Stora Kils medeltida socken hette ursprungligen Kihlen, men fick 1886 namnet Stora Kil. Socknen omfattar ett gammalt centrum med stora gårdar kring sjön Norra Hyn, bygden kring sjön Nedre Fryken samt nedre delen av Mellan-Fryken. Området i söder består mestadels av flack jordbruksbygd och strandbygder medan kuperad skogsmark dominerar de norra delarna.
Här fanns betydelsefulla transportleder redan under förhistorisk tid. De gravfält som finns kring Frykens södra ände tyder på att har funnits en omfattande historisk bosättning. Område bildade centrum i det Frikuhärad som bestod av Frykeruds, Stora Kils, Nors och Segerstads socknar och som är omskrivet i yngre Västgötalagen. Vid både Prästbol, öster om Fagerås, och Apertin fanns kyrkor redan på 1200-talet. Kyrkan ägde under medeltiden stora markområden i Stora Kil. När Karlstad vid 1600-talets mitt blev säte för superintendenten, togs Kils rangpastorat till prebende för honom. Under nära trehundra år kom biskopen i Karlstad därför att även vara kyrkoherde i Stora Kils pastorat. Flera biskopar valde också att bo permanent här.
För att underlätta virkestransporterna mellan Fryken och Klarälven framlades flera kanalförslag under 1800-talets första hälft, men inget genomfördes. Istället byggdes en järnväg från Frykstad till Lyckan vid Klarälven. Den invigdes 1850, och var Sveriges första för allmänt bruk. När nordvästra stambanan Karlstad-Arvika invigdes 1871 lades Frykstadsbanan ner och ett år senare drogs ett stickspår från stambanan till Frykstad. Kvar från den första järnvägen finns idag delar av banvallen samt stationshuset. Där linjen till Frykstad utgick från stambanan byggdes Kils första station. När Bergslagernas Järnväg sedan byggde banan från Göteborg i slutet av 1870-talet korsade den stambanan längre västerut. Där byggdes en ny station som till en början hette Carlslund. Kring denna station växte Kils samhälle upp och utvecklades snabbt till centralort för den omgivande landsbygden. Efter järnvägens framdragning genom socknen växte samhället Kil upp fyra kilometer söder om kyrkan. 1948 hyrde församlingen lokal centralt i Kils samhälle, och färdigställde sedan 1979 Närhetens kyrka med församlingslokaler efter Rolf Bergs ritningar.
Stora Kils första kyrka uppfördes i nära anslutning till de förhistoriska järnåldersgravfälten vid gårdarna Apertin och Illberg. Flera århundraden låg kyrkan här på frälsegodsets mark med utblick mot biskopsgården vid Ekenäs. Först 1850, i samband med att ny sockenkyrka byggdes, valdes den för socknen då mer centralt belägna platsen vid Tollestad. I dominerande läge på den nordsydliga åsen byggdes en stenkyrka med lanterninprytt torn. Vid en brand 1929 eldhärjades byggnaden svårt men utifrån bevarat murverk ritade arkitekt Elis Kjellin den nuvarande kyrkobyggnaden som stod färdig 1932. På den gamla kyrkplatsen finns idag familjerna Bromans och Löwenhielms gravkor från slutet av 1600-talet.
Kyrkoanläggningen består förutom kyrka och kyrkogård av ett vitputsat begravningskapell, kallat Marie minne efter biskopinnan Maria Bjurbäck, uppfört 1974 och en garage- och förrådsbyggnad från ungefär samma tid. Utanför kyrkogården, strax väster om kyrkan, uppfördes 1934 ett församlingshem av tegel.
Efter järnvägens framdragning genom socknen växte samhället KIL upp fyra kilometer söder om kyrkan. Från 1948 hyrde församlingen lokal centralt i Kils samhälle, och färdigställde sedan 1979 Närhetens kyrka med församlingslokaler efter Rolf Bergs ritningar.
ARKIV OCH LITTERATUR: Ditt Värmland, Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar, Länsstyrelsen i Värmland 1989. / Kyrkogårdsinventering 1988, Länsstyrelsen i Värmland. / Värmlands Museums topografiska arkiv, Stora Kils kyrka. / ATA Stockholm, Stora Kils kyrka. / Vandringar i Hembygden, Stora Kils Hembygdsförening 1946. / Stora Kils kyrka, kyrkobeskrivning, broschyr 2004.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
