ÖSTRA VEMMENHÖGS KYRKA

Östra Vemmenhögs kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, korsarmar i norr och söder, varav den södra är sammanbyggd med Herrskapskyrkan, sakristia vid korets norra vägg samt torn med kvadratisk planform i väster med separat vapenhus. Kyrkans medeltida delar, d v s långhus och tornets bottenvåning, är uppförda av sand- och kalksten, för övrigt dominerar gråsten och tegel av olika ålder och utförande. Fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och profilerade takfotslistverk.

På Herrskapskyrkans södra fasad finns gavelblinderingar samt ett inmurat solur, daterat 1786. Blinderingarna kan härröra från det äldre medeltida vapenhuset. Vapenhuset i väster och tornets övre del, som tillkom 18601861, är också slätputsade. Sockeln har olika utförande på de olika byggnadsdelarna. Tornet har en romansk skråkantad sockel, den synliga delen av långhuset på norra sidan har en svagt markerad sockel och mellan korsarmen och Herrskapskyrkan på södra sidan finns en tydlig markering i sockeln.

Samtliga tak, med undantag av tornet, vapenhuset och sakristian, utgörs av skiffertäckta sadeltak från 18601861, men omlagda med nytt skiffer 2008. Sakristian har kopparklätt pulpettak från 1961 och tornet kröns av smal, kopparklädd spira. Kopparplåten på vapenhusets sadeltak kan vara från uppförandet år 18601861.

De stora rundbågiga fönsteromfattningarna är slätputsade med två eller tre lufter med enkla
rundbågiga brunmålade gjutjärnsfönster med delvis färgat glas monterade på bågens insida från ombyggnaden 18601861. Korets påkostade glasmålningar i öster är försedda med utvändiga mörktonade skyddsglas. Sakristian har kopplade fönster från 1961 med den yttre
bågen försedd med antikglas i blyspröjs.

Vapenhuset är försett åt norr och söder med rundbågiga brunmålade träfönster med utvändiga plåtskodda fönsterluckor, troligen från nybyggnationen 18601861. Tornets dubbla ljudöppningar är utformade i likhet med fönsteröppningarna med slätputsade rundbågiga fönsternischer. Luckorna är kopparplåtsklädda. I gavelröstena finns rundlar, varav den södra är försedd med urtavla. Enligt en notering ska kyrkan redan 1826 haft en tornurtavla, som flyttades från ett 1802 rivet torn på Dybäcks slott. Det nuvarande tornuret med urtavla härstammar från 1942.

Kyrkans huvudingång är via vapenhuset i väster genom en kopparklädd pardörr, som sannolikt tillkom vid renoveringen 19591961. Ytterligare en ingång finns på sakristians norra sida, vilken utgörs av en dörr från sakristians byggnadstid 1961 med liggande brun panel. Till tornets övre våningar kommer man via en stickbågig plåtklädd dörr på tornets nordvästra sida.

Interiör
Kyrkans huvudentré är via vapenhuset, som är tillbyggt 18601861 på tornets västra fasad.
Kyrkorummet består av långhus med korsarmar i norr och söder, Herrskapskyrka uppförd för ägarna till Dybäcks slott i västra delen av södra korsarmen samt kor i öster med ingång till sakristian i norr.

Vapenhusets golv är belagt med enfärgade cementplattor i grå toner. Väggarna är vitputsade och brädtaket är vitmålat. Mot väggarna, i norr och söder, finns sex äldre gravhällar monterade. De härrör från 1600- och 1700-talen, delvis med otydbar text. En häll har anknytning till Dybäck och en annan över Prosten Johan Kemner, död år 1787. I öster och väster finns stickbågiga portar med ekimitationsmålade dörrblad med tre fyllningar, från 18601861. De rundbågiga fönsteröppningarna i norr och söder är försedda med kopplade bågar med diagonalställd spröjs. Mot tornet i öster är den äldre rundbågiga västportalen, som togs upp 1779, synlig.

Tornets bottenvåning är inkorporerat med långhuset med överliggande orgelläktare i väster. Långhusets mittgång består av rött handslaget tegel, som lades 19591961, under läktaren med kvadratiskt tegel och bänkkvarteren har ett lackat brädgolv. Väggarna är putsade. Fönsteröppningarna saknar innanfönster. Fönsternischerna är dekormålade med tidstypiska motiv från 1891, utförda av Svante Thulin i Lund.

Långhuset täcks av två kryssvalv med kalkmålningar. I det västra valvet är kalkmålningarna daterade till tiden omkring år 1400 med motiv hämtade bland annat från Gamla testamentet. I den östra travén är de senare tillkomna och daterade till perioden 15001525 och föreställer Jesus under Stilla veckan. Kalkmålningarna påbättrades i samband med renoveringen 1891 och en del scener nymålades helt. Den södra väggen i den västra travén upptas helt av en rundbågig öppning till Herrskapskyrkan. Den östra travén utgör korsmitten med korsarmar i söder och norr.

Orgelläktaren bärs i väster upp av fyra kolonner i stenimitationsmålning med förgyllda kapitäl. Läktaren är förlängd åt öster och den yttre delen bärs upp av två vitmålade gjutjärnskolonner. Läktarbarriären är genombruten med nygotisk utformning och målad i ekådring. Till läktaren, som är belägen i tornet, kommer man via en trappa av ek mot den sydvästra väggen. Taket över orgeln är ett tunnvalv, troligen från 1800-talets ombyggnad, med en enkel målad dekor av ekblad. Tornets valvbåge mot öster är förstorad, delvis borthuggen och omgjord, troligen i samband med renoveringen 18601861. I väster syns spåren efter den äldre västportalens övre rundbågiga del, som tillkom 1779. Läktargolvet är täckt med en äldre linoleummatta.

Koret ligger ett trappsteg högre än långhuset med samma golvbeläggning som långhus och korsarmar. Koret har en åttkantig form och täcks av ett valv med åtta valvkappor. Väggarna är putsade i likhet med långhuset. Fönstren i söder och norr har även samma utförande som långhuset, medan den östra fönsternischens tre fönster är försedda med blyinfattade glasmålningar, tillverkade i Berlin 1880 och skänkta av ägarna till Dybäcks slott. Königl. Institut für Glasmalerei in Berlin. Geschenk von Albert Wallis und Ebba Rosenblad am 6th mai 1880. I norr finns en stickbågig dörröppning till sakristian med ett dörrblad av ek från 19591961.

Herrskapskyrkan med underliggande gravkammare uppfördes år 1580 åt den Gyllenstiernska ätten på Dybäcks slott, som då hade patronatsrätt. Golvnivån ligger tre trappsteg högre än långhuset och avskiljs genom en genombruten balustrad, målad i ekådring. Trappan är utförd i ek i samband med renoveringen 19591961. Golvet är lagt med gråvita terrazzoplattor i ett dekorativt mönster som avslutas med en bård mot kanterna. Väggar och fönster har samma utformning som långhuset och kryssvalvet är dekorerat med en enkel bladslinga. Mot den västra väggen sitter en inmurad gravhäll över Översten m.m. Berent Simon Ingelotz (16851765) och hans maka på Dybäcks gods och i öster finns ett enkelt träaltare från 1900-talet med ett krucifix från 1700-talet. Den underliggande gravkammaren med kistor nås via en nedgång bakom trappan.

Den södra och norra korsarmen har i stort sett samma utformning och ytskikt som långhuset. Den södra korsarmens kryssvalv är bemålat med bladslingor, medan den norra saknar målad dekor. På den södra korsarmens västra vägg hänger ett förgyllt kors från altaruppsättningen som tillkom vid nybyggnationen 18601861.

Sakristian är uppförd 19591961 och har två ingångar, dels från korets norra sida samt genom en ytterport i norr. Samtliga dörrar är av ek. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor. Mot öster finns två fönsteröppningar med kopplade fönster av ek med antikglas i blyspröjs i den yttre rutan. Under det södra fönstret finns ett litet uppmurat altare. Taket består av en obehandlad profilerad furupanel.

Till tornets övre våningar kommer man via en trappa med utvändig ingång på tornets nordvästra sida. Torntrappan löper i tornmuren och väggarna har delvis slevdragen puts med ritsningar. Ett inhugget märke i den norra väggen har tolkats som ett eventuellt stenhuggarmärke. Från tornrummet finns en sentida stickbågig ingång till långhusvinden samt en öppen trätrappa till klockvåningen, där äldre trampmaskin till klockorna och urverk till urtavlan finns bevarade. Från långhusvinden syns i väster på tornets nedre del delar av det bevarade romanska murverket.

Inredning och inventarier
Altaret är fristående av rött tegel med sidorna täckta av spontade målade brädor och tillkom i samband med renoveringen 19591961. Ett gjutet krucifix från 1800-talet står på altaret.

Kyrkan har en romansk dopfunt, där endast den cylindriska cuppan är bevarad. Den är huggen av sandsten, sannolikt från Höör, med en rundbågsfris med reliefer med scener av bland andra Adam och Eva och Jesu dop. Den är daterad till 1100-talets sista fjärdedel. Det finns fragment av en kredering samt svart, ljusrosa och ljusgrön färg på skålen. Cuppan står på en senare tillverkad fot.

Predikstolen med baldakin är sannolikt tillverkade 16001610 av Jacob Kremberg i Lund. Kremberg (d.1641) räknas till den främste dekorativa träsnidaren från den här tiden i Skåne. Predikstolen lär vara skänkt av Lawe Bille på Dybäcks slott. Korgen är femsidig med skulpturer i relief i speglarna samt förgyllda lejon- och änglahuvud. De ursprungliga färgerna skrapades delvis fram vid renoveringen 19591961, då predikstolen även försågs med den nuvarande foten i form av en kraftig ekstock samt ny trappa av ek.

Den öppna bänkinredningen av furu ansluter mot ytterväggarna i långhus och korsarmar. De nygotiska bänkarna tillkom troligen vid renoveringen 1891, men ombyggdes 19591961, så endast gavlarna återstår från 1891.

Orgelfasaden är, enligt uppgift, ritad av A R Pettersson 1848, innan Stenhammars stora renovering, och är rikt snidad med bland annat växtornamentik och målad i ekådring, blått och rött samt förgyllda dekorationer och listverk. Orgeln är tillverkad 1866 av P L Åkerman & Lund Orgelfabrik AB i Sundbyberg och ombyggd 1913 av samma firma.

Kyrkan har två klockor av malm, storklockan är omgjuten 1648 i Köpenhamn på bekostnad av ägarna till Dybäcks slott. Lillklockan, ska enligt uppgift vara från 1300-talet och tidigare hängt i ett torn, som revs 1802, på Dybäcks slott.

Kyrkan har flera nummertavlor, varav två har förgyllda nygotiskt utformade ramar.

null, Östra Vemmenhögs kyrka har en komplicerad byggnadshistoria. I slutet av 1100-talet uppfördes en stenkyrka på platsen med långhus, kor och eventuellt absid. Kyrkan försågs med ett västtorn sannolikt under 1200-talet med tunnvalv. Långhuset valvslogs i slutet av 1300-talet och valven försågs med kalkmålningar vid två perioder, i början av 1400-talet samt mellan åren 15001525.
Det är okänt när vapenhusen uppfördes framför nord- och sydportalerna. Det norra revs år 1798, medan det södra eventuellt kan finnas bevarat och delvis ingå i Herrskapskyrkan för ägarna till Dybäcks slott med underliggande gravkammare. Det uppfördes 1580 på initiativ av Karin Gyllenstierna, änka efter Jörgen Marsvin.

År 1743 tillbyggdes korsarmar i söder och norr och ett nytt rakslutet kor med kryssvalv ersatte 1775 det romanska koret. I samband med den omfattande ombyggnaden uppfördes även en sakristia vid korets norra sida.

År 1779 togs en ny huvudentré upp i tornets västfasad och ett vapenhus uppfördes i väster. Det innebar att endast vapenhuset på norra sidan användes som huvudentré för församlingen efter att Herrskapskyrkan uppförts 1580 fram till tornets nya västportal togs upp 1779. Vid en omputsning 1992 påträffades den nedre delen av den ursprungliga nordportalens omfattning under fönstret i långhusets västra travé. Omfattningen består av svagt skråkantade kvaderstenar av välhuggen Komstadskalksten.

År 1795 sammanbyggdes Herrskapskyrkan med den södra korsarmen under ett gemensamt tak och med gemensamt gavelröste. År 1808 uppges det att en ny sakristia uppfördes. År 1826 ersattes korsarmarnas brädvalv med de nuvarande kryssvalven av tegel.

Kyrkan brandförsäkrades 1836 och uppges då ha en sakristia tillbyggd norr om koret samt ett vapenhus vid tornets västra sida. Tornet, norra korsarmen och sakristian var tegeltäckta, vapenhuset hade koppartak och övriga tak var täckta med bly.

Mellan åren 18601861 genomfördes en omfattande renovering efter ritningar, daterade 1859, av arkitekt Per Ulrik Stenhammar, då kyrkan i stort sett fick sitt nuvarande utseende. Stenhammar (18291875) var elev till arkitekten och professorn i byggnadskonst Fredrik Wilhelm Scholander och var bland annat anställd som konduktör vid Överintendentsämbetet. Han var också ansvarig för Normalritningar till Folkskolebyggnader utarbetade af Kungl. Över-Intendents-Embetet 1865. Tornet revs ner, enligt brandförsäkringen 1877, till 17 fots höjd och samtliga yttermurar höjdes 2 fot med tegel. Tornets trappstegsgavlar ersattes med en tornspira. Nytt kor, sakristia, vapenhus samt helt ny takstol och taken lades med skifferplattor. Sannolikt tillkom de nuvarande fönsteröppningarna med gjutjärnsbågar samtidigt.

År 1891 togs kalkmålningarna från 1400- och 1500-talen fram i långhusets valv och en ny dekormålning utfördes av Svante Thulin, Lund, som var tidens främste dekormålare i södra Sverige. Han anlitades ofta av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall. Flera av hans verk har målats över, men i Allhelgonakyrkan i Lund finns målningar bevarade. Kyrkorummet fick samtidigt en ny golvbeläggning av Viktoriaplattor, en typ av cementplattor med dekor. Troligen tillkom även då den öppna bänkinredningen.

År 19591961 utfördes en genomgripande renovering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. De inledande ritningarna är dock upprättade av arkitekt Tage Möller, Malmö. Sakristian revs och en ny sakristia av tegel uppfördes. Kyrkorummets Viktoriaplattor ersattes med ett tegelgolv och Herrskapskyrkan försågs med en ny trappa. Graebe föreslog att vapenhuset skulle rivas, att all målning från 1890-talet skulle målas över och att glasmålningarna i koret skulle sättas igen. Det blev dock protester mot att framför allt glasmålningarna, som var en donation till kyrkan, skulle tas bort. Därefter har mest vård och underhållsarbeten utförts.

Kyrkans byggnadshistoria kan kort sammanfattas enligt följande; Långhusets murar i dagens kyrkobyggnad är bevarade från den första byggnadsetappen på 1100-talet, tornet tillkom på 1200-talet och kyrkan valvslogs på 1300-talet. Herrskapskyrkan uppfördes 1580 och 1743 byggdes korsarmarna och det nuvarande koret uppfördes 1775. Korsarmarna försågs med tegelvalv 1826. Vapenhuset i väster, koret och tornets spira tillkom vid den omfattande renoveringen 18601861. Dagens sakristia stod klar 1961.