt låga och breda vårdar från mitten av
1940-talet fram till ca 1970. De flesta relativt anonyma utan titlar eller årtal. Undantaget
är grav 3:118 som har ett träkors i original från 1945.
Titlarna är fåtaliga. Byggmästaren och hemmansägaren förekommer 2 gånger, övriga en
gång vardera; nämndemannen, målaren, sågverksägaren och bygdespelmannen.

Kvarter 5

Kvarteret omfattar
gravplatserna
5:199-5:216 och
utgör den
sydöstligaste delen
av den
ursprungliga
kyrkogården.
Kvarteret är litet
och innehåller bara
14 gravvårdar,
varav samtliga syns
på bilden till
vänster.
Allmän karaktär
Litet kvarter på en öppen gräsmatta mellan muren och kyrkan.
Omgärdning
Grusgångar i norr, väster och öster. Kyrkogårdsmuren i söder.
Ingångar
Kvarteret ligger mellan den sydöstra ingången och den södra huvudingången.
Vegetation
Träd i trädkransen.
Gångsystem
Grusgången söder om kyrkan begränsar kvarteret.
Gravvårdstyper
Gravvårdar från 1902-1987. Endast 14 vårdar på plats. Mest iögonenfallande är
kyrkoherde Lagergrens gravvård som är hög och smal och omges med ett järnstaket och
en stenram. En konstnärligt utförd kalkstensvård finns mitt i kvarteret, tyvärr med
påtagliga vittringsskador. Övriga vårdar är relativt anonyma.
Titlarna omfattar tre hemmansägare, en kyrkoherde och en kapten.

Kvarter 6

Kvarteret omfattar
gravplatserna 6:1-196
och utgör den
östligaste delen av den
ursprungliga
kyrkogården. Senare
har kvarteren 7 och 8
tillkommit längre öster
ut.
Kvarteret är det största
på gamla kyrkogården.
Allmän karaktär
Fyra gravrader på en öppen gräsmatta öster om kyrkan, från norra till södra
kyrkogårdsmuren. Strukturen längst norrut i kvarteret är oregelbunden till följd av flera
ändringar i de olika kvarterens utsträckning. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1940-
och 1950-talen med ett inslag av äldre kalkstensvårdar.
Omgärdning
Grusgång i väster, öppen gräsmatta i öster. Kyrkogårdsmuren i söder och norr.
Ingångar
Sydöstra grinden ligger i anslutning till kvarterets sydvästra utkant.
Vegetation
Öppen gräsmatta. Träd i trädkransen.
Gångsystem
Grusgång finns väster om kvarteret. Inne i kvarteret finns endast gräsgångar.
Gravvårdstyper
Gravvårdar mellan 1834-2004. Två vårdar från 1800-talet finns i kvarteret. Dels den
Gyllenkrokska kalkstensvården från 1834, dels ett gjutjärnskors från 1899. Till de
ovanligare vårdarna hör en urna på pelare (frostsprängd i två delar) och ett avbrutet
livsträd. Tre vita träkors finns också kvar.
Majoriteten av vårdarna är relativt anonyma lägre vårdar från 1940- och 1950-talen.
Den Gyllenkrokska graven innehåller ett flertal titlar som majoren, riddaren av
swärdsorden mm samt löjtnanten. Titeln hemmansägare förekommer två gånger. Övriga
titlar förekommer endast en gång vardera. Det är skräddarmästaren, kyrkovaktmästaren,
kyrkvärden, diplomingenieur, åkeriägaren, skogvaktare och lantbrukare.
Enligt gravkartan från 1972 fanns 28 grusade stenramsgravar i kvarteret. Inga av dessa
finns kvar idag.

Kvarter 7

Kvarteret omfattar
gravplatserna 7:1-
7:234 och ligger öster
om den ursprungliga
kyrkogården. Mellan
kvarter 6 och kvarter 8.
Kvarteret omfattar 6
raka nordsydligt
orienterade gravrader.
Allmän karaktär
Sex gravrader på en öppen gräsmatta mitt på kyrkogården, mellan kvarter 6 och 8.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i söder och norr. Gräsmatta i öster och väster.
Ingångar
Kvarteret ligger mitt på kyrkogården.
Vegetation
Endast trädkransen.
Gångsystem
Inga grusgångar.
Gravvårdstyper
Gravvårdar från 1927 och framåt. Relativt omfattande rester av en allmän linje finns i
de fyra östligaste gravraderna. Den första av dessa innehåller vårdar i tidsordning från
1928-31, den andra likaledes i tidsordning från 1931-1935, den tredje 1935-1938 och
den fjärde från 1938-1944. Linjeraderna är inte intakta utan blandade med yngre breda
vårdar från 1950-tal och framåt. Linjekaraktären kompletteras också av de 5 vita träkors
från samma tid som finns bevarade i kvarteret. Den yngsta vården av linjekaraktär är
från 1967.
Bland gravvårdarna finns också två kalkstenskors.
Bland gravvårdarna märks två resta över spelmän i bygden. Grav 7:225 över
spelmannen Bertil Johansson i Ängstorpet död 1985. Vården är märkt med en fiol. I
grav 7:234 alldeles i närheten är dragspelaren Wille Johansson begravd i sin mors grav.
Wille Johansson var aktiv dragspelare och kompositör i Stockholm på 1940- och 1950-
talen och medverkade bland annat i radio mm under denna tid.
I övrigt förekommer titeln änkan en gång på ett av träkors. Detta är den enda övriga
titeln i kvarteret, vilket understryker den tidigare nämnda linjekaraktären.
Byggnader
Gravkällaren ligger i gränsen till kvarter 8, se detta kvarter.

Kvarter 8

Kvarteret omfattar
gravplatserna 8:1-
8:261 och ligger längst
i öster på den gamla
kyrkogården.
Kvarteret omfattar 4
raka nordsydligt
orienterade gravrader i
mitten och omgivande
gravrader i väst, norr
och öster.
Allmän karaktär
Öppen gräsmatta med gravvårdar från 1970-talet och framåt.
Omgärdning
Häck och trädkrans i öster, söder och norr. Gräsmatta i väster.
Ingångar
Längst i söder finns ett grusat område med parkering. Ingången till denna yta är en
mindre öppning i häcken.
Vegetation
Endast trädkransen och häcken under denna.
Gångsystem
Grusplan i söder och en kortare sträcka grusad väg in till denna.
Gravvårdstyper
Uteslutande låga breda vårdar från 1970 och framåt. Två vårdar med titlar,
smidesmästaren och folkolläraren.
Byggnader
I gränsen mot kvarter 7 i södra utkanten ligger gravkällaren. Byggnaden är en nedsänkt
jordkällare under en gräskulle. Porten ligger mot öster och är en dubbel ribbad
brunbetsad träport. Över denna finns ett murat överstycke med ett kors applicerat.
Nedfartsrampen är av gjuten betong.

Nya kyrkogården
Kvarter 9-12

Kvarteren 9-12 utgör tillsammans med minneslunden den nya kyrkogården som är
placerad på en terrass norr om den gamla. Kvarter 9 ligger längst i väster, varpå de
andra följer i nummerordning. Minneslunden är placerad mitt i kvarter 10. Den nya
kyrkogården omfattar gravplatserna 9:1-9:133, 10:1-10:74 (platserna 29-46 är borttagna
för minneslundens räkning), 11:1-11-84 samt 12:1-12:84.
Allmän karaktär
Karaktärsskapande drag är framför allt häcksystemen som skapar små mot söder
halvöppna rum och öppna gräsmattor. Häckarna är relativt låga och medger utsikt mot
Regnaren och jordbrukslandskapet i norr.
Omgärdning
I väster finns en 1,2 m hög ligusterhäck mot parkeringen. I norr finns en rosenhäck och
en trädrad av oxel. I öster finns en 1,5 m hög oxbärshäck medan kvarteret i söder
avgränsas av den gamla kyrkogårdens norra mur.

Ingångar
I väster finns en enkel öppning mellan häcken och gamla kyrkogårdens norra mur där en
grusgång passerar in.
I öster finns en enklare öppning mellan häcken och gamla kyrkogårdens nordmur, där
grusgången passerar ut till trädgårdsavfallsanläggningen.
I söder finns en gång genom en öppning i muren som leder mellan gamla och nya
kyrkogården.
Vegetation
Förutom i omgärdningen finns system av häckar som gör att de olika kvarteren indelas i
slutna och halvslutna rum. Kvarter 9 avgränsas mot kvarter 10 av en 0,8 m hög
oxbärshäck. Inne i kvarteret finns en 0,7 m hög idegranshäck som växer i en fyrkant
öppen mot söder mitt inne i kvarteret. Kvarter 10 delas på mitten av minneslunden och
avgränsas mot denna av två 0,6 m höga idegranshäckar. I gränsen mot kvarter 11 står en
0,8 m hög oxbärshäck. Kvarter 11 avgränsas från kvarter 12 av en 1,5 m hög
oxbärshäck. Vid entrén till minneslunden finns två 0,8 m höga häckar av ölandstok och
mitt för ingången på andra sidan grusgången fyra idegranar som är 1-1,5 m höga.
Gångsystem
En grusgång längst i söder följer kvarterets hela bredd från väster till öster. En gång av
trädgårdsplattor finns i minneslunden.
Gravvårdstyper
Gravvårdar är av naturliga skäl alla av moderna typer från 1982 och framåt. Kvarteren
är generellt sett mycket glest belagda. Endast i kvarter 9 finns lite fler gravvårdar.
Kvarter 12 är helt tomt. Så gott som alla vårdar är låga och breda.
Två undantag finns, en gravvård i form av en öppen bok och en barngrav med två
smidda kors (ett för vart barn) applicerade på en röd granitvård.
3 vårdar har titlar, dessa är lantbrukare, skogvaktare och lantbrevbärare.

KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården, som är en stor landsbygdskyrkogård, omgärdas av en stenmur. Ingångar till kyrkogården finns i väster och söder med kvadratiska, murade och putsade grindstolpar. Grindarna är av järnsmide och stämplade med något som kan utläsas PB och de är daterade 1793. På kyrkogårdens östra del finns sedan 1948 en bisättningskällare.

Den successiva utbyggnaden av kyrkogården har gjort att en hel del äldre strukturer har bevarats. Begravningsplatsen består av flera olika delar. Den äldsta delen kring kyrkan i sydväst präglas av trädkrans och kyrkmur samt öppna gräsmattor i söder och ett helt och hållet grusat område norr om kyrkan. Österut har kyrkogården utvidgats två gånger. Den sista utan att kyrkogårdsmuren förlängts. Här finns istället en omgärdning av häckar och en yngre trädkrans. Gravvårdarna står på stora öppna gräsytor. Den nyaste delen är placerad på en terrass norr om och nedanför den gamla kyrkogården. Här har fyra slutna rum skapats med hjälp av häckar.

FÖRSAMLING 1995 - REGNA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1137, 1900: 2078, 1995: 664

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 2 mil norr om Finspång, öppet på en höjd nära Kyrk- och Prästgårdsvikarna - en del av Regnaren i sjöplatålandskapet med vid utsikt över bygden. Den är omgiven av bebyggelse av sekelskifteskaraktär. Miljön är välbevarad och här finns bl a ett vandrarhem (f.d. ålderdomshem) jämte en f.d. skola granne med kyrkan. Prästgården, Lenestad, ligger ute på en udde i Regnaren 700 m nordost om kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med ingång på sydsidan och sakristia på norra sidan. Korets utseende är inte känt. Enligt uppgift var kyrkan 14,5 m. lång och 6 m. bred. Kyrkan försågs med läktare 1641 och 1697. Ett vapenhus fanns enligt uppgift på den södra sidan år 1670. Kyrkan var välvd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. Möjligen ingår en del av den norra muren i den befintliga kyrkans norra mur. Till kyrkan hörde en klockstapel av trä.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1785-87 efter ritningar utarbetade av länsbyggmästare Magnus Beurling och under ledning av byggmästarna Sven Dahlberg och Jöns Hederström. Den består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti, en halvrund sakristia i öster samt västtorn. År 1913 eldhärjades kyrkan svårt, men återuppbyggdes därefter på de gamla murarna, efter ritningar utförda av arkitekt Gustaf Linden.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör präglas av återuppbyggnaden 1913. Västtornet fick då sin karaktäristiska överbyggnad med svängd huv, lökkupol och spira. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Efter 1913 fick interiören en ovanlig närmast nationalromantisk prägel. Interiören täcks av ett kassettindelat tredingstak. Koröppningen är formad som en parabelbåge och koret täcks av ett stjärnvalv. Eftersom branden utbröt under en gudstjänst kunde de flera inventarier räddas, bl.a. Pehr Hörbergs altartavla från 1792 som fick en ny altarädikula 1913 i jugendbarock med vridna kolonner. Predikstol utan tak, dopfunt, orgel och läktare utfördes samma år. Bänkinredningen är öppen.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.