FÖRKÄRLA KYRKA

Interiör
Från västportalen äntras ett vapenhus med putsade väggar och golv av rödaktig kalksten. Det brädklädda innertaket av trä bär spår av vitkalkning. Åt söder och norr finns smala stickbågiga nischer med vardera ett spröjsat fönster. En döbattangdörr av trä med marmorerade speglar och spröjsad rundbågig glasning samt stickbågigt överljus leder in till långhuset.

Långhusets golv är belagt med rött tegel som lagda i par bildar ett geometriskt mönster. Vägarna är slätputsade och vitkalkade. En profilerad list markerar övergången mellan långhusets murar och det putsade och vitkalkade tunnvalvet. Två enkelt profilerade takrosetter anger placeringen för långhusets ljuskronor. Fönstren i de stickbågiga nischerna har innerbågar med blyspröjsat antikglas. Kyrkans äldre ingångar markeras i norr genom en ritsning i putsen och i söder av en djup nisch där en gravhäll i kalksten från 1644 är uppställd. Delar av långhusets syd- och nordmurar dekoreras av kalkmålningar som framtogs i samband med restaureringen på 1930-talet. Bland annat ses motiv med akantus i grått och rött samt en scen i grisaille med en man omgärdad av akantusslingor. Akantus ramar även in nischen för den igensatta porten i sydmuren. Under de profilerade taklisterna återfinns repetitiva bårder föreställande tofsar i gult och grått. Huvuddelen av dessa är retuscher från 1900-talet.

Den gråmålade orgelläktaren i väster upptar långhusets hela bredd och vilar på pelare, pilastrar och kolonner som delvis är kannelerade. Barriären är utförd i ramverkskonstruktion med gråmarmorerade fyllningar. Den profilerade överliggaren har sentida förhöjning i metall. Brädtaket på läktarens undersida består av bevarade delar från kyrkans äldre innertak från tidigt 1700-tal. Här syns en mycket fragmentarisk bemålning med bibliska scener. Läktaren nås via trappor av ek som norr och söder om mittgången löper utmed västra långhusväggen. Trapporna är mot långhuset inklädda med stående grå panel och har underliggande utrymmen inrymmande pentry och förråd. Läktaren tillkom 1865 efter ritningar av J. A. Hawerman vid Överintendentsämbetet, möjligen som en ombyggnad av en tidigare läktare från 1822. Det framskjutande mittpartiet adderades 1928.

Koret avskiljs från långhuset av en bred rundbågig triumfbåge och har tre steg högre golvnivå, medan den halvrunda absidens golvnivå är ytterligare två steg högre. Kor och absid har golvbeläggning av kalkstensplattor samt i koret två äldre gravhällar med järnöglor. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. I korets tunnvalv finns en profilerad takrosett lika de i långhuset och fönstren har innerbågar enligt samma princip som i långhuset.

Genom en stickbågig gråmarmorerad dörr nås sakristian norr om koret, vars väggar och tak är vitmålade medan golvet täcks av en sisalmatta. Sakristian är inredd med väggfasta marmorerade skåp. Här finns även ett mindre altare samt en äldre fattigstock och en länstol från 1600-talet. En marmorerad dörr i väster leder till en smal passage för dels nedgång till underliggande pannrum, dels utgång genom en trädörr med spetsbågigt överljus.

Inredning och inventarier
Det rektangulära altaret är tillverkat av trä och polykromt bemålat med rött, svart, grått och grönt. Tre sidor täcks av ett antemensale från 1600-talet som byggs upp av ett list- och ramverk med sammanlagt fem arkadbågar, fronten med tre stycken och en på vardera kortsida. Arkadbågar med pilastrar är smyckade med skuren bandflätsdekor. Under den svagt utskjutande altarskivan återfinns tandsnittsdekor.

Över altaret hänger ett triumfkrucifix i trä av nordtysk typ som har daterats till 1530-talet. Delvis omarbetat på 1700-talet och senare bemålat vitt, men återställt och konserverat av Alfred Nilsson 1924. Sedan 1930-talets restaurering på nuvarande plats, då den ersatte en tidigare altarprydnad i form av ett kors med svepduk och törnekrona från 1800-talet som numera står i första tornvåningen.

Den femsidiga altarringen är uppbyggd i ramverkskonstruktion med profilerad överliggare. Färgsättningen går i rött och grått med gråmarmorerade fyllningar. Knäfallet är klätt med rött skinn. Altarringen tillkom vid renoveringen 19371938 då den ersatte en halvrund altarring med vitmålade balusterdockor från 1865.

I långhusets sydöstra hörn återfinns predikstolen med tillhörande baldakin. Den är utförd av trä och troligen tillverkad under 1600-talets första hälft av en lokal mästare. Korgen har en fyrsidig planform som delas in med marmorerade och delvis ornamenterade kolonnetter. Skulpterade reliefer föreställande evangelister ramas in av arkadställning med plansnidade polykroma ornament. Nedtill avslutas korgen med genombrutna figursågade lambrekänger och svarvade knoppar. Baldakinen är sexkantig med kraftigt taksprång som under profilerade lister smyckas av tandsnittsdekor. Innertak med målad beslagsornamentik samt centrerad sexkantig profilerad inskjutning, även denna med skuren tandsnittsdekor. Upp till predikstolen leder en trappa med sluten barriär. Dess list- och ramverk bildar tre parallellogramformade speglar med målad beslagsornamentik. Överliggaren är profilerad och avslutas nedtill med tandsnittsdekor. Den nuvarande polykroma bemålningen togs fram av konservator John Österlund vid renoveringen 19371938.

Dopfunten från 1937 i röd kalksten är ritad av Karlskronakonstnären Conrad Carlman och placerad i kortets sydvästra hörn. En rund cuppa bärs upp av en kvadratisk fot och skaft. Cuppan och skaftet pryds av reliefer framställande de fyra evangelisterna samt deras respektive attribut. Till dopfunten hör ett cirkelformat lock av brons som kröns av en skulptur föreställande Johannes Döparen. Befintlig dopfunt ersatte en järnfunt inköpt till kyrkan från Berlin 1886 som numera är deponerad på Blekinge museum.

Kyrkans slutna bänkinredning i två kvarter flankerar mittgången i långhuset. Gavlarna pryds av enkelt utformade parställda pilastrar ståendes på höga socklar. Dörrarna är liksom ryggstöden uppbyggda med ramverkskonstruktioner. Den ursprungliga färgsättningen som frilades på 1930-talet går i rött, rödockra, grönt, gult och grått. Invändigt är sittbänkar och ryggstöd grålaserade. Dörrarna som hänger i sirligt utformade smidesgångjärn bär svartmålade inskriptioner över bänkrättsinnehavarna och på en av dörrarna syns årtalet 1640. Vissa dörrar pryds istället av blomsterdekor, sannolikt tillkommen på 1700-talet. I triumfbågen finns två herrskapsbänkar med sittplatserna riktade mot varandra. Nuvarande färgsättning som tillkom på 1930-talet ansluter till bänkkvarterens ursprungliga men med marmorerade fyllningar. Delar av såväl herrskapsbänkarna som de övriga bänkkvarteren nytillverkades på 1930-talet.

Orgeln med 14 stämmor är byggd av Mårtenssons orgelbyggeri i Lund 1928 och kom då att ersätta kyrkans första orgel som skänkts av greve Wachtmeister 1865. Den nygotiska orgelfasaden av J. A. Hawerman är uppbyggd kring ett spetsbågigt mittparti flankerat av sidopartier utformade som toureller och parställda pilastrar. Målad i grått med förgyllda detaljer.

Kyrkans två kyrkklockor är gjutna i gulmetall under 1700-talets första hälft. Enligt inskriptioner av Martin Wetterholtz i Karlskrona 1712 respektive Andreas Wetterholtz i Malmö 1732.

Bland kyrkans övriga inventarier av särskilt kulturhistoriskt intresse märks två bemålade begravningsvapen av trä från 1760- respektive 1780-talet, en fattigstock av okänd ålder, ett votivskepp från 1800-talet samt en länstol i sakristian som daterats till tiden kring 1600.

Kyrkans planform utgörs av västtorn, rektangulärt långhus samt smalare kor med halvrund absid i öster. Norr om koret ansluter en sakristia med källare för pannrum. Under koret finns två gravkammare. Murverken av gråsten och tegel vilar på en relativt hög spritputsad och skråkantad sockel avfärgad i en ljus kimröksgrå nyans. Sockeln varierar i höjd runt byggnaden. De vitkalkade fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar och listverk. Runt långhuset, koret och absiden löper en profilerad takfotsgesims med underliggande rundbågefris, medan sakristians gesims är av enklare karaktär utan rundbågefris. Långhus, kor och sakristia avtäcks av sadeltak belagda enkupigt tegel medan absidens hjälmtak och tornets tälttak och spira är avtäckta med svartmålad plåt.

Kyrkans huvudentré återfinns i tornets västra fasad och är placerad i en slätputsad nisch. Entrén består av en kopparbeklädd pardörr av trä med rundbågigt spröjsat överljus. Inmurad i fasaden ovan nischen finns en stenplatta med texten DENNA KYRKAN UPPFÖRDES UNDER MEDELTIDEN, OMBYGGDES ÅREN 186465, RESTAURERADES ÅREN 193738. Ett runt fönster med radiell spröjs återfinns över minnestavlan. Framför entrén ligger en trappa av granit om fyra steg till vilken ansluter en tillgänglighetsramp, även denna i granit, från söder. I syd- och nordfasaderna finns smala och höga fönster i gråmålat trä som utgörs av tre på varandra stående och korsspröjsade lufter. Ovan dessa finns parställda rundbågiga öppningar som är igensatta med svartmålad stående panel. En gördelgesims i enkelt utformad lågrelief markerar övergången till klockvåningen som har en rundbågig ljudöppning i varje väderstreck utom öster där den är lunettformad. Ljudluckorna har svartmålad diagonalställd panel. Fasaderna avslutas upptill av en takfotsgesims med stickbågig underliggande fris. Tornets tälttak bryts av en fyrsidig lanternin av vitmålat trä med indragna hörn och smala stickbågiga öppningar vilka är igensatta med svartmålad stående panel. Lanterninen är avtäckt med en låg spira som kröns av ett förgyllt klot och kors.

Långhusets södra och norra fasader har tre stora stickbågiga fönsteröppningar med gråmålade träfönster om sex korsspröjsade lufter vardera. Ett likadant grått fönster återfinns i korets södra fasad. I absiden finns två smala rundbågiga fönster. Sakristian har fem fönsteröppningar: ett källarfönster och ett rektangulärt fönster åt öster, ett rektangulärt åt väster samt ett runt och ett stickbågigt åt norr. Solbänkarna är generellt avtäckta med plåt. Prästingången i sakristians västra fasad utgörs av en enkeldörr av gråmålat trä med imitation av kvadersten samt ett stickbågigt och blyspröjsat överljus.

Runt kyrkan kan fyra äldre ingångar spåras. Centrerat på absiden visar en svag indragning i putsen platsen för prästingången från 1865 som sattes igen i slutet av 1930-talet och väster om korfönstret i söder markeras platsen för en tidigare koringång genom en enkel ritsning. Den medeltida nordportalen markeras som ett slätputsat parti medan sydportalen är frilagd och utgörs av en svagt spetsbågig perspektivportal med dekorativt huggna gördelfriser.

Förkärla kyrka antas ha uppförts någon gång mellan mitten av 1200-talet och mitten av 1300-talet, en tidsperiod då endast tre kyrkor ska ha uppförts i Blekinge, och utgjordes av ett rektangulärt långhus med smalare rakt avslutat kor. Syd- respektive nordportal var placerade i långhusets västra del. Det västra gavelröste med blinderingar som syns i en avbildning av kyrkan från 1758 bör också ha tillhört den ursprungliga gestaltningen då William Andersson i Sveriges kyrkor framhåller det som främsta grund för kyrkans datering. 1665 omnämns Förkärla kyrka som en putsad byggnad med tegelavtäckt tak och vapenhus i söder, det senare troligen tillkommet under senmedeltiden. Innertaket panelas 1700 och målade motiv adderas 1704. Vid samma tid ska långhuset ha varit försett med fyra fönster, tre mot söder och ett mot norr. En sakristia uppfördes norr om koret 1740 och målades enligt en målad inskription som påträffades 1938 nio år senare.

Vid en restaurering 18391841 sätts den senromanska sydportalen igen och en ny huvudentré tas upp i långhusets västra gavel. Kyrkan och sakristian vitmenas invändigt, golvet byts ut och innertaket målat i en ljus kulör. Bänkarna målas i en pärlgrå kulör med marmorerade speglar. Även delar av de äldre inventarierna målas. Arbetena utförs av murarmästare Johan Gustaf Rosenlund från Tving och byggmästare Jöns Svensson från Björketorp.

18641865 genomförs en omfattande om- och tillbyggnad efter ritningar av arkitekt Gustaf Dahl vid Överintendentsämbetet. Byggnaden får då till stora delar sin nuvarande planform genom att en absid adderas till det medeltida koret i öster samt att långhuset förlängs och ett torn uppförs i väster. Samtidigt rivs både vapenhus och sakristia och ny sakristia inrättas istället i absiden bakom en nygotisk skärmvägg. Stora delar av långhusets och korets norra och södra medeltida gråstensmurar behölls men höjs med tegel. Orgelläktaren ritas av J. A. Hawerman, troligen rör det sig om en läktare som ska ha tillkommit 1822. Delar av det bemålade innertaket från tidigt 1700-tal återanvänds i läktarens undertak.

Nästa större omdaning sker 19371938 efter förslag av Arre Essén, vid tiden stadsarkitekt i Vimmerby och Västervik. Exteriört omfattar arbetena främst underhåll och förstärkning av grund och murverk. Västportalen kopparbeslås, fönstren förses med blyinfattade antikglas och taket läggs om med tegelpannor. Norr om koret uppförs en sakristia med underliggande pannrum där vedeldad lågtryckspanna för ångburet cirkulationssystem installeras och ersätter järnkamin och kakelugn. Dörren och fönstret i absiden muras igen och interiört avlägsnas skärmväggen mor koret. Vapenhusets golv beläggs med kalksten medan långhuset får golv av tegel i mittgången och brädgolv i bänkkvarteren, allt på gjuten betongplatta. Absidens golvnivå höjs med två steg. Bänkarna justeras för ökad komfort och äldre måleri friläggs på bänkdörrarna, men även på altarets antemensale samt på predikstolen. Ett triumfkrucifix från runt år 1530, vilket hade konserverats och kompletterats redan 1924, placeras på väggen ovan altaret. Kalkmålningar från 1600-talet på långhusets medeltida murverk friläggs och konserveras. Konservatorarbetena utförs av John Österlund. De två gravkamrarna under koret undersöks och dokumenteras.

1956 installeras elvärme i kyrkan. Invändigt tillkommer ledstänger av stadsarkitekt Samuel Fränne 1959 och 1977 konserveras kalkmålningarna av konservator Våga Lindell. Under 1900-talets andra hälft har de åtgärder som vidtagits i huvudsak utgjorts av underhåll i form av plåt-, puts- och måleriarbeten. 2002 avlägsnas tre bänkrader under läktaren och en plats för kyrkkaffe inrättas.

2010 stängdes kyrkan för mögelsanering och kunde öppnas först fyra år senare. Året därpå, 2015, renoverades fönster och fasader och en tillgänglighetsramp av granit tillkom vid entrén. I samband med fasadarbetena påträffades exteriöra kalkmålningar som daterades till 1600-talet, sammanhörande med det interiöra måleriet. Målningarna dokumenterades och förseglades av konservator Thomas Petéus.