"Denna bild för oss till en skola i Vingåker någon gång omking 1840. Den är en litografi av R. W. Ekman och kommenteras vid utgivandet av G. H. Mellin, som beskriver läraren sålunda att han 'ingalunda gått igenom något seminarium, men just desto mera kraftfullt skötte riset, hvilket, ifrån den stund, då barnen kommo till skolan, och intill den, då då förolofvades för dagen, icke lemnade hans hand'". /Ur Sörmlandsbygden 1942 sidan 55.
"Den ambulatoriska undervisningen gick vanligen till så, att en lärare undervisade i två distrikt uppe i socknens skogstrakter i provisoriska skollokaler så, att varje distrikt fick undervisning två månader i sträck fem gånger om året. Denna skolform var givetvis påfrestande både för lärare och elever, och församlingarna strävade därför att erhålla flera fasta skolor"
[...]
"Skolproblemet växer så småningom fram i socknarna till dess det blev högaktuellt genom folkskolestadgan av år 1842. En vanvördig skildring av problemet ger artisten R. W. Ekman i denna vingåkersbild från år 1845" /Ur Sörmlandsbygden 1950 sidan 29 samt Sörmlandsbygden 1955 sidan 146, 147
"Sverige var ett av de första länder där hela befolkningen lärde sig läsa. Det började redan ed ett påbud från Karl XI, som kom till uttryck i 1686 års kyrkolag. Alla barn skulle kunna läsa och "see med egna ögon hvad Gud i sitt helige Ord bjuder och befaller". Några lärare fanns förstås inte på den tiden utan det blev föräldrarnas plikt att lära barnen läsa. Var de inte läskunniga själva fick klockaren ta vid i varje församling. Det kan tyckas som en gigantisk uppgift men gav förvånansvärt gott resultat - i vissa församlingar kunde alla barn läsa redan i början av 1700-talet. Vid 1800-talets mitt var nio av tio svenskar läskunniga i hela Sverige. Däremot kom det att dröja betydligt längre innan alla hade lärt sig att skriva. [...]
Trots kyrkans motstånd bestämde dok Sveriges Riksdag att hela folket skulle börja skolan. Det historiska beslutet att grunda folkskolan togs den 18 juni 1842. I skolstadgans första paragraf fastställdes: "I hwarje stadsförsamling och hwarje socken på landet bör det finnas minst en, helst fast, skola med wederbörligen godkänd lärare". [...]
... på 1850-talet hade bara en tredjedel av lärarna kompetens för sitt yrke. På landsbygden fanns ofta bara en enda lärare i hela socken. Fortfarande år 1900 gick över hälften av landets barn i skola på deltid. Först år 1917 bestämdes att varannandagläsningen skulle upphöra och att barnen skulle gå i skola på heltid. Det beslutet väckte upprörda känslor, inte minst i Sveriges jordbrukarhem där barnen behövdes som extra arbetskraft. Det dröjde också länge innan beslutet trängde genom på alla håll i landet" /Ur "Skolplanschernas Sverige. Historia, hantverk och religion" av Jens Wahlstedt (Milano 2005), sidan 14-15
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
