Läby kyrka

Kyrkans äldsta historia är höljd i historiens dunkel. Den har ej kunnat dateras säkert. Källorna uppger att västra delen av långhuset är från 1100- eller 1200-talet och att den byggts under den romanska stilepoken. Enligt Norbergs kyrkobeskrivning har Läby kyrka under 1500-talets senare del eller i början 1600-talet utvidgats i öster. Den har då fått sin rektangulära salkyrkoform. Även sakristian och det seneare rivna vapenhuset ska ha byggts vid denna tid. Ann Catherine Bonnier har dock angivit att kyrkan byggts om till salkyrka redan under folkungatiden ca 1250-1350. Vapenhuset på kyrkans södra sida kan ses på Johan Hadorphs teckning av kyrkan från 1670-talet.

Klocktornet i väster byggdes i början på 1800-talet. Tornet byggdes som ersättning för en klockstapel. När tornet var färdigt revs vapenhuset och ingången flyttades till tornets västra sida. 1890 slogs Läby församling ihop med Vänge. Läby kyrka lämnades som ödekyrka och förfallet tilltog tills man på 1920-talet i tidens nationalromantiska anda (fädrens minne till ära) restaurerade kyrkan. Både Upsala Nya Tidnings chefredaktör Axel Johansson och sedermera ärkebiskop Nathan Söderblom hade propagerat för en restaurering av kyrkan redan 1906. De medeltida skulpturer som fanns i kyrkan överfördes efter 1890 till Historiska museet där de än i dag finns. 1928 stod den nyrestaurerade kyrkan klar för återinvigning. Restaureringsarkitekt var Birger Jonzon. De inventarier som hade evakuerats från ödekyrkan återfördes.

Läby kyrka är en av de minsta i Uppsala stift. Den har formen av en rektangulär salkyrka med murar i gråsten. I väster finns ett ganska lågt torn med gråstensmurar på vilket en huvförsedd trälanternin byggts. Kyrkans äldsta historia är höljd i historiens dunkel.
Kyrkans fasader är spritputsade med slätputsade hörn och omfattningar. Spritputsade partier är avfärgade i ockragult, slätputsen är vit. Tornet har en rödmålad sockelputs närmast marken. Kyrkan är försedd med sadeltak täckt med tjärade spån. Sakristian har ett spåntäckt pulpettak. På tornkrönet står en hög åttkantig lanternin med tjärstruken panel. Lanterninen är försedd med en kopparplåtsklädd huv som kröns av ett kopparklätt kors. Kyrkans fönster har stora rundbågiga öppningar. Fönsterbågarna är blyspröjsade och grönmålade. Fönsterbänkarna är täckta med tjärad svartplåt. Tornmurarna är försedda med tjärade träluckor i söder och väster samt med spröjsade fönster i norr. Kanske är det för symmetrins skull som blindfönster målats bredvid de egentliga luckorna och fönstren. Ingång sker genom tornets bottenvåning i väster. En tjärad bräddörr med dekorativt smidda bandgångjärn sitter i portöppningen.

Ingång sker genom tornets bottenvåning i väster. En tjärad bräddörr med dekorativt smidda bandgångjärn sitter i portöppningen.

Man träder först in i vapenhuset som har tegelgolv och slätputsade väggar och ett omålat hyvlat, brädtak. Läktartrappan är inbyggd bakom en putsad vägg mot norr där även ett förråd med elcentral finns. Ingång till kyrkorummet sker genom en dubbeldörr marmorerad i grå och grönblå toner. Dörrar till förråd och läktare är tunt laserade i grågröna toner. I vapenhuset står ett skåp i empirstil från 1833 med bevarad originalfärg. Det stod tidigare i sakristian. I vapenhuset står även en gammal järnkista.

Kyrkorummet har en stämningsfull atmosfär och präglas i hög grad av 1920-talets restaurering men även av äldre inredning samt av de ojämna, putsade murarna som ger ett ålderdomligt och kärvt intryck. Golvet är täckt med tegel i mittgång och kor men även i bänkkvarteren. Mitt framför altaret ligger en gravhäll från 1700-talet. Bänkinredningen, som härstammar från 1770-talet, har en sluten form och är indelad i två kvarter. Bänkgavlarna är marmorerade i den blågröngrå kulör som präglar mycket av inredningen. Bänkdörrarna är försedda med brunmarmorerade speglar. Väggarna i bänkkvarteren är försedda med en bröstlist och en putsad bröstning målad i ljusbrun kalkfärg. Väggarna i resten av långhuset är kalkade i enhetlig ljus färg. Taket är ett laserat brädtak försett med en dekorationsmålad taklist. Över koret finns en takmålning föreställande Kristus omgiven av flygande änglar på blå botten.

Altarringen är rätvinklig i formen och har en enkel utformning i trä målad i lasyrteknik. Altarbordet av trä är laserat i mörka toner. Central plats i koret intar den märkliga altarpredikstolen från 1753 tillverkad av Magnus Granlund. Den är utförd i en praktfull barock och består av predikstolskorg och baldakin. Predikstolstrappan med tillhörande dörr ligger till vänster från koret sett och har marmorerade ramverk med förgyllda dekorationer i fyllningarna. Predikstolen är rikt utsmyckad med listverk, och skulpturala detaljer samt målad i blågrön marmorering och försedd med förgyllda partier. Predikstolskorgens mittbild fungerar samtidigt som altartavla. Det är en förgylld relief med Kristi förklaring. Altaret flankeras av två skulpturer symboliserande tron och hoppet. Baldakinen är utsmyckad med moln, änglar och urnor.

Söder om altaret står en modern kororgel som med sin ljusa, omålade träfasad avviker från inredningen i övrigt.

Ingången i väster flankeras av två räfflade träpilastrar med förgyllda kapitäl. Pilastrarna har ursprungligen hört till predikstolen. Från 1920-talets restaurering härrör dopstället i trä och ljuskronorna i trä. Ljuskronan i mässing är från 1684. På norra väggen intill dörren till sakristian hänger ett epitafium i empirstil från 1833 över pastor Wahlen, Anders Wahlén som var donator till församlingen.

Kyrkan värms upp med elektriska bänkvärmare. I koret finns väggmonterade oljefyllda elradiatorer.

Sakristians inredning härrör från 1920-talet. Den har tegelgolv täckt med sisalmatta. De ojämna putsade väggarna är vitkalkade. Skåpsinredningen på södra väggen är ny. Taket är ett enkelt brädtak. I sakristian finn ett litet träaltare med krucifix.