Näs kyrka

Kyrkans väggar och valv samt sakristians väggar är putsade med kalkbruk samt avfärgade. Muralmålningar finns kring korets östra fönster, triumfbågen och tornportalen (kvadermålningar), vidare i korvalvet och på korets norra vägg (inskriptioner och livsträd), i långhusets sydöstra hörn (delar av en passionsfris), på tornvalvets norra vederlag (bl.a. tjuvmjölkerskan). Dessutom finns i hela kyrkorummet sammanlagt 14 st. invigningskors.

Putsristningar finns även i hela kyrkorummet i form av skepp, figurer, runor och passarrosor.

Koret, långhuset och tornrummet täcks av vardera ett kupolartat kryssvalv. Sakristian täcks av ett plant, målat trätak med synliga bjälkar mellan vilka skivor monterats.

Bjälklag och golv
Golven i hela kyrkorummet är belagda med kalksten samt gravhällar korets golv består av öländska kalkstensplattor i rött och grått, och golvet innanför den norra portalen utgörs av moderna, hyvlade sandstensplattor lagda med svag lutning. Golven under bänkarna består av bräder, liksom det upphöjda orgelpodiets golv i tornrummet. Sakristian har ett lackat brädgolv.

Trappor och stegar etc.
Murtrappan till vindarna löper i tornets södra mur och har sin början i dess sydvästra hörn. Den leder upp till tornets första vindsvåning, vidare via stegar med vilplan upp genom tornhuven. Inspektionsbryggor saknas över långhus-, kor och sakristivindarna.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs av ett högaltare med altaruppsats av sandsten, korbänk, väggskåp och altarskrank av trä i koret, två sidoaltare, predikstol och bänkinredning av trä i tre slutna kvarter i långhuset, samt ett orgelpodium i tornrummet.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia, långhus samt ett torn.

Ytterväggar och murverk
Bygganden är uppförd av sandsten, i portalerna och fönsteromfattningarna med inslag av kalksten. Kyrkan har av skråkantade socklar.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk modell, åttkantig. Huven är klädd med snedkantade, bräder (tornpanel) som spikats på offerreglar med underliggande spikplåtar. Hörntrianglarna och brättet har täta undertak av skivor. Spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 31 m. På fyra av tornhuvens sidor finns ljudgluggar vilka täcks av fågelskyddsnät på träramar, kolonnetter av trä. Allt utvändigt virke är tjärat. Konstruktionen består av bilat och sågat virke, där högbenen är sågade och stommens kryss etc. är bilade. Kyrkklockan hänger i tornhuven.

Klockdäcket är av trä belagt med asfaltpapp som vikts upp runt kanterna. Däcket är lagt med fall mot mitten till en nedsänkt ränna, utlopp åt norr ovan galleritaket. Trälucka över uppgångshålet.

Korets, sakristians och långhusets yttertak är belagda med enkupigt tegel, över nocken är pannorna lagda upp och ned i kalkbruk. Tornets gallerier i söder och norr är belagda med tak av två lag tjärade falar. Sakristians och långhusets gavlar är försedda med vindskivor av trä medan korets gavel är utformad utan taksprång, s.k. gotlandsgavel. Korets och långhusets norra takfall, sakristians båda takfall samt tornets norra galleritak är försedda med hängrännor och stuprör av svartmålad stålplåt, den senare hängrännan med utlopp till långhusets takfall. Skorsten finns på långhusets nock i öster. Tätningar mellan takytor och intilliggande murverk med kalkbruk.

Långhusets tegeltak ligger på tät bördning av träpanel. Konstruktionen består av bilade virken vilka delvis är återanvända. Sammanfogningarna är urtagna halvt i halvt och har dymlats samman. Takstolarna består av högben vilka delvis påsalats, två omgångar hanbjälkar, de har delvis stödknän som vilar på valven.

Fasader
Fasaderna är putsade med kalkbruk och avfärgade vita, med undantag av socklar, hörnkedjor och omfattningarna till fönster och portar.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkorummet har fyra fönsteröppningar en rundbågig åt öster, två spetsbågiga åt söder samt en spetsbågig åt väster. De har omfattningar av sand- och kalksten, solbänkarna är av kalksten, långhusets fönster har dessutom masverk av kalksten. De blyspröjsade glasen är inputsade i stenkarmarna. Invändiga glasrutor monterade innanför stenomfattningarna.
Sakristan har i norra fasaden två snickerifönster med lösa innerbågar.
Tornkroppens f.d. ljudgluggar, en i varje väderstäck, är utformade som enkla, rundbågiga öppningar med delvis överputsade omfattningar. De är försedda med fågelskyddsnät på träramar.

Koret har i det östra gavelröstet en liten ljusglugg. I sakristians röste finns en port försedd med en dörr med liggande panel, utvändigt tjärsmord.

Portaler
Kyrkan har tre portaler uppbyggda av kalk- och sandsten där långhusets portal är den mest dekorerade med växt- och figurkapitäl samt delvis mantelklädd vimperg. Den är tvåsprångig med kolonnetter i sprången vilka i arkivolten motsvaras av rundstav. Den yttre omfattningen är spetsbågig och den inre är trifolieformad.

Korportalen är tvåsprångig, den yttre omfattningen är spetsbågig och den inre rundbågig. Tornportalen är enkelsprångig, den yttre omfattningen är spetsbågig och den inre trifolieformad.

Portbladen består av stående bräder, utvändigt klädda med tjärad, liggande panel.

Näs kyrka är förutom sakristian sin helhet uppförd under 1200-talets senare hälft. Den anses ha stått färdigt 1296, då det från detta år finns ett avlatsbrev från påven i vilket framgår att kyrkan var helgad åt Johannes Döparen. Sakristian tillfogades 1814.

1734 rasade en stor del av tornet sannolikt såväl tornhuven som de övre delarna av murverket. Kyrkans övriga tak skadades vid olyckan och väggar och valv fick stora sprickor. En stödmur mot tornets västra vägg sattes upp efter raset. Att tornet var ett känt sjömärke kan tyda på att det varit relativt högt innan raset men närmare uppgifter om detta saknas. Tornet avtäcktes provisoriskt och en ny tornhuv byggdes först 1756 under ledning av tornbyggaren Johan Suderbys från Gothem.

I slutet av 1700-talet sattes tornportalen igen, och 1840 förstorades kyrkans fönster. På 1860-talet utvidgades sakristian och tornet byggdes om genom att murarna höjdes och en huv av traditionell gotländsk typ sattes upp av byggmästare Hans Tellström från Fardhem.

En stor restaurering genomfördes 1910 under ledning av byggmästare Nils Pettersson, Visby, då kyrkan kalkades både in- och utvändigt, fönstren omformades, golvet höjdes, läktaren revs och ny bänkinredning byggdes, de gamla bänkarna återanvändes delvis samt nytt altarskrank och orgel.

De senaste restaureringarna
Den senaste såväl utvändiga som invändiga re¬staureringen genomfördes 1989-90 efter förslag arkitekt Jan Utas, Visby, då bl.a. tornhuven och långhustaket reparerades, fasaderna rengjordes och slammades. Den igenmurade tornportalen togs upp och rekonstruerades, och de medeltida muralmålningarna och ristningarna i kyrkan togs fram.