KÖPINGE KYRKA

Kyrkan brukar dateras till 1100-talets slut då den har likheter med grannkyrkan i Norra Åsum uppförd under denna tid. I sitt äldsta skede bestod kyrkan av långhus, ett smalare och lägre kor och en absidrundel. Redan tidigt förlängdes långhuset med ett torn i väster. Andra uppgifter menar att tornet är ursprungligt vilket kan stämma för de nedre våningarna. De övre våningarna torde tillhöra en senare etapp eftersom tornets östra mur rider på långhusets västra gavel. Tornet har tvärrektangulär planform med samma bredd som långhuset.

Kyrkans äldsta murar är uppförda av tuktad eller vald marksten som under äldsta tid var oputsade med brett utdragna fogar och kvaderritsning. Fönsteröppningarna var små, högt sittande med rundbågig form. I korets norra sida finns en ursprunglig fönsteröppning bevarad och ytterligare en fönsteröppning syns invändigt från långhusvinden. Absidens fasad är indelad med smala lisener kopplade till en rundbågsfris med droppformade konsolstenar i varannan rundbåge. Listverket kan eventuellt härledas till Hvidesläkten som vid 1100-talets slut hade stor makt i kungariket Danmark och även inom kyrkan. En av de mest namnkunniga, biskop Absalon stod bakom många kyrkobyggen i Skåne såsom exempelvis Norra Åsum kyrka. Ingångar till den äldsta kyrkobyggnaden var sannolikt endast genom nord- och sydportaler vilka dock inte är bevarade. Tornets tidigmedeltida murverk är bevarat upp till klockvåningen som har dubbla ljudöppningar indelade med sandstenskolonner i två rundbågar. Samtliga muröppningar i tornet har varit avtäckta med ekplankor. Urtag i några av plankorna visar att de är återanvända från en äldre byggnad, kanske en äldre träkyrka. Tornets andra våning har varit inrett med galleriöppningar mot långhuset och möjligtvis hade tornets andra våning funktion som emporvåning, en form av privat herrskapsläktare. Öppningarna bestod av två rundbågar möjligen med en altarnisch i mitten.

Någon gång under medeltiden, både 1200-tal och 1400-tal har föreslagits som datering, förlängdes kyrkan med en tillbyggnad vid tornets västra sida. Tillbyggnaden hade kvadratisk planform och var invändigt välvd med ett kryssvalv. Tillbyggnaden har fungerat som vapenhus eller kapell. Vid samma tid, eller något tidigare, uppfördes även ett trapphus söder om tornet. Spår av äldre ingångar finns i tornets bottenplan sett invändigt. Ytterligare en äldre öppning som bör ha lett till ett trapplopp finns i långhusets sydvästra hörn i höjd med murkrönet. Öppningarnas funktioner, samband och tillkomsttid är otillräckligt utrett.

Under 1400-talets första hälft valvslogs långhuset och koret. Valven i kyrkan dekorerades under 1400-talets tredje fjärdedel med målningar av Vittskövlemästaren. På 1500-talet innehade Ugerups herrgård patronatsrätten över kyrkan och ett gravkor byggdes kring 1560 vid långhusets norra sida. Den förste att gravsättas i gravkoret var befallningsmannen på Helsingborgs slott, Arild Ugerup död 1587. På 1600-talet tillkom en altaruppsats och predikstol av ek tillverkade av Daniel Tommissens i Malmö. 1796 byggdes kyrkan till med en tunnvälvd nykyrka vid långhusets södra sida. Den nya korsarmen tillsammans med gravkoret i norr gav kyrkans plan en latinsk korsform.

Under 1843-1867 var Per Johan Böklin kyrkoherde i Köpinge pastorat. Böklin verkade under många år som rektor för läroverket i Kristianstad och startade även tidningen Skånska posten. Han är kanske mest känd för att ha varit Fredrika Bremers förtrogne och litteräre rådgivare. 1859 renoverades kyrkan och en utrensning av äldre föremål från kyrkorummet gjordes, bland annat i form av en pietàgrupp från 1400-talet och ett triumfkrucifix. Under Böklins tid murade även Ugerups gravkammare igen. Enligt beskrivning från tiden var gravkoret utfört i barockstil och bestod av ett tunnvälvt gravvalv med ett högt korsvälvt utrymme ovanför. Öppningen till gravvalvet och en ingång till gravkoret från norr murades igen och en del av kistorna begravdes på kyrkogården. Korsarmen inreddes därefter till en del av kyrkorummet med bänkkvarter. I södra korsarmen gjordes en läktare och ytterdörren försågs utvändigt med en portalomfattning. Möjligen flyttades även ingången till södra korsarmen då en äldre öppning verkar ha funnits mot väster. Kyrkans fönsteröppningar gjordes också om. Yttertaken lades om med kopparplåt och gavelröstet till norra korsarmen gjordes om.

1871 byggdes en orgelläktare i vapenhuset och en ny orgel införskaffades som ersatte en äldre orgel från 1755. 1880 installerades ett kalorifersystem i kyrkan med värmekanaler i golvet. Pannrum byggdes vid korets norra sida.

Nästa större renovering gjordes 1899-1900. Fasaderna renoverades och trappgavlarna på vapenhuset och torntrappans byggnad gjordes om med fall vända inåt takfallen. Vattenavledning med stuprör monterades. Ingångarna sågs över och fönstren gjordes om med nya fönsterbågar av järn. Ett fönster i absiden förstorades. Invändigt installerades nya ventilationskaminer och de gamla värmekanalerna i golvet fylldes igen. Golvnivåerna justerades och gångarna samt golvet i absiden och vapenhuset lades med viktoriaplattor i svart och vitt. I koret lades ett golv av svart och vit marmor. Dessutom belades fönsterbänkar med terrazzo, cementmosaik. I vapenhuset revs väggen till långhuset och ersattes med en ny brädvägg med svängdörrar. En spiraltrappa byggdes till orgelläktaren och en inbyggnad för ett arkiv/kassavalv gjordes.

Under renoveringen 1899-1900 påträffades kyrkans medeltida kalkmålningar vilka togs fram och renoverades av konstnär Möller. Väggarna i hela kyrkan målades om med kvadermålning med bårder av rankornamnet kring fönstren. Valven i korsarmarna kompletterades med målningar i form av stiliserade blomsterrankor. I koret tillkom nytt altarskrank, altarring och knäfall ritat av arkitekt Gustav Pettersson. Renoveringar utfördes också av bänkinredning, predikstol och altare. En läktare i norra korsarmen togs bort och bänkkvarteret kompletterades. Snickerier och träinredning målades om i tidsenlig mörk ekfärg.

I början av 1950-talet var kyrkan i behov av en renovering vilken utfördes 1953- 1954 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Utvändigt putsrenoverades och kalkades fasaderna och fönster och dörrar målades om. Absidens lisener av sandsten togs fram liksom kolonnetterna i tornets ljudöppningar. Invändigt kalkades kyrkan om. En sakramentsnisch i norra korväggen frilades. Rengöring och konservering av altaruppsats och predikstol utfördes av konstnär A. Kulle. Ursprungliga ytskikt och färgsättning på kyrkans äldre bänkinredning togs också fram. Senare inredning målades om i en ljusgrå färgton för att harmoniera med den äldre inredningen. Läktare och orgelfasad målades i vitt med gulduppläggningar. De medeltida kalkmålningarna rengjordes från övermålning och konserverades av
C. O. Svensson. I långhuset togs de främre bänkraderna bort i långhuset och golvet lagades i med rött tegel. I samband med renoveringen av huvudaltaret återfanns ett inmurat relikskrin vilket undersöktes. I långhusets nordöstra togs ett medeltida sidoaltare fram vilket påmurades och försågs med en ny altarskiva på vilket kyrkans medeltida pietáfigur, som varit deponerad på Lunds historiska museum, återplacerades.

Ytterligare renoveringsarbeten utfördes 1976-1977 med Torsten Leon-Nilson arkitekt. Renoveringen omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder. I vapenhuset revs den befintliga inredningen i form av arkiv, innervägg mot tornet och bänkgavlar. En ny skiljevägg mot kyrkorummet uppfördes längre österut än den gamla och i vapenhuset uppfördes nya inbyggnader för wc, sakristia och vaktmästarutrymme. I samband med indragning av vatten och avlopp till wc utfördes arkeologiska undersökningar. Under golvet längs norra och västra väggarna i vapenhuset påträffades en stenrad vilken tolkades som resterna av en grundmur eller en äldre mursträcka.

Under 1979 rensades valvens ovansidor och en tilläggsisolering utfördes. Putsrester konstaterades på sidomurarna ovan valven i långhus och kor, liksom att tornet hade kvaderrits. I kor och långhus konstaterades rester av två putslager från tiden före valvslagningen. 1983-84 byttes kyrkans fönsterbågar ut till nya med samma utseende som de gamla samt försågs med innerbågar.

En stor utvändig renovering utfördes 1987-1988. Fasaderna och pannrummet på korets norra sida revs och ersattes med en plåtinklädd el-central mot murverket. Ett ursprungligt korfönster som tidigare varit dolt av pannrummet frilades i korets norra murverk. Absidens fönsteromfattning återställdes till sin tidigare storlek. I samband med putsarbetena gjordes en byggnadsarkeologisk dokumentation av äldre putslager och murverk. Bland annat konstaterades kvaderritsning på tornets norra fasad samt omkring det romanska korfönstret. En möjlig västingång till södra korsarmen dokumenterades. Gravstenar som stod uppställda vid tornet och vapenhuset flyttades. En gravsten ställdes inne i norra korsarmen. I samband med arbetet upptäcktes spår från gravkorets övre valvdelar vilket dokumenterades.

1991 gjordes bänkkvarteren om något i samband med att en digital orgel installerades. En invändig renovering enligt handlingar av Ponnert Arkitekter AB utfördes mellan 20092011. Renoveringen syftade till att modernisera e-l och värmesystemet, erhålla bra klimat samt skapa utrymme för mindre andakter, sakristia/ förberedelserum samt textilförvaring. Bänkarna i södra korsarmen togs bort och en glasvägg uppfördes mellan långhus och korsarm. Norra halvan inreddes till lill-kyrka med ett nytt altare av diabas, stolar och bord. I södra delen gjordes skärmväggar för två separata utrymmen. Nytt golv lades partiellt i korsarmen. Väggar och valv rengjordes och snickerier målades. Kalkmålningar och inventarier konserverades. Det nya värmesystemet kopplades till en värmepump för jordvärme med elpanna som placerades under läktarutbyggnaden. Nya radiatorer installerades i kyrkorummet. Installationen av ytjordvärmesystemet innebar grävning på kyrkogården med arkeologisk övervakning från Sydsvensk arkeologi AB.

Interiör

Vapenhuset
Från entrédörren i väster kommer man in i vapenhuset som är ett utrymme med
lågt i tak, inrymt under orgelläktaren. Läktaren överbygger hela vapenhusets bottenplan och är i öster avskärmat från kyrkorummet genom träväggar med ett dörrparti. Läktaren bärs upp i mitten av två rader träpelare målade i beige. Läktarvåningen nås från en trappuppgång intill ytterdörren. Vapenhuset är inrett med några skåp, bokbord och klädhängare och golvet är lagt av handslaget, rött tegel. Längs vapenhusets norra sida finns inbyggnader i form av WC, el-central och pentry. Inbyggnaderna, vilka tillkom på 1970-talet, är utförda i grålaserad träpanel med spegelfyllningar i beige.

Kyrkorum
Från vapenhuset leder en gråmålad pardörr med spegelfyllningar in till kyrkorummet. Läktaren kragar ut något från vapenhusets östra skiljevägg och bärs upp framkant av två pelare i gränsen mellan tornet och vapenhuset. En vid spetsbågig tornbåge förenar vapenhusdelen med tornet vilken även utgör den bakre gränsen för kyrkorummets bänkkvarter. I tornbågens övre parti sitter en läktarbarriär uppbyggd av en genombruten träpanel med mönster av blommor och kors inom ett spetsbågeformat räckverk. Läktarens utkragande del är vitmålad och bakom läktarbarriären skymtar orgelhuset utfört i klassicerande stil målat i vitt och guld. Läktarvåningen täcks av ett vitkalkat medeltida kryssvalv.

I öster avgränsas torndelen av ytterligare en tornbåge med samma form som den västra tornbågen. Mellan dessa tornbågar är tornets bottenplan övervälvt av ett spetsbågigt tunnvalv med ungefär samma form som tornbågarna vilket gör att gränsen mellan långhus, torn och vapenhus är svår att urskilja. I tornets norra mur finns en stor fönsteröppning med djupa mursmygar och i dess södra mur en bred spetsbågig nisch vid platsen för en äldre ingång, möjligen till en torntrappa.

Tornmurarnas nedre partier är putsade och vitkalkade medan större delarna av tornbågarna och tunnvalvet är putsat och dekorerat med kalkmålningar av samma slag som finns i långhuset och koret. Kalkmålningarna som är utförda på 1400- talet av Vittskövleverkstaden har en enhetlig färgsättning i klara färger av gult, gråblått, rött och svart. Dekoren består av figurmålningar och stiliserade rosor inom medaljonger och en rik ornamental utsmyckning av stora blommor samt mer eller mindre stiliserade bårder och friser. Mellan medaljongerna och bårderna täcks valvkapporna av slingrande rankor i rött som tillsammans med övriga målningar bildar en sammanhängande väv, ett uttryck av Horror Vacui. (rädsla för tomhet).

I torndelens norra vägg avbildas en berättelse från första Kungaboken (2:1628) om Salomon och de två mödrarna. På södra sidan avbildas David och Batseba i en medaljon och jungfru Maria och Jesusbarnet i en annan. Under dem finns en allegorisk framställning av gäss som hänger en räv. I tornbågen mot långhuset avbildas helgonen Paulus, Petrus, Filip och Johannes tillsammans med de nordiska kungahelgonen Olof, Erik och Knut. Kalkmålningarna i långhusvalven framställer scener ur skapelseberättelsen, syndafallet samt profeterna. Långhusvalven består av tre travéer kryssvalv som utgår från tresprångiga pilastrar vid ytterväggarna. Kragbanden är profilerade med en vulst, en snedfas och ett utkragande skift upptill.
Valvribborna samt gördel- och sköldbågarna har fyrkantig form och är slagna med vulstformade följdskift.
Långhuset och torndelen är enhetligt möblerade med slutna bänkkvarter längs norra och södra sidorna med en gång emellan. Golvet i mittgången är lagt med svarta och vita viktoriaplattor lagda på diagonalen med en bård i svart och vitt längs sidorna. Bänkarna är målade i en grågrön nyans medan gavlarna och dörrarna ut mot gången är målade i brunrosa och grågrönt med ljusgula lister. Längs väggarna finns väggpaneler av pärlspont i samma färg som bänkarna.

Långhusets andra och tredje valvtravé från väster utgör korsmitten mellan de två korsarmarna i norr och söder. Den västra halvan av andra valvtravén är möblerad med bänkar och avslutas av bänkskärmar mot öster. Den andra halvan består av gångstråken in till korsarmarna lagda med viktoriaplattor liksom i långhusets mittgång. Långhusets tredje valvtravé saknar bänkinredning helt. Golvet i denna del är lagt med rött murtegel med undantag av mittgången. Vid korsmittens norra sida står en dopfunt och en digital orgel. I nordöstra hörnet finns ett murat altare, delvis medeltida, med en pietáskulptur av trä. Intill detta, på triumfbågsmuren mot öster sitter en psalmnummertavla med skuren och förgylld ram. Södra halvan av korsmitten är möblerad med ljusträd och flygel och i sydöstra hörnet står predikstolen med trappa som nås från en dörr vid mittgången. Predikstolen är målad i rött, grönt, blått med svarta inskriptionstavlor medan spegelfyllningarna är dekorerade med oljemålningar på pannå. Predikstolen kröns av en baldakin i samma utförande som predikstolen.

Ingång till koret är genom den ursprungliga triumfbågen som har en rundbågig form och skråkantade vederlag. Både triumfbågsmuren, dvs den synliga väggytan över bågöppningen, och triumfbågens undersida, är dekorerade med kalkmålningar. I valvbågen framställs evangelisternas symboler. Dessa är dock baserade på en ommålning från 1700-talet.

I koret är golvet lagt som i mittgången med svarta och vita diagonallagda plattor men istället för cementklinker är korplattorna av svart och vit marmor. Koret upptas till största del av en u-formad altarring från 1899. Altarringen har ett räcke av träfärgade balusterdockor samt stoppad överliggare och knäfall klätt med grön sammet. Bakom altarringen står altaret och altaruppsatsen i form av en hög baldakinuppsats. Altaruppsatsen är målad i svarta, gröna och röda nyanser samt guld. På altargolvet innanför altarringen ligger en altarmatta av röllakan med abstrakt mönster och färger i ton med valvens målningar i rött, gråblått, vitt och gult. Koret täcks liksom långhuset av kryssvalv. Kalkmålningarna i koret och absidens hjälmvalv framställer den tronande Kristus i öster omgiven av änglar och i övriga valvfält syns helgon bland annat de tre nordiska kungahelgonen och troligen ett donatorsmotiv. På norra väggen finns spår av äldre kalkmålning föreställande Sankt Göran och draken. Väggarna i koret är i övrigt vitmålade. Ursprungligt dekormåleri bland annat i form av ett schackrutigt mönster bevaras också i en medeltida fönsteröppning i norra väggen. Längre ned på norra väggen syns ett urtag i muren, kanske spår av någon rundbågig nisch eller öppning av något slag, samt en liten sakramentsnisch.

Vid sidorna om altaret finns passager in till absiden. Golvet är återigen lagt med svarta och vita viktoriaplattor. I öster leder dörren ut till kyrkogården. Ingångsdörren är omålad invändigt med smidda beslag. Till höger om dörren finns en rundbågig nisch efter ett igensatt fönster. Längre mot väster finns den nuvarande fönsteröppningen. Båda fönsteröppningarnas runda valv ramas in upptill av en målad cirkelbård som även löper mellan det nedre vitkalkade väggpartierna och hjälmvalvets kalkmålade ytor. Det nuvarande fönstret i söder ramas däröver in av Levithans gap, fantasifullt framställd med eldsflammande huvud som slukar de förtappade i en framställning av yttersta domen. På norra väggen framställs de saliga som välkomnas till himmelriket.

Korsarmarna
Båda korsarmarna är öppna mot långhuset genom vardera två spetsbågar med samma form som valvens sköldbågar. Norra korsarmen är ännu möblerad med bänkkvarter längs östra och västra sidorna. Bänkarna har däremot ett lite annat utseende än i långhuset med numrerade speglar utförda i samma stil som predikstolsdörrens speglar och målade i vinrött, blågrått och gult. Norra korsarmen täcks av ett korsvalv, som bör vara från gravkorets byggnadsår, med runda sköldbågar och valvribbor med fyrkantig genomskärning. Från valvkrönet hänger en elektrifierad ljuskrona. Både väggarna och valvet är putsade och vitmålade. Mot norra väggen står en gravhäll med makarna Axel Ugerup och hans hustru Anna Trolle avbildade i helfigur i relief. Gravstenen har tidigare legat vid altaret. Vid båda sidor om gravhällen sitter tavlor med kistplåtar uppsatta. Den vänstra har suttit på kistan till kyrkoherde Per Johan Böklin (1796-1867) kyrkoherde i Köpinge 1843- 1867. Plåtarna på den högra tavlan tillhör Christian Barnekow, Amalia Charlotta Elisabeth Ramel och Kjell Henrik Barnekow.

Södra korsarmen gjordes om 2009-2011 då ett glasat väggparti med järnstomme monterades i bågöppningarna mot långhuset. I glasväggen sitter en skjutdörr av samma material. Bänkarna är borttagna i hela korsarmen och i södra delen har inbyggnader gjorts med skärmväggar av gröngråmålad pärlspontspanel. Den östra inbyggnaden fungerar som sakristia medan den västra är inredd med skåp för textilförvaring. I nordöstra delen av korsarmen står ett altare i slipad diabas medan västra sidan om mittgången är möblerad med moderna bord och stolar. Där bänkinredningen tidigare har stått är golven lagda med svarta klinkerplattor. Väggarna i södra korsarmen är putsade och vitkalkade. Taket är tunnvälvt och vitmålat med en medeltidsinspirerad bred bård längs väggarna i rödrosa, grönt, blått och gult. Från taket hänger två moderna lampkronor. Ett series pastorum sitter på östra vägen och en oljemålning med den bedjande Kristus på västra väggen. Över ingången från söder sitter ett epitafium av skulpterat trä över riksrådet Axel Ugerup och hans hustru Anna Arvidsdotter Trolle samt bådas mödrar Margareta Axeldotter Brahe och Birgitta Turesdotter Bielke. Epitafiet har tidigare hängt på södra korväggen men flyttades möjligen redan på 1800-talet till södra korsarmen.

Tornets övre våningar och vindar
Tornets övre våningar och kyrkvindar nås via trapptillbyggnaden på tornets södra sida. Trapptillbyggnaden tros vara samtida med vapenhuset och är byggd av grovt bearbetad fältsten med muromfattningar i rött tegel. Fogarna är brett utdragna men i övrigt är murarna oputsade invändigt. Trappan har höga steg av fältsten, sekundärt kompletterad med gravstensflisor. Trappans spindel är murad av tegel där tidigare generationer har ristat in sina bomärken. En liten ljusöppning finns till trappan mot söder. Trappan slutar intill en sekundär stickbågig muröppning med tegelomfattning och en trappa i öppningen leder upp till tornets andra våningsplan. Trapptillbyggnaden är öppen mot takkonstruktionen som består av ett taklag av ek med pulpettak.

Andra tornvåningen är tillgänglig genom valvets ovansida som är täckt av brukskross till ett relativt slätt underlag. I östra muren finns en sekundär murupptagning med tegelmurad omfattning och modern plåtdörr in till kyrkvinden. Under denna finns en bred, bågformig sättning vilket har tolkas som en del av emporarrangemanget, kanske en altarnisch. Vid sidorna om denna finns vardera en igensatt rundbågsöppning varav endast dess övre del är synlig. Båda öppningarna liksom den breda sättningen i mitten har kraftiga överliggare av ek. Från långhusvinden är öppningarnas omfattning av huggen sten synliga.

Över emporöppningarna finns flera urtag efter bjälklag från en äldre våningsindelning. Den övre våningsindelningen består av ett mellanbjälklag, delvis av ek, med en enkel trappa från valvets ovansida. I höjd med detta bjälklag nås en ursprunglig öppning mot väster som fungerar som ingång till vapenhusvinden. Ytterligare en fönsteröppning finns mot söder vilken är igensatt men i övrigt utförd på samma sätt, fint formad av vald fältsten med överliggare av ek. Från mellanbjälklaget leder en trätrappa vidare till klockvåningen, tornets övre våning.

Tornets klockvåning är öppen till nock och upptas till största delen av klockbocken för kyrkans två ringklockor. Klockbocken är uppbyggd med kryssförsträvade bjälkar av ek. Högt upp på tornmurverket syns rombiska urtag träskodda med ekbrädor. Träfodringen har antagits vara återanvända delar av en äldre byggnad. Även ljudöppningarnas överliggare är av ek. Torntaklaget är av bilad ek och uppbyggda med sparrar, två nivåer hanband, snedsträvor fogade till de nedre hanbanden och stickbjälkar vid murkrönen vilka vilar på två remstycken.

Vapenhusvinden som nås via den gamla fönsteröppningen i tornets västra sida är tillgänglig genom en landgång på takkonstruktionens hanband högt över valvet. Taklaget består av en blandning av ek och fur med sparrar, två nivåer hanband, och stödben fogade till stickbjälkar vid murkrönen på två murremmar. Vid gavelsidorna har takstolarna bindbjälkar. Vindsutrymmet saknar i övrigt inredning.

På långhusvinden ligger murverket delvis synligt med partier av bevarad medeltida puts. Ett ursprungligt men sedan länge igensatt romanskt fönster syns i långhusets södra sida intill och delvis dolt av valvkappan. I södra murkrönet nära långhusets västra gavel finns en murnisch vilken kan tolkas som en äldre men sekundär ingång till vinden kanske via ett äldre vapenhus/trapptillbyggnad. Taklaget över långhuset är av fur och sentida liksom taklaget över koret och absiden. Samtliga vindsutrymmen är tilläggsisolerade. Vindarna till norra och södra korsarmarna är öppna mot långhusvinden och ingång sker över murkrönet. En sekundär muröppning i långhusets gavelmur mot öster leder in till korvinden. Ingång till absiden från korvinden är ursprunglig och fint murad av valda delvis bearbetade stenar. En överliggare av trä har tidigare funnits men numer är endast urtaget i muren synligt. Urtag efter avlastningsbjälkar är även synliga i absidens gavelmur mot väster. Liksom på långhusvinden finns medeltida putsytor bevarade på korvinden.

Inredning och inventarier
Altaren
Altaret i koret består av ett murat blockaltare med putsade och vitkalkade sidor.
Ovansidan är delvis täckt av altaruppsatsen och ett skivmaterial. I altaret påträffades 1954 ett relikskrin som efter undersökning lades tillbaka i altaret. Relikerna bestod enligt en pergamentremsa i skrinet av ben från de elva tusen jungfrurna.

I långhusets nordöstra hörn finns ett medeltida murat altare, delvis rekonstruerat. Altaret är murat med putsade och kalkade sidor med en altarskiva av kalksten från 1954.

I södra korsarmen står ett altare formgivet och utfört av studio Glashyttan i Åhus och Zaar Granit i Sibbhult. Altaret ska anspela på Treenigheten och består av ett stort stenblock av polerad diabas med dekorativa inlägg av glas.

Altaruppsats
Altaruppsatsen är enligt en inskription tillverkad 1603 av Daniel Tommisens verkstad i Malmö en framstående verkstad vid denna tid. Uppsatsens stomme består av ett bakstycke med tre inskriptionstavlor inom en rundbågsarkad och över denna sträcker sig en baldakin uppburen av två kolonner i framkant. Det hela kröns av ett listverk med två basunblåsande änglar och ett överstycke med två mindre inskriptionstavlor och kolonnetter. Uppsatsens olika delar har en rik skuren dekor av olika listverk, änglahuvuden, lejonmaskaroner och karyatider. Altaruppsatsens originalmålning togs fram av konstnär Axel Kulle 1954 och består av en polykrom bemålning i starka färger av grönt, rött, svart och guld.

Altarring
Framför altaret finns en U-formad altarring från 1899 ritad av arkitekt Gustaf Pettersson. Altarringen är uppbyggd av en mahognyfärgad balustrad som bär upp en överliggare med ett knäfall framför. Knäfallet och överliggaren är klädda i grön sammet.

Dopfunt
Kyrkans dopfunt tillkom troligen under 1800-talets mitt. Dopfunten är huggen av vit carraramarmor och har en sexsidig form med en bredare baksida som står mot väggen. Ovansidan är slät med en rund fördjupning för dopskålen i mitten. Cuppans synliga fem sidor är dekorerade med runda medaljonger som upptill har en rätvinklig inramning. I medaljongerna syns olika symboler såsom duvan, allseende ögat, korslammet och änglahuvuden. En diamanthuggen bård delar in cuppans fem sidor. Skaftet är profilerat med en repstavsdekor nedtill och står på en fyrkantig fot med hörnflikar. Marmorfunten ersatte en dopfunt av trä utförd 1707 av bildhuggaren Peter Norrman från Kristianstad. Både denna funt och kyrkans medeltida dopfunt är försvunna.

Predikstol
Predikstolen med tillhörande baldakin och trappa är inte daterad men kan möjligen
vara tillverkad på 1600-talet. Korgen har fem fyllningsförsedda sidor med målade
tavlor av Josef och Maria, Kristus på korset, Uppståndelsen, Himmelsfärden samt
Människosonen med änglar. Den senare är sekundärt tillkommen. Mellan tavlorna
finns pilastrar som bär upp svarta inskriptionstavlor med ett profilerat listverk
överst. Under tavlorna finns också svarta inskriptionstavlor och längst ned på
korgen ett skulpterat bladverk och svarvade knoppar. Baldakinen är utförd i
liknande stil med ett listverk med kontursågad dekor samt svarvade knoppar och
som omsluter en panel med en målad duva. T rappa n nås från en dörr vid
mittgången. Dörrens omfattning är utförd i samma dekorerade stil som korgen och
baldakinen. Dörr en och trappans sidopanel är försedda med oljemålade tavlor
föreställande ett herdemotiv, Petrus med himmelrikets nycklar samt evangelisterna
Matteus och Johannes.

Bänkar
Bänkinredningen är tillkommen vid olika perioder. Norra korsarmens bänkinredning
liknar den i långhuset men dörrarna är äldre och utförda i liknande
stil som dörren till predikstolen med brutna spegellister och över dessa mindre
ovala tavlor där kanske gårdsnamnen har stått Dörrarna är målade i mörkrött,
gammelrosa och gråblå speglar med gulfärgade lister. Dörrarna är också
numrerade. Gavlarna är vinröda och överliggaren är profilerad och målad i gråblått
medan bänkarnas insidor är målade i ljust grågrönt Övrig bänkinredning är målad
i grågrönt invändigt som i norra korsarmen medan gavlarna och dörrarnas ramverk
är målade i vinrött med spegelfyllningar i ljust grått inramat av ett gult listverk.

Orgel
Läktarorgeln från 1943 byggdes av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Orgeln
har ett pneumatiskt system med 14 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
Orgelfasaden byggdes till en orgel från 1871 och är utförd i nyklassicism målad i
antikvitt och guld. Fasaden är tredelad med en högre mittdel med rundbågig t
pipfält och två lägre delar vid sidorna med rakslutna pipfält. Över pipfälten finns
en skuren förgylld dekor av en meanderbård, bladverk, liljor samt en lyra i toppen.

Klockor
I tornets klockvåning hänger två klockor av malm. Storklockan gjöts 1740
Lillklockan gjöts 1693.

Övrigt
I kyrkan finns en Pietàskulptur av ek vilken dateras till omkring 1430. Skulpturen
föreställer Maria med den från korset nedtagne Frälsaren i sina armar.

Kyrkans samtliga fasader är spritputsade och kalkvittade med undantag av absiden som är slätputsad och kalkad. Runt fönsteröppningarna finns också en slätputsad omfattning. De äldsta delarna har en markerad sockel nederst av finhuggen sten med skråkant upptill. Enligt äldre beskrivningar består absidens sockel av en skråkant med en karnis över. Den senare är dock inte synlig idag utan framstår som en skråkant i likhet med övriga delar.

Ovanför sockeln är absidens fasad indelad i nio rundbågsfält mellan tio helt släta pilastrar utan markerat kapitäl. Under varje rundbåge finns en liten nedhängande rund tapp. Arrangemanget påminner om en rundbågsfris med kopplade rundbågar men är en förenkling eller en förvanskning av en sådan. Fasaden är kraftigt överputsad men en konsol som togs fram från utanpåliggande puts syns i norra nischen. Både den underliggande karnisen i absidens sockel och tapparna i frisen är av huggen sandsten. Absidens murverk kröns av en synlig och omålad lejd i ek under det utkragande plåttaket.

Ingen taklist finns på kyrkans äldsta delar. Både vapenhuset och koret har branta takfall med spetsiga gavlar, särskilt tornet vars kortsidor är relativt smala. Enligt beskrivning av Brunius som besökte kyrkan på 1800-talet fanns en rundstav under ljudöppningarna i tornets övre våning. Denna är inte synlig idag. I södra torngaveln finns tre långsmala blinderingar som skiljs åt av smala pilastrar. Den mittersta blinderingen har trappstegsavslutning och sidoblinderingarna har sneda sidor som följer takfoten. På norra gavelsidan finns en stickbågig fönsteröppning inom en trappstegsavslutad blindering. Vid sidorna av öppningen anas resterna av ett sågskift och under öppningen finns en utskjutande rundad sten.

De senare tillbyggnaderna; vapenhuset, trapphuset och korsarmarna saknar markerad sockel och är gråmålade nederst som en markering av sockeln. På vapenhusets norra sida står ett par gravstenar kramlade mot fasaden. Vapenhuset i väster avslutas med en hög trappstegsgavel med tegelavtäckta tinnar. I den översta tinnen finns en korsformad blindering. Mitt i gavelröstet finns ett svagt markerat runt slätputsat parti. Även trapphuset i söder avslutas med tegeltäckta tinnar längs med taklutan. Gavelröstet till södra korsarmen är utfört med en rund fönsteröppning till kyrkvinden med en rund blindering på var sida. Norra korsarmens gavelröste är indelat med fyra nivåer listverk. Det nedre med lite tunnare profil medan de övre förefaller bestå av ett platt parti med en vulst över. Listverken är äckta med plåt i ovankant.

Kyrkans fönsteröppningar är relativt enhetligt utformade. Till kyrkorummet finns stora rundbågiga öppningar med en korspost i fyra lufter av småspröjsade glasrutor och en halvmåneformad fönsterbåge överst med solfjäderformad spröjsning. Bågarna är grönmålade och fönsterbänkarna är av granit. Kring fönsteröppningarna finns en slätputsad omfattning. Norra och södra korsarmens gavelfönster är mindre varianter men med liknande utformning som de större öppningarna. I korets norra sida finns en ursprunglig fönsteröppning med djupa putsade och kalkade smygar. I öppningen sitter ett modernt fönster av ek med blyspröjsade glas. Ytterligare en liten rundbågig fönsteröppning av okänd ålder finns i absiden mot sydost. Fönstret är infattat i den västra av rundbågarna mellan absidens lisener och är försett med en grönmålad fönsterbåge av trä med spröjsade rutor.

Till tornets klockvåning finns sex ursprungliga ljudöppningar, två i varje långsida och en i varje gavel. Öppningarna består av en större rundbåge murad av sandsten indelad i två mindre rundbågar uppburna av en mittkolonnett av granit med tärningskapitäl av sandsten. Öppningarna är i sin helhet putsade och vitkalkade och invändigt täckta med brunmålade träluckor. I tornets norra gavelspets finns ytterligare en öppning med stickbågig form, täckt med en trälucka. Till den lilla trappinbyggnaden i söder finns endast en liten glasad ljusöppning till trapploppet.

Tre ingångar finns till kyrkan, i öster, söder och väster samt ytterligare en ingång till trapphuset i söder. Huvudingången är i väster till vapenhuset och består av en rundbågig öppning med slätputsad omfattning murad i två språng. I öppningen sitter en paneltäckt dörr med stickbågig form och dubbla dörrblad. Panelen är fiskbensmönstrad och grönmålad. Över dörren finns ett överljusfönster med solfjäderformad spröjsning. Ingången till södra korsarmen har en liknande dörröppning men istället för ett överljusfönster indelas det övre rundbågspartiet av en blindering utformad som ett gallerverk av ett par kolonnliknande former nederst som bär upp fem smala stolpar överst. Portalomfattningens rundbåge markeras ytterligare av ett hålkälat listverk upptill. Dörren sitter djupt indragen i öppningen och är paneltäckt på samma vis som vapenhusdörren. Prästingångens ytterdörr är en raksluten äldre bräddörr, utvändigt järnskodd med svartmålad järnplåt och nitade järnband. En trappa med granitsteg leder upp till dörren. Till tornets trappa leder en liten stickbågig dörröppning med en grönmålad plankdörr hängd i smidda bandgångjärn.

Samtliga takfall är belagda med kopparplåt från olika perioder och i olika skivstorlekar. De senare koppartaken framför allt på södra korsarmen, långhusets södra sida och koret är lagda med rektangulära skivor med en halv plåts förskjutning mellan raderna. På vapenhuset, tornet, och trapptillbyggnaden ligger ett äldre plåttak med mindre skivor, en del skarvade, med endast liten förskjutning mellan tvärfalserna. På delar av tornet och vapenhuset är takfallen omlagda med större rektangulära skivor. En blandad skivtäckning finns även på långhusets norra sida och norra korsarmen. På absiden ligger ett tak av skivor i mindre plåtformat som smalnar av uppåt mot krönet i koniskt formade plåtar. Övrig plåttäckning liksom hängrännor och stuprör är likaledes av koppar. Absid- och torntak avvattnas utan hängrännor. Torntaket kröns av två vindflöjlar, troligvis av smide, med årtalet 1859. I södra korsarmens gavelspets sitter ett kors av koppar.