eke kyrka

Eke kyrka har idag följande utseende:
Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor, sakristia, långhus och torn. På norra sidan är ett f.d. sockenmagasin tillbyggt i vinkel mot tornet. Marken runt byggnaden är gräsbevuxen utom längs sydfasaden där marken är grusbelagd.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av sandsten med vissa dekorativa element av kalksten (bl. a. delar av portalomfattningar, ljudgluggskolonnetter etc.). Fasaderna är putsade med kalkbruk och vitkalkade. Putsytan har slevslätad struktur utom på tornet och sockenmagasinet vilka har en grovt påslagen kalkputs som vitkalkats.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är på sedvanligt gotländskt vis åttkantig och klädd med snedkantad s.k. tornpanel. Panelen är tryckimpregnerad med kreosot. Hörn och skarvar är täckta med trälister. Den är såsom brukligt tjärad på utsidan. Stommen består av bilade virken med högben m.m. av hyvlade och tryckimpregnerade virken (arsenikimpregnering), försedda med täckplåtar och offerreglar. Hörntrianglarna har täta undertak av oljehärdade träfiberskivor. Höjden till vindflöjeln är ca 44 m.
Yttertaken över koret, sakristian och långhuset är klädda med enkupigt taktegel av 1700-talstyp. Teglen ligger på läkt på täta undertak av tryckimpregnerad (arsenikimpregnerad) råspånt och asfaltpapp. Takluckor av rödmålad stålplåt finns i såväl kor- som långhustakets norra takfall. Sakristians panel är av äldre datum och ramsågad. Sockenmagasinet har faltak på ett tätt undertak.
Takstolarna över långhuset, sakristian och koret är av typen svensk takstol. De är tillverkade av handbilat virke. I samtliga takstolar på koret och långhuset är ett dragstag av stål insatt nedtill.
Tornhuven har invändig avvattning med fångbleck och invändiga hängrännor av galvaniserad stålplåt som via ett stuprör av plast för regnvattnet ned till klockdäcket. Övriga tak avvattnas via hängrännor och för långhusets och korets del två stuprör av målad stålplåt i vinklarna mellan kor och långhus. Vattnet från kor- och långhustaken leds till två infiltrationsledningar på ömse sidor om kyrkan. Sakristians och sockenmagasinets hängrännor släpper vattnet med fritt fall. Klockdäcket är täckt med skyddsbelagd asfaltpapp och har utlopp via en utkastare över långhusets norra takfall. Mellan däckets sarg och tornmuren är tätat med blyplåtsbleck.

Fasader
Fasaderna är som nämnts putsade och vitkalkade. Koret och långhuset har en låg sockel som utgörs av ett utskjutande skift utan särskild utformning, d: o sakristians östra fasad. Sakristians övriga fasader och sockenmagasinet saknar sockel. Tornets sockel av sandsten är utformad som en bred skråkant med en vulst ovanför.

Fönster
Fönstren är försedda med gulmålade snickerier, bågarna är spröjsade och försedda med innanfönster. Undantag är korets trefönstergrupp i östra gaveln som har blyinfattade rutor insatta i träbågar i sandstensomfattningarna. Smygarna är putsade och solbänkarna är av sandsten. Under fönsterbänkarna respektive omfattningsstenarna är droppbleck av blyplåt monterade. Sakristians fönster är ett vanligt snickerifönster med blyinfattade rutor. Sockenmagasinets ljusgluggar är försedda med tjärade träluckor.
Ljudgluggarna i tornet har liksom övriga ljusgluggar i tornet fasta fågelnät av galvaniserat pälsdjursnät i ramar av trä. Gluggarna är försedda med kolonnetter av kalksten, bågar av sandsten, och ljudgluggsbänkarna likaledes tillverkade av sandsten är försedda med garneringar och droppbleck av blyplåt.

Portaler
Portalerna (3 st.) är huggna av kalk- och sandsten Den ensprångiga tornportalen är helt av sandsten, medan kor- och långhusportalerna, som båda är tvåsprångiga med vardera ett par kolonnetter, bl.a. har de inre omfattningarna huggna av röd kalksten. Södra långhusportalen utgör kyrkans huvudingång. Tornportalens dörrblad består av tjärade plank medan kor- och långhusportalernas dörrar är klädda med liggande, gulmålad panel. Dörren i sakristians gavelröste samt sockenmagasinets dörr är tillverkade av tjärade bräder.

Invändigt i kyrkorummet är väggar och valv putsade med kalkbruk och vitkalkade. Medeltida kalkmålningar finns i koret och i långhuset.
Kyrkorummet täcks av valv av sandstensflis: tornrummet av ett kupolartat kryssvalv av den speciella gotländska typen medan koret och långhuset har romanska kryssvalv, koret ett och långhuset två. Sakristian täcks av ett omålat brädtak.

Murverk
I långhuset är ett dragstag av stål insatt mitt i byggnaden, i koret finns fyra dragstag av samma slag.

Golv, bjälklag, trappor
Korets, tornrummets och sakristians golv utgörs av lackade bräder, den förra upphöjt med ett trappsteg och tornrummets med två steg. Altarunden har ett såpskurat golv med fragment av bemålningen med schackrutor i brunt och grått. Långhusets mittgång är belagd med kalkstenshällar, i bänkkvarteren trägolv.
Till vindarna kommer man via en murtrappa i tornets norra vägg och vidare upp i tornet via en trätrappa till klockdäcket. På vindarna i övrigt finns inspektionsbryggor och i tornhuven trästegar med tillhörande vilplan och skyddsräcken. Valven är värmeisolerade med mineralullsmattor. Vindarna är även brandsektionerade med stål-dörrar. Belysning finns på klockdäcket samt på kor- och långhusvindarna.

Fast inredning
Den fasta inredningen i koret utgörs av ett altare omgivet av ett skrank, längs med norra väggen står korbänken. I korbänken finns de båda väggskåpen. I Långhusets sydöstra hörn står predikstolen, vilken vilar på ett sidoaltare. Även i nordöstra hörnet står ett sidoaltare. Längs väggarna löper bänkkvarteren.

Kyrkans byggnadshistoria
Eke kyrka är med undantag för sakristian, som byggdes på 1830-talet, uppförd under medel¬tiden. Kyrkans äldsta delar är koret och långhuset som kom till under första hälften av 1200-talet. Tornet uppfördes omkring år 1300.
Stenkyrkan har sannolikt föregåtts av en stavkyrka av trä på platsen. Av den har bl.a. ett antal väggplankor bevarats, vilka 1916 påträffades som golv i den nuvarande kyrkan.
Förutom tillkomsten av sakristian har Eke kyrka endast undergått ett fåtal utvändiga förändringar se¬dan byggnadstiden. 1820 byggdes ett sockenmagasin mot tornets N mur, och på 1830-talet, i samband med sakristibygget, vidgades fönstren i sydfasaden och ett nytt fönster togs upp i långhusets N vägg.
De senaste restaureringarna
De senaste ut- och invändiga re¬staureringsarbetena utfördes 1969-71 då tornhuven reparerades, tegeltaken lades om och fasaderna putsades och kalkades. Samtidigt säkrades kor- och långhusvalven med dragstag och en rad åtgärder utfördes i kyrkorummet, bl.a. installerades ett luftburet uppvärmningssystem.
2004 genomfördes en yttre restaurering då bl. a. tornets fasader putsades om och övriga murytor putslagades och kalkfärgades. Tegeltaken reparerades och torngluggar och några mindre gluggar konserverades. Fönstren och portbladen lagades och täta-des.