Igelösa kyrka

Igelösa kyrka uppfördes på 1100-talet, det vill säga under romansk tid, med långhus, kor och halvrund absid i öster. Det sägs att kyrkan byggdes med överblivet material från domkyrkobygget i Lund. Kyrkorummet var vid denna tid ännu inte valvslaget utan hade öppen takstol. Triumfbågväggen mot koret samt korets östra vägg var bemålade med mönster och figurer. Fragment av målerierna är ännu synliga på vinden. Något århundrade senare uppfördes tornet i väster. En ritning av domkyrkoarkitekten Brunius, som restaurerade kyrkan under mitten av 1800-talet, visar att tornet då hade en invändig trappa förlagd i den södra muren. Trappan revs sannolikt vid ombyggnaden i slutet av 1850-talet.

På 1400-talet valvslogs långhuset och koret med kryssvalv. I samband med detta uppfördes troligen även ett vapenhus på långhusets norra sida. Under 1500-talet byggdes den tunnvälvda gravkammaren under koret som idag kallas Danska graven. Gravkammaren byggdes ursprungligen för riddarätten Ulfeldt.

I slutet av 1500-talet lät den danske hovdamen Beate Hvitfeldt uppföra renässansslottet Svenstorp en knapp kilometer väster om Igelösa kyrkby. Beate var änka till Knud Ulfeldt från Svenstorp och hade därmed patronatsrätt i Igelösa församling. Under 1600-talet lät Beate Hvitfeldt uppföra ett gravkapell i anslutning till korets södra sida. Under kapellet anordnades ett kistrum i vilket Ulfeldts och Hvitfeldts kistor
under en tid var placerade. Kapellet kallas idag för Gyllenkrokska kapellet efter ätten Gyllenkrok som övertog Svenstorp 1723. Gyllenkrok ägde patronatsrätten för Igelösa kyrka fram till 1922 då patronatsrätten i Sverige avskaffades.

1719 genomfördes reparationer av gravkapellets tak, vilket fick nytt timmerwärk. Drygt tio år senare, 1730, försågs kyrkorummet med nya fasta inventarier. Det införskaffades 12 nya bänkar för män och 9 för kvinnor. Kyrkan fick även ny altartavla, predikstol och läktare, vilka tillverkades av Caspian Eibe.

1790 restaurerades kyrkan invändigt. Predikstolen som tidigare stått mot långhusets norra vägg flyttades till den södra och ersattes av en klockarstol. Dopfunten placerades på den norra sidan.

1859 genomfördes en omfattande restaurering av kyrkan ledd av domkyrkoarkitekten i Lund, Carl Georg Brunius. Vapenhuset revs och långhusets nordportal sattes igen. Fönstrens muröppningar förstorades för
att anpassa kyrkan efter den nya tidens krav på ljus och luft. Tornet försågs med nya trappstegsgavlar av brunt tegel och kring de nya fönstren murades tegelomfattningar. Predikstolen flyttades tillbaka till långhusets norra vägg.

1937 skedde nästa invändiga restaurering, vilken företogs under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten Eiler Græbe. Gravkoret var fuktskadat varför man lät reparera väggarnas puts. Dekormålerierna på valven och väggarna togs bort och ersattes med ny kalkfärgsmålning. I kyrkorummet byggdes bänkarna
om. Färgen på altarring, bänkar, trägolv, träväggar, läktarbarriär och port togs bort och ersattes med ny oljefärg.

I mitten av 1970-talet genomfördes en exteriör restaurering och kyrkan putsades om med kalkcementputs och vitkalkades.
1980 gjordes även en interiör restaurering. Golvet innanför altarringen sänktes och plexiglas monterades över gravhällarna. Bänkarna byggdes delvis om och målades ännu en gång. Valven isolerades med mineralull och nya gångbryggor anordnades på vindarna.

Kyrkorummet nås genom huvudingången i tornets västra fasad som leder in till ett litet vindfång. Tornets bottenvåning är genom den rundbågiga tornbågen en integrerad del av kyrkorummet. Vindfånget skiljs från kyrkorummet med en trävägg som placerats i tornets mitt. En gråmålad pardörr leder vidare in i kyrkorummet. Till vänster finns en spiraltrappa i trä till orgelläktaren, vilken fyller tornets resterande yta. Läktaren har en slät och mycket enkelt profilerad barriär i vilken orgelfasaden från 1966 är integrerad. Under orgelläktaren börjar de slutna bänkkvarteren som fortsätter in i långhuset.

Golvet i långhuset är liksom i tornets bottenvåning belagt med rött tegel. Det kryssvälvda taket från 1400-talet har tre travéer. Gördelbågarna som sitter mellan valven är spetsbågiga. Den sista gördelbågen ligger an mot triumfbågväggen som avgränsar koret från långhuset. Predikstolen är placerad mot triumfbågväggens norra sida mot långhuset. På den södra sidan hänger en nummertavla. På långhusets södra vägg i den östligaste travén hänger ett huvudbanér över friherren Joshua Stjernberg. Banéret är placerat framför en rundbågig nisch. Långhuset lyses upp av två elektrifierade mässingsljuskronor.

Koret är placerat två trappsteg högre än långhuset och är kryssvalvsvälvt med en travé. I några av svicklarna finns fyrkantiga skvallerhål vars funktion är att dels ventilera valven, dels skvallra om det uppstått en läcka i taket. I golvets mitt ligger en blå röllakanmatta under vilken Knud Ulfeldts och Beate Hvitfeldts gravhäll finns placerad. I korets södra del står kyrkans dopfunt samt ett ljusträd i svart smidesjärn. Altaret och altaruppsatsen är placerade i absiden. En låg altarring från Brunius restaurering 1859 markerar området framför altaret. Absiden avgränsas från koret genom den spetsbågiga tribunbågen. Under koret finns den Danska graven som byggdes på 1500-talet för släkterna Ulfeldt och Hvitfeldt. Tidigare fanns en nedgång till gravkammaren från det Gyllenkrokska koret, vilken murats igen vid okänd tidpunkt. I korets södra sida finns en ingång till det Gyllenkrokska gravkoret.

Tre kalkstenstrappsteg leder upp till gravkoret från 1600-talet. Ett grindförsett gjutjärnsstaket i goticerande stil delar av gravkoret från koret. Rummet är välvt med ett kryssvalv med rundbågiga ribbor samt sköld- och gördelbågar. Valven är dekormålade med guldstjärnor mot ljusblå botten, medan väggarna marmorerats med kvadrar i ljusgult med inslag av blått och brunt. I gravkorets västra del står två stora sarkofager av kolmårdsmarmor. I sarkofagerna finns stoftet från landshövdingen baron Axel Gyllenkrok och hans friherrinna. På den östra väggen hänger ett huvudbanér över Axel Gyllenkrok som avled 1730. Under gravkoret finns en gravkammare, som nås genom en lucka i gravkorets södra sida.

Tornets övre våningar nås via en trappa från orgelläktaren. På dess andra våning finns en fackverkskonstruktion i ek som bär upp klockstolen på våningen ovanför. Klockstolen består av ek och fur och har flera äldre delar, vilka främst är placerade i de södra och norra partierna. Från långhusvinden syns fragment av triumfbågväggens romanska målningar som doldes från kyrkorummet när det valvslogs på 1400-talet. Även korets östra vägg bär romanska målningar. På triumfbågväggens norra sida syns en figur som med höjd blick bär upp något som skulle kunna vara ett lamm (målningen är fragmentarisk). Sin vänstra hand håller figuren höjd, troligen för att visa att han överräcker lammet. Figuren är utförd i rött och gult mot en djupt blå botten, sannolikt målad med lapis lazuli, ett pigment som vid denna tid var dyrare än guld. Enligt författaren K Arne Blom som skrivit om Igelösa kyrka, föreställer målningen övre delen av en framställning av Kain och Abel. Övriga målningsfragment består av dekorativa band och bårder. På triumfbågväggens södra sida finns måleri med rundbågigt motiv.

Inredning och inventarier

Altaret är tillverkat i trä med fyllningar som marmorerats gråbrunt, sannolikt för att efterlikna sarkofagernas kolmårdenmarmor.

Altaruppsatsen från 1732 i barockstil är tillverkad i trä och är målad i grått, blått och guld. Altartavlan föreställer nattvarden och är målad av Göteborgs­konstnären Johan Ross den äldre. Målningen flankeras av två skulpturer. Den vänstra håller en kalk i handen och den högra en bok och en korsstav. Altartavlan kröns av en mindre målning som föreställer Kristi dop. Överst står tre små skulpturer samt bevingade änglaansikten.

Altarringen består av ett tredelat altarskrank, troligen bevarat från Brunius restaurering 1859. Knäfallet är klätt med grått tyg och vilar på en sockel som marmorerats likt altaret.

Bänkinredningen utgörs av slutna kvarter av gråmålat trä. Dörrarnas fyllningar är marmorerade i blå, grå, gröna och bruna toner. De två främre raderna har högre rundade gavelparti vilka förgyllts och försetts med ätterna Gyllenkroks och Focks vapensköldar.

Predikstolen tillkom 1732, det vill säga samtidigt som altaruppsatsen, och är tillverkad i gråmålat trä. Den femsidiga korgen är dekorerad med dubbelt brutna och förgyllda rundbågar. Mellan fälten står lätt marmorerade kolonner som försetts med förgyllda korintiska kapitäl. Trappan härrör troligen från Brunius restaurering 1859 då predikstolen flyttades tillbaka till långhusets norra vägg.

Dopfunten från 1100-talet är enligt docenten A. Hadding utförd i höörsandsten eller annan skånsk sandsten. Den fyrkantiga cuppan har fasade hörn med kvartskolonner nertill. Kolonnerna och
rundbågefälten bär svart bemålning. Resten av cuppan bär röda färgfragment. Foten av ek är timglasformad och målad i samma ljust gråblå kulör som bänkarna och orgelläktaren.

Orgeln tillkom 1955 och har sex stämmor fördelade på en manual och pedal. Den tredelade orgelfasaden har synliga pipor och är byggd som en integrerad del av läktarbarriären. Spelbordet är sammanbyggt med fasaden och vänt mot kyrkorummet. Orgelverket innehåller några äldre pipor som flyttades över från den tidigare orgeln av den danska orgelbyggaren Hemmersam.

Den stora kyrkklockan i malm omgöts i Malmö 1803 av Lars Olofsson. Förutom textband är klockan dekorerad med bland annat blomkalkar och en akantusfris.

Den lilla kyrkklockan i malm göts ursprungligen 1853, men omgöts 1863 och 1969. Senaste gången av M & E Ohlsson i Ystad. Klockan är slät och är dekorerad med textband samt en kristusfigur med gloria och strålglans.

Huvudbanér över friherre generallöjtnanten Axel Gyllenkrok från 1700-talet placerat i gravkoret. Banéret är snidat i trä med en vapensköld som kröns av friherrlig krona och två hjälmar.

Huvudbanér från 1700-talet över friherren Josua Stjernblad. I mitten syns Stjenblads vapensköld och överst en bevingad riddarhjälm.

I gravkoret står två sarkofager i kolmårdsmarmor, vilka sägs innehålla stoftet från landshövdingen baron Axel Gyllenkrok och hans friherrinna.

Kyrkobyggnaden saknar markerade socklar och vilar sannolikt på en traditionell kallmurad grund av gråsten. Vid en murverksundersökning 1974 påträffades rester av vad som kan ha varit en sekundär sockel vid absiden vilken bar spår av gråblå färg. Murarna består till största del av gråsten och sandsten med inslag av flinta. De partier som tillfogades vid Brunius restaurering 1859 har ett större inslag av tegel än de äldre murarna.

Samtliga fasader är slätputsade och vitmålade med kalkcementfärg. Långhusets och korets fasader avslutas upptill av en gesims med två mursprång och en mellanliggande tandsnittsfris. På långhusets norra mur syns spår i putsen från ett romanskt fönster som påträffades vid murverksundersökningen 1974. Den lilla fönsteröppningen är rundbågig och sitter högt upp på fasaden enligt tidigmedeltida mönster. Fönstren i långhus, kor och torn har alla omfattningar i brunt tegel från Brunius restaurering 1859. Absiden har tre högsmala blyinfattade fönster placerade i djupa nischer. Taket på absiden är avtäckt med ett gjutet blytak med förskjutna tvärfalsar. På kyrkans övriga takfall ligger enkupigt tegel från Weberöds Nya Tegelbruk AB.

Gravkapellet söder om koret har ett centralt placerat fönsterparti i gaveln åt söder. Under fönsterpartiet finns en lucka med en nergång till den så kallade Danska graven som byggdes under kapellet. Tre äldre gravhällar i natursten är kramlade mot gravkapellets västra fasad. Trappstegsgaveln är mönstermurad med rundbågiga blinderingar och fyrpass.

Västtornet är smalare än långhuset och har takfall åt söder och norr. Fasaderna har flertalet dekorativt utformade så kallade murankarjärn, främst av 1600-talstyp. Ankarjärnens funktion är att stadga tornets murar genom att de fästs i den inre träkonstruktionens bjälkändar. Tornets trappstegsgavlar är utförda i oputsat mönstermurat tegel med gjutna betongavtäckningar upptill. Mitt på gavelröstena finns en rundbågig blindering med vitputsad botten. Gavelröstenas sidor och topp är dekorerade med korsförsedda cirkelformade blinderingar. Ovanför kyrkans huvudingång i tornets västra fasad finns en gjutjärnsplatta från 1859 med två vapensköldar som påminner besökaren om det historiska patronatsförhållandet till Svenstorp. Vapensköldarna tillhör släkten Gyllenkrok och troligen släkten Fock.