GRÖTLINGBO KYRKA

Kyrkogården är rektangulär och består av en äldre del kring kyrkan och en nyare del, tillkommen 1930, norr därom. Den äldre delen breddades åt norr 1800-talet i ett tidigare utbyggnadsskede. Enligt uppgift har betydande jordmassor påförts de södra och östra delarna av den gamla kyrkogården, och dessa delar avgränsas följaktligen mot omgivande mark med ca 1,5 m höga terrassmurar av sandsten. Marken är gräsbevuxen, och båda kyrkogårdsdelarna omges i övrigt av kallmurar av sandsten, höjden varierar mellan 0,9-1,1 m. I muren som skiljer de båda kyrkogårdsdelarna är en medeltida portal sekundärt infogad, och i samband med utvidgningen togs två ingångar upp i väster respektive öster.

Kyrkogården har fyra ingångar. Huvudingången till den äldre delen av kyrkogården utgörs av en sandstenstrappa i söder. I det sydvästra hörnet finns mot prästgården en enkel grind i muren där det tidigare skall ha funnits en medeltida portal, Brudportalen, och i öster finns två grindar som leder till respektive kyrkogårdsdel.

Gångarna på den gamla kyrkogårdsdelen, vilka genomgick omfattande förändringar 1964-65, belades 2005 med asfalt med inpressat kalkstenskross. Gångarna på nya kyrkogården är grusbelagda. De flesta av gravarna på den gamla kyrkogården ligger norr om kyrkan, vilket är ovanligt. Förhållandet har sannolikt sin grund i den medeltida prästgårdens placering omedelbart söder om kyrkan.

Utmed den äldre kyrkogårdens murar märks ett fåtal lövträd. På den nya kyrkogården är lindar planterade utmed murarna.

Övriga byggnader m.m. på kyrkogården samt kyrkogårdens inhägnad
I den medeltida kyrkogårdens norra mur står en liten stiglucka av sandsten med ett överkragat tak av samma material.

Regnvattnet från stuprören på kyrkan leds bort via brunnar och infiltrationsledningar i marken.
Kyrkogården, såväl den gamla som den nya delen från 1920-talet, omges av murar av sandsten (i söder och öster delvis i form av terrassmurar).

Övriga byggnader på kyrkogården
I muren som skiljer de gamla och nya delarna av kyrkogården åt finns som nämnts en medeltida portal av sandsten, återuppsatt på ny plats vid kyrkogårdens utvidgning på 1800-talet.
Utanför kyrkogården i öster ligger dessutom en enkel förrådsbyggnad av trä.

Grötlingbo kyrka är med undantag för sakristian, som tillkom 1828, i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den byggdes som församlingskyrka för Grötlingbo församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kyrkans äldsta del är tornet som uppfördes i början av 1200-talet. Övriga delar av en romansk kyrka på platsen långhus och kor (ev. med absid) från slutet av 1100-talet revs omkring 1350 då det nuvarande koret och långhuset kom till.

Kyrkan har förutom tillkomsten av sakristian undergått ett fåtal utvändiga föränd-ringar se¬dan byggnadstiden. Den mest iögonfallande är att man under 1700-talet sänkte yttertaken över kor och långhus och belade dem med tegel, samt i början av 1800-talet ändrade tornhuvens utformning. Även invändigt har förändringarna varit måttliga. Vid sidan av bänkinredning etc. från 1600-, 1700- och 1800-talet är den största förändringen att ringkammaren på 1990-talet avskiljdes från det övriga kyrkorummet med en glasvägg till en vinterkyrka.

Grötlingbo kyrka var enligt en påvlig bulla från 1296 helgad åt evangelisten Lukas. Den medeltida stenkyrkan består av ett treskeppigt långhus med smalare rakslutet kor, västtorn, samt sakristia på korets nordsida. Under nuvarande kyrkans golv har murrester påträffats av en mindre romansk sandstenskyrka; den har daterats till omkring 1200 och attribuerats till mästaren Sighrafr, liksom dopfunten. Material från den äldsta kyrkan, bl.a. reliefer från en romansk rundbågsfris, har återanvänts i den befintliga sydfasaden. Västtornet tillfogades under 1200-talets förra hälft. Vid mitten av 1300-talet uppfördes nuvarande långhus och kor, och byggmästare var den anonyme mästaren "Magister Egypticus". Sakristian härstammar från senare tid, troligen 1700- eller 1800-tal. Exteriören kännetecknas av det, i förhållande till långhuset, låga tornet med sin korta huvliknande 1700-talsspira. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak. Långhuset har två små, högt sittande, spetsbågiga fönsteröppningar i söder, koret har en samt en trefönstergrupp i öster; inga fönster finns på norra sidan. Tornet har kolonnettförsedda ljudgluggar i två våningar, tre på varje sida. Av kyrkans tre ingångar (på tornets västsida, samt på långhusets respektive korets sydsida) utmärker sig de södra med sina perspektivportaler, vimperger och skulpterade kapitälband, allt verk av "Egypticus". Kyrkorummets nio kryssvalv bärs upp av fyra smäckra kolonner med skulpterade kapitäl. Koret täcks av två kryssvalv och tornrummet av ett. I den spetsbågiga triumfbågen hänger ett triumfkrucifix från 1200-talet. I koret finns kalkmålningar från 1300-talets mitt och glasmålningar från samma tid. Predikstolen är från 1548 och Gotland äldsta bevarade; ursprungligen skänktes den till Mariakyrkan i Visby. Altartavlan är ett sandstensarbete från 1699. 1956-57 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Eiler Græbe. 1986-87 restaurerades exteriören, och 1989 avdelades tornrummet genom en glasad vägg

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999.