Sedan den senaste större ombyggnaden år 1817 har kyrkorummet genomgått åtskilliga inre renoveringar och moderniseringar. Under 1800-talet fanns bänkinredning i långhus och korsarmar. Vapenhus var inrett under läktaren i norra korsarmen, en funktion som bibehållits sedan dess. En orgelläktare fanns i tornets bottenvåning redan 1764 men var då något smalare och utvidgades till nuvarande storlek 1893. Samtidigt ändrades de två trappuppgångarna till en. Predikstolen stod kring 1817 i korsmittens sydöstra hörn och koret bestod endast av den östra valvtravén. Under 1800-talet byttes stora delar av kyrkans renässans- och barockinredning ut. Under prosten Gustav Henrik Mellins försorg tillkom under 1850-talet en ny altarrundel samt altaruppställning i nygotisk stil. Dopfunten från 1600-talet ersattes av en ny dopfunt av trä under 1880-talet. Den gamla dopfunten är numera återförd till kyrkorummet. Vid en inre renovering 1902 förlängdes koret mot väster till nuvarande storlek. Predikstolen flyttades till korsmitten och ny öppen bänkinredning och nya nummertavlor tillkom. De nya bänkarna var av typen dubbelbänkar så att man kunde sitta vänd mot både predikstolen och koret. Centralvärme installerades i kyrkan 1922 och pannrum inreddes under sakristian. År 1949 gjordes en golvomläggning och bänkarna ändrades till enkelbänkar igen. Predikstolen flyttades till långhusets östra gräns, bänkinredningen togs bort från korsarmarna och den södra korsarmen inreddes till dopkapell. Arkitekt vid detta tillfälle var Eiler Graebe. Den senaste renoveringen genomfördes 1994 av Forsberg och Wikerstål arkitekter AB efter att angrepp av hussvamp och mögel påträffats. Bänkinredningen revs och golvet lades om med rött tegel och skurgolv i bänkkvarteren samt nya bänkar tillverkades. I korsarmarna revs läktarna och en ny inbyggnad för wc och förråd gjordes i norra korsarmen medan södra korsarmen inreddes till kapell.
Kyrkans interiör präglas till stora delar av 1994 års renovering. Kyrkorummet är öppet till alla utrymmen med undantag för sakristian och inbyggnaden i norra korsarmen. Tornets övre våningar är endast tillgängliga via trappinbyggnaden på tornets norra sida. Väggar, valv och fönsterbågar är vitmålade. Inga kalkmålningar är synliga inne i kyrkan men har funnits i de medeltida valven och finns troligen bevarade under sentida färglager. En välbevarad senmedeltida kalkmålning tillskriven Everlövsmästaren med motiv av de sju dödssynderna knackades ned i samband med en renovering 1902. Målningen satt troligen i långhusets äldsta del i mittvalvets norra valvkappa. Romanska målningsfragment har också dokumenterats på återanvända murstenar och kan studeras ovan korvalvet. Rester av äldre puts finns fragmentariskt bevarat på långhusets äldsta murar ovan valven.
Läktarinbyggnaden i norra korsarmen är sedan 1994 reducerad till en mindre inbyggnad med toalett och förvaringsutrymmen på båda sidorna. Korsarmen har funktion som kyrkans vapenhus. Skiljeväggen till norra utrymmena är gråmålad och ett par pelare av gjutjärn bär upp en läktarbarriär med spetsbågsfris. Läktarbarriären är bara en kuliss då övervåningen inte används som läktare och saknar uppgång. Södra korsarmen är inredd som sidokapell med ett altare. Här står också några bänkar från 1902 års bänkinredning uppställda. På väggarna i båda korsarmarna finns några gravhällar uppsatta och i norra korsarmen hänger Karl den XI:s vapen i snidat trä. Innertak till korsarmarna utgörs av ett flackt putsat och vitmålat tunnvalv, troligtvis av reveterade brädor.
Tornets bottenvåning upptas av orgelläktaren som mer har formen av ett podium än en läktare. Läktaren av brunådrat trä är nedtill brädinklädd och läktarbarriären är försedd med en förgylld rundbågsfris. En trappa leder upp till läktaren längs södra änden. Tornets bottenvåning täcks av ett tegelvalv som utgår från yttermuren utan pilastrar, konsoler, eller valvbågar. Ribborna har fyrkantig genomskärning och avslutas med en rundel i valvkrysset.
Långhuset är inrett med bänkar vid sidorna och mittgång. Långhuset och koret täcks av ribbvalv varav långhuset upptar de fyra västra valvtravéerna. Efter utvidgningen av koret mot väster gränsen mellan kor och långhus ungefär från mitten av fjärde valvkappan. Valven utgår från pilastrar med profilerade kragband, spetsbågiga sköld- och gördelbågar och ribbor med kvadratiskt tvärsnitt. I de tre västra valvkapporna är sköld- och gördelbågarna försedda med följdskift. Valven har daterats grovt till 1400-talet slut och de västra valvkapporna eventuellt något äldre.
Korgolvet ligger ett par steg högre än långhuset och golvet är lagt med kalksten. I koret står predikstol, dopfunt, altaruppställning med korskrank och altarring. Altarskranket har ursprungligen varit försett med draperier mot sakristian men är numera helt öppet utan förhängen. En dörr bakom altaruppsatsen leder in till sakristian. Golvet i den norra delen av sakristian är förhöjt på grund av pannrummet som är beläget under denna del. Pannrummet är inte i bruk längre och nås genom en lucka i den norra delen av sakristians golv.
Tornets övre våningar samt vindarna över kyrkorummet nås via tornets trappinbyggnad. Trappan utgörs av en tegelmurad spindeltrappa. Öppningen till tornet och vinden från andra tornvåningen har tegelmurade omfattningar som troligen är ursprungliga. Andra tornvåningen begränsas av klockvåningens bjälklag och tornvalvet. Den tredje våningen utgör klockvåning och upptas av klockbocken med de två kyrkklockorna. Tornets taklag är av ek liksom klockstolen från 1753 och bjälklag mellan andra och tredje våningen. I klockstolen finns inslag av ekvirke som troligtvis är äldre än 1700-talet. Takstolar över kyrkans övriga delar är huvudsakligen av furu med återanvänt äldre virke av ek. Över långhusets östra del finns en senmedeltida långstol av ek med bladade och laxhakade sammanfogningar. Stickbjälkarna är lagda på åsförsedda remstycken.
Inredning och inventarier
Altaret är från sen medeltid, troligtvis murat av tegel samt putsat och vitmålat med en gråmålad sockel. Altarskivan är av mörkgrå kalksten med konsekrationskors i hörnen och en fördjupning i mitten eventuellt efter en medeltida relikgömma. Altaret är tillbyggt med en senare träram.
Altaruppsatsen komponerades av prosten Gustaf Henrik Mellin 1854 med sidopartier i nygotisk stil från 1858. Altartavlan målades 1852 av Carl Teodor Staaf och föreställer Kristus bedjande i örtagården och omfattas av en rundbågigt formad ram. Uppsatsen är målad i brun träådring med förgyllda detaljer. En äldre altaruppsats från 1590-talet finns delvis bevarad och står uppställd bakom nuvarande altaret. Den äldre altaruppsatsen hade formen av ett baldakinaltare och bestod ursprungligen av dubblerade kolonner bar upp en baldakin. Krönet till detta består av Karl XI:s namnchiffer är uppsatt i norra korsarmen.
Altarringen är från 1854 och formad av en halv rundel. Denna är tillverkad av brunådrat trä med svarvade balusterdockor och sammetsklätt knä och handfall. Den äldre altarringen som togs bort på 1800-talet kan ha haft ett liknande utseende som altarringen i Kågeröds kyrka.
Dopfunten från tidigt 1600-tal är sexkantig och utförd av ek med profilerat listverk och sidor dekorerade med stiliserad ornamentik inom rundbågig inramning.
Predikstolen från 1640-talet är av snidad ek och har sexsidig planform. Predikstolen står på en låg bas och korgens sidor upptas av evangelisterna innefattade i rundbågsöppningar. En trappa med täckta sidor leder upp till predikstolen från öster. Predikstolen har tidigare varit målad men är sedan renovering 1902 trären. En baldakin till predikstolen har tidigare funnits.
Den slutna bänkinredningen av trä utfördes 1994. Den består av bänkar och rakt avslutade bänkgavlar målade i grått med röda spegelfyllningar.
Orgelverket är från 1964, byggt av Mårtenssons orgelfabrik i Lund med 12 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Den nuvarande fasaden och gavlarna är från en orgel tillverkad av Knud Olsen, Köpenhamn 1875. Fasaden av brunådrat trä med förgyllda detaljer är uppbyggd av tre rundbågar på pilastrar med synliga pipor. 31 av urspungspiporna med kärnor finns ännu kvar. Flertalet av dessa var ursprungligen ljudande.
Kyrkklockor: Kyrkan har två klockor, en lillklocka och en storklocka som båda blev omgjutna år 1753 av Andreas Wetterholst i Malmö. Storklockan blev sedan åter omgjuten av klockgjutaren Jone Magni Fries i Jönköping 1795. Enligt äldre uppgifter var storklockan ursprungligen gjuten 1489 och enligt inskrift helgad åt Sankta Maria.
Övrigt
Kormatta och altarmatta i röllakan i brunt och pastellfärger vävd av Hillevi Nilsson-Kjellhard.
Ljuskrona i glas från 1840-talet. Dopfat från 1641 i mässing med motiv av Kristi Dop. Ett mindre dopfat i mässing tros vara från 1400-talet tillverkat i Tyskland. I botten finns en graverad framställning av Kristi Dop. Ett epitafium och sex gravstenar som legat i något av de tillbyggda gravkoren eller i kyrkans golv finns uppsatta i korsarmarna. En kyrktagningspall finns bevarad i kyrkan.
Kyrkan har tidigare haft ett tornur. Det äldsta uret finns omskrivet redan 1675. Detta blev utbytt 1804 mot ett nytt urverk och nya urtavla på tornets västra sida. Tornuret såldes 1885 och urtavlan är också borttagen från fasaden.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
