FLAKEBERGS KYRKA

FLAKEBERGS KYRKA - Den nygotiska salkyrkan består av ett långhus med något smalare och lägre femsidigt kor i söder. I den östra vinkeln mellan dem båda är en sakristia från 1952. Mitt på den östra långsidan är ett vindfång. I norr är ett torn med spetsiga gavelrösten på varje sida.
FASAD - Väggarna är spritputsade och har en gråbrun kalkning. Alla öppningar och hörn är slätputsade och vitkalkade, utom på den senare sakristian. Den skråkantade sockeln är av granit och har kantställda kvadratiska kattgluggar. Sakristians sockel är av betong. Korets solbänkar löper längs hela byggnadskroppen. Vindfångets sidor kragar ut något nedtill och har på dessa små avsatser sluttande kalkstenshällar. Kring nordportalen är en vimperg, vars tak är kopparklätt och kröns av en knopp, likaså i koppar. På tornets östsida är en rektangulär nisch som infattar en kalksten med byggåret 1898 i förgyllning. Ljudgluggarna är spetsbågade och sitter i par på varje sida av tornet. Deras solbänkar är av kalksten. De ursprungliga luckorna sitter i par och är raka med röd fjällpanel, vilken även täcker överstyckena. På tornröstena är dekorativa ankarslut. I tornets västvägg är den föregående kyrkans romanska sandstensportal inmurad. Denna har finhuggna kvadrar och skråkantade anfangstenar till rundbågen. På den östra långsidan är två stycken gravhällar i kalksten från 1700-tal. De är nyligen fastgjorda med små plåtramper. Det samma gäller de två 1600-talshällarna på sakristian.
FÖNSTER - Alla fönster är ursprungliga och har med undantag av sakristian brunmålade gjutjärnsbågar och sluttande solbänkar av lågerhuggen kalksten. Långhusets och korets fönster är spetsbågade med sex lufter samt krönande rosetter. Smygarna är rundbågade med rundstavar. Över mittportalen är ett trepassformat fönster med en Davidsstjärna. Tornets bottenvåning har ett fönster av samma typ som långhuset. I mellanvåningen är ett likadant fönster, fast med enbart fyra lufter samt rosett. Över portalens vimperg är ett rosettfönster med solbänk av kopparplåt. I tornröstena är små rosettfönster med solbänkar av kopparplåt. Sakristian har i sydväggen ett kvadratiskt fönster i en likadan smyg. Detta har mittpost och två lufter. Över sakristians port är ett litet kvadratiskt fönster med enkel luft. I båda fallen är bågarna av brunt trä.
PORT - Alla portar är ursprungliga. Nordporten utgörs av en rak pardörr med stående pärlspontad panel och växtformade smidda gångjärnsband. Handtaget är av mässing. Porten sitter i en spetsbågad smyg i två språng med halvkolonner krönta av bladkapitäl som bär upp en rundstav. Tympanon utfylls av en stående pärlspontad panel i likhet med portens. Denna panel är lackad. Upp till porten leder en kort kalkstenstrappa med sentida smidesräcken. Mittporten utgörs av en pardörr och smyg i samma utförande som nordportens. Denna är dock högre och har ett tympanon med överljus. Även här är en kalkstenstrappa. Sakristians port är en enkel rak dörr med stående svartmålad träpanel som i överdelen har ett kvadratiskt fönster. Upp till dörren leder en kalkstenstrappa med ett smidesräcke.
TAK - Alla takfall utom tornets är täckta av skiffer och har vindskivor, samt hängrännor och stuprör av kopparplåt. Alla takfötter - utom på sakristian - är hålkälade och slätputsade, samt vitkalkade. Långhuset täcks av ett sadeltak som på röstet har en dekorativ skorsten i form av en med spetsbågar genombruten fial av kopparplåt. Kortaket är valmat över alla sidor och kröns av en kopparkula. Sakristian täcks av ett pulpettak med fall åt öster. Vindfånget täcks av ett brant sadeltak som kröns av ett ringkors. Tornet har ett fyrsidigt torntak med antydan till korstak. Det uppdelas av två markerade bjälklag, varav det övre har fyra kupor med spetsbågar. I toppen är en tupp på grönskande kula. Taket täcks av falsad kopparplåt i storplåtsformat. I hörnen mellan röstena är vattenkastare. Röstena kröns av hjulkors, som är kopior från 1990 av de ursprungliga.

Redan på 1870-talet upplevdes den gamla förfallna kyrkan som för trång för den under seklet markant ökade befolkningen. En reparation och utvidgning med torn tycktes kunna bli minst lika dyr som en nybyggnad, varför det sistnämnda valdes. 1893 fastställdes en ritning av Gustaf Pettersson på en rymlig nygotisk salkyrka. Bygget utfördes åren 1898-99 under ledning av Johannes Larsson från byggmästarsocknen Varola, vilken uppfört flera kyrkor i landskapet. Av inredningen från uppförandet återstår främst predikstol och altarring. 1909 införskaffades en orgel från Olof Hammarberg i Göteborg.
1937 grävdes ett pannrum för indragning av värme i kyrkan. Vid detta tillfälle påträffades en jättegryta som iordningställdes med inhägnad och trappa. 1942 framtogs de ursprungliga färgerna på altaruppsats och predikstol.
1952 företogs en genomgripande renovering av kyrkorummet efter ritningar av arkitekt Axel Forssén i Skara, vilken till stor del skapat många av de kyrkointeriörer landskapet idag har. Korets skrank och sakristian därbakom togs bort för att framhäva rummets rymd. Till följd av motljuset igensattes korets sydfönster med en träfiberplatta. En ny sakristia uppfördes vid korets östvägg. Innertaket isolerades i hela kyrkorummet. I långhuset lades träfiberplattor mellan åsarna, medan korets likaså synliga takstol helt kläddes in i dessa. Alla fönster försågs med innerbågar av trä med antikglas och blyspröjs. Det "oroliga" läktarbröstet ersattes med ett enklare och hela läktaren sänktes och tillbyggdes framåt. I öster togs några bänkrader bort för att ge plats för kör. Taket under läktaren fick en ny beklädnad med slätspont. Bänkarnas gavlar ansågs vara "av synnerligen orolig och banal form", varför de byttes, liksom skärmarna. Sitsarna justerades och fotbrädor insattes. Interiören fick en ny diskret färgsättning i grått, ljusblått och tegelrött. Väggarna kalkmålades, tak, fönster, dörrar och övrig inredning oljemålades. Det är i mycket detta kyrkorum som möter besökaren idag. Vid detta tillfälle drogs även elektricitet in i kyrkan och orgeln fick ett nytt verk.
På 1970-talet började församlingen uppleva kyrkan som för stor och en läktarunderbyggnad började diskuteras. 1985 byggdes förberedelserum och kapprum in under läktaren. Samtidigt togs vapenhusets plastfärg bort och vitkalkades istället. Nya dörrar sattes in till läktaren för bättre isolering. 1987 installerades en toalett i kapprummet. 1990-91 företogs omfattande exteriöra reparationer. Putsen lagades och kalkades. Tornets plåttak och brädfodring reparerades. Fönstrens gjutjärnsbågar och ljudluckorna målades. Tornets hjulkors reparerades, medan röstenas fick nytillverkas p.g.a. rost. 1997 anordnades en liggande textilförvaring för de värdefulla mässkläder som skänktes av Ulrika Eleonora 1731.