Psalterium

Uppgifter 2005 till Bohusläns museums arkiv från docent Christer Pahlmblad, forskarassistent i kyrkovetenskap, Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lund:

Pergamentbladet från Bohusläns museum är inte från ett missale/mässbok, utan från ett psalterium.

Missalet eller mässboken användes när man firade mässa, dvs. nattvardsgudstjänsten, och innehöll alla texter som var nödvändiga för detta.

Psalteriet kunde förekomma som en egen bok eller ingå som en del av ett breviarium. I dessa böcker återfanns de åtta bönegudstjänster eller tideböner som varje präst var skyldig att be varje dag: Matutin, laudes, prim, ters, sext, non, vesper och completorium. Psalteriet innehöll psaltarens psalmer och andra gammaltestamentliga texter av samma typ, s.k. cantica, fördelade på tidebönerna under en vecka. Det pergamentblad som bilderna visar har suttit i slutet av psalteriet. Det innehåller en del av vespern på torsdagen (feria v, ad vesperas, som ju anges överst på sidan) respektive fredagen (feria vi, ad vesperas).

fol. xc j rectosidan: (or)gana nostra. Quia illic ⦠= psaltaren 137 från slutet på vers 2 (i Vulgata, den latinska bibeln, har psalmen nr 136 och kallas efter begynnelseorden för Super flumina babylonis)

fol. xc j verso: fortsättningen på psaltarpsalmen; till psalmen har lagts första hälften av den doxologi, lovprisning, som avslutar alla psaltarpsalmer: Gloria patri et filio et spiritui sancto (Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Hela doxologin skulle emellertid sjungas, även slutet: Sicut erat in pricipio et nunc et semper et in saecula saeculorum. Amen./Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

fol. xc iiij rectosidan: (et super iram ini)micorum meorum extendisti manum tuam ⦠= Psalt 138 (Vulgata 137), från slutet av vers 7: "mot mina ovänners vrede sträcker du ut din hand". Därefter står det "loria": Här har man glömt att skiva in anfangen till ordet Gloria. Det skall alltså stå Gloria patri et filio som anger att psalmen på vanligt sätt skulle avslutas med doxologin ovan.

Efter psalmen står med noter antifonen In conspectu angelorum psallam tibi deus meus (Jag vill lovsjunga dig inför änglarna, min Gud). Texten är hämtad från psaltarpsalmens första vers (till skillnad mot Vulgata översätter den svenska bibeln här "inför gudarna").

fol xc iiij versosidan: Slutet på antifonen: t.o.m. första radens meus.
Därefter: Domino probas som väl är felskrivet men som är inledningsorden i antifonen till nästa psaltarpsalm, Psalt 139 (Vulgata 138). Hela antifonen skulle ha återgetts efter psalmen på någon av de följande sidorna och har också i detta fall bestått av en del av första versen: Domine probasti me et cognouisti me (Herre, du rannsakar mig och känner mig).

Orden Seculorum amen är de sista orden i doxologin ovan, men de fungerar här som en slags teknisk term för att man med noter skall kunna ange hur den recitationsmelodi som den efterföljande psalmen skall sjungas på slutar (tonerna c c c a h a). Genom att ange slutet visste alla hur hela melodin skulle låta. Därefter följer själva psaltarpsalmen: 139:1-2 till och med orden "Du förstår (mina) tankar".

Som framgår av folieringen saknas fyra sidor, dvs. ett helt pergament som således har varit det som fanns i mitten av lägget. På dessa fyra sidor skulle åtminstone följande ha återfunnits: en hymn, troligen Magne deus potentie, och en antifon till Magnificat/Marias lovsång, Deposuit potentes â¦, som båda hör till avlutningen på torsdagens vesper, samt större delen av Psalt 138 (Vulgata 137, Confitebor tibi), som inleder fredagens vesper.

Den ordning för vesper som här återges är den som fanns i det man brukar kalla Breviarium Romanum. Detta breviarium användes av de vanliga sockenprästerna och av somliga ordenspräster. Däremot har det inte använts i de egentliga klostren (alltså av benediktin- eller cisterciensmunkar). Klostertraditionen skilde sig ganska mycket från den som brukades av det vanliga prästerskapet.

Jag begriper mig inte alldeles på datering av handskrifter, men denna är väl från senmedeltiden, om inte av någon annan orsak så för att noterna är skrivna på ett notsystem med fem linjer i stället för de vanliga fyra. Tonen c noteras emellertid på medeltida vis med en c-klav på andra linjen uppifrån. Med våra moderna g-klaver skulle c ha hamnat på andra mellanrummet uppifrån, som bekant.

Hälsningar,
Christer Pahlmblad

Föremålet visas i basutställningen Bohusläns Gränsland.

Pergamentblad, 4 sidor ur ett senmedeltida psalterium. Präntad nottext och latinsk sångtext i svart och rött bläck.
Pergamentbladen har suttit i slutet av psalteriet. Psalteriet innehöll psaltarens psalmer ur gamla testamentet.

Se översättning och utförliga uppgifter under Historik.

Ur handskrivna katalogen 1957-1958:
Medelt. handskrift
Pergamentsblad s.k. missale = katolsk mässbok. Skänkt 1861 av skolläraren J.R. Andrée
I handskriven gåvoförteckning för år 1861 står föremålet angivet som "ett klosterarbete" skänkt av Skollärare J.R. André tillsammans med "en stenyxa funnen i Ucklums Sn, en pilspets af flinta från Bokenäs." Kan möjligen ha hört till Dragsmarks Klosterkyrka.