HAGSHULTS KYRKA

Det finns litet material rörande Hagshults kyrkas äldre historia och det är inte förrän under 1700-talet
som det finns mer fortlöpande källor rörande kyrkobyggnaden. Den ursprungliga kyrkobyggnaden
byggdes någon gång under 1200-talet och utgjordes av en rektangulär byggnadskropp med ett kort, rakt
avslutat kor. På 1600-talet bemålades kyrkans interiör med två friser varav den övre frisen berättar om
Kristi lidande och den undre föreställer Jesu födelse. Kalkmålningarna putsades över vid något tillfälle
och låg fördolda fram till en stor invändig restaurering år 1940 då de tas fram av konservator Sven
Wahlgren.
I mitten av 1700-talet utökades koret och 1780 byggdes sakristian i norr. Ritningar från den tiden ger en
bild av hur kyrkorummet disponerades och där går att se hur den dåvarande predikstolen var placerad vid
långhusets sydöstra hörn emotstående sakristian. Samtidigt som den nya sakristian byggdes tillkom
kyrkans första orgel vilken 1888 ersattes med en ny varav orgelfasaden kvarstår än idag. 1807 fick
Hagshult kyrka en ny predikstol som utfördes av byggmästare Wennerholm från Svenarum.
1888 skedde en stor ombyggnad varvid den
ursprungliga entrén, som var förlagd till kyrkans
sydvästra hörn, flyttades till den västra gaveln. I
samband med flytten uppfördes ett nytt vapenhus.
Nya fönsteröppningar togs upp i de södra och
norra väggarna och en ny orgel ersatte orgeln från
1780-talet. Invändigt putsades kyrkan om och
järnkaminer installerades. Omkring 1900 revs
takets gamla spåntäckning och en ny
takbeläggning med cementplattor lades. Den nya
takbeläggningen mönsterlades och bildade tre
H:n vilka tolkats som Herrens hus (i) Hagshult.
På 1930-talet genomfördes en invändig
restaurering under ledning av arkitekt Paul
Boberg. Vid denna rengjordes kyrkan från sot
och smuts. Långhusets tak och väggarna i vapenhuset målades med en matt grå oljefärg, taket i
vapenhuset målades i en ljus gråblå färgton, lika den som hittades under det dåvarande vita färgskiktet. I
restaureringsprogrammet föreskrevs att väggarna i kyrkorummet skulle avfärgats med en ljus vitgrå
kalkavfärgning men detta frångicks av församlingen. Istället gjordes en form av marmorering av
väggarna vilket uppdagades vid en besiktning en tid senare. Församlingen ålades att återställa
avfärgningen till det som föreskrivits i programmet.
1940 gjordes ytterligare en invändig restaurering efter program av Göran Pauli, arbetet togs över av
Malte Erichs då Pauli förolyckades i en olyckshändelse. Vid restaureringen togs golvet i kyrkan upp och
en arkeologisk undersökning utfördes där en källare och gravkor påträffades under koret och långhuset.
När det nya golvet lades gjordes golvnivån i koret något högre än långhusets. Någon gång kring
sekelskiftet 1900 hade bänkinredningen ersatts med en öppen inredning. Denna inredning byggdes nu om
till en sluten bänkinredning. På orgelläktaren bevarades de öppna bänkarna.
Under restaureringsarbetena hittades spår av väggarnas kalkmåleri och det beslutades att dessa skulle tas
fram vilket gjordes av konservator Sven Wahlgren. Ett nytt värmesystem installerades och ett pannrum
gjordes under vapenhuset och samtidigt byggdes vapenhuset om till en rektangulär form med samma
taklutning som långhuset. I koret ersattes den runda altarringen med en rektangulär altarring. Det östra
korfönstret murades igen och de norra och södra glasas med bränt glas med blyinfattning. I sakristian
togs en ny ytterdörr upp och samtidigt gjordes delar av inredningen om. Exteriört tjärades
cementplattorna på taket.
Under de följande 25 åren genomfördes mindre underhållsåtgärder samt en ombyggnad av orgelns
pipverk och spelbord. 1966 påbörjades en restaurering av kyrkans interiör under ledning av Johannes
Dahls Arkitektfirma. Det visade sig att när golvet lades om vid 1940 års restaurering gjordes inga
åtgärder för att öka ventilationen i grunden vilket medfört att golvet nu hade stora rötskador. När nu
golvet i långhuset lades om togs även flera ventilationsöppningar upp i kyrkomuren. Även altarringen
som sattes in 1940 ersattes med en ny rund altarring. Orgelverket ersattes med ett nytt och samtidigt
justerades orgelfasaden från 1888 något. Kyrkorummet fick en ny invändig färgsättning som domineras
av en varmgrå kulör. Samtidigt som den invändiga ommålningen genomfördes en rengöring av
kalkmåleriet, arbetet utfördes av konservator Sven Wahlgren som också var den som tog fram
målningarna 25 år tidigare.
Utöver underhållsåtgärder skedde det en omläggningen av taket någon gång mellan 1968-1994. 1968
målades takets cementplattor med svart plastfärg och 1994 hade kyrkan ett tak med betongpannor som nu
ersattes med den nuvarande spåntäckningen. 2001 utfördes en exteriör restaurering efter program av
byggingenjör Sivert Holmberg. Under restaureringen togs den gamla putsen ner till murverket och
omputsades samt kalkavfärgades. Sockeln och kyrkans fönsterbänkar var utförda av betong målades nu
med silikatfärg från Beckers. Vapenhuset reveterades lika som övriga fasader och kalkavfärgades.
Kyrkans fönster skrapades trärena och ommålades med linoljefärg, korfönstrens blyspröjsar lagades och
justerades. Vid putsarbetena undersöktes den nedtagna putsen efter tidigare färgsättningar.
Undersökningen visade att kyrkan omkring 1780 hade en svagt rosa avfärgning och tidigare en vit
avfärgning med rött dekorationsmåleri. Efter 1780 har kyrkan varit vitfärgad.

Hagshult kyrka är en salskyrka med rakt avlutat kor i öster, sakristia i norr och ett vapenhus i väster.
Exteriört är kyrkan putsad och vitkalkad med spritputsade väggytor med släta hörn och omfattningar.
Takytorna och gavelspetsar är spånklädda.