TECKNING

Första maj firades under 1800-talets senare del av elementarläroverkets ynglingar med en utfärd i stadens omgivningar. Som regel gick färden till Halleberg och ibland till Grunnebo. Vid morgonbönen gavs tillkänna att det skulle majas varefter alla skyndade till sina hem för att göra iordning matsäck. Hjalmar Lindedal berättar /1927) att en och annan av de äldre pojkarna hade icke försummat att smussla in en punchbutelj i matsäcken. Ursprungligen avsågs med majandet att det skulle förenas med studier av de tidiga vårblommorna, men lekar och bergsklättring lockade nog mest. Från 1871 finns en redogörelse för skolungdomens utvandring, som meddelas av en ung deltagare:

Efter gjorda förberedelser samlades skolungdomen till ett antal af kanske 200 utanför gamla skolhuset, och omkring kl. 19 f. m. satt sig tåget i rörelse anfördt af gymnastik- och exercisläraren wid elementarlärowerket löjtnant Alb. Phylson, hwarjemte äfwen större delen af skolans lärare medföljde. Under klingande musik, utförd på 2:ne jägarhorn och en trumma, togs wägen åt öster till Halle- och Hunneberg, ett wanligt mål för skolungdomens utfärder. Ankomsten dit skedde omkring kl ½1 middagen, och sedan behöriga förfriskningar blifwit intagna, fogades anstalter för hwarjehanda lekar och upptåg. Sålunda uppsattes ett program, upptagande bland annat följande stycken: kapplöpning, brottning, bockhoppning, stuttämning mm, mm, hwarvid äfwen prisutdelning skedde åt segerwinnarne. Detta eggade betydligt täflingsifwern, och länge fortsattes under allmän munterhet och glädje de ystra lekarne. Sedan derefter ungdomen, spridt sig i närheten, för att hwila och intaga en wälbehöflig måltid efter ansträngningarne, och märkwärdigheterna på stället blifwit tagna i besigtning, kallade hornets klang till uppbrott, och marschen fortsattes i rigtning mot Lilleskog, som war ämnadt att blifwa slutliga målet för färden, och hwarifrån återresan med bantåg skulle anträdas. Men ännu war tiden ej på långt när inne för tågets afgång; timmarne gingo dock fort förbi, ty uppmärksamheten upptogs inom kort af föremålet för allas wäntan. Det uppgjorda programmet innehöll till sist ett nummer, benämndt Kalle Glader, och det war just denne person, som med rensel på ryggen och stöflarne hängda öfwer axeln samt med en gesällpål i handen tilldrog sig allas blickar, då han kom wandrande på landswägen och sedan gjorde sitt inträde på den improwiserade dansbanan, hwars ingalunda fåtaliga publik helsade honom med lifliga bifallsrop. Nu börjades föreställningen, som under allmän munterhet fortgick en god stund och slöt med, att den muntra gesällen återwände samma väg han kommit, beledsagad af hurrarop. Derpå började hwar och en laga sig i ordning för hemresan, troende att dagens glädje i det närmaste war slut. Men en öfverraskning bereddes alla, då med det från Wänersborg kommande bantåget större delen af de blifwande studenterna anlände; de mottogos med allmänt jubel, och nu lefde glädjen på nytt upp; dans anställdes, hwarwid saknaden af damer kändes föga, då de muntra ynglingarna gladt swängde med hwarandra. Munterheten hade nu stigit till sin höjd, tiden ilade undan, utan att man märkte det, men man wäcktes snart till besinning, då lokomotiwets gälla röst snart kallade till återtåg. Nu samlades ungdomen för anträdandet af hemresan, men innan lokomotiwet sattes igång, uppstämdes på ett giwfet tecken ett niofaldigt lefwe för lärowerkets rektor, som wisat sig högeligen tillmötesgående mot lärjungarne, hwilka nu på detta sätt wille uttrycka sin tacksamhetskänsla. Icke mindre tack skyldige äro wi gymnastikläraren löjtnanten Pyhlson och lärowerkets öfrige lärare, som på det mest humana och framgångsfulla sätt sökte att bereda oss en glad dag.
(Ur boken Teckningar från Vänersborg/ F. A. Zettergren)

---

Fredrik August Zettergren var bokhandlare, teckningslärare, målare och tecknare i Vänersborg.

Fredrik August Zettergren föddes den 15 maj 1818 i Stockholm och kom till Vänersborg 1839 som provisor på Vänersborgs apotek. Han lämnade emellertid den farmaceutiska banan och övertog år 1851 stadens bokhandel efter G. C. Norlin, som hade avlidit i kolera hösten 1850.

Han drev sin firma "F. A. Zettergrens Bok- och musikhandel", Drottninggatan 18, fram till 1873, då den övertogs av bokhandlaren Axel Polheimer.

Han undervisade också i teckning vid Vänersborgs Högre Elementarläroverk under åren 1842 rill 1885. Som konstnär var Zettergren autodidakt. Han utförde mest landskap och figurmotiv i crayon och akvarell. Efter original av Zettergren publicerades en plansch i tontryck "Wenersborg och dess omgivningar" hos Tegner & Kittendorf i Köpenhamn 1854.

Mest känd var emellertid Zettergren som ansedd och anlitad kommunalman i Vänersborg. När stadsfullmäktige instiftades blev han invald med ett av de "högsta röstetalen" och vid stadsfullmäktiges första sammanträde den 3 januari 1863 utsågs han till ordförande - "en befattning som han skötte med en oväld öfver allt beröm och med mycken formsäkerhet", enligt en minnesteckning. Stadsfullmäktiges första protokoll är förda av honom. Zettergren verkade också som landstingsman och var en tid landstingets vice ordförande i Slöjd- och Tekniska skolan. När han avgick som teckningslärare år 1885 instiftade han en fond vars ränta årligen utdelas till lärjungar som visat anlag för teckning. F. A. Zettergren dog den 30 maj 1889. Han var gift med Sofia Aurora Pyhlson, dotter till apotekare Pyhlson.
Källa: Henrik Ahnlund ut Teckningar från Vänersborg.