TORESUNDS KYRKA

Den äldre kyrkogården invid kyrkan omgärdas av en låg mur av vald, huggen granit, i söder, väster och öster utförd som terrassmur. De två grindöppningarna mot söder och väster har fyrkantiga murade stolpar, putsade och avfärgade i samma rödaktiga nyans som kyrkan. De kröns av profilerade gesimser och koppartak. Kyrkogården ligger öppet och är gräsbevuxen. Innanför muren växer en trädkrans av lönn och på området växer dessutom olika tujor, syrenbuskar, snöbär, benved och nyponrosor. De större kvarteren i norr och söder har gravarna ställda i nord-sydlig riktning, en blandning av både små liggande och stora högresta gravstenar. Enstaka gravvårdar är försedda med järn- och träkors. Flera stenramar finns kvar, en del är dock övervuxna. Väster om kyrkan finns enstaka, äldre gravar bevarade.

Den nyare kyrkogården, en utvidgning på åsen i norr, omgärdas av en kallmurad gråstensmur med krönen övertorvade av mossa, gräs och örter. I öster finns en grindöppning av röd kalksten och i anslutning till denna en trappa av kilade granithällar. Nya kyrkogården har karaktär av skogskyrkogård, dominerad av barrträd. Gravarna är vända i öst/västlig riktning, flertalet breda och låga.

Söder om kyrktomten, på andra sidan vägen mot sockenstugan m fl byggnader, finns ett klocktorn uppfört i två avsatser. Fasaderna består av tjärad lockpanel, på takfallen ligger hyvlade stickspån. Taket kröns av en liten spånklädd spira och vindflöjel. Klocktornets bottenvåning byggdes som sockenmagasin.

FÖRSAMLING 1995 - TORESUND

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1232, år 1900: 1264, år 1995: 1348

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett dominerande läge i utkanten av odlingsbygden på en moränhöjd som går fram till Kyrkviken i Mälaren. I kyrkans närhet ligger den före detta prästgården, hembygdsgård i den tidigare skolan från 1800-talet samt några äldre bostadshus.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia i norr, ett sidokapell på korets södra sida, vapenhus framför långhusportalen i söder samt i väster nederdelen av ett tidigare torn. Av den ursprungliga, stora 1100-talskyrkan kvarstår långhuset som utgör västpartiet i det nuvarande långhuset. Senare tillkom en sakristia i norr, och under första hälften av 1400-talet västtorn. Mot slutet av samma århundrade utvidgades kyrkan österut och kyrkan erhöll den nuvarande avlånga rektangulära formen. Vidare uppfördes sidokapell och vapenhus i söder, och en ny sakristia tillkom öster om den gamla (den gamla sakristians östra vägg ingår i den nya). Dessa förändringar kan möjligen sammanhänga med en senare övergiven strävan hos Stureätten att göra Toresund till gravkyrka, och är i så fall daterbara till 1470-talet.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Byggnadskropparna är sadeltäckta. Tornets övre del revs 1806-08, och har sedan dess ett med långhuset gemensamt tak. Korsarmens och östväggens gavelpartier pryds av blinderingar. Murarna genombryts av spetsbågiga fönsteröppningar. Kyrkorummet nås genom det gamla tornet i väster och genom vapenhuset i söder. En stor del av inredningen tillkom vid 1908 års restaurering. Då iakttogs medeltida kalkmåleri på valven - de västra möjligen slagna under andra hälften av 1300-talet, de östra drygt hundra år senare - men dessa täcktes över med nya dekorationsmålningar. De senare blev i sin tur i stort sett helt borttagna vid 1948-50 års restaurering. Kyrkan rymmer ett stort antal äldre skulpturer, och bland gravstenarna märks den över Anund Sture till Räfsnäs. I sidokapellet, det rum som 1950 inrättades till det så kallade Mariakoret, står en romansk dopfunt med en svårtolkad latinsk inskrift.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.