åkdyna

"På endast en åkdyna förekommer det mönster som kallas Noaks ark. Den tillhör Kulturhistoriska museet i Lund (inv.-nr 24.848) och har som mittparti en båt med hög akterstäv, prydd med flagga, tre master med svällande segel samt bogspröt. Framför fören står på bakbenen ett lejon, erinrande om det. s.k. varulalejonet, som komemr att behandlas senare. Nederst t.h. på tvären ses två motställda hjortar med rik hornkrona, t.v. om båten på tvären ett springande lejon, ovanför detta ett pokalliknande ornament och längst t.v., ävenledes på tvären, ett stort och klumpigt lejon med en man i fotsid dräkt framför sig, vilken tycks kämpa mot lejonet. Ytan fylles av taggiga åttabladsrosor och missförstådda tulpaner samt motiv, som förekommer inom andra grupper. På kortsidorna löper bårder av snedställda, smala fält i olika färger."
"Mönsterbilden är är sammansatt av ett flertal olika detaljer, som tagits från olika kompositioner oh satts samman. De är i den utformning de fått, i hög grad degenererade, så att man icke har möjlighet att utreda, varifrån de ursprungligen hämtats. De heraldiska varulalejonen känner vi dock igen. De två motställda fyrfota djuren t.h. förekommer också inom textilkonsten. Mannen, som kömpar med lejonet, kan vara en missförstådd omteckning av något, som för länge sedan varit Simson och lejonet. Ett fartyg som mönsterbild är ganska sällsynt och bland de skånska flamskvävnaderna enastående. Vi finenr det dock då och då på nordiska märkdukar under 1700-talets senare hälft men dock aldrig helt i den utformning, som Niaks ark givits på vår åkdyna. " "Vi finner också praktfullt utstyrda fartyg på skånska dukagångsdrätter och dessas förebilder, nederländska linnedamastdukar. I inetetdera fallet är dock förlagorna gemensamma med den, som flamskväverskan använt för sitt arbete." "Dynan visar emellertid, hur en väverska i en skånsk bondgård plockade i sin mönstersamling och komponerade samman motiv, vilkas betydelse för länge sedan fallit i glömska. Men den visar också på en oförfalskad kompositionsglädje och ett leklynne vid begagnandet av ett bildspråk i en tid, då skriv- och läskunnigheten var ringa."
Ernst Fischer, Flamskvävnader i Skåne, s. 263-264