Kyrka

Sjogerstads by med omgivande fornlämningar och kulturlandskap ingår i område av riksintresse för kulturmiljövård Sjogerstad-Rådene.
Sjogerstads by ligger i det öppna odlingslandskapet vid kanten av kalkstensplatån mellan Borgundaberget i söder och Sydbillingen i norr. Kulturmiljöns avgränsning är främst satt i järnvägen i väster, Häggumsvägen i norr och 1960-talets dragning av Falköping-Skövdevägen i öster. Körvägar och Borgundaberget avgränsar mot söder och sydväst.
I likhet med kring grannbyarna Hökaberg och Rådene överlagrar 1800-talets välbevarade stenmurslandskap från laga skiftets tid tydliga äldre agrara strukturer från den medeltida byn och dess förankring i järnåldern. I Sjogerstad finns mycket rikligt med äldre strukturer från den oskiftade byn, dels i bebyggelsemönster dels och framför allt i omgivande odlingslandskap inklusive den rikliga förekomsten av förhistoriska fornlämningar. Viktiga är också välbevarade följsamma lokalvägnät av hög ålder. Sammantaget medför detta att Sjogerstads kulturmiljö inrymmer en stark och mångfasetterad agrarhistorisk spännvidd, en lång och tydlig kontinuitet och ett stort tidsdjup.
Förekomsten av en mängd gravar från brons- och järnålder både i och kring byn återspeglar att både bosättning och odlingslandskap har starka förhistoriska rötter. I väster vid järnvägen ligger en stenåldersboplats (Raä Sjogerstad 96). En hällkista (Raä Sjogerstad 47), en gravtyp som ofta brukar härledas till övergången stenålder/bronsålder finns i odlingslandskapet strax SV om Bussagården och den medeltida kyrkplatsen. I övrigt finns tre rösen, sju högar och tio stensättningar som friliggande gravar närmast byn. Flertalet gravar kan antas härstamma från bronsålder och järnålder och består främst av runda stensättningar och högar samt tre rösen. Högarna är mestadels mellan ca 15-25 m i diameter. Den lilla gruppen rösen omfattar ca 25 m i diameter vardera. Flera stensättningar är stora med mellan ca 20-40 m i diameter. Här mellan Sydbillingen och Hornborgasjön, i likhet med exempelvis i Bolum, Varnhem, Våmb, Häggum och Rådene, kan flera större stensättningar härstamma från romersk järnålder främst århundradena närmast efter Kristi födelse. Det är ett utmärkande karaktärsdrag för den här bygden vilket har stor betydelse i Västergötlands förhistoria.
Pickagården och Postgården är utskiftade gårdar i det öppna odlingslandskapet S och SV om byn. Även här finns inslag av fägator och stora partier med stengärdesgårdar från laga skiftets tid. Längst ner mot Borgundaberget står även en bevarad gränssten i kalksten som markerar gränsen för BORGUNABÄRG CRONANS PARK 1690 (Fast fornlämning Raä Sjogerstad 51).
Sjogerstads by har en utpräglad karaktär av en gammal falbygdsby belägen i ett karaktäristiskt läge på kalkstenskleven. Dagens bymiljö som delvis omformats efter 1840-talets laga skifte har kvar en tydlig grundstruktur från den oskiftade byns tvådelade bebyggelsemönster. Bebyggelsen är löst grupperad i några klungor kring lokalvägskälet mot Rådene och Loringa vid den gamla slingan av huvudvägen Skövde-Jönköping som även ledde mot Falbygden och Ätradalen. Flera av de 13 gårdar som låg i byn flyttades ut vid laga skiftet. Senare under 1800-talet utvecklades norra delen av byn genom tillkomsten av nya kyrkan 1866 samt folkskola 1869, mejeri 1903 och småskola 1907, vilket medförde att Sjogerstad fick en förstärkt prägel av ett agrart bygdecentrum.
I NV är bybebyggelsen mer blandad idag. De fåtaliga gårdarna där har bebyggelse som kännetecknas av en traditionell uppdelning i mangård och fägård. Högvuxna lövträd inramar mangårdsbebyggelsen. Gårdsbyggnaderna domineras av tidsperioden ca 1850-1930, i varierande utsträckning med senare moderniserade manbyggnader och en del senare tillkomna ekonomibyggnader. Sjogerstad 8:8 Backgården ligger mitt emot Sjogerstads nuvarande kyrka. Den samlade gårdsmiljön innefattar faluröda byggnader, stenmur och höga lövträd. Backgårdens gårdsmiljö ger tillsammans med den lilla byvägen, den stora välbevarade 1800-talspräglade kyrkomiljön och de två f.d.skolhusen stark karaktär åt byns NV del.
Sjogerstads kyrka (Sjogerstad 13:14) ligger vid byvägen längst upp i NV, det omgivande odlingslandskapet når här ända in mot kyrkogårdsmuren. Den stora vitputsade kyrkobyggnaden från 1866 omges av en stor närmast stadsliknande kyrkogård. Med sin omslutande stenmur, högvuxna trädkrans av bl.a. ask och ovanligt intakta grusade gångsystem har kyrkogården en påtagligt välbevarad sen 1800-talsutformning. Även om kyrkogården har många sentida vårdar får den sin huvudkaraktär av de många välbevarade tidstypiska äldre gravvårdarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Flera av dessa är grusade stenramgravar vilket ger stark karaktär åt kyrkogårdens helhet.
Mellan kyrkan och vägskälet ligger den f.d. skolmiljön med den gulmålade f.d. folkskolan från 1869 och den faluröda f.d. småskolan från 1907 (Sjogerstad 15:4 - 15:6). Skolhusen har som enskilda byggnader i varierande mån genomgått förändringar under 1900-talet. Skolhusmiljön i stort har dock en karaktär av äldre bygdeskola som är väsentlig för upplevelsen av bymiljön.
En kulturhistorisk karaktärsbyggnad vid sidan av kyrkomiljön är det f.d. ostmejeriet Sjogerstad 16: 1 vid vägskälet. Den röda tegelbyggnaden från 1903 med den markanta höga pannskorstenen i tegel är i hög grad en viktig del av kulturmiljön.
Byns södra del med den gamla landsvägen, den medeltida kyrkplatsen, Bussagårdens säteri och Prästegården har bevarat en mycket genuin karaktär. Bebyggelsen här är starkt förankrad i den gamla byns bebyggelsemönster även om flertalet av dagens byggnader tillkommit efter 1840-talets laga skifte. Denna del bevarar Sjogerstads äldre karaktär av bygdecentrum med prästgård, herrgård och kyrkomiljö.
Av största kulturhistoriska betydelse är den mycket homogena kulturmiljön kring den ålderdomliga gamla vägslingan genom Sjogerstads by. Stenmmurar och en lövträdallé inramar delvis den gamla huvudvägen från Jönköping och Ätradalen upp mot Skövde. Den traditionellt följsamma grusade gamla vägen omges av bytån med den medeltida ödekyrkogården, herrgårdsmiljön från 1800-talet på Bussagården med stenmur, alléväg och höga lövträd, samt Prästegårdens samlade byggnadsbestån
särskilt med löneboställets många tidiga 1900-talsbyggnader. Gamla kyrkplatsens stämningsfulla helhetsmiljö, inramad av bogårdsmur, stiglucka och hög trädkrans, förstärks ytterligare av bytåkaraktären med fuktig lövskogsmark något nedanför gamla kyrkplatsen. En utpräglad ängskänsla ger karaktär åt platåsluttningen närmast S om medeltidskyrkan, där det gamla oskiftade åkergärdet inrymde lövängspartier som fortfarande kan uppfattas även idag.
Sjogerstads gamla kyrkogård ligger strax S om Prästegården, mycket nära det gamla säteriet Bussagården. Det är nära till hands att anta att det tidigmedeltida kyrkobyggandet varit kopplat till en vikingatida/tidigmedeltida stormansgård på platsen. Den gamla kyrkan revs 1866 när den nuvarande Sjogerstads kyrka byggdes.
Sjogerstad 27:1 omfattar den medeltida kvadratiska ödekyrkogården med bogårdsmur, högvuxen trädkrans av bl.a. ask, stiglucka och minnessten från 1900-talets början, medeltidskyrkans ruinkulle samt två gravvårdar. Prosten och kulturpersonligheten Thure Ljunggrens gravvård i kalksten från 1835 och en kvinnograv med gjutjärnskors från 1862 är de enda synliga gravvårdarna, båda med mycket högt kulturhistoriskt värde. Med sin genuina karaktär och det välintegrerade läget i bymiljön är kyrkogården en av de mest ålderdomliga och stämningsmättade äldre kyrkogårdarna i Skaraborg. Kyrkogården är fast fornlämning (Raä Sjogerstad 38).
f.d. statarbostäder, är alla från perioden ca 1890-1910, och ligger samlade för sig. Den välbevarade lilla herrgårdsmiljön är av mycket stor betydelse för det goda helhetsintrycket av Sjogerstads by som en äldre bymiljö.
Norr om Bussagården ligger Prästegården (Sjogerstad 13:15, 13:17-13:18) med sitt stora bestånd av byggnader samlat kring ett lokalvägskäl i byns mellersta del. Högt beläget är det f.d. kyrkoherdebostället från ca 1845 (senare ombyggt). En separat enhet nedanför är prästgårdens löneboställe med många välbevarade faluröda byggnader från 1900-talets början såsom magasin, arbetarbostad, ladugård etc. Prästegårdens många byggnader, framför allt löneboställets, karaktärsfulla byggnader är ett mycket viktigt inslag i byns kulturmiljö.
I byns mellersta del nära prästgården finns något enstaka inslag av sentida villabebyggelse. Framför allt finns här något enstaka egnahem från tidigt 1900-tal med rötter i 1800-talets backstugubebyggelse på bytån.
Av mycket stort kulturhistoriskt värde och starkt karaktärsskapande är kulturmiljöns norra del kring slingan av gamla Skövdevägen. Idag är vägen en liten lokalväg mellan stenmurar som går norrut från byvägskälet och som är djupt förankrad i det förhistoriska och medeltida kulturlandskapet här. Skövdevägen bör även ha använts som fägata från byn mot utmarken. Längs vägen och i omgivande hagmarker finns också stora inslag av gamla högvuxna ädellövträd. Särskilt vägens östra sida har mycket ålderdomliga landskapsstrukturer från den oskiftade byns gamla inägor. Västsidan av vägen ända bort mot järnvägen präglas mer av ett välbevarat stenmurslandskap från laga skiftets tid på 1840-talet. Där ligger även flera av de förhistoriska gravarna, främst högar och stensättningar.
Vid vägens östra sida utbreder sig idag framför allt hagmarker med torrängspartier kring ett mindre järnåldersgravfält (Raä Sjogerstad 20:1) som omfattar åtta gravar (små stensättningar och högar). Gravfältet kallas Ljusebacken och är en plats med stark lokal traditionsbildning. Det lär ha fått sitt namn eftersom det förknippades med förekomst av lyktgubbar och andra övernaturliga väsen efter mörkrets inbrott. I direkt anslutning till järnåldersgravfältet finns en gravhög, troligen från järnåldern (Raä Sjogerstad 20:2).
Vid Ljusebacken finns även ett påtagligt inslag av fossil åkermark i dagens hagmark. Detta omfattar ett 210x90 meter stort område med 8 åkerytor begränsade av dels terrasser, dels stenblandade jordvallar (Raä Sjogerstad 20:3). Till det äldre kulturlandskapet hör även en intilliggande stenblandad vall (Raä Sjogerstad 20:4) som är stensträngsliknande och ca 60 m lång. Den fossila åkermarken har ingått i den oskiftade tresädesbyns norra åkergärde och är med stor sannolikhet av hög ålder. I norra åkergärdet fanns även ängspartier, något som fortfarande är lätt att uppfatta i befintlig ängskaraktär.

Sjogerstads by med omgivande fornlämningar och kulturlandskap ingår i område av riksintresse för kulturmiljövård Sjogerstad-Rådene.
Sjogerstads by ligger i det öppna odlingslandskapet vid kanten av kalkstensplatån mellan Borgundaberget i söder och Sydbillingen i norr. Kulturmiljöns avgränsning är främst satt i järnvägen i väster, Häggumsvägen i norr och 1960-talets dragning av Falköping-Skövdevägen i öster. Körvägar och Borgundaberget avgränsar mot söder och sydväst.
I likhet med kring grannbyarna Hökaberg och Rådene överlagrar 1800-talets välbevarade stenmurslandskap från laga skiftets tid tydliga äldre agrara strukturer från den medeltida byn och dess förankring i järnåldern. I Sjogerstad finns mycket rikligt med äldre strukturer från den oskiftade byn, dels i bebyggelsemönster dels och framför allt i omgivande odlingslandskap inklusive den rikliga förekomsten av förhistoriska fornlämningar. Viktiga är också välbevarade följsamma lokalvägnät av hög ålder. Sammantaget medför detta att Sjogerstads kulturmiljö inrymmer en stark och mångfasetterad agrarhistorisk spännvidd, en lång och tydlig kontinuitet och ett stort tidsdjup.
Förekomsten av en mängd gravar från brons- och järnålder både i och kring byn återspeglar att både bosättning och odlingslandskap har starka förhistoriska rötter. I väster vid järnvägen ligger en stenåldersboplats (Raä Sjogerstad 96). En hällkista (Raä Sjogerstad 47), en gravtyp som ofta brukar härledas till övergången stenålder/bronsålder finns i odlingslandskapet strax SV om Bussagården och den medeltida kyrkplatsen. I övrigt finns tre rösen, sju högar och tio stensättningar som friliggande gravar närmast byn. Flertalet gravar kan antas härstamma från bronsålder och järnålder och består främst av runda stensättningar och högar samt tre rösen. Högarna är mestadels mellan ca 15-25 m i diameter. Den lilla gruppen rösen omfattar ca 25 m i diameter vardera. Flera stensättningar är stora med mellan ca 20-40 m i diameter. Här mellan Sydbillingen och Hornborgasjön, i likhet med exempelvis i Bolum, Varnhem, Våmb, Häggum och Rådene, kan flera större stensättningar härstamma från romersk järnålder främst århundradena närmast efter Kristi födelse. Det är ett utmärkande karaktärsdrag för den här bygden vilket har stor betydelse i Västergötlands förhistoria.
Pickagården och Postgården är utskiftade gårdar i det öppna odlingslandskapet S och SV om byn. Även här finns inslag av fägator och stora partier med stengärdesgårdar från laga skiftets tid. Längst ner mot Borgundaberget står även en bevarad gränssten i kalksten som markerar gränsen för BORGUNABÄRG CRONANS PARK 1690 (Fast fornlämning Raä Sjogerstad 51).
Sjogerstads by har en utpräglad karaktär av en gammal falbygdsby belägen i ett karaktäristiskt läge på kalkstenskleven. Dagens bymiljö som delvis omformats efter 1840-talets laga skifte har kvar en tydlig grundstruktur från den oskiftade byns tvådelade bebyggelsemönster. Bebyggelsen är löst grupperad i några klungor kring lokalvägskälet mot Rådene och Loringa vid den gamla slingan av huvudvägen Skövde-Jönköping som även ledde mot Falbygden och Ätradalen. Flera av de 13 gårdar som låg i byn flyttades ut vid laga skiftet. Senare under 1800-talet utvecklades norra delen av byn genom tillkomsten av nya kyrkan 1866 samt folkskola 1869, mejeri 1903 och småskola 1907, vilket medförde att Sjogerstad fick en förstärkt prägel av ett agrart bygdecentrum.
I NV är bybebyggelsen mer blandad idag. De fåtaliga gårdarna där har bebyggelse som kännetecknas av en traditionell uppdelning i mangård och fägård. Högvuxna lövträd inramar mangårdsbebyggelsen. Gårdsbyggnaderna domineras av tidsperioden ca 1850-1930, i varierande utsträckning med senare moderniserade manbyggnader och en del senare tillkomna ekonomibyggnader. Sjogerstad 8:8 Backgården ligger mitt emot Sjogerstads nuvarande kyrka. Den samlade gårdsmiljön innefattar faluröda byggnader, stenmur och höga lövträd. Backgårdens gårdsmiljö ger tillsammans med den lilla byvägen, den stora välbevarade 1800-talspräglade kyrkomiljön och de två f.d.skolhusen stark karaktär åt byns NV del.
Sjogerstads kyrka (Sjogerstad 13:14) ligger vid byvägen längst upp i NV, det omgivande odlingslandskapet når här ända in mot kyrkogårdsmuren. Den stora vitputsade kyrkobyggnaden från 1866 omges av en stor närmast stadsliknande kyrkogård. Med sin omslutande stenmur, högvuxna trädkrans av bl.a. ask och ovanligt intakta grusade gångsystem har kyrkogården en påtagligt välbevarad sen 1800-talsutformning. Även om kyrkogården har många sentida vårdar får den sin huvudkaraktär av de många välbevarade tidstypiska äldre gravvårdarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Flera av dessa är grusade stenramgravar vilket ger stark karaktär åt kyrkogårdens helhet.
Mellan kyrkan och vägskälet ligger den f.d. skolmiljön med den gulmålade f.d. folkskolan från 1869 och den faluröda f.d. småskolan från 1907 (Sjogerstad 15:4 - 15:6). Skolhusen har som enskilda byggnader i varierande mån genomgått förändringar under 1900-talet. Skolhusmiljön i stort har dock en karaktär av äldre bygdeskola som är väsentlig för upplevelsen av bymiljön.
En kulturhistorisk karaktärsbyggnad vid sidan av kyrkomiljön är det f.d. ostmejeriet Sjogerstad 16: 1 vid vägskälet. Den röda tegelbyggnaden från 1903 med den markanta höga pannskorstenen i tegel är i hög grad en viktig del av kulturmiljön.
Byns södra del med den gamla landsvägen, den medeltida kyrkplatsen, Bussagårdens säteri och Prästegården har bevarat en mycket genuin karaktär. Bebyggelsen här är starkt förankrad i den gamla byns bebyggelsemönster även om flertalet av dagens byggnader tillkommit efter 1840-talets laga skifte. Denna del bevarar Sjogerstads äldre karaktär av bygdecentrum med prästgård, herrgård och kyrkomiljö.
Av största kulturhistoriska betydelse är den mycket homogena kulturmiljön kring den ålderdomliga gamla vägslingan genom Sjogerstads by. Stenmmurar och en lövträdallé inramar delvis den gamla huvudvägen från Jönköping och Ätradalen upp mot Skövde. Den traditionellt följsamma grusade gamla vägen omges av bytån med den medeltida ödekyrkogården, herrgårdsmiljön från 1800-talet på Bussagården med stenmur, alléväg och höga lövträd, samt Prästegårdens samlade byggnadsbestån
särskilt med löneboställets många tidiga 1900-talsbyggnader. Gamla kyrkplatsens stämningsfulla helhetsmiljö, inramad av bogårdsmur, stiglucka och hög trädkrans, förstärks ytterligare av bytåkaraktären med fuktig lövskogsmark något nedanför gamla kyrkplatsen. En utpräglad ängskänsla ger karaktär åt platåsluttningen närmast S om medeltidskyrkan, där det gamla oskiftade åkergärdet inrymde lövängspartier som fortfarande kan uppfattas även idag.
Sjogerstads gamla kyrkogård ligger strax S om Prästegården, mycket nära det gamla säteriet Bussagården. Det är nära till hands att anta att det tidigmedeltida kyrkobyggandet varit kopplat till en vikingatida/tidigmedeltida stormansgård på platsen. Den gamla kyrkan revs 1866 när den nuvarande Sjogerstads kyrka byggdes.
Sjogerstad 27:1 omfattar den medeltida kvadratiska ödekyrkogården med bogårdsmur, högvuxen trädkrans av bl.a. ask, stiglucka och minnessten från 1900-talets början, medeltidskyrkans ruinkulle samt två gravvårdar. Prosten och kulturpersonligheten Thure Ljunggrens gravvård i kalksten från 1835 och en kvinnograv med gjutjärnskors från 1862 är de enda synliga gravvårdarna, båda med mycket högt kulturhistoriskt värde. Med sin genuina karaktär och det välintegrerade läget i bymiljön är kyrkogården en av de mest ålderdomliga och stämningsmättade äldre kyrkogårdarna i Skaraborg. Kyrkogården är fast fornlämning (Raä Sjogerstad 38).
f.d. statarbostäder, är alla från perioden ca 1890-1910, och ligger samlade för sig. Den välbevarade lilla herrgårdsmiljön är av mycket stor betydelse för det goda helhetsintrycket av Sjogerstads by som en äldre bymiljö.
Norr om Bussagården ligger Prästegården (Sjogerstad 13:15, 13:17-13:18) med sitt stora bestånd av byggnader samlat kring ett lokalvägskäl i byns mellersta del. Högt beläget är det f.d. kyrkoherdebostället från ca 1845 (senare ombyggt). En separat enhet nedanför är prästgårdens löneboställe med många välbevarade faluröda byggnader från 1900-talets början såsom magasin, arbetarbostad, ladugård etc. Prästegårdens många byggnader, framför allt löneboställets, karaktärsfulla byggnader är ett mycket viktigt inslag i byns kulturmiljö.
I byns mellersta del nära prästgården finns något enstaka inslag av sentida villabebyggelse. Framför allt finns här något enstaka egnahem från tidigt 1900-tal med rötter i 1800-talets backstugubebyggelse på bytån.
Av mycket stort kulturhistoriskt värde och starkt karaktärsskapande är kulturmiljöns norra del kring slingan av gamla Skövdevägen. Idag är vägen en liten lokalväg mellan stenmurar som går norrut från byvägskälet och som är djupt förankrad i det förhistoriska och medeltida kulturlandskapet här. Skövdevägen bör även ha använts som fägata från byn mot utmarken. Längs vägen och i omgivande hagmarker finns också stora inslag av gamla högvuxna ädellövträd. Särskilt vägens östra sida har mycket ålderdomliga landskapsstrukturer från den oskiftade byns gamla inägor. Västsidan av vägen ända bort mot järnvägen präglas mer av ett välbevarat stenmurslandskap från laga skiftets tid på 1840-talet. Där ligger även flera av de förhistoriska gravarna, främst högar och stensättningar.
Vid vägens östra sida utbreder sig idag framför allt hagmarker med torrängspartier kring ett mindre järnåldersgravfält (Raä Sjogerstad 20:1) som omfattar åtta gravar (små stensättningar och högar). Gravfältet kallas Ljusebacken och är en plats med stark lokal traditionsbildning. Det lär ha fått sitt namn eftersom det förknippades med förekomst av lyktgubbar och andra övernaturliga väsen efter mörkrets inbrott. I direkt anslutning till järnåldersgravfältet finns en gravhög, troligen från järnåldern (Raä Sjogerstad 20:2).
Vid Ljusebacken finns även ett påtagligt inslag av fossil åkermark i dagens hagmark. Detta omfattar ett 210x90 meter stort område med 8 åkerytor begränsade av dels terrasser, dels stenblandade jordvallar (Raä Sjogerstad 20:3). Till det äldre kulturlandskapet hör även en intilliggande stenblandad vall (Raä Sjogerstad 20:4) som är stensträngsliknande och ca 60 m lång. Den fossila åkermarken har ingått i den oskiftade tresädesbyns norra åkergärde och är med stor sannolikhet av hög ålder. I norra åkergärdet fanns även ängspartier, något som fortfarande är lätt att uppfatta i befintlig ängskaraktär.

Sjogerstads socken är den nordligaste av socknarna i Gudhems härad. Byn som har gett namn åt socknen omnämns 1295 som Sighvalstad. Namnet är en sammansättning av det fornsvenska mansnamnet Sighwald med -stad i trolig betydelse boplats. Med sitt läge i övergången mellan Falbygd och Billingsbygd har Sjogerstads gamla by haft karaktären av en stor falbygdsby i typiskt terrängläge i kalkstensplatåns övre sluttning. Byns ägor har varit mer bundna till kalkstensplatån eftersom den sannolikt senare tillkomna småbyn Regumatorp hade sina ägor i östsluttningen nedanför kalkstensplatån. Sjogerstads by omfattade enligt jordeboken 1546 12 hela hemman. På 1700-talet omfattade byn totalt 13 gårdar och ett klockarboställe.
Av storskifteskartan 1792 framgår att gårdarna i Sjogerstads by låg samlade i två löst grupperade klungor på bytomten. Den sydligare klungan omfattade den medeltida sockenkyrkan, Prästgården, säteriet Bussagården samt en grupp bondgårdar vid kyrkplatsen. Gårdsklungan kring vägskälet i norr/nordväst omfattade flera bondgårdar. Genom byn gick huvudvägen från Ätradalen och Falköping, som även kom från Nissastigen och Jönköping, upp mot Skövde och Svealand. Vid byn mötte huvudstråket lokala vägar från Loringa, Rådene och Häggum.
Byn var en tresädesby med åkern uppdelad på tre gärden närmast bytomten. I gärdena kryllade det av odlingsrösen samt fanns även åtskilliga förhistoriska gravar. Inom eller i anslutning till åkergärdena fanns även en stor mängd mindre ängspartier. I anslutning till åkern i norr fanns ett stort ängsgärde som låg i direkt anslutning till grannbyarna Rådene och Hökabergs ängar. Utmarken med betet låg dels längre in på kalkstensplatån i sydväst dels uppe på Billingen där även byns skogsresurs fanns.
Laga skifte i Sjogerstad genomfördes på 1840-talet (laga skifteskarta upprättad 1842). Av Ekonomisk häradskarta över Skaraborg från 1877-1882 framgår laga skiftets effekter. Flera gårdar hade flyttats ut från den gamla bykärnan, framför allt mot SV, V och N. Västra stambanans dragning 1859-61, mellan Skövde och Falköping, fick bl.a. till följd att laga skiftets långsmala ägoskiften från byn västerut klövs tvärt av. Den ursprungliga byn tappade på så vis en del av kontakten med de gårdar som flyttats ut åt sydväst/nordväst på den gamla utmarken vid gränsen mot Rådene socken.
1866 revs de medeltida sockenkyrkorna i Rådene och Sjogerstad och en ny gemensam kyrkobyggnad uppfördes i nordvästra delen av Sjogerstads gamla by. Mellan nya kyrkan och prästgården uppfördes även folkskola 1869, följd av småskola 1907. Prästgården var kyrkoherdeboställe i Sjogerstads pastorat fram till att pastoratet lades under Norra Kyrketorps pastorat på 1920-talet. Sjogerstads by var även efter laga skiftet ett agrart bygdecentrum fram till storkommunreformen 1952. Betydelsefullt var ostmejeriet från 1903 som var i verksamhet in på 1900-talets senare del.

Sjogerstads socken är den nordligaste av socknarna i Gudhems härad. Byn som har gett namn åt socknen omnämns 1295 som Sighvalstad. Namnet är en sammansättning av det fornsvenska mansnamnet Sighwald med -stad i trolig betydelse boplats. Med sitt läge i övergången mellan Falbygd och Billingsbygd har Sjogerstads gamla by haft karaktären av en stor falbygdsby i typiskt terrängläge i kalkstensplatåns övre sluttning. Byns ägor har varit mer bundna till kalkstensplatån eftersom den sannolikt senare tillkomna småbyn Regumatorp hade sina ägor i östsluttningen nedanför kalkstensplatån. Sjogerstads by omfattade enligt jordeboken 1546 12 hela hemman. På 1700-talet omfattade byn totalt 13 gårdar och ett klockarboställe.
Av storskifteskartan 1792 framgår att gårdarna i Sjogerstads by låg samlade i två löst grupperade klungor på bytomten. Den sydligare klungan omfattade den medeltida sockenkyrkan, Prästgården, säteriet Bussagården samt en grupp bondgårdar vid kyrkplatsen. Gårdsklungan kring vägskälet i norr/nordväst omfattade flera bondgårdar. Genom byn gick huvudvägen från Ätradalen och Falköping, som även kom från Nissastigen och Jönköping, upp mot Skövde och Svealand. Vid byn mötte huvudstråket lokala vägar från Loringa, Rådene och Häggum.
Byn var en tresädesby med åkern uppdelad på tre gärden närmast bytomten. I gärdena kryllade det av odlingsrösen samt fanns även åtskilliga förhistoriska gravar. Inom eller i anslutning till åkergärdena fanns även en stor mängd mindre ängspartier. I anslutning till åkern i norr fanns ett stort ängsgärde som låg i direkt anslutning till grannbyarna Rådene och Hökabergs ängar. Utmarken med betet låg dels längre in på kalkstensplatån i sydväst dels uppe på Billingen där även byns skogsresurs fanns.
Laga skifte i Sjogerstad genomfördes på 1840-talet (laga skifteskarta upprättad 1842). Av Ekonomisk häradskarta över Skaraborg från 1877-1882 framgår laga skiftets effekter. Flera gårdar hade flyttats ut från den gamla bykärnan, framför allt mot SV, V och N. Västra stambanans dragning 1859-61, mellan Skövde och Falköping, fick bl.a. till följd att laga skiftets långsmala ägoskiften från byn västerut klövs tvärt av. Den ursprungliga byn tappade på så vis en del av kontakten med de gårdar som flyttats ut åt sydväst/nordväst på den gamla utmarken vid gränsen mot Rådene socken.
1866 revs de medeltida sockenkyrkorna i Rådene och Sjogerstad och en ny gemensam kyrkobyggnad uppfördes i nordvästra delen av Sjogerstads gamla by. Mellan nya kyrkan och prästgården uppfördes även folkskola 1869, följd av småskola 1907. Prästgården var kyrkoherdeboställe i Sjogerstads pastorat fram till att pastoratet lades under Norra Kyrketorps pastorat på 1920-talet. Sjogerstads by var även efter laga skiftet ett agrart bygdecentrum fram till storkommunreformen 1952. Betydelsefullt var ostmejeriet från 1903 som var i verksamhet in på 1900-talets senare del.