Jonstorps kyrka

Under den katolska tiden var huvudingången till kyrkan troligen från södra sidan men detta kan ha ändrats senare eftersom kyrkans vapenhus låg på norra sidan. Tegelvalven i torn, långhus och kor slogs på 1400-talet. Hjälmvalvet av sten i absiden bör vara ursprungligt. Under medeltiden fanns, förutom högaltaret, ett sidoaltare i långhusets sydöstra hörn och en romansk dopfunt av sandsten. Under 1500-talet tillkom ett baldakinaltare till koret och kyrkans då befintliga altare murades troligen om vid detta tillfälle. En läktare byggdes 1812 vilken kompletterades med orgel 1826. Mellan 1889-90 utfördes en omfattande invändig renovering. Nya golv av cementmosaik lades, valven renoverades och inredningen, väggar och valv målades om. Ny bänkinredning tillkom och en skärmvägg mellan kor och sakristia försågs med målningar. 1926 gjordes en del ändringar under orgelläktaren efter förslag upprättat av arkitekten Theodor Wåhlin. Ny ingång till tornets övre våningar gjordes från orgelläktaren. Under 1950-51 gjordes nästa renovering invändigt i samband med att nytt värmesystem installerades. Handlingar till denna renovering upprättades av arkitekt Eiler Graebe. Nytt golv av kalksten lades i koret, huvudaltaret murades om och ett dopaltare murades i långhuset. En vägg murades mellan kor och sakristia och kalkmålningar togs fram i koret.

I samband med golvarbeten återfanns rester av sidoaltaret i långhuset, två 1700-talsgravar i koret och grundläggning till ett äldre medeltida altare väster om det då befintliga altaret. Teglet från altarfundamentet murades in i det nya dopaltaret. I det rivna huvudaltaret återfanns sekundäranvänt stenmaterial som återanvändes till det nya huvudaltarets stomme. Bland stenmaterialet hittades också en relikgömma i form av en blyask inhuggen i en sandsten med kalkstenslock. I relikgömman fanns reliker och pergamentremsor som kan dateras till 1200-talets början. Enligt skriften på pergamentremsorna ska relikerna tillhöra den helige Sankt Olof och de 11 jungfrurna.

Tornets bottenvåning är inrett som vapenhus under kyrkans orgelläktare. Orgelläktaren upptar lite mer än halva tornets yta och fyra pelare är placerade under läktarens framkant. Läktaren och orgelfasaden är utförd i nyklassicerande stil och målad i vit marmorering med förgyllda ornament och grisaillemålningar i grått. Orgelfasaden är placerad i linje med läktarbröstningen. Tornbågen som sannolikt är samtida med torntillbyggnaden är mycket bred, har rundbågig form och följer långhusvalvets gördelbåge.

Långhuset och tornets östra del är möblerat med öppna bänkar. Kyrkans predikstol står i långhusets sydöstra hörn på ett murat fundament och dopfunt och dopaltare i det nordöstra. Golvet är lagt med viktoriaplattor i mittgången, trägolv i bänkraderna och kalksten i koret. En bred rundbågig triumfbåge öppnar upp från långhuset till koret som ligger ett trappsteg högre än långhusets golv. Triumfbågens vederlag består av ett ursprungligt listverk av skråkantshuggen sandsten. Mellan kor och absid finns en avskiljande vägg som är något indragen i absiden bakom valvpelarna. Altaret med altaruppsats står mot korets östra vägg och framför altaruppställningen finns en rymlig femsidig altarring. Ett steg finns framför altaret i altarringen som i övrigt ligger i samma nivå som övriga korgolvet. Två dörrar i östra korväggen leder in till absiden som är som är inrett med skåp mot korsidan.

Samtliga utrymmen i kyrkan är valvtäckta. Tornets valv är ett kryssvalv med höga kupiga valvkappor vars valvribbor utgår från murarna utan murade pilastrar, konsoler, gördel- eller sköldbågar. Valvet är sannolikt samtida med tornet. Långhusets och korets valv är så kallade stjärnvalv murade av halvstenstegel, delvis i dubbla lager. Stjärnvalven utgår från murade pilastrar med två kragband. Gördel- och sködbågarna har en bred, rundbågig form. Valven i långhuset är rätt hårt renoverade med tjocka putslager utanpå ribborna och både väggar och valv är vitmålade. I koret har de medeltida putsytorna med kalkmålningar daterade till mellan 1470-1520 tagits fram. Kalkmålningarna har en enkel karaktär och kan kanske ha tillkommit samtidigt med valvslagningen. Målningarna består av geometriska friser och cirklar i rött och grått utmed ribbor och bågar samt liljeformer i valvkapporna. En målad fisk syns på den norra sköldbågen och på andra sidan av valvribban finns en svastika. Svastikan var en symbol för den hedniska guden Tor men ska kanske tolkas som en symbol för Sankt Olof då den fornnordiska Torskulten ofta överfördes på Sankt Olof i kristen tid. Absiden täcks av ett hjälmvalv som är putsat och vitmålat och murat utan markerat vederlag från väggsidorna.

Tornets övre våningar nås från orgelläktaren och en lucka i tornvalvet. Andra tornvåningen är oinredd och murverket är oputsat. Mot öster syns konturerna av långhusets västra gavel. Tornets östra sida är alltså uppbyggd ovanpå kyrkans äldre västgavel. Nedanför gavelröstet till gavelmuren finns stötfogar i västgaveln som inte har någon tydlig förklaring. Kanske kan de förklaras genom en äldre torntillbyggnad som endast delvis blev utförd eller revs. En annan förklaring kan vara att den gamla västgavelns hörn helt enkelt revs när tornet byggdes. Överst i tornet finns klockvåningen som upptas av en stor klockstol av kryssförsträvade stolpar vars nedre del står på ett undre bjälklag mellan klockvåningen och andra tornvåningen. Klockstolen är av ek och tillverkades enligt kyrkans räkenskaper 1699. Torntaklaget består av en senmedeltida, möjligen ursprunglig konstruktion. Tre av takstolarna är utförda med kungsstolpar och snedsträvor samt bindbjälke och två hanband. Övriga takstolar är utförda med tre hanband. Takstolarna är sammanfogade längsled med långremmar. På långhusvinden kan man förutom stjärnvalven se den ursprungliga romanska fönsteröppningens inre murnisch samt de sandstensomfattade öppningarna till korvinden och absidvinden. Långhuset, korets och absidens taklag är från 1861.
Inredning och inventarier
Altaret byggdes 1951 av återanvänd sten från kyrkans äldre altare. Altarets sidor är klädda med plattor av kalksten och även altarskivan av kalksten. Sandstenen, i vilken man har påträffat en relikgömma, är inmurad och synlig i altarets sydöstra hörn.

Altaruppsatsen är ett baldakinaltare från 1594 utförd i renässansstil. Detta består av en predella, en mittavla flankerad av kopplade kolonner och över denna en överkragande baldakin vars undersida är målad som en stjärnhimmel. Altaruppsatsen kröns av tre miniatyrgavlar. Altaruppsatsen är målad i rött, blått, grönt, och guld med svarta inskriftstavlor. Mittavlan är från 1700-talet och föreställer nattvarden.

Altarringen är från 1800-talet och utförd i vitmålat trä med förgyllda detaljer. Den femsidiga stommen är uppbyggd av ramar med korslagda, profilerade ribbor, handfall och knäfall klätt med rosa tyg.

Predikstolen från 1600-talet är utförd i renässansstil med sexkantig korg av polykrom ek. Sidorna har rundbågsinfattade tavlor indelade mellan karyatider och hermer. I tavlorna avbildas evangelisterna och i en av tavlorna finns Christian IV:s monogram.

Dopfunten är tillverkad 1948 och formgiven av konstnär Ralph Bergholtz. Funten är av ek och rikt skulpterad med bildfält mellan kolonner. Foten är fyrsidig och skaftet samt cuppan (dopfuntens övre del) är runda. På cuppans sidor framställs scener ur Kristi liv och inskrifter finns på skaftet och upptill på cuppan. Dopfunten är trären men bildfälten målade i starka färger och guld. Jonstorps romanska dopfunt såldes på 1800-talet och står numera på en gård i Väsby socken. Endast cuppan till denna dopfunt finns kvar.

Bänkinredningen är från 1889-90 och består av öppna bänkar utförda i nyklassicerande stil. Bänkarna har rundade former och är ljust gråmålade med förgyllda bladornament.

Orgeln är från 1963 och byggdes av Poul-Gerhard Andersen i Köpenhamn. Orgelverket har 13 stämmor. Fasaden är från 1826 och utförd i klassicerande stil till en orgel utförd av Pehr Z. Strand, Stockholm. Fasaden består av ett högt mittparti med piptorn flankerat av lägre sidopartier med pipor inom rundbågar. I ytterkanterna finns korintiska pilastrar. Fasaden kröns av förgyllda änglar, blomgirlander och akantus samt är gråmålad med förgyllda detaljer.

Kyrkan har två ringklockor. Kyrkans lilla klocka är från 1300-talets början och kan ha hängt i ett fristående eller äldre klocktorn till en början eftersom det befintliga tornet har tolkats som senare. Klockan har en dekor i form av ett Sankt Olofskors och klockgjutarens sigill i form av en sköld med klocka i. Kyrkans stora klocka göts 1739 av klockgjutaren Kielström i Malmö.
Övrigt
I kyrkan finns ett triumfkrucifix av ek daterat till 1400-talets hälft. Kyrkan har två votivskepp men endast ett hänger för närvarande i kyrkan. Det ena är en modell från 1948 av briggen Hiram som byggdes som missionsskepp 1856 och senare hamnade i Jonstorp. Det andra skeppet är en trematstad fullriggare tillverkad och skänkt till kyrkan år 1800. Andra värdefulla inventarier är ett dopfat från 1500-talet, skänkt till kyrkan på 1600-talet, samt två kollekthåvar från 1768.

Jonstorps kyrka består av långhus, lägre och smalare kor och absid samt ett kvadratiskt torn i väster med samma bredd som långhuset. Under medeltiden var Jonstorps kyrka den största sockenkyrkan i Luggude Härad. Kyrkans äldsta delar i form av långhus, kor och absid uppfördes troligen under 1100-1200-talet. Vanligen brukar en relativt sen datering föreslås för kyrkan vilket baseras på stilhistoriska jämförelser. Kyrkans murar är tjocka, omkring 1.30 meter breda uppbyggda av fältsten med omfattningar av huggen sandsten. Murarnas tjocklek pekar på att kyrkan tillkommit under 1200-talet snarare än 1100-talet. Å andra sidan antyder inslagen av sandsten på att kyrkan ändå är äldre än vad som tidigare föreslagits. Sandsten används framför allt som byggnadsmaterial under 1100-talet. Tillgången till sandsten kan kanske också förklaras genom att detta material har funnits lokalt i trakten. En jämförelse kan också göras med Väsby kyrka daterad till 1100-talets första hälft. Liksom Jonstorps kyrka saknar Väsby kyrka sockel och är uppförd med relativt tjocka murar. Dessa egenheter skulle också kunna tyda på att kyrkan utförts tidigt innan ett mer regelbundet system för kyrkobyggande upprättats i trakten. Storleken på Jonstorps kyrka utgör också en avvikelse från det normala måttsystemet.

Kyrkan hade ursprungligen ett par rundbågsavtäckta fönster till långhuset, ett i norra och ett i södra fasaden. Det södra satt ungefär mitt på fasaden medan det norra var förskjutet mot öster. Två ingångar fanns enligt medeltida mönster i långhusets västra del. Sydportalen var bredare än nordportalen och troligen kyrkans huvudingång. Kyrkans fasader var redan från början putsade, men inte vitkalkade som idag, utan gulmålade.

Kyrkans västtorn tros ha tillkommit under 1400-talet. Murverket till tornet består av stora kluvna fältstenar som är rikligt fogade med mindre sten. Ett utanpåliggande trapptorn fanns tidigare på tornets norra sida. Under 1400-talet slogs också tegelvalv inne i kyrkan. För att få plats med valven förhöjdes murarna med en gesims, dvs. ett listverk av tegel. Detta målades i en röd nyans. Därefter byggdes ett vapenhus utanför nordportalen. Vapenhuset fanns kvar ännu på 1840-talet då det revs och en ny ingång till kyrkan gjordes i tornets västra sida. Under 1857 renoverades kyrkans fasader och torntak och förstärkningar av tornets murverk och bjälklag utfördes. Arbetena utfördes av smedmästare Drejer i Lund efter domkyrkoarkitekt C G Brunius anvisningar. Nästa större renovering utfördes 1889-90 då bland annat fönsteröppningarna förstorades och kyrkans tak täcktes om med sinuskorrugerad plåt. Under 1946 byttes plåten ut till röda tegelpannor på torn, långhus och kor. Oljeeldad värmeledning tillkom 1950-51 och ett pannrum byggdes, med nedgång utanför korets norra sida. Arkitekt vid detta tillfälle var dåvarande domkyrkoarkitekten Eiler Graebe. Samtidigt ersattes gjutjärnsfönstren med de nuvarande träfönstren. 1982 utfördes lagningar av tornets sydvästra hörn efter arbetshandlingar av Forsberg och Wikerstål arkitekter. Samtliga sidor av tornet lutade utåt och ytterligare lagningar av västra torngaveln och förstärkningar med dragjärn utfördes 2009-2010 efter arbetshandlingar av Wikerstål Arkitekter AB.

Kyrkans fasader är spritputsade och vitmålade. Ingen markerad sockel finns och murarna förefaller höga med en tegelgesims upptill i sågskift. Även absiden är hög och har halvrund planform. Fönsteröppningarna som togs upp vid 1800-talets slut är rundbågiga utan markerade omfattningar och fönsterbågarna är av gråmålat trä. Konturerna efter de igensatta romanska fönsteröppningarna syns i norra och södra fasaderna mellan långhusets befintliga fönster. Den södra fönsteröppningen är synlig inne från långhusvinden som en vid, skrånande, öppning med sandstensomfattning. Den norra romanska fönsteröppningen döljs däremot av valven. I norra fasaden är också läget för det tidigare tillbyggda vapenhuset inristat i putsen.

Två ingångar finns till kyrkan; huvudingången i tornets västra sida och prästingången i absiden. Båda ingångarna har stickbågig avtäckning och huvudingången markeras av en utskjutande raksluten omfattning med överkragande listverk samt ett halvrunt överljusfönster. Ytterporten av lackad ek har två glasade fyllningar med ett gjutjärnsgaller i renässansstil från 1890 års renovering.

Tornet är kraftigt och har samma bredd som långhuset vilket brukar betecknas som ett stort kvadratiskt torn. Två spetsbågiga ljudöppningar finns i varje väderstreck. Tornets gavelrösten mot öster och väster är rikt dekorerade med spetsbågiga blinderingar. Dessa är ursprungliga liksom ljudöppningarna. Förutom fönsteröppningarna i bottenplan och ljudöppningarna finns också en stickbågig öppning i andra våningsplan på tornets norra sida. Detta har tidigare varit ingång till tornets andra våning vilken nåddes från det utanpåliggande trapptornet som revs vid okänd tidpunkt. Kyrkan täcks av sadeltak av tegel på alla delar utom på absiden där den sinuskorrugerade plåten från 1890 ligger kvar. Absidtaket är relativt flackt och plåten gråmålad. De östra gavlarna till långhuset och koret är markerade av högt uppskjutande, tegelavtäckta trappstegstinnar.