Södervidinge kyrka

Kyrkobyggnadens utbredning är oförändrad sedan uppförandet, utformad med ett torn i väster, ett långhus som är väsentligt bredare än tornet, samt en absid i öster.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Fasaderna avslutas mot mark med en hög gråmålad putsad sockel. Sockeln har en skråkant vid övergången mot dagermuren, medan sockeln mellan lisenerna är markerad med en rak linje. Murarna är byggda av gråsten med inslag av sandsten, bl.a. i långhusportikernas omfattningar, som kommer från den rivna romanska kyrkan. Tornets ytterväggar är uppförda med gråstensmurverk. Tegel förekommer i listverk och kring fönster- och dörröppningar. Fasaderna, som inramas av lisener, är spritputsade och målade med silikatfärg. Listverken är slätputsade. Vid takfoten löper en rundbågefris som avslutas uppåt med en gesimslist. Längs tornets takfot finns ett tandsnitt mellan rundbågefrisen och gesimslisten. På absiden finns en gördellist uppbyggd med två språng.

Mitt på långhusets fasader i norr och söder finns förkroppade portaler avtäckta med sadeltak. Portalerna är krönta med kopparklädda kors. Den södra portalen är numera kyrkans huvudentré, medan den norra troligen aldrig använts och är blinderad. Entrén till tornet och vapenhuset är numera sekundär, liksom entrén till absiden i öster. Alla entréer nås via trappor av granit, vid västra entrén även med inslag av sandsten.

Fönster- och dörröppningarna, liksom tornets ljudöppningar, är rundbågigt täckta bortsett från två mindre öppningar på absidens östra sida som är rakt täckta. De rundbågiga öppningarna vidgar sig utåt med två språng utförda i karnisform. Fönster- och dörromfattningarna är målade i tegelrött, förutom de kring tornets ljudöppningar och de två på absidens östra sida. De flesta solbänkarna är avtäckta med plåt. Fönstren har ett svartmålat spröjsverk av gjutjärn. Ytterdörrarna av fyllningstyp är byggda av brunmålat trä med utskurna dekorer i speglarna. Tornets dubbla ljudöppningar i alla väderstreck har luckor av stående svartmålad träpanel.

Yttertaken över långhuset och absiden är täckta av falsad, ärgad kopparplåt med förskjutna hakfalsar. Torntaket är belagt med svartmålad stålplåt i skivtäckning, frånsett spiran som är horisontellt bandtäckt. Taket över långhuset är utformat som ett sadeltak. Absiden har ett sadeltak som åt öster avslutas med konisk form. Torntakets bas har formen av ett pyramidtak som kröns av en åttasidig spira. Högst upp på spiran sitter ett kopparklätt klöverbladskors. På tornet finns i alla väderstreck urtavlor med svartmålade romerska siffror.

På marken vid tornets norra sida ligger två gravhällar, och invid dessa finns två resta stenar. Stenarnas ursprung och funktion är okänd.

Kyrkobyggnaden
Södervidinge kyrka byggdes i nyromansk stil 1869- 1870, då den ersatte en medeltida kyrka och klockstapel på samma plats. Den stora folkökningen i området medförde, att kyrkan hade blivit för liten. Arkitekt Edvard von Rothstein fick uppdraget att upprätta ritningar för en ny kyrka. Den gamla kyrkan bestod av långhus, kor, absid, vapenhus i söder och en tillbyggnad i väster. Den beskrivs 1845 av Carl Georg Brunius som en tämligen liten gråstenskyrka i rundbågsstil utan torn.

Emil Edvard von Rothstein, 1821-1890, var arkitekt, ämbetsman vid Överintendentsämbetet och professor från Stockholm, känd för att ha författat Allmänna byggnads-läran, en praktika som haft stor betydelse för att sprida kunskaper om svensk bygg-teknik. Rothsteins produktion var till stor del inriktad mot sakrala arbeten, på tidstypiskt vis mestadels i nyklassicism i kombination med nyromanska, och senare nygotiska, detaljer. Södervidinge kyrka gavs en i huvudsak nyromansk karaktär.

1880 får kyrkan sin orgelfasad ritad av arkitekt Otto August Mankell. Originalritningarna till kyrkan innehåller ingen orgelläktare, vilket kan tyda på att den
byggts i efterhand, troligtvis samtidigt med orgelfasaden.

1934 får kyrkan sitt tornur. Tornuret bekostas genom en donation av Anna Sofia Frithje. Dock räcker inte pengarna varför församlingen får ta ett lån i sparbanken.

1947 startas en omfattande restaurerings enligt förslag av Eiler Graebe. Arbetena omfattar omtäckning av kyrkans tak med kopparplåt, omputsning av innertaket, målning av väggar samt ny takstol och yttertak över absiden.

1951 friläggs kyrkans murverk i samband med en omputsning, och man noterar att
det förekommer återanvända sandstenar från den rivna romanska kyrkan i fasaderna.

1967-1968 målas kyrkan om in- och utvändigt, den gamla altaruppsatsen sätts upp
på norra långhusväggen och bänkinredningen justeras.

1974 genomförs en renovering enligt förslag av Folke Hansson. Fasadpartier kalkas, spegeldörrarna renoveras och ett nytt kalkstensgolv läggs in i kyrkan. Under 1970-talets slut byggs utrymmet under orgelläktaren in med väntrum, förråd och toalett.

2000 renoveras kyrkans fasader utvändigt efter handlingar av Meiby Ark&Design. Fasaderna rengörs, putslagas med hydrauliskt kalkbruk och ommålas med silikatfärg, som hade täckt kyrkan sedan 1984. Den exteriöra färgsättningen återställs liknande den ursprungliga med grå sockel och röda fönsteromfattningar.

2010 byggs utrymmet under orgelläktaren om. En ny samlingslokal med tillhörande pentry och toalett inreds, som avgränsas från långhuset med en vitmålad gipsvägg.