FRU ALSTADS KYRKA

null, Den nuvarande kyrkan föregicks av en romansk stenkyrka. Vid grävningsarbete har hittats stenkistor daterade till 1100-talet och grundmurar under långhusgolvet vilket visar att det funnits en tidigare kyrka.

Väster om kyrkan har funnits ett öppet källsprång dit människor vallfärdade. Kring sekelskiftet 1300/1400-talet ökade antalet pilgrimer till källan och byn. Den romanska kyrkan förvandlades till en vallfartskyrka men blev för liten. Ett nytt tresidigt kor i tegel uppfördes i början av 1400-talet. Ett par decennier senare uppfördes långhus, torn och vapenhus. Den nya kyrkan byggdes av tegel i gotisk stil, taket täcktes av bly. Invändigt var kyrkan oputsad och visade tegelmurverket, förutom där kalkmålade bilder fanns. Kyrkan var valvslagen med stjärnribbvalv. Fönstren var stora med spetsbågiga avslut. Ingången var genom tornets västra ingång och genom långhusets sydportal genom vapenhuset. I koret fanns två ingångar, kanske använda vid speciella tillfällen. Troligen uppfördes koret i två våningar med en underliggande krypta. Korets kraftigare murar i jämförelse med långhuset och urtag för bjälklag som hittades vid grävningsarbete 2005 tyder på detta. I kyrkan fanns flera altaren till olika helgon. Kalkmålningarna visar än idag var altaren stod och vilka helgon som tillbads. I korets väggar fanns nischer för reliker och nattvardssilver. En primklocka fanns i koret som ringde vid nattvarden. Primklockan nämns sista gången 1695.

Vid reformationen ändrades kyrkorummet. Reformationen i Danmark var 1536. Protestantismen föredrog ett mer avskalat kyrkorum där altaret i koret och predikstolen skulle vara i centrum. Kalkmålningarna målades över. Under 1600-talet fick kyrkan ny bänkinredning, altare och predikstol. Historiska skrifter omtalar dock att flera katolska altaren fanns kvar 1622. För att förtydliga försvenskningen sattes Carl XI:s monogram i ek upp i kyrkorummet. Efter reformationen och upplysningstiden ansågs källkult som vidskepelse. Genom en kunglig förordning 1665 förbjöds offrande vid källor. Folktraditionen var dock stark och vallfart med sjuka till källan fortsatte fram på 1800-talet.

Kyrkan har flera gånger reparerats och kalkats om, nedan följer ett urval från underhållsplanen.
Befolkningstillväxten gjorde att kyrkan blev för liten under 1700-talet. En läktare byggdes 1742 med barriär med tretton målade tavlor. Taket som varit täckt av bly täcktes istället av tegelpannor och tornet i väster sänktes. En sakristia inrättades bakom altaret. Golvet, täckt av gravstenar i långhuset, höjdes.
1801 gjordes en renovering med kalkning, takstolar reparerades och nytt tak. Klockorna togs ner och placerades i en provisorisk klockstapel eftersom tornet var i mycket dåligt skick.1827 reparerades tornklockan liksom murar, takfall och kyrkogårdsmur. 1831 togs en ny dörr upp i korets östra fasad som senare sattes igen. 1847 dokumenterade C G Brunius kyrkan och upprättade ritningar på den befintliga
kyrkan. 1856 flyttades den befintliga drängaläktaren från väster till norr och en ny
orgelläktare byggdes i väster och en orgel köptes. 1867-68 togs gravstenarna i mittgången bort. Nya rektangulära träfönster sattes in. 1878 ersattes träfönstren av spetsbågiga järnfönster. 1883 togs den medeltida dörren till kyrkans sydportal bort.

1906-07 genomfördes en större restaurering efter ritningar av Theodor Wåhlin. Han var både domkyrkoarkitekt och arkitekt vid Överintendentsämbetet. Restaureringen innebar bland annat att fönstren rekonstruerades till ursprunglig stil efter ett bevarat gotiskt fönster med murade mittposter. Glasen ersattes med blyspröjsade rutor med stormjärn. Den västra entrén i tornet togs åter upp. Sydportalen restaurerades och den gamla dörren sattes åter in. En sakristia med källare uppfördes intill koret. Ny bänkinredning gjordes med bibehållandet av målade sidostycken från de äldre bänkarna. Kalkmålningarna restaurerades, målningarnas konturer fylldes i. Kalkmålningarna har därefter flera gånger rengjorts och konserverats. Predikstolens vita färg togs bort. Krucifixet med nytt kors placerades åter i triumfbågen. Läktaren på
norra sidan flyttades tillbaka till väster och blev ny orgelläktare. Förmodligen lades kyrkans kalkstensgolv vid denna tidpunkt men det är inte klarlagt.

1928 installerades en ny värmeanläggning. Vid grävningen påträffades en äldre grundmur. Vid dräneringsgrävning 1935 påträffades en stenkista som daterades till 1100-talets slut.
1944 installerades en ny orgel med fasad av Eiler Græbe. 1965 gjordes förslag till förändring av vapenhuset, då förråd, av arkitekt Torsten Leon- Nilson. Den äldre orgelfasaden samt en kyrkklocka från 1522 placerades i vapenhuset. Vid omputsning av tornet 1978 gjordes en byggnadsarkeologisk undersökning. Tornets västportal är troligen ursprunglig, det vill säga gjord när tornet byggdes. Torn och långhus låg i förband och är alltså uppförda samtidigt. Långhusgaveln mot väster har senare förhöjts med befintliga trappstegstinnar och blinderingarna har huggits ut sekundärt i murverket. 2005 genomfördes en interiör restaurering efter förslag av Hans Ponnert. Den innebar bland annat ny el, nytt värmesystem, konservering av målningar, målning av bänkar, installering av brand- och inbrottslarm.

Interiör
Entrén finns i tornets bottenvåning. Det är ett litet kvadratiskt vindfång utan dagsljus med ett högt valv. Golvet är belagt med kalksten. Väggarna är tunt vitputsade med tegelstrukturen synlig. Flera öppna bomhål efter byggnadsställningar är bevarade i väggarna. Kryssribbvalvet har spetsbågiga sköld- och gördelbågar och är vitputsat. Ribborna är halvrunda. En järnlykta med klarglas hänger ner från valvet. Pardörren av ramverk till kyrkorummet är klädd med liggande grönblå panel mot vindfånget.

Kyrkorummet består av ett brett långhus med två skepp och ett smalare kor. I långhusets västra del finns orgelläktaren. Långhuset är nästan kvadratiskt. I dess mitt står en pelare, från vilken fyra stjärnvalv utgår. 16 valvribbor möts i mittpelaren. Slutna grönblå bänkar med mittgångar upptar långhuset. Bänkarna är vända åt två håll. Predikstolen står i sydöst i långhuset. Golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor i rött och grått, diagonalt lagda. Under bänkkvarteren ligger furubrädor. Högt placerade fönster belyser rummet. Fönstren är indelade med murpelare av profiltegel. Väggarna är tunt slätputsade och vitkalkade med underliggande tegelstruktur synlig. Ett band av kalkmålningar löper längs långhusets väggar. De avbildar bibliska scener samt olika helgon. Målningarna är numera mycket fragmentariska. Banning daterar väggmålningarna till 1500-talet medan valvmålningarna är från 1400-talet.

Långhusets fyra stjärnvalv har ribbor som vilar på konsoler på väggarna, utformade som en triangel som avslutas med en knopp nertill. Valvkapporna är murade av halvstenstegel. Ribborna av formtegel är rundade i nedre delen och övergår till fyrkantigt tvärsnitt i övre delen. Valven möts i mittpelaren i långhuset. På mittpelaren finns flera bomärken från tidigare pilgrimer. Gördel- och sköldbågar är spetsbågiga med rundade ribbor. Ribborna är målade i rött och grått med imiterad kvaderindelning. Längs ribborna löper en stiliserad växtbård. Målningarna i valven tillhör Skanörgruppen. Ribborna i koret i Skanör är målade på samma sätt.

Triumfbågen mellan långhus och kor är bred, hög och rundbågig och målad med kvadermålning i rött och grått. Ett triumfkrucifix från 1400-talet med detaljerat skulpterat ansikte står på en trabesbjälke i triumfbågen. Koret är upphöjt med tre trappsteg av grå kalksten. Golvet är även i koret av röd och grå kalksten och väggarna är tunt vitputsade med tegelstrukturen synlig. På väggarna är sex konsekrationskors,
invigningskors, målade. Flera nischer finns i korväggarna. Koret täcks av ett stjärnvalv och i östra delen av ett sexkappigt valv. Valvribbornas växtbård är mer stiliserad i koret. Koret upptas av altaruppsatsen innanför altarringen samt bänkar längs väggarna. I nordväst står dopfunten och ett piano.

Orgelläktaren i väster i långhuset är från 1742. Den flyttades i mitten av 1800-talet till norra långhusväggen. Vid Wåhlins renovering 1907 flyttades läktaren tillbaka till sin tidigare plats i väster. Läktaren vilar på livligt marmorerade kolonner. Den täta läktarbarriären är indelad med målade bilder från Jesus levnadshistoria. Bilderna omges av ett marmorerat ramverk. Ett textfält i underkant beskriver motiven.

Det medeltida vapenhuset från 1400-talet nås från långhusets sydportal som är rekonstruerad 1907. Dörren är äldre av tre ekplank målad grönblå med ett kraftigt lås med skjutregel mot långhuset och klädd med diagonalställd panel mot vapenhuset Ytterdörren mot söder är också av tre breda ekplank och med ett kraftigt äldre lås av trä. Golvet är av kalksten och väggarna tunt putsade. Taket är plant och slätputsat.
Vapenhuset innehåller förvaringsskåp, bänkar och ett bord. På väggen hänger orgelfasaden från 1856 och på golvet står en kyrkklocka från 1552. Sakristia och förråd byggdes till på korets norrsida 1907 av Theodor Wåhlin. En ursprunglig dörröppning i koret togs åter upp till utbyggnaden. Golvet är belagt med brädgolv, väggarna och det plana taket är slätputsade vita. Sakristian är möblerad med textilskåp, värdeskåp och skrivbord.

Vinden och tornets övre våningar nås från tornets norra ingång med en murad rund tegeltrappa som övergår i en brant ståltrappa med gallerdurk. Tornet är mycket smalt och klockorna hänger ovanför varandra. Väggarna är putsade och flera bomhål från byggnadsställningar är bevarade. På långhusvinden finns spångar över de oputsade valven. Väggarna är av storstenstegel. Taklaget av furu och enstaka av ek består av sparrar, hanband, stödben, tassar och remstycken samt saxsparrar.

Inredning och inventarier
Altaret av okänd ålder är murat och slätputsat. Altarskivan är av slipad mörk kalksten.

Altaruppsatsen i snidad bemålad ek är från 1689 och gjord av snickarmästare Ludvig Andersson i Malmö, enligt Ernst Frostin. Altaruppsatsen är uppbyggd av predella, en altartavla i mitten som är omgiven av marmorerade kolonner och sidovingar samt ett överstycke. Oljemålningen i mitten föreställer nattvarden. En tidigare kyrkoherde är avbildad i vänstra delen av tavlan. Sidovingarnas ytterkontur är utformad som drakliknande djur och på dem är snidade blommor i en urna.

Altarringen från 1907 är ritad av Theodor Wåhlin och har en femsidig plan. Räcket består av kraftiga urnformade balusterdockor med en profilerad överliggare målad i grönblått. Knäfallet är klätt med röd sammet.

Dopfunten av sandsten är från 1100-talet. Foten nytillverkades 1906-07 av kalksten efter Wåhlins ritning. Den runda cuppan är slät utan dekor. Den fyrkantiga foten med lågerhuggen kant övergår i ett skaft med flera vulster och lister.

Predikstolen av snidat bemålat trä i barockstil är troligen från 1739 och tillverkad av skulptören Alexander Råå. Trappan tillkom 1906-07 efter T. Wåhlins ritningar. Predikstolen restaurerades 1907 då dess vita färg avlägsnades och ursprunglig färg togs fram. Korgens fyra sidor är rikt snidade med snäckor och växtslingor. Sidorna avdelas med vridna kolonner och änglahuvuden i ovan och nederkant. En baldakin hänger ovanför predikstolen. Baldakinen av bemålat trä kröns av överstycken med slingrande växtornamentik. Hörnen markeras av små snidade tinnar.

Bänkinredningen är sluten, tillkom på 1700-talet men byggdes om 1907. Sidostyckena behölls. Norra skeppets bänkar är från 1907. Bänkarna har ryggar och framskärmar tillverkade av ramverk och fyllningar. Gavlarna är släta medan dörrarna är dekorerade med en rundbåge som vilar på räfflade pilastrar. En profilerad överliggare binder samman gavlar och dörrar. Målade i grönblått. På en dörr är sparat spår av tidigare bemålning med landskapsbilder.

Orgeln är byggd 1944 av E A Setterquist & Son i Örebro. Fasaden är ritad av Eiler Græbe. Den moderna fasaden har synliga trä- och metallpipor. Mittpartiets pipor är utformade som ett V, bakom står träpipor formade som ett A. Orgeln 1944 ersatte en äldre orgel från 1856 vars fasad numera är uppsatt på väggen i
vapenhuset.

Lillklockan är gjuten av M F Kiellström 1790. Moderna storklockan är gjuten 1964 av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Dessa två klockor hänger ovanför varandra i tornet. Storklockan är gjuten 1522 av Jens Grydestöber i Lund. Denna klocka används inte utan står i det gamla vapenhuset.

Övrigt
Krucifix från mitten av 1400-talet. Senare bemålning. Korset är från Wåhlins renovering 1907. Detaljerat skuret lidande ansikte med djupa fåror.

Kyrkan består av ett brett och högt långhus, lägre kor med tresidig avslutning i öster, kvadratiskt smalt och högt torn i väster och vapenhus i söder. Samtliga dessa är från 1400-talet med koret byggt som första byggnadsdel. En liten sakristia byggdes till norr om koret 1907 efter Theodor Wåhlins ritningar. Kyrkan har en ovanlig planform genom att långhuset är nästan kvadratiskt. Murarna är vitputsade, muröppningarna är mestadels spetsbågiga. Gavlarna artikuleras av trappstegsgavlar och blinderingar. Koret är indelat med strävpelare mellan fönstren. Taken är täckta med gråmålad plåt.

Murarna är uppförda av handslaget storstenstegel från 1400-talet. Murarna är spritputsade och vitkalkade. Även listverk och fönsternischer är spritputsade. Tydlig sockel finns inte men grundstenar är synliga på många ställen. Långhusets norra och västra fasad samt tornet skiljer sig genom att stora grundstenar är synliga och ovanför stenarna finns en utkragning av muren. Murade sittbänkar av cement finns längs
långhusets västra fasad. Sakristian från 1907 har en spritputsad sockel. Takgesimser med två eller tre språng avslutar murarna. Vapenhuset mot söder har även en takgesims av ett sågtandsskift som är slätputsat. Gavelfasaderna är försedda med höga smala nischer, så kallade blinderingar. Flera ankarslut av olika utseende finns på fasaderna. Kor, långhus och vapenhus har gavlar med trappsteg som är
avtäckta med röda munk- och nunnetegel. Tornet och sakristians gavlar avslutas med tre tinnar vardera. Koret har strävpelare mellan fönstren. En strävpelare finns även på långhusets nordvästra hörn. Strävpelarna är avtäckta med munk- och nunnetegel.

Tornet är kvadratiskt, högt och smäckert och infogat i västgaveln. Långhusets översta trappgavelsteg fungerar som en strävpelare för tornet. Ljudöppningar med brädluckor finns i alla väderstreck.

Kyrkan har ingångar i väster, söder och norr. Huvudingången är i väster genom tornet. I den spetsbågiga portalen med ett språng sitter en dubbeldörr klädd med panel och dekorativa band av svart järnplåt. En granittrappa leder till dörren. Prästingången i sakristian och torningången i norr sitter i stickbågiga öppningar med raka smygar. Dessa tre dörrblad med panel och järnband med blommor tillkom vid
Wåhlins renovering 1907. Ingången i det gamla vapenhusets södra gavel är genom en stickbågig muröppning som sitter i en spetsbågig slätputsad omfattning. Enkeldörren av ekplank är på utsidan klädd med snedställd panel. Denna ingång används inte längre. En plåtlucka som är nedgång till pannrummet finns på sakristians östsida.

Kyrkans fönster har gotiskt formspråk med olika utformning. I långhuset har de triangulär övre del och indelas med tre murpelare i fyra öppningar med blyspröjsat glas och plattjärn. Fönstren i långhuset rekonstruerades 1907 efter ett gotiskt fönster som fanns kvar bevarat. I korets tresidiga avslutning består fönstren av små parställda spetsbågiga muröppningar med en liten cirkel ovanför som omges av en spetsbågig nisch med två språng. Muröppningarna är murade med formtegel. Solbänkarna är av slipad kalksten.

Sadeltaken är täckta med gråmålad plåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Tinnarna är avtäckta med munk och nunnetegel. Avvattningen är av grå fotrännor och vita stuprör.