SAXEMARA KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus med fullbrett kor i öster samt ett rektangulärt och närmast fullbrett västtorn som är något indraget i långhuskroppen. Grundmurar, grundpelare och källarmurarna är gjutna i betong, medan kyrkan över mark vilar på en oputsad sockel av kvaderhuggen granit. Murverken i tegel är slätputsade och vitkalkade. Samtliga fasader avslutas upptill med en takfotsgesims, på långhus och kor i form av kvartsstav och platt list medan tornets utgörs av en platt rundad list.

Tornets gavelrösten pryds av blinderingar i form av ett latinsk kors flankerat av två rundbågar och två rundlar. Klockvåningen har två rundbågiga ljudöppningar i väster och en vardera i norr och söder. De djupt placerade ljudluckorna är av stående mörkbrun panel och de kraftigt sluttande solbänkarna är avtäckta med oputsat tegel. Tornvåningen har småspröjsade och vitmålade fönster i trä åt norr och söder. Bågarna har vardera nio antikglas och fönsterblecken är utförda i vitmålad plåt. Tornets bottenvåning har fönster i samma väderstreck och enligt samma princip, dock endast med sex glas. Det södra fönstret är till skillnad från övriga fönster inte centrerat utan anpassat efter den invändiga torntrappan och placerat längre åt öster. Huvudentrén i väster utgörs av en korgbågig djup smyg i vilken sitter en rakt avslutad pardörr klädd med liggande brunsvart panel. Dörrbladen är försedda med sparkplåtar och har kraftiga medeltidsinspirerade dekorativa bandgångjärn i smide. Över dörren sitter en plafond av kopparplåt och gult antikglas och entrén flankeras av lyktor i samma material. De senare har snarlika motsvarigheter på Bredåkra kyrka.

Långhusets och korets fasader bryts upp av tre stickbågiga fönsteröppningar mot norr och tre mot söder. Fönstren följer den stickbågiga formen, har två småspröjsade lufter och är i övrigt utförda i material och bemålning lika tornfönstren. I sockeln under södra korfönstret finns ett rektangulärt liggande enluftsfönster till pannrummet.

I östra fasaden finns två ingångar placerade långt till norr respektive söder, den förstnämnda leder till sakristian och den senare till pannrummet i källaren. De båda dörrbladen är rakt avslutade och klädda med samma liggande panel som i huvudentrén. Källaringången är försedd med överljus med tre glas och något snedställd stående spröjsning, en utformning som återfinns på överljusen på Kallinge kyrka. Framför ingången ligger en ett steg hög granithäll och norr därom finns en gråmålad metallucka i sockeln som tidigare tjänade som bränsleintag till oljepannan. Prästingången nås via en granittrappa om fyra steg, saknar överljus men är försedd med en lykta i plåt. I östra gavelröstet finns en smal rundbågig ventilationsöppning av romansk typ.

Båda byggnadskropparna har sadeltak avtäckta med rött enkupigt tegel. I korets södra takfall återfinns en plåtinklädd skorsten och strax intill ett takfönster i rödmålat gjutjärn. I långhusets norra takfall finns en mindre, plåtinklädd skorsten samt ventilationsrör från wc:n. Tornets östra takfall har en inspektionslucka i rödmålad plåt och i väster återfinns sedan 1956 ett tornur med plåthuv och kvadratisk urtavla. Nocken kröns av två vindflöjlar i smide, den norra i form av en vimpel med årtalet 1937 medan den södra utgörs av en kyrktupp.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset där golvet är belagt med rektangulära kalkstensplattor, väggarna är vitputsade och taket utgörs av ett brunbetsat brädtak på synligt bjälklag. I norr leder en dörr till det tidigare bårrummet, numera väntrum med wc, och i söder en dörr till torntrappan och en till ett mindre förråd under trappan. Utrymmet mellan dessa dörrar är glasat, vilket möjliggör ljusinsläpp via fönstret i trapploppet. Dörrarna utgörs liksom ytterdörrarnas insida och pardörren mot kyrkorummet av brunbetsade ramverksdörrar med tre fyllningar per dörrblad.

Långhusets golv är belagt med samma kalkstensplattor som i vapenhuset. De öppna bänkkvarteren som flankerar mittgången står på brunfernissade brädgolv. Väggarna är vitputsade och avslutas upptill av ett kraftigt och enkelt utformat listverk. Orgelläktaren över vapenhuset åtskiljs från långhuset av en parabelbågig muröppning. Framför murverket skjuter läktaren ut cirka en meter i kyrkorummet där den avslutas med en fullbred brunbetsad barriär i ramverkskonstruktion. De öppningsbara fönstrens innerbågar är vitmålade. Taket utgörs av ett högrest brunbetsat tredingstak med frilagd takstolskonstruktion, som med sina säregna svängda snedsträvor ger taket en nationalromantisk eller fornnordisk prägel.

Övergången till koret markeras av en rundbågig triumfbåge. Golvet med två steg högre nivå än i långhuset är belagt med samma kalkstensplattor som övriga kyrkan.

Väggarna är vitputsade och det plana vitmålade innertaket i trä har en stuckliknande gestaltning med mönsterlagda kors i relief. Mot söder öppnar en korgbågig djup nisch upp sig mot det stickbågiga fönstret med samma utformning som de i långhuset. Motsvarande yta i norr upptas av sakristian som nås via en rakt avslutad dörröppning där dörrbladet lyfts bort. Rummet har brunfernissat brädgolv, vitputsade väggar, plant vitmålat brädtak och fönster lika långhusets och korets. I väster leder en trappa i trä och en rundbågig muröppning till predikstolen i långhusets nordöstra hörn. Prästingången i öster har ett inre dörrblad i form av brunbetsad fyllningsdörr.

Tornets andra våning utgörs som tidigare nämnts orgelläktare. Rummet har brunfernissat brädgolv, vitputsade väggar och plant vitmålat brädtak. I nordväst leder en trappa upp till klockvåningen som har masonitklätt golv och slätputsade omålade väggar. Rummet upptas av klockbocken i furu med kyrkans två klockor. Via en lucka i trä i öster nås kyrkvinden medan en enkel trätrappa i söder leder upp till tornvinden där en inbyggnad för tornuret återfinns. Kyrkvinden utgör till följd av kyrkorummets takkonstruktion ett mycket begränsat utrymme som är försett med spångar och elektrisk belysning. Bjälklagen mot långhus, kor och sakristia är isolerade med både mineralull och sågspån. Här förvaras ett mindre lager av tegel samt ett antal stolar från Nässjö stolsfabrik.

Inredning och inventarier
Kyrkans fasta inredning och inventarier är om inte annat anges samtida med kyrkan och ritade av Herbert Kockum.

Altaret är ett blockaltare murat i vitputsat tegel med altarskiva av polerad röd kalksten och listverk i trä. Framför altaret finns två knäfallspallar.

Över altaret hänger altartavlan, en olja av konstnären Olle Hjortzberg i ljusa kulörer från 1938. Motivet alluderar på Jesus kallar lärjungar vid Genesarets sjö men scenen tycks snarare ta plats vid ett fiskeläge, exempelvis Saxemara, i slutet av 1930-talet. Målningen ramas in av en förgylld profilerad ram.

Altarringen i omålad ek har korgbågig planform med öppningar i norr och söder i anslutning till altaret. Den genombrutna barriären är uppbyggd av rektangulära ramverk med fyllningar varvade med breda kannelerade pilastrar mellan en enkelt profilerad överliggare och en oprofilerad underliggare. Knäfallet är klätt med röd sammet.

Predikstolen i brunbetsad ek är placerad i långhuset nordöstra hörn och nås via sakristian. Korgens tre sidor är uppbyggda som ramverk med fyllningar och dekorativa listverk och delas in av kannelerade pilastrar. Korgen vilar på en bred och låg fot med oktagonal planform och profilerad sockellist.

Dopfunten i krysshamrad granit är tillverkad av Ivar Fondells stenhuggeri i Bräkne-Hoby 1937. Den runda cuppan pryds av repstav samt inskriptionen JESU, I DIN VÅRD VI GE VÅRA BARN, VÅRT GLÄDJEÄMNE PS 181. v 3. i polerad högrelief. Skaft och fot är cylindriska med vulster.

Den öppna bänkinredningen i ek som flankerar mittgången har ryggar i ramverkskonstruktion och sittbänkar med stoppade dynor klädda i orange tyg. De rektangulära gavlarna med profilerad sockellist och oprofilerad överliggare är släta. Bänkarna har fotstöd, psalmbokshyllor och klädkrokar.

Orgeln med 14 stämmor tillverkades 1952 av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Orgelverket saknar fasad utöver pipverket, medan nedre delen är inklädd i brunbetsad panel. Spelbordet är fristående och vänt mot kyrkorummet.

Kyrkans två kyrkklockor är gjutna till kyrkans uppförande av M&O Ohlsson i Ystad. Såväl stor- som lillklockan pryds av en bård av rosenblad och inskriptioner.

Kyrkan bevarar i stor utsträckning fast inredning och inventarier från tiden för uppförandet. Föremålen är som del av den välbevarade helhetsmiljön av högt kulturhistoriskt intresse. Detta gäller belysningsredskap som takkronor, ljusplåtar och lyktor ritade av Kockum. De förstnämnda pryds av ankare som knyter an till ortens maritima historia, vilket även gäller det votivskepp som ska ha tillverkats av en sjöman i Simrishamn 1943. Över predikstolen hänger sedan 1952 ett krucifix av Wilhelm Gieseke, vilket tillsammans med den samtida orgeln samt votivskeppet utgör de enda påtagliga tilläggen i kyrkorummet sedan kyrkans invigning.

I Ronneby församling hade sedan mitten av 1800-talet pågått en diskussion kring behovet av gudstjänstlokaler utanför Ronneby stad. 1894 uppfördes en kombinerad skolbyggnad och kapell i Möljeryd och tre år senare blev Kockums Jernverks tidigare utställningsbyggnad kapell i Kallinge. En växande befolkning medförde trots detta att diskussionen kring fler kyrkbyggnader fortsatte under det tidiga 1900-talet. Slutligen uppfördes parallellt tre distriktskyrkor i Kallinge, Bredåkra och Saxemara, samtliga efter ritningar av arkitekt Herbert Kockum och färdigställda 1939. Den malmöfödde arkitekten, som familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam i Stockholm, är utöver ett antal bostadsprojekt främst känd för att ha ritat ett 50-tal bensinstationer för Svenska BP.

Kyrkan började uppföras 1937, på mark i samhällets östra del inköpt av hemmansägaren Alfred Södergren, och kunde två år senare invigas av biskop Edvard Rodhe. Till de tre kyrkorna i Ronneby församling sägs Kockum ha hämtat inspiration från moderkyrkan Heliga Kors, vilket i både Saxemara och Bredåkra gör sig påmint i de kraftiga rektangulära västtornen med sadeltak. Saxemara kyrka får i arkitektonisk mening anses vara den enklaste av de tre, utöver västtornet utgörs kyrkan av ett långhus med fullbrett kor under gemensamt, brant och högt sadeltak. Kockum stod även för ritningarna till såväl kyrkans inredning som kyrkogården som invigdes året efter kyrkan, 1940.

Mycket få förändringar har skett sedan uppförandet, inte minst exteriört. 1952 ersattes den tidigare kororgeln av en orgel byggd av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund och året därpå elektrifierades klockringningen. 1956 tillkom ett tornur i torntakets västra takfall, efter ritningar av Kockum och enligt samma princip som i Heliga Kors och Bredåkra kyrkor. 1971 genomfördes underhållsarbeten inkluderande putslagning och avfärgning av putsade ytor, vilket åtminstone exteriört ska ha skett med KEIM tvåkomponentsfärg. Snickerier målades om ut- och invändigt och fönstren fick nya bleck i förzinkad plåt. 1974 byggdes det ursprungliga bårrummet som var förlagt i tornet norr om vapenhuset om till väntrum med wc och den tidigare dörröppningen i norr gjordes om till fönster. Samma typ av ombyggnation har skett i Kallinge kyrka. 1981 installerades spotlights i koret och klockringningen automatiserades.

1993 restaurerades tornet exteriört. Kalkcementputs, möjligen från 1971, ska ha ersatts av kalkputs och ljudluckor liksom plåtdetaljer och avvattningssystem målades. Kyrktuppen som var starkt rostangripen byttes ut mot en nytillverkad, liksom en av ljudluckorna men med bevarade beslag. Det vattenburna värmesystemets tidigare oljepanna ersattes 2003 av bergvärmepump. 2014 genomfördes ny renovering av fasader och fönster och två år senare byggdes klockbocken om efter att sprickor i tornets murverk upptäckts. Kring samma tid installerades brand- och inbrottslarm.