Hästveda kyrka

Hästveda kyrka antas ha uppförts under slutet av 1100-talet enligt romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Även det rektangulära västtornet som är bredare än långhuset är ursprungligt, vilket är mer ovanligt. Kyrkan hade ingångar i norr och söder och sannolikt även korportal i söder. Långhus och kor hade plana innertak medan absiden slogs med ett hjälmvalv under vilket östväggen pryddes av ett Majestas Domini-motiv. Tornet förbands invändigt med kyrkorummet genom två rundbågiga valvöppningar. Under senmedeltiden adderades ett vapenhus vid sydportalen och kyrkorummet slogs med kryssvalv som smyckades med kalk- målningar av den s.k. Everlövsverkstaden. Arbetena lär ha bekostats av två jylländska adelsmän, Knud Skielmsen Gere och Axel Lavesen, vars vapensköldar är avbildade
i triumfbågen. Det var troligen även kring denna tid som hörnkedjor och port- och fönsterpartier utvändigt försågs med kvadermålningar i kimrök, röd järnoxid och vitt.

På 1600-talet var tornet i dåligt skick och dess övre del revs. Under samma århundrade tros även interiörens kalkmålningar ha målats över, för att under 1700-talet ersättas av draperimålningar som möjligen kalkades över redan innan 1800-talets början. På 1700-talet togs dessutom större fönsteröppningar upp, en läktare uppfördes och de två rundbågiga öppningarna mellan långhus och tornrum ersattes av en större tornbåge. Troligen var det även under 1700-talet som en prästingång togs upp i absidens östvägg. Enligt vissa uppgifter sattes nordportalen igen 1793, enligt andra så sent som 1825 då även ett gravkor i norr ska ha rivits.

Problemen med tornet som funnits sedan åtminstone 1600-talet var påtagliga vid domkyrkoarkitekt C.G. Brunius besök i kyrkan kring 1840, då svåra sättningsskador konstaterades. Eventuellt revs åter tornets övre del relativt omgående och Brunius utarbetade ett förslag till nytt torn 1841. Det kom emellertid att dröja till en större restaurering 186365 under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall innan tornet genom en omfattande ombyggnad fick sin nuvarande medeltidsinspirerade gestaltning med invändigt kryssvalv. Vid restaureringen förlängdes dessutom kyrkorummet genom en större utbyggnad väster om tornet, medan det senmedeltida vapenhuset revs och nya ingångar anordnades i tillbyggnadens västgavel och i tornets södra sida. Ny orgelläktare uppfördes över tillbyggnaden med fortsättning längs tornrummets norra vägg. Samtliga byggnadsdelar utom absiden försågs med stora rundbågiga fönsteröppningar. Den omfattande restaureringen bekostades delvis genom försäljning av blyplåten på kyrkans södra sida, vilken ersattes av järnplåt. 1866 såldes även den klockstapel som tidigare huserat kyrkklockorna och samma år tillkom ny orgel. 1888 installerades värmeanläggning, sannolikt bestående av två vedeldade pannor.

1916 byggdes den slutna bänkinredningen om till öppna kvarter och 1925 införskaffades åter ny orgel. I slutet av 1930-talet grävdes utrymme för pannrum ut under västra tillbyggnaden och lågtrycksångvärmeanläggning liksom elektrisk belysning installerades.

1940 genomfördes en större restaurering under ledning av arkitekt Leon Nilson, Ignaberga. Utvändigt utfördes underhållsarbeten av fasader och tak och nya kopparplåtsbeslagna portar med blyinfattade överljus och trappsteg i ljus granit tillkom vid ingångarna i väster, söder och öster. I öster återupptogs även det medeltida absidfönstret. Invändigt anordnades i västra tillbyggnaden vapenhus med nya väggar mot norr och söder där trapprum till läktare respektive källare samt förråd uppfördes. Läktaren över utrymmet revs och återuppbyggdes med nya pelare och en äldre återfunnen läktarbarriär mot kyrkorummet. Även ny trappa från orgelläktaren till vindarna tillkom. Vid ingången i tornrummet anordnades ett vindfång. Absidens
och långhusvalvens medeltida kalkmålningar frilades av konservator Axel Kulle, Malmö, som även återställde äldre bemålning på altaruppsats och predikstol.

Predikstolstrappan fick ny barriär och den medeltida dopfunten som var i deponi på Historiska museet i Lund, troligen sedan restaureringen på 1860-talet, återfördes till kyrkan. 1946 ersattes delar av takens delvis bevarade blyplåt av tegel.

Leon Nilsons son, arkitekt Torsten Leon-Nilson, genomförde 195657 en restaurering som interiört omfattade att de äldre brädgolven i koret och långhusets gångar ersattes av tegel med underliggande vattenburet värmesystem. Predikstolen försågs med ny trappa och altaruppsatsen flyttades på prov till norra långhusväggen då den skymde de medeltida kalkmålningar som frilagts på 1940-talet. Exteriört framtogs 1800-talsfönstrens överputsade tegelomfattningar och solbänkarna avtäcktes med kopparplåt. Torsten Leon-Nilson utförde 196162 ytterligare arbeten, där altaruppsatsens placering i långhuset permanentades med nytt uppmurat altare.

Även i koret murades ett nytt altare och prästingången i öster sattes invändigt igen. På den igenmurade ytan rekonstruerades kalkmålningarna. Ny altarring i ek tillkom och samtliga fönster försågs med innerbågar av trä. Utrymmet innanför sydportalen i tornrummet som sedan en tid fungerat som sakristia avskärmad av ett draperi byggdes nu in med en vägg. Även läktarens västra del avskärmades med en vägg för att inrymma ny vindstrappa och orgelverk till den nya orgel som införskaffades 1963. Samma år ersattes lågtrycksångesystemet med vattenburet oljeeldat system och konservator Kulle rengjorde de medeltida kalkmålningarna.

1974 tillkom hängrännor och stuprör i kopparplåt och på ytterligare takfall ersattes blyplåt av tegel. Året därpå insattes ny bänkinredning och bänkkvarterens upphöjda brädgolv förnyades. I samband med dessa arbeten utfördes arkeologiska undersökningar där bland annat rester av ett äldre kalkbruksgolv med mindre
kullerstenar påträffades ca 55 cm under nuvarande golvnivå. En stenbänk utmed södra långhusväggen bedömdes vara samtida med detta golv. Över kalkbruksgolvet fanns rester av ett senmedeltida tegelgolv lagt i sand och lera som tillkommit i samband med kyrkans valvslagning. 1981 rengjordes och konserverades altaruppsats och predikstol med baldakin av konservator Magnus Wihlborg. Redan fem år senare lämnades tillstånd för ytterligare konserveringar, denna gång utförda av konservator Herman Andersson som även konserverade kalkmålningarna 1988. Vid detta tillfälle frilades dessutom fler målningar.

Under ledning av Ponnert Arkitekter AB genomfördes 2006 en utvändig restaurering som till största del var av underhållskaraktär, bland annat översyn av tak och avvattning, målning av fönster samt partiell putslagning och avfärgning av fasaderna. Avfärgning skedde med kalkfärg frånsett tornet som tidigare, troligen 1981, hade avfärgats med silikatfärg (KEIM) och därför åter målades med denna färgtyp. De rödmålade omfattningar kring portar och fönster som tillkommit vid Zettervalls restaurering på 1860-talet och kalkats över 1915 fick åter rött utförande.

Källa: Hästveda kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-22.

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster, bredare rektangulärt västtorn samt vapenhus i väster. Murverken är uppförda av kluven och tuktad marksten i skalmurskonstruktion med släthuggna hörnkedjor. Samtliga byggnadsdelar har skråkantade socklar av granit i varierande höjd, tunt putsade och avfärgade i grått. De vitkalkade fasadernas spritputs följer murverkens ojämna struktur. Tornet är stänkputsat och avfärgat med vit silikatfärg. Samtliga byggnadsdelar avslutas upptill av en enkel takfotsgesims murad i tegel i tre språng, som liksom dörr- och fönsteromfattningar i tegel är avfärgade med röd kalkfärg. I flera fasader syns svartmålade ankarjärn. Absidens hjälmtak är avtäckt med kopparplåt i små kvadratiska skivor med förskjutna tvärfalsar som i sin tur sammanfogas av ståndfalsar. Övriga tak utgörs av sadeltak avtäckta med rött enkupigt tegel. I tornets nock finns en skorsten i rött tegel. Avvattningssystemen är utförda i kopparplåt, med utbytta nedre delar i industrilackerad brun plåt.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig portal med omfattning i tre språng samt en rakt avslutad kopparplåtsklädd pardörr med lunettformat överljus i grönmålat trä med blyinfattat glas. Ovan västentrén återfinns ett småspröjsat rundfönster i grönmålat trä med omfattning i tre språng. Västfasaden avslutas med en trappstegsgavel som pryds av en rundbågefris samt grekiska kors i lågrelief. Vapenhusets norra och södra fasader har vardera ett rundbågigt fönster med omfattning i tre språng som indelas i två smala och rundbågiga dageröppningar samt en liten tresidig överliggande dageröppning. Bågarna i grönmålat trä har blyinfattat glas. Solbänkarna är avtäckta med zinkplåt.

Prästingången i tornets sydfasad är utformad lika västentrén men med enkelt dörrblad.
Ovanför entrén finns ett fönster bestående av två mindre rundbågar kopplade med en murad mittpelare. Den raka omfattningen är nertill slätputsad och vitkalkad och upptill i rödkalkat tegel. Fönstren är likt övriga fönster av grönmålat trä med blyinfattat glas. Ett likadant fönster återfinns i motsvarande position på norrfasaden, under vilket en ritsning markerar placeringen av en äldre och större fönsteröppning. I höjd med vapenhusets och långhusets takfotsgesims avdelas tornet av en gördelgesims, med samma utformning som takfotsgesimserna men vitmålad. Över gördelgesimsen är murlivet något indraget. Klockvåningen har vardera en ljudöppning i norr och söder samt två öppningar åt väster respektive öster. Ljudöppningarna är utformade snarlikt tornets fönster, med ljudluckor av stående svartmålad panel. Nord- och sydfasaderna avslutas upptill av trappstegsgavlar vars rösten pryds av runda blindfönster i tre språng med grekiskt kors i högrelief, allt slätputsat och vitmålat.

Långhuset har två fönster i söder och två i norr medan koret har ett i vardera väderstreck, samtliga utformade lika vapenhusets fönster. De medeltida syd- och nordportalerna i långhusets västra del samt korets äldre koringång i söder markeras av ritsningar i putsen.

Den tidigare prästingången i absidens östfasad, som invändigt sattes igen i början av 1960-talet, är utvändigt bevarad och utgörs av en rakt avslutad enkeldörr klädd med kopparplåt, placerad i en rak smyg. Över dörren finns kyrkans enda bevarade romanska fönsteröppning som återupptogs 1940. I den djupa utåt vinklade och slätputsade smygen sitter ett rundbågigt fönster i grönmålat trä. Solbänken är avtäckt med kopparplåt. Fönstret är sedan 1962 försett med en glasmålning. I absidens sydöstra fasad markeras placeringen av en äldre stickbågig fönsteröppning av ritsningar i putsen.

Källa: Hästveda kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-22.

Genom västentrén nås vapenhuset i tillbyggnaden från 1860-talet. Golvet är belagt med rektangulär brunröd klinker i mönsterläggning, väggarna är slätputsade och vitmålade och taket är klätt med vitmålat skivmaterial mellan takbjälkar i maskinsågad och mörkbetsad furu. Gråmålade fyllnadsdörrar leder i norr till läktartrappan och i söder till förråd respektive pannrummet i den underliggande källaren. Även kyrkportens insida med överljus är gråmålad och indelas av profilerade listverk i imiterade speglar. Mot kyrkorummet i öster leder en pardörr i ramverkskonstruktion av omålad furu.

Kyrkorummet, som utgörs av 1860-talstillbyggnadens östra del, tornets bottenvåning och långhuset, har golv belagda med kvadratiskt rött tegel och slätputsade vita väggar. De öppna bänkkvarteren står på upphöjda trägolv. Utrymmet i väster upptas av orgelläktaren över vilken återfinns ett plant panelklätt innertak. Orgelläktaren vilar i murverken och på två gråmålade kolonner. Läktarbarriären i rokoko är återanvänd från en äldre läktare tillkommen under 1700-talets andra hälft och pryds av rundbågefält indelade av pilastrar med rikt skuren ornamentik. Bågfälten har målade blomsterslingor och rocailler samt kristna symboler på ljus botten. Färgsättningen går i övrigt i blågrå och grå nyanser.

Tornets bottenvåning är slaget med ett slätputsat och vitmenat kryssribbvalv som tillkom i samband med ombyggnaden av tornet på 1860-talet och vilar direkt i murverken. Södra delen upptas av en panelklädd inbyggnad för sakristian målad i gråblå kulör. Mot norra väggen står den äldre altaruppsatsen, vars krön har placerats på sakristian för att möjliggöra ljusinsläpp från de högt sittande tornfönstren. Mot väster och öster öppnar spetsbågiga tornbågar upp sig.

Långhuset är slaget med två kryssribbvalv som vilar på knippepilastrar. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Mot koret avgränsar en rundbågig triumfbåge. De slätputsade och vitmålade fönsternischerna kragar ut i tre språng och fönstrens innerbågar är vitmålade.

Korets och absidens ett steg högre golvnivå upptas av ett trappsteg i släthuggen granit. Golven har samma beläggning som i kyrkorummet. Korets fönster är invändigt utformade lika långhusets, medan det lilla rundbågiga absidfönstret har gråmålad båge och en glasmålning i blått, orange, svart och grått framställande den uppståndne Kristus utförd av konstnären Karl-Einar Andersson. På korets väggar är äldre fönsteröppningar markerade med ritsningar i putsen. I absidens murverk finns två små kvadratiska nischer i norr respektive söder. Koret är slaget med ett kryssribbvalv och absiden med ett hjälmvalv.

Kyrkan har kalkmålningar från två tidsperioder. På absidens väggar och valv finns romanska målningar daterade till 1200-talets mitt. I valvet framställs ett Majestas Domini-motiv den allhärskande Kristus sittandes på en regnbåge i en mandorla flankerat av de fyra evangelisternas attribut och fyra personer av vilka två tolkats som Maria och Johannes Döparen. Väggen pryds av en rundbågefris med fjorton apostlar, vissa helt utraderade, men deras namn återfinns i ett överliggande textfält.

Målningarna i långhusets och korets valv samt triumfbågen är tillkomna kring år 1500 och tillskrivs den så kallade Everlövsmästaren eller Everlövsverkstaden vars verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor. Karaktäristiskt för verkstaden är ett livfullt och färgrikt folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Bland motiven märks bibliska scener, däribland Skapelsen, Syndafallet, Flykten till Egypten, Kristi födelse samt Yttersta domen, men även ett Anna själv tredje-motiv och i triumfbågen två vapensköldar tillhörande Knud Skielmsen Gere och Axel Lavesen, de två jylländska adelsmän som tros ha bekostat arbetena. Everlövsmästaren antas även ha bättrat på de romanska målningarna i absiden, exempelvis bör framställningen av kung David i absidfönstrets nisch vara samtida med de senmedeltida målningarna.

Kyrkvindarna och tornets övre våningar nås från utrymmet väster om orgelläktaren. Tornvåningarna och vinden över vapenhuset har obehandlade brädgolv och vitslammade eller vitputsade murverk. På första tornvåningen är golvbjälklaget delvis öppet mot det underliggande kryssvalvet. Vapenhusets och tornets takstolskonstruktioner är utförda i furu, sannolikt från 1860-talet. Tornets taktegel ligger på öppen läkt.
Vindarna över långhus och kor beträds på gångspänger över de oisolerade valven, medan absidens hjälmvalv är uppfyllt till jämn golvnivå. Murverken bevarar medeltida puts och fragmentariska kalkmålningar. På tribunbågeväggen mellan kor och absid finns ett bättre bevarat parti med ornamenterade listverk och ett stadsmotiv i rött, gult och grönt. Långhusets takstolar är av både furu och återanvänt medeltida ekvirke. Konstruktionen med högben, stödben, bindbjälkar, saxsparrar och dubbla hanband är till största del sammanfogad halvt i halvt och dymlad eller laxad. Korets och absidens takstolskonstruktioner är till största del medeltida av bilad ek. Korets takstolar utgörs av högben, stödben, bindbjälkar och dubbla hanband som är sammanfogade halvt i halvt eller tappade. Absidens takkonstruktion utgörs av högben som sammanstrålar mot kormuren med en stabiliserande konstruktion av bindbjälkar, stödben, svängda bjälkar och en saxsparr.

Källa: Hästveda kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-22.