Allmän karaktär
Gamla och nya kyrkogården utgör två skilda enheter på var sin sida
av landsvägen. Gamla kyrkogården har en rektangulär nord-sydlig
utsträckning med kyrkan i sydväst. Terrängen sluttar svagt åt norr
från kyrkogårdens ursprungliga del och planar ut på nordligaste
utvidgningen. Kyrkogårdens olika årsringar är klart avläsbara. Den
ursprungliga, närmast kvadratiska delen, med kyrkan i söder är
tämligen plan med stödmur i öster. Kvarteren i direkt anslutning
till koret och söder om kyrkan benämns här A. Kvarteren norr om
kyrkan benämns B och C och det i öster för D. 1871 års utsträckning
markeras av en trädkrans och omfattar kvarteren E, F och G. 1891
års utsträckning markeras av en stenmur. Nämnda kvarter har en
blandad karaktär med avseende på såväl gravarnas ålder som form.
Längs sluttningen ned mot sjön sträcker sig ett smalt kvarter med
vårdar från främst efterkrigstiden, kallat H. Detta har en plan yta i
nivå med 1891 års utvidgning. 1971 års del ligger lägst och har en
typisk efterkrigstida karaktär.
Nya kyrkogården har en långsmal nord-sydlig utsträckning och
sluttar åt söder. På krönet i norr avslutas den med en minneslund.
Kyrkogårdens karaktär kommer av raka rader med låga vårdar från
mellan- och efterkrigstiden. På båda kyrkogårdarna finns smidesarmaturer
med råglaslyktor av en traditionell men enkel modell. Likaså
finns rundade vattenkar från 1971, klädda med huggen kalksten.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omges på alla sidor utom den östra av en kallmur
från 1819-91. Muren är upp till ca 1 meter hög och består av
oregelbundna gråstensblock i små storlekar. Den är överväxt med
gräs, ormbunkar och sedum. Emedan kyrkogårdens norra hälft
ligger lägre än landsvägen i väster övergår muren där till att bli
stödmur. Södra mursträckningen fortsätter ända ned till sjön, om
än låg och dåligt lagd. Muren mot 1971 års utvidgning är bevarad.
Denna nya del omges i norr och väster av en knappa metern hög
kallmur av kvaderhuggen granit i två skift. Längs östra sidan begränsas
kyrkogården av en lövhäck.
Nya kyrkogården omges på sin östra och södra sida av en låg mur
från 1938 av fogad marksten, 0.2-0.5 meter hög. Denna är avtäckt
med utåt sluttande skivor av kalksten med klovyta. I väster är en
låg stödmur av kilad granit.
Ingångar
Gamla kyrkogårdens ingång är placerad i väster mitt för kyrkporten.
Den är något indragen och fl ankeras av två fyrkantiga grindstolpar
med vitkalkad spritputs och fl acka koppartäckta tälttak med klot.
Mellan grindarna hänger en smidd pargrind med järnbandsslingor.
Sannolikt är stolpar och grind från omkring 1820 då murarna omlades.
Åtminstone fanns de 1885 när Eric Ihrfors avbildade kyrkan.
Kyrkogårdens norra del från 1971 har tre ingångar, en i väster och
två i norr. Dessa har grindstolpar av kanthuggen granit med toppiga
krön och enkla parställda spjälgrindar av smide. Vidare fi nns
en ingång i slänten mellan kvarter A och H med en enkel spjälgrind
från 1900-talet.
Nya kyrkogårdens ingång är placerad centralt på södra kortsidan,
dock i sen tid fl yttad något västerifrån. Grindstolparna är som en
förhöjning av själva muren och bär en pargrind i samma utförande
som gamla kyrkogårdens gamla grindpar.
Vegetation
Gamla kyrkogården omges till stor del av en trädkrans, vilken utmärker
såväl 1871 som 1891 års utsträckning. Vid västra ingången
växer två gamla lindar. Längs kyrkogårdens västra sida växer vidare
fyra almar som sannolikt planterats kring 1890, vilket är fallet även
längs norra sidan. 1871 års utsträckning markeras av fyra gamla
lönnar. Längs kyrkogårdens östra begränsning saknas träd. I söder
växer en lönn vid klockstapeln samt några blandade träd utanför
muren. Nere vid stranden växer bl.a. al och cypress samt några
gamla lönnar. 1971 års utvidgning präglas av hagtornshäckar och
rönnar i strikt arrangemang.
Nya kyrkogården har en trädrad av unga lindar längs vägen i öster.
Längs västra sidan växer en gammal björk, tre unga lindar och en
äldre alm. Till minneslunden leder en allé av hamlade lönnar. Den
tomma trapetsoida ytan norr om minneslunden har några friväxande
äldre lönnar och lindar.
Gångsystem
Gamla kyrkogården binds samman av grusgångar i ett rätvinkligt
nät som defi nierar gravkvarteren. Huvudriktningen är nord-sydlig.
En huvudaxel sträcker sig från kyrkans nordport genom alla utvidgningarna
till prästgården. Denna korsas på två ställen av breda
tvärgångar som markerar utsträckningen för kyrkogården innan och
efter 1871. Ytterligare en bred gång löper från norr till söder genom
kyrkogårdens östra del. De västliga kvarteren B och E genomlöps
av tre nord-sydliga små grusgångar. Att grusgångsnätet bevarats i
sådan stor utsträckning är av stor vikt för intrycket av kyrkogården.
Även 1971 års utvidgning har grusgångar. Dessa utgörs av nämnda
huvudaxel och en bred gång som i rät vinkel löper längs utvidgningens
sidor. Inom gravkvarteren är rätvinkliga gångar belagda med
plattsten av betong. Av nya kyrkogårdens grusgångar är endast den
nord-sydliga huvudaxeln bevarad. Minneslundens allé är grusad
medan förbindelsen till parkeringen i norr är asfalterad.
Gravvårdstyper
Gamla kyrkogården kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från
1700-talet fram till idag, nya kyrkogården från tidigt 1900-tal till
idag. De äldsta vårdarna utgörs av ett fåtal enkla, resta sandstenshällar
från omkring 1700, liksom en gravhäll från samma tid. Någon
rikedom av bevarade vårdar fi nns dock ej förrän från och med 1800-
talets slut. Bland de äldsta av dessa märks de av gjutjärn liksom ett
antal bevarade träkors med emaljplåtar, sistnämnda troligen från
den nu försvunna allmänna linjen. I denna begravdes man kostnadsfritt,
den ene efter den andre i linje. Vårdarna är enkla, oftast
endast en liten platta av svart granit. Här förekommer sällan titlar
på samma sätt som på övriga vårdar. Ett fåtal fi nns bevarade på plats
på nya kyrkogården. Ett vanligt inslag på gamla kyrkogården är familjegravarna
från förra sekelskiftet med resliga vårdtyper av granit,
vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med mellankrigstidens
bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck status istället uttryckas
på bredden istället. Bruket av grusbäddar med inramning av sten
är vanligt bland dessa, liksom hos de föregående. Ofta utgör vård
och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats.
Bland de äldre vårdarna fi nns några exempel på inramning i form
av järnstaket eller kätting på stenstolpar. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En
orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade
samma kataloger. En annan orsak var tidens betoning av likheten
inför Gud och det kollektiva samhället. Genomgående under hela
1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material,
ofta med polerad yta.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Vad som här benämns som kvarter A är de två ytorna i direkt anslutning
till kyrkan liksom ytan längs med södra kyrkogårdsmuren.
Kring klockstapeln i sydväst har ett antal borttagna äldre vårdar
placerats som ett slags museikvarter. Ytorna vid kyrkan präglas av
låga mellan- och efterkrigstidsvårdar i glesa nord-sydliga rader, vid
kyrkogårdsmuren av en rad med resliga sekelskiftesvårdar.
Gravvårdstyper
De äldsta vårdarna återfi nns i museikvarteret. Det är tre resta sandstenshällar
från omkring 1700. Den ena är rest över en Nilsson 1690
och en annan med avslaget krön med änglahuvud över Jon Persson
1687. Nio träkors med emaljerade plåtar från 1897-1918 minner
bl.a. om en mjölnare och en snickarmästare. Flera kan knytas till
brukssamhället Norrahammar. De utgör en kontrast till samtidens
mer påkostade vårdar, bl.a. det nygotiska gjutjärnskorset från 1871
i samma område. Ytterligare två gjutjärnskors fi nns från 1906 över
en handelsföreståndare och 1908. Ett järnbandskors är från 1939.
Ett kors på sockel i kalksten är hugget 1885 efter smedsmästaren
S A Andersson.
Mot muren i söder är fem polerade vårdar av svart granit från
1895-1930 lutade, bl.a. över en maskinförare. Raden längs södra
muren upptags nästan helt av de Wennbergska familjegravarna,
vilka ursprungligen knutits samman av en gemensam grusbädd.
Äldst är ett gjutjärnskors från 1858 över Augusta Wennberg, följt
av en hög bautasten i röd granit från 1868 över brukspatron Nils
Wennberg med familj, ägare till Odensjö, samt en obelisk i svart
granit från 1899 över sonen, ingeniör C F Wennberg med fru,
grundare till Torsviks och Barnarps fabriker. Wården restes af
tacksamma tjenstemän och arbetare. Övriga vårdar över senare familjemedlemmar
utgörs av två mindre bautastenar från 1938 (över
redaktör G Wennberg) och 1951 samt en liggande häll från 1950
(över grosshandlare T Wennberg). Två andra vårdar i kvarteret är
en liten enkel rektangulär vård från 1931 över hammarsmeden Nils
Osbäck och en påkostad hög jugendvård från 1911 med rosrelief
över landtbrukaren Arvid Johansson med fru.
Kvarteret söder om kyrkan uppvisar låga rektangulära vårdar av röd
och grå granit från 1937-95. En familjegrav med bevarad grusbädd
i sydväst märker ut sig. Vård saknas och inskriptionen är istället
utförd på en förhöjning av stenramen, en vanlig gravtyp under
1900-talets förra hälft. Detta är en av två på kyrkogården med bevarad
grusbädd. Bland de övriga fåtaliga familjegravarna fi nns en
vanlig mellankrigsform med fl yglar, vilken haft en samkomponerad
stenram. Övriga vårdar är anonyma och saknar titlar. Norr om
koret är några spridda gravar av olika karaktär. Intressantast är en
grusgrav från 1916 av samma slag som ovannämnda, fast med något
mer påkostat utförande.
Kvarter B och C
Allmän karaktär
Med kvarter B avses kvarteret nordväst om kyrkan och med C dess
motsvarighet i nordost. B uppdelas av tre nord-sydliga grusgångar.
Kvarteren utgörs av i allt sju nord-sydliga gravrader, varav fyra är
dubbla. Gravarna är vända mot de nord-sydliga gångarna. Raderna
kring B:s västliga gång utmärker sig genom sina grusbäddar. I övrigt
är det övervägande låga gravvårdar från mellan- och efterkrigstid,
men med påtagligt inslag av äldre resligare typer. C har ursprungligen
också haft grusgångar, men dessa är i sen tid igenlagda, till
men för karaktären.
Gravvårdstyper
Den äldsta vården är en svårt vittrad och nu oläslig 1600-talsgravhäll
av sandsten vid kyrkogårdsentrén. Denna är troligen lagd
över bergsmannen vid Taberg, Peder Andersson, far till professor
Anders Spole. Invid denna står den näst äldsta vården, ett sirligt
gjutjärnskors från 1864. Kvarter B har tio bevarade grusgravar, där
fem av dessa upptager hela den västligaste raden och ger ett gott
helhetsintryck. Det är påkostade familjegravar med stenramar. Vårdarna
är av olika form. Blomdahlska familjegraven har en kraftig
jugendgavel med pelare och reliefer. Över kamrer J W Engdahl är
en bautasten av röd granit från 1927 och kring graven en kätting
på stenstolpar i samma material. En annan reslig bautasten står på
bergsmannen C F Ljunges familjegrav. En annan bergsmannagrav
har en mer småskalig gavel och vittnar om reglerna kring maximihöjd.
Två grusbäddar från 1940-talet har också låga vårdar. Större
delen av kvarterens gravar har tidigare haft grusbäddar med stenram
eller häck, vilket syns på äldre fotografi er. I övrigt dominerar
mellan- och efterkrigstidens jämnt låga vårdar intrycket. Dessa har
en stor spridning i tid, från 1930-talet till idag. Materialet varierar
mellan grå, svart och röd granit, ofta polerad. Bland de äldre är
svart granit vanligast, bland de yngre röd. Under de första decennierna
är klassiserande former och detaljer vanligt förekommande.
Av de äldre är också ett stort antal familjegravar. Titlar är för övrigt
sparsamt förekommande. I kvarter C skapas en dynamik och ett
historiskt djup genom några resliga vårdar från 1920-talet, främst i
öster. Flera av dem kan knytas till ortens brukshistoria genom titlar
som smedmästaren, gjutaren och bergsmannen eller genom gamla
vallonnamn som Bonnevier och Ousbäck. Bland dessa märks särskilt
två små gjutjärnskors över ingenjör J A V Sandell med fru från
1921. Av övriga titlar i kvarteren fi nns rektorn, hemmansägaren,
folkskolläraren och förmannen.
Kvarter D
Allmän karaktär
Med D avses här det långsmala, svagt rektangulära kvarteret längs
kyrkogårdens östra sida. Detta domineras helt av den Spånbergska
familjegraven. Åt öster begränsas kvarteret av en stödmur av kalkstenshällar
från 1900-talet. Denna har på ett ställe kalvat ut och
fått stöttas upp.
Gravvårdstyper
Kvarteret består nästan helt av högreståndsgravar med grusbäddar,
med undantag för några sentida låga vårdar i ena hörnet. Äldst
är vården från 1912 över civilingenjören John Spånberg med fru,
grundare av Hulufors Britanniafabriken. Det är en rest kalkstenshäll
med tydlig barockanspelning i sina kartuscher i hög relief. Brodern
och grundaren till Norrahammar, Wilhelm Spånbergs familjegrav
dominerar hela kyrkogården genom sin tre meter höga bautasten.
Den lika storskaliga grusbädden omges av ett gjutjärnsstaket. Den
tredje familjegraven är en grusbädd från 1931 med en stor svart
granithäll över brukspatron C E B Spånberg med fru. Ytterligare
tre grusbäddar med stenram fi nns i kvarteret. En av dem likaså
med gravhäll, lagd 1922 över Casimir Reutersköld med fru. En
annan har en obeliskformig vård av svart granit från 1912 över
en hemmansägare. Vidare fi nns ett par enklare låga vårdar från
efterkrigstiden och ett kors rest av kyrkorådet 1981 över socknens
förste folkskollärare.
Kvarter E-G
Allmän karaktär
Nämnda kvarter utgör 1871 års utvidgning. De ansluter i sin karaktär
mycket till kvarteren i söder, B och C. Kvarteren har ett blandat
bestånd av äldre och yngre vårdar i nord-sydliga rader. Kvarter E
uppdelas likt B av små grusgångar. I F och G är de igenlagda.
Gravvårdsbestånd
Den äldsta vården är ett gjutjärnskors från 1879 över manufaktursmeden
Joh. Moberg. De yngsta vårdarna är från vår tid.
Beståndet av vårdar är sammansatt och varierar i ålder, form och
olika slags granit. Vanligast är dock mellan- och efterkrigstidens
låga rektangulära vårdar, vanligen utan titel. De enda två titlarna är
övervägmästare och hemmansägare. De äldre vårdarna märks dock
genom sin storlek. Särskilt gäller detta de sex bevarade grusgravarna.
Tre upptager västra sidan av kyrkogårdens huvudgång, en statusfylld
plats. Störst är häradsdomare J A Lindskogs familjegrav med
bautasten och kättingar på granitstolpar. Påkostad är även J A Hedins
familjegrav, vars kraftiga jugendgavel pryds av ett änglahuvud
i relief. För sig själv i nordost ligger kyrkoherde John B Sjöstrands
familjegrav från 1929 med en gravhäll inom grusbädd. Med ryggen
mot denna är en annan prästgrav, en svart granitobelisk från
1902 över kyrkoherde A S Ekström, rest av pastoratsbor. I närheten
finns kamrer Swahns grusbädd från 1919 med kraftig låg vård och
stenram. Det är på de äldre vårdarna från 1900-talets första decennier
man finner titlarna. Dessa minner överlag om bruksepoken
och vittnar om yrkesstolthet: smeden, gjutaren, smedmästaren. En
av dem har även en referens till Missionsförbundets sångbok och
vittnar därmed om frikyrklighetens roll. Av de äldre vårdarna är
flertalet resta över familjegravar.
Kvarter H
Allmän karaktär
Med kvarter H avses den avlånga remsa som upptager kyrkogårdens
hela östra sida. Denna utgörs av två gravrader, varav den västra är
dubbel och har rygghäck. Genomgående rör det sig om mellan- och
efterkrigstidens låga vårdar, varför intrycket är enhetligt.
Gravvårdsbestånd
Emedan ytan började tagas i bruk i nordväst i samband med 1891 års
utvidgning så fi nns därstädes ett litet antal äldre vårdar. Bland dessa
märks en bautasten från 1927 över lantbrukare A J Jonassons grav,
vilken liksom ett par andra vårdar bör ha haft grusbäddar. De låga
moderna vårdarna daterar sig från 1930-talet tills idag men 50- och
60-talen dominerar. De är tämligen enhetliga i storlek. Materialet
varierar mellan röd, grå och svart granit. Formspråket bland de äldre
är inte sällan klassiserande. Titlar förekommer knappt. Titlar som
finns är: offi cer, verkmästare, köpman, kyrkovaktmästare, agronom,
riksdagsman, banbiträde, överingenjör. En ovanligt påkostad vård
är den stora liggande granithällen över Törnquistska familjegraven.
Den lilla plattan över svenskamerikanskan J Westross från 1962 är
ett exempel på de mest anspråkslösa vårdarna.
Kvarter I och J
Allmän karaktär
Kvarter I och J utgör utvidgningen från 1891. De nord-sydliga gravraderna
är till större delen dubbla och domineras av efterkrigstidens
låga vårdar. Ett fåtal äldre vårdar markerar sig genom sin storlek. De
en gång befi ntliga grusgångarna är alla igenlagda utom en.
Gravvårdsbestånd
Det är efterkrigstidens likartade låga vårdar som dominerar intrycket.
De har stor spridning i tid och är främst av grå eller svart
granit. Flera av de äldre markerar familjegravar. Titlar är ej vanligt
förekommande. Ett mindre antal äldre vårdar ger dynamik och
historiskt djup åt kvarteren. Främst märks fyra grusbäddar med
stenram. Bland dessa fi nns bergsmannen J Svenssons familjegrav
med typisk låg vård med fl yglar från mellankrigstiden. Likartad
är vården över folkskollärare Alfred Lykanders familjegrav, men
denna har mist sin grusbädd och företer ett stympat intryck. Förra
sekelskiftets resliga vårdtyp av svart polerad granit fi nns företrädd
på en grav från 1906 knuten till gården Flahult, på vars stenram
är en inhuggen inskription över en trotjänarinna, död 1939. En
obeliskformad vård från 1906 av polerad svart granit är rest över
gjutmästaren Stenbom och bär referens till Missionsförbundets
sångbok. Ännu en reslig polerad svart granitvård minner om en
fanjunkare och svärdsman. En för sin tid ovanligt individuell vård
är en kalkstenshäll från 1956 med kopparplatta över fabrikören
Janne E Andersson med familj. Ett uttryck för en begynnande ny
individualitet inom gravkonsten är ett smideskors från 1999.
Norra utvidgningen
Allmän karaktär
Nordligaste utvidgningen från 1971 är klart avskild genom bibehållet
murparti åt söder och en egen gestaltning. Ytan indelas av
rätvinkliga grusgångar i en västlig kvadratisk del och en östlig rektangulär.
Dessa två delar är i sin tur accentuerade genom ett system
med rätvinkliga hagtornshäckar av en sådan höjd att klart avskilda
rum bildas. Med jämna avstånd växer rönnar i linje med häckarna.
Det östra kvarteret är uppdelat i tre rum. Det östligaste är öppet
mot öster och rymmer en minneslund. Denna är utformad med
spaljé och parkbänkar i väster samt i öster en halvrund gräsyta med
rabatter, cypresser och i centrum en liten vattenlek med natursten.
Halvrundeln definieras av en grusgång. Gravrummen är ännu inte
ianspråktagna för gravläggningar. De enda gravarna återfinns längs
muren i söder och muren i norr.
Gravvårdstyper
De äldsta gravarna är längs södra muren och utgörs av små granitliggare
från 1973-99. Bland dessa finns bara en titel (frälsningsofficeren
1979) och en familjegrav. Gravarna längs norra muren är från 1999
tills idag. Det är resta, tämligen småskaliga vårdar av grå och röd
granit. Sinsemellan har de en påtaglig variation i form.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården från 1916 har en rektangulär form och delas i två
delar av en mittgång. Tillsammans delar de båda kvarteren på sex
nord-sydliga (fyra är dubbla) gravrader med rygghäckar. Alla vårdar
är har låg höjd, vilket ger ett enhetligt intryck.
Gravvårdstyper
Kvarteret visar på de olika typer av de låga vårdar som var vanliga
under mellan- och efterkrigstiden. Materialet är främst granit, röd,
svart och grå. Ett par vårdar är av kalksten. Som regel rör det som
om en enkelt rektangulär form, bland de äldre ofta klassiserande,
senare stramare. De daterar sig från 1930-talet fram till idag, med
tyngdpunkt på perioden 1940-80. Ett antal bredare låga vårdar
från mellankrigstid har haft grusbäddar, vilket också syns på ett
flygfotografi från tiden. Särdeles vanliga är de familjegravar (ofta
med ortsnamnet Norrahammar) med vårdar i form av en sida till
en stenram där inskriptionen är anbringad på en svag förhöjning.
Inga av grusbäddarna finns dock kvar. En stor del av vårdarna är
familjegravar, långt in i efterkrigstiden. Vårdarna med titlar är dock
fåtaliga: hemmansägare, arkitekt, lastare, lärarinna, fabrikör, tandtekniker,
konditor, lantbrukare. De speglar dock sammansättningen
i en liten bruksort. I sydöstra delen av kyrkogården kan man ännu
skönja en ursprunglig allmän linje. Denna yttrar sig i nio enkla
små vårdar av svart granit från 1926-29 (nya kyrkogårdens äldsta)
och 1937-38. I sitt formspråk anspelar de på de enskilda gravarnas
stora monument. Några stora luckor i gravraderna talar också för
en allmän linje.
Minneslund
Minneslunden norr om nya kyrkogården utgörs av en rundel besatt
med gatsten. I dess mitt är en springbrunn i samma material och
rabatt. I västra änden är ett tjärat träkors rest. Kring rundeln står
parkbänkar och armaturer av galvaniserat stål. Utanför dessa växer
en häck med hamlade lönnar som ansluter till allén från vägen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
