Stensele kyrka

Genom vindfånget och vapenhuset i tornets bottenvåning i väster kommer man in i kyrkorummet, som närmast kan liknas vid en katedral i trä. Kyrkorummet är treskeppigt, med ett högre mittskepp och något lägre sidoskepp, vilka helt upptas av sidoläktare. Kyrkans storlek och detaljrikedom är imponerande. Dess karaktär som katedral förstärks av det stora antalet sittplatser, i såväl långa bänkkvarter som rymliga läktare. Från klerestorievåningens fönster silar ljuset ner över kyrkorummet, vars färg-sättning är ljus och lätt, med väggar, tak och detaljer i främst ljusgrått och beige. En del detaljer är guldfärgade. Golvet i långhuset har plankor som lackats med pigmentering av grön umbra, vilket gör att det ljusa kyrkorummet bottnar fint i ett lite mörkare golv. Det två trappsteg högre koret har linoljefernissat trägolv.

Mittskeppets tredingstak har en delvis synlig takkonstruktion med snedsträvor. Sidopelarna som bär läktarna och mittskeppets klerestorievåning är höga och slanka och kröns av kapitäl med snidade guldfärgade palmetter samt snidade konsoler. Ovanför finns flera profilerade gesimser, som liksom pelarna och pilastrarna längs väggarna är marmorerade i ljust gråblått. Läktarbarriärerna har liggande speglar åtskilda av pilastrar med förgyllda kannelyrer. Såväl väggar som tak täcks av slät panel som är avdelad med listverk och ett mörkare grått ramverk till rektangulära fält. Under fönstren finns en boasering med liggande speglar i grönt.

Absiden i öster är femsidig, lägre och smalare än mittskeppet och avgränsas från långhuset med en tresidigt avslutad triumfbåge. Ovanför denna är väggen fältindelad och försedd med ett smäckert kors. Nedanför bågen upptar den pampiga altaruppsatsen hela bågens bredd och avgränsar på så vis kyrkorummet från sakristian, som är inrymd i absidens bottenvåning. Den pampiga altaruppsatsen har en högre mittdel, där den rundbågiga altartavlan omges av ett dekorerat gavelparti, samt flankerande mörka pardörrar krönta av attika och fronton. De tre hexagonformade glasmålningarna i koret är synliga bakom altarväggen, och föreställer blommor inrymmande symbolerna korset, triangeln respektive kalken. Altarringen är halvcirkelformad och upptar större delen av koret. Den är genombruten med balusterdockor och avslutas i ändarna av postament. På dessa står stora ovala nummertavlor med rikt utsmyckade och förgyllda krön. Altarväggen och altarringen med postament är marmorerade i relativt ljusa färger. Altartavlan, som föreställer Jesus och lärjungarna, är målad av konstnären Gerda Höglund. Den ersatte 1934 den ursprungliga altarprydnaden i form av ett krucifix, som nu är fastskruvat på altaret.

Predikstolen har en nyklassicistisk utformning och är placerad på korets norra sida. På en hög konisk kolonn vilar den åttakantiga ljusgrå korgen med speglar och guldfärgade sniderier som föreställer hjärta, kors, kalk etc. med bladverk. Kyrkans öppna bänk-inredning är disponerad med bred mittgång, smalare sidogångar och korsmitt i höjd med sidoingångarna. Bänkarna är målade i mörkgrågrönt och har kontursågade gavlar med tre- och fyrpassmönster inom cirklar.

Interiören har genomgått en del förändringar sedan byggnadstiden, men inget som har ändrat kyrkans karaktär på något avgörande sätt. De största förändringarna genomfördes vid restaureringen 1934, då altartavlan ersatte krucifixet, fönstren i kyrksalen fick räfflade innerglas, korgolvet höjdes, orgelläktaren fördjupades, värmekaminer sattes in och kyrkorummet fick en ny färgsättning. Tidigare var kyrkorummet målat i skärt och ljusgrått. Både den nya färgsättningen och kaminerna passar mycket bra in i kyrkans 1880-talskaraktär, trots att de är av yngre datum. Det trägolv med smalare bräder som lades ovanpå det gamla finns idag bara kvar i koret. Tre av de fyra ljuskronorna köptes in 1939, men avviker inte särskilt mycket i sin utformning från originalarmaturen från 1886. Orgelverket byttes ut 1956, men orgelfasaden bevarades och kompletterades bara. Vid nästa större restaurering 19771978 skedde inte heller några större förändringar av kyrkans karaktär. Golv, väggar och tak demonterades när kyrkan tilläggsisolerades, men de återmonterades sedan. Utrymmet i koret ökades genom att en bänkrad togs bort på vardera sidan om mittgången. Ett bänkpar togs också bort längst bak i kyrkan. En ny toalett inreddes i vapenhuset, då den befintliga ansågs för liten och en kammare inreddes i tornet. År 2005 konverterades kyrkans uppvärmning till vattenburen fjärrvärme och trossbottnen från 1978 lades om p.g.a. brister i utförandet. Av de invändiga förändringarna i kyrkan är det främst kororgeln, ambon, innanfönstren med räfflat glas och borttagandet av bänkar som i någon mån stör intrycket av ett intakt och genuint kyrkorum från 1880-talet. Tornkammaren är genom sin målning desto mer förändrad men det är inte ett publikt utrymme.

Kyrkan blev en magnifik skapelse, en av Sveriges största träkyrkor. Den var beräknad att rymma 2000 personer, varav 200 stående. Det var mer än det bodde i hela socknen när kyrkans planerades. Idag rymmer kyrkan ca 800 personer, efter att några bänkar tagits bort och moderna utrymningskrav begränsat platserna. Till planen är kyrkan en traditionell långhuskyrka med västtorn och ett lägre femsidigt utskjutande kor i öster. Till sektionen är det en bred treskeppig basilika med sidoläktare och orgelläktare. Skalan är väl tilltagen, med en längd på 46 m och bredd på 18 m. Mittskeppet är 14 m högt och tornet mer än det dubbla. Kyrkan är uppförd i stolpkonstruktion, klädd med stående locklist-panel, på en grund av huggen sten. Kyrkans ljusbeigegula fasad är prydd med hörnlisener, profilerade takfotstassar, midjelister och profilerade foder i brutet vitt. Kyrkans takfall var ursprungligen täckta av kluvna spån, men idag av kopparplåt. Tornet avslutas med en hög spetsig korsförsedd tornspira ovanpå ett korsröstat takfall. Såväl fönsterformerna som tornets ljudluckor är huvudsakligen nygotiskt spetsbågiga, förutom klerestoriefönstren som är rektangulära. Långhusets höga fönster delas av ett dekorativt fält i mitten, i höjd med läktarinfästningen, vilket gör bottenvåningens fönster rektangulära. Korfönstren är extra utsmyckade med spröjsindelade hexagoner i över-delen. Utöver kyrkans huvudingång i väster finns även ingångar vid långhusets mitt mot norr och söder. Ingångarna markeras med höga profilerade omfattningar med överljus och konsolburna utskjutande sadeltak. Huvudingången har dessutom minnestavla ovanför porten och krönande kors på nocken. Sakristian är inrymd bakom korets altaruppsats.

Kyrkans yttre har bara förändrats i mindre grad sedan byggnadstiden. Den största förändringen är att taket av kluvet brädspån byttes till järnplåt 1928 och till kopparplåt 197778. Tornur ersatte fönster på tornspiran 1952. Vid den stora restaureringen 197778 togs kyrkans ytterpanel ner för att tilläggsisolera väggarna med mineralull innan panelen återmonterades. Samtidigt tillkom hk-rampen vid norra entrén. Kyrkan är dessutom ommålad ett antal gånger. Den nuvarande kulören ligger nära den ursprungliga som konstaterats genom skrapning och färgdokumentation.