FRISTADS KYRKA

Fristads kyrka är en stor salkyrka med rundat kor i öster, en ingång i söder, torn i väster, samt sakristia i en utbyggnad i nordöst. Kyrkorummet är mycket brett och ljust med välvt tak. 1800-talets klassicism i sentida pastellfärger och nationalromantiska målningar i organiska former och dämpade jordfärger från 1916 står mot varandra. Runt altartavlan, i fönstersmygarna och på delar av taket finns dekormålningarna. Koret är fullbrett och förhöjt ett trappsteg.

LÅNGHUS - Orgelläktaren i väster står på tio kolonner och har sentida läktarunderbyggnader. Orgeln är mycket hög och dominerande. Under läktaren står en ljusbärare och ett ljudbord. Predikstolen sitter på norrvägen likt ett burspråk med dold trappa från sakristian. På läktarunderbyggnadens väggar är träskulpturer från 1958 monterade. De är kraftfulla och laserade i milda färger.
GOLV - Slipade kalkstensskivor från 1973.
VÄGG - Väggarna är putsade och vitfärgade ned till fönstrens underkant. I höjd med denna är en ljust blågrå bröstning målad runt om väggarna. Strax över den och runt fasadöppningarna löper en mörk, vågig dekorlinje med små krullar i alla nedre hörn. Fönsternischerna och söderentréns smyg har dekormålningar från 1916 av ingenjören och teckningsläraren John Hedaeus och konstnären Gösta Hallencreuz. De konserverades 1973. De har tydlig karaktär av det nationalromantiska dekoridealet med organiska, slingrande mönster, men dessutom sirliga och linjärt uppbyggda. Färgställningen är dova jordfärger i olika nyanser och svarta mönsterlinjer. Mönstren sitter i par över långhuset, men alla är olika på långsidan. Under fönstren sitter vita radiatorer.
PORT - Åt väster sitter en pardörr till vapenhuset, troligen från 1970-talet, med tjocka dörrblad med två djupa fyllningar och en smal vågrät ränna mellan och kraftiga, lodräta rännor åt mitten, samt vertikala handtag av gulmetall. Över dörren är ett välvt tympanon med bibeltext i rött och grönt.
Åt söder sitter i en rundbågad nisch, lik fönsternischerna, dubbla dörrar. Innerdörren är en gammal helfransk pardörr med ett äldre, blåmålat smideslås monterat. Tre olika stora, mycket kraftiga och plastiska ramverk, där ett är avbilat för låset. Den nedersta har en rombdekor, medan de övriga är släta. Skjutreglage uppe och nere på västra dörrbladet. Troligen en äldre ytterdörr eftersom den på utsidan har äldre smide och nyckelskylt, samt nedtill en utanpåliggande yta med prismatiskt snidade små rutor, med kraftiga över- och understycken. Recent gulmetallvred inåt. Ytterdörrens insida är av plank med kraftiga tvärslåar, bandgångjärn och vertikal skjutregel. Täckmålade på flera lager färg. Mellan dörr och fönster är ett slätt putsat parti med en tavla från 1600- talet anbragd, motivet är Petrus.
INNERDÖRR - Till sakristian i nordöst sitter en enkel halvfransk dörr, täckmålad ljusblå, med tre fyllningar och en gammal, stor nyckel och kammarlås på insidan med platt vred efter äldre modell. Låset går in i ett hål i en vitmålad träbit på väggen. Dörren kan vara yngre än sitt åldriga utseende.
FÖNSTER - Fönstren är höga och rundbågade i djupa, något vidgade smygar. Långhuset har 12 fönster varav de två bakre paren delvis täcks av läktaren. De har en fast originalbåge med blyspröjsat glas utvändigt och en öppningsbar invändig båge från 1927 med ospröjsat glas. Fönstret har fyra lika stora lufter i korspost samt en halvmåneformad luft överst. De raka lufterna är spröjsade till tolv rutor. Innerfönstrens bågar har en enkel profilering. Sydsidan har ett spröjsat lunettfönster över entrén i en nisch likadan som fönstrens. Åt väster sitter två runda fönster i djupa nischer med stjärnformade vitmålade spröjsar. Vid körstolarna i söder täcks halva fönstret av en nyare glasskiva.
TAK - Taket är välvt i en flack form, eftersom rummet är brett, och klätt med längsgående bräder som målats ljust blågrå, likt väggbröstningen. Det ansluter till väggen med en utkragande gesims av förgyllt tandsnitt och därunder enkla profileringar målade ljusblå med en mörkare blå rand upptill. Runt malmkronornas fästen är cirklar målade 1916 i samma stil som i fönstersmygarna, men mer allmogemässiga med olika mönster. Armaturen elektrifierades 1950. Två vita högtalare hänger ned från taket och över läktaren sitter spotlights.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - På båda sidor finns läktarunderbyggnader från 1973 som har konkava hörn åt långhuset. Utformningen är gjord med anspelning på äldre snickeritraditioner med listverk och fyllningar i två blå nyanser med rosa och gröna lister. Dörrarna till rummen har en stor fyllning. Det södra rummet är en skrudkammare med en skåpsvägg i väst likt panelen. Golvet täcks av kalksten. Väggen är putsad åt söder och av målat trä åt norr och öster. Taket är av trä med indelningar i olika fält som följer de svängda väggarnas form med infälld armatur. Det är inrett med sittmöblemang. Norra rummet är likadant utformat som det andra rummet och kallas Gingrirummet. Det används som samlingsplats för olika följen, men också för andakter i mindre format. Putsade väggar åt väster och norr. En halvpelare, likadan som vid porten, vid västväggen i norr. Två gamla gravstenar med välbevarade reliefer från Gingri kyrka är monterade på västväggen, den ena daterad 1676. Ett nyare altare står vid östra väggen med fyra apostlabilder av Petrus, Andreas, Tomas och Markus över. De smyckade förr läktarbröstet i Fristads gamla kyrka och är likadana som på Borgstena kyrkas nuvarande läktarbröstning. Ett golvur står vid fönstret.

KOR - Koret markeras från långhuset med något indragna väggar och har fyra fönster, två på var sida om altaret. Golvet förlängdes 1952 och höjer sig över långhuset via två trappsteg av kalksten över hela korets bredd. Altarområdet är eklektiskt med ett sentida altare, en altartavla med rokokoram omgiven av dekormålningar på väggen från 1916 och en altarring med barockformer. En ambo av trä från 1973 står i framkanten och norr om den en dopfunt. Vid sydväggen är en kororgel placerad. Nummertavlor sitter på vridarmar i korets framkant.
GOLV - Nivån och beläggningen av smala, slipade kalkstensskivor på betong är från 1973.
VÄGG - Som långhuset. Under takgesimsen och på var sida om altaret finns språkband från 1916. Runt altartavlan finns dekormålningar från 1916 i form av tre rektanglar som formar ett kors med små rundade molnformationer i hörnen. I rektanglarna är rosor och törnen, samt moln tecknade och ytterkanten är taggig. Likt det övriga dekormåleriet är färgerna dämpade med röda blommor och blå fält mot gråbrun bakgrund.
PORT - Saknas
FÖNSTER - Som långhusets i form och dekorering, men luften i bågen har betydligt fler rundbågade spröjsar. Här förekommer dessutom i smygens dekor kristna symboler som ax och liksidiga kors. Katedralglas med rugglig yta i ljusa gula nyanser sattes in 1916 och då gjorde Hedaeus även glasmålningar av evangelisterna i fönstren närmast altaret.
TAK - Hjälmtak med vågrätt lagda bräder i samma färg som i långhustaket. Från närmsta kronfästets dekor sträcker sig ett kors in över koret, med rundlar i ändarna och ett liksidigt gyllene kors i en törnekrona i mitten.

FAST INREDNING
ALTARE - Träaltare av furu, ljust laserat från 1973 av arkitekt Pelle Nilsson. Det har en T-form med täckt underrede. Framför står ett podium i två etager samt en bönpall klädd i samma tyg som altarringen.
ALTARUPPSATS - Altartavlan skänktes 1753 av Johan Gripenstedt, vilket omtalas i predellan. Tavlan renoverades och fick en ny skulpterad och förgylld nyrokokoram 1852 krönt av en Jahvesol. Därmed fick den en viss karaktär av altaruppsats. Tavlan är en olja på väv med kalvariegrupp. Ramen har tunna skurna och förgyllda rocailler, profilerade lister och är vitmålad.
ALTARRING - Altarringen är den ursprungliga som byggdes om 1973 genom att sågas isär i flera bitar och få ny stoppning med rosarandigt tyg. Den har stoppade armstöd och knäfall och däremellan en balustrad med gråvitmålade, tjocka balusterdockor (vilket även det gamla altaret hade).
BÄNKINREDNING - Bänkarna har byggts och målats om, senast 1973, då gavlar och dörrar bevarades medan sitsarna nytillverkades och dynor fälldes in i ryggarna. Grundfärgen är beige och detaljerna kraftigt pastellfärgade. De står i fyra jämnstora slutna kvarter med öppningar åt sidogångarna; sju rader i väster och åtta i öster. Två dörrar är kvar i söder till borttagna rader. Gavlarna har utanpåliggande pilastrar med guttae upptill, därunder en tvärställd ruta, en smal list och tre förgyllda kannelyrer samt guldlist vid basen. Dörrarna har fyllningslister och förgylld fyllningskant. Överliggarna är kantigt profilerade med tunna målade lister. Bänkskärmarna är rundade i hörnen och har likadan fyllning som dörrarna. Fotbrädor saknas och krokar samt låshakar är nya.
PREDIKSTOL - Predikstolen med ljudtak är från 1862, tillverkad av Lars Hansson i Rångedala, med en femkantig korg med en mycket kraftig ansvällning nedtill, vilken rundas flackt in mot väggen och avslutas med en halv, förgylld kotte. Den är målad ljust blågrå som taket och har rikliga förgyllningar. I guldramar sitter symbolerna för tro hopp och kärlek förgyllda med lövverk mot dovt blå bakgrund. Mittpartiet är bredare. Korgens buktande parti har en bred gulddekor med rundbågar nedtill. Upp till ljudtaket löper lisener med förgyllda kannelyrer. Ljudtaket har formen av ett draperitak och kröns av ett litet kors på klot omgivet av putti. Undertill sitter en Jahvesol och kanten har en figursågad krans med stjärnförsedda sköldar och tulpaner. I öppningen till trappan till sakristian hänger ett djupblått sammetsdraperi med guldstjärnor på. Bokstödet är målat i samma färg och har också gulddekorer. Ny trappa gjordes 1973.
ORGEL - Fasaden är ritad i klassiserande stil av C.G. Lewenhaupt och orgeln invigdes 1978. Stämmor från den äldsta orgeln bevarades enligt arkivuppgifter. Orgeln når upp till taket och har tre framspringande välvda partier, likt halvkolonner av blottade pipor och vidgade "kapitäl". Mittpartiet är högre. Mellan och utanför dessa sitter partier med smalare pipor och karnisformade krön. Likt gardiner sitter gallerverk av trä med lövformer utanpå pelarna och i över- och underkant på de centrala lägre partierna, men endast i överkant på de yttre. Smala förgyllda lister finns. Orgelhuset har laserade ljusgrå sidor. Spelbordet är av omålat trä. Höga omålade furupipor skjuter upp baktill.
LÄKTARE - Läktaren vilar på tio kolonner, varav åtta står som kolonnad vid ingången, flankerad av två halvkolonner. De har enkla kapitäl mot en fyrkantig platta, sväller och har förgyllda kannelyrer sedan 1952. Undertaket är av vitmålade bräder i läkarens riktning med infälld 1970-tals armatur. Läktarbröstningen är konkavt utsvängd i kanterna och har ett utkragande, konvext parti i mitten. Den är indelad i liggande rektanglar. I två fält sitter förgylld dekor och i mitten en akantusdekor runt texten "Lofven Herran". På ömse sidor om denna sitter en liten vapensköld snidad i trä med Gripenstedska vapnet (funna i tornet 1916). Överkanten har en skuren tandsnittsdekor och ovanpå är ett modernt skyddsräcke av runda mässingsrör monterat. Bröstningen är målad i ljusblått likt takgesimsen och fyllningarna i ljust gråblått som taket och kolonnerna. Gradängerna är höga och i två etager med heltäckningsmatta, mässingsräcken i framkanten och lösa stolar, samt trappor längs orgeln. En äldre, gråmålad fristående bänk står längs sydvästväggen, troligen från 1916. Täckande glas har placerats framför fönstersmygarna i norr och söder.

SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Dopfunten är från 1916 och av grön kolmårdsmarmor. Den har en åttakantig cuppa på ett likformat, slankt ben på en fyrkantig bas.
NUMMERTAVLOR - Guldfärgade ovala tavlor på lyrformade stöd målade ljusblå från 1916.
ÖVRIGT -
KORORGEL från 1970-talet byggd av Grönlunds Orgelbyggeri liksom läktarorgeln. Sedvanlig lådform av ljust laserat trä.
EPITAFIUM över kammarrådet Johan von Seth 1751-1790, från Påtorp

SAKRISTIA - Liten sakristia i vinkel med utgång i öster och ingång från kyrkorummet i söder. Rummet har högt i tak och ett fönster åt norr. Mot sydväggen, utskjutande i rummet, finns en toalett från 1973. Utmed dess västvägg löper en trappa till predikstolen. Trappan har ett äldre trapplopp av trä med mattklädda steg. Mot sydväggen finns ett enkelt träbord som altare och på väggen hänger ett krucifix skuret i trä. En sentida piscina sitter invid östväggen i form av en rund granitsten som bärs upp av en hållare av metall. På samma vägg, norr om utgången, finns en porträttgravsten från 1634 monterad på väggen.
GOLV - Golvet är belagt med rektangulära plattor av polerad kalksten, sannolikt från 1973.
VÄGG - Slätputsade, vitmålade väggar med oprofilerad, golvlist och bred, enkelt profilerad taklist.
PORT - Dörrarna är målade ljusblå. Ingång från öster i form av dubbeldörrar som sitter indragna i vägglivet i en dörrnisch med segmentbåge. Den sentida innerdörren har rakt överstycke, tre rektangulära fyllningar, modernt metalltrycke och är täckmålad.
INNERDÖRR - Dörren till predikstolen är en äldre, sannolikt ursprunglig, målad plankdörr. Ursprungligt smidestrycke och låshake. Modern dörr till toaletten med ett enkelt dörrblad i trä.
FÖNSTER - Sakristian har ett rektangulärt fönster med inner- och ytterbåge i en djup, vitputsad fönstersmyg. Fönstret har rakt överstycke, mittpost och de två lufterna är spröjsade till mindre rutor. Snickerierna är vitmålade.
TAK - Plant tak bestående av breda plankor med delvis överspacklade fogar. Taket är vitmålat med en rund, målad markering med växtornamentik (likt kyrkorummets) kring kronfästet. I söder finns en enkel vindslucka.

VAPENHUS - Vapenhuset har en rektangulär planform med ingång i väster. Snickerierna är målade i olika blå nyanser. Rummet domineras av ett tresidigt, glasat parti från 1973, som sträcker sig från golv till tak i nordväst med armerat glas i ett ramverk av släta, målade brädor. Innanför finns en spiraltrappa med stålstomme och steg av trä i ett femkantigt utrymme. Nedtill löper en tjockare tvärpost och gardiner på insidan. Inuti är det målad karosseripanel på bjälklagen och bakom en profilerad, konkav dörr åt väster döljer sig ett elskåp. Båda långsidorna om dörren in till kyrkan har takhöga träväggar från 1973, som på södra sidan innehåller ett städskåp och på norra sidan en toalett.
GOLV - Kalksten från 1973, fotlister av sten vid entréporten.
VÄGG - Putsade och vita väggar. Halva nordsidan upptas av trapphusets glasvägg. På söderväggen är en klädhängare av metall monterad.
PORT - I väster en rundbågad pardörr med tre fyllningar och nya mässingstrycken och ett stort, gammalt smideslås med fjäder monterat på ena dörrbladet. Innerhalvan har monterats på ett äldre dörrblad, antagligen 1973.
INNERDÖRR - In till långhuset sitter en likadan dörr med segmentbågad överkant och utan mittfyllning, bara en smal fördjupning. Över dörren är ett målat fält. Väggskåpen upp till tak i öster har ramstycken och dörrar med rektangulära fyllningar likt läktarunderbyggnaden.
FÖNSTER - Lunettfönster över porten med samma utformning som inne i kyrkan.
TAK - Spontade, vita bräder. Bjälkverk runtom i öster och väster samt en bjälke tvärs över taket vid väggskåpet. Armaturen är från 1973; en stor konstruktion av metallklot i trådar från en metallställning i en stor fururam.

TORN -
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus.
VÅNING 2 - Läktarhall med ett runt stjärnfönster i väster och skåpinredning från 1973. Golvet har heltäckningsmatta. Två dörrar leder in till läktaren i öster i en segmentbågad nisch. Dörrbladen är enkla, sentida med fyra fyllningar. Armaturen är likadan som den i vapenhuset. Trapphuset fortsätter upp i norr.
VÅNING 3 - Lackat furugolv. Putsad, vit vägg, murytan skönjes, på halva höjden är väggen indragen, bjälklagsstock synlig. Liten branddörr av metall till kyrkvinden. Rundbågat fönster i väster i djup nisch med träbröstning, tre lufter i T-post. Litet betongglasfönster i trappan. Väggskåp från 1973 till taket. Taket har spontad träpanel med infälld armatur. Längs västväggen en trappa upp med vanghus av stål med runda spjälor, räcken och plansteg av furu. Hyllor i nordöstra hörnet med äldre inventarier, såsom bänkdelar från Gingri gamla kyrka. Element värmer utrymmet.
VÅNING 4 - Klockvåning med tre klockor; den stora är medeltida från Gingri kyrka, mellanklockan göts 1729, den lilla är medeltida. Putsade, kalkfärgade väggar som smutsats. Ljudluckor av trä, gammalt trägolv av breda bräder. En smal trappa leder upp till ett utrymme över klockorna.

Fristads nuvarande kyrka uppfördes 1850 och ersatte då en liten medeltida kyrka på platsen. Fristads kyrkas historia är intimt förknippad med Gingris dito och sedan i januari 1992 är de sammanslagna till Fristad-Gingri pastorat och församling. Dessa socknar ligger på var sida om en å mellan Öresjö och Marsjön, Fristad i norr och Gingri i söder. Enligt traditionen berättas att innan Fristad fick sin medeltida kyrka besökte invånarna kyrkan i socknen Längjums kyrkplats, längre norrut vid Fristads hed, och att Fristads kyrka ersatte Längjums kyrka, med sitt läge ungefär mitt emellan Längjum och Gingri, vid landsvägen Borås-Jönköping. Huruvida detta stämmer är här ej utrett, men känt är att kyrkplatsen i Längjum är inhägnad och att rester av byggnaden fanns kvar ända in på 1860-talet, då en del sten istället togs i anspråk för järnvägsbygget norrut från Fristad.
Fristads lilla medeltida kyrka låg söder om den nuvarande. Några gravhällar som fanns inne i den på 1600-talet syns på kyrkogården på sina ungefärliga ursprungliga platser. Kyrkan var av sandsten med koret skilt från skeppet, som emellertid nådde full bredd på 1670-talet. Åldern var okänd och predikstolen betecknades som "urgammal" och bildhuggen. Gingri hade en mindre medeltida kyrka. Båda blev vid 1800-talets början för trånga. Prästen lär ha fått hoppa på bänkryggarna för att nå koret och såväl sakristia som vapenhus hade bänkar. De upplevdes av församlingarna som mörka, obekväma och otrevliga och förföll båda kraftigt. 1830 beslöts att bygga en ny gemensam kyrka när pengar fanns.
1831 framlade J.F. Åbom på Kungliga Överintendentsämbetet ritningar på en korskyrka, men den ansågs för dyr av församlingarna. Byggmästare Petter Pettersson (ibland kallad Persson) från Sandhult ritade 1839 ett förslag på en långhuskyrka. Åbom justerade och renritade dem. Men Pettersson negligerade detta och byggde efter eget huvud. Han hade byggt omkring tjugo kyrkor i Västsverige, där denna liknar kyrkorna i Rångedala, Fritsla och Sandhult. Sistnämnda socken var då känd för sina många och skickliga byggmästare och snickare. Fristads kyrka benämns som en av de större lantkyrkorna, med plats för cirka 800. Gingri kyrka revs 1862. 1859 hade Fristad, Gingri och Borgstena socknar bildat ett eget pastorat och skiljts från Borås. Kyrkplatsen i Gingri fick en ny klockstapel 1937 och utmed kyrkgrundens form planterades en häck.
Prästgården i Fristad stod klar 1827, men den nya kyrkan var inte rest förrän 1850, på samma kyrkotomt som den gamla. Dagens kyrka är uppförd av gråsten, västgötakalk och murtegel i nyklassicistisk stil. Tornet har tre klockor och storklockan är från Gingris gamla kyrka, troligen senmedeltida liksom den lilla. Mellanklockan är från 1729 och överförd från Fristads gamla kyrka, liksom altartavlan som skänktes 1753 och sannolikt även dopfunten. Koret och tornet hade först ekspån på taket medan tornlanterninen hade koppartäckning och kors på kula. 16 fönsterlufter gick åt. Interiören målades 1852 och orgeln installerades 1853. 1862 önskade församlingen enligt protokoll i april en "prydlig och mot det heliga rummets värdighet svarande predikstol med förgyllningar och ornamenter". Lars Hansson utsågs att tillverka en sådan och predikstolen blev avsynad 26 september samma år.
1877 uppmärksammade en S. Andersson att gamla gravstenar (den äldsta från 1580, tillhörande ätten Gylta från den medeltida gården Påtorp) med bildhuggararbeten fanns i yttertrappor, golv i vapenhus och sakristia och ville de skulle få värdigare platser där de inte nöttes. När nya yttertrappor gjordes 1917 lades de gamla stenarna ut i kyrkogårdens nordöstra hörn, vilket Riksantikvarieämbetet blev varse och sedan inleddes en lång diskussion om stenarnas väl och ve, samt placering. Enligt uppgift lades de på murade underlag där de idag ligger. Gravhällarna i vapenhuset hade flyttats från Gingri kyrka och 1921 sattes de upp antingen på vapenhusets östra vägg, och flyttades vid renoveringen 1972 till nuvarande plats på Gingrirummets västra sida, eller så sattes de där direkt. Vid renoveringen 1972 monterades ytterligare en skulpterad gravhäll i sakristian.
1916 gjordes en större renovering invändigt. Hela interiörens väggytor fräschades upp och allt målades om i en gråskala, kompletterat med tidens mode av slingrande nationalromantisk al seccodekor av John Hedaeus i kor, tak och fönstersmygar. Taket blev blygrått och väggarna vita, medan bänkar, orgel och läktarbröstning fick en "stenfärg" likt grå granit. Kyrkan hade målats senast 1899. Medel skänktes till glasmålningar i koret, som utfördes med de fyra evangelisterna som motiv. Altartavlan och adliga sköldar på läktarbröstningen (funna i tornet) rengjordes av Hedaeus. På sockenstugans vind påträffades en oljemålning som sattes i en skuren ram, som man också hittat där och lät restaurera. Nytt golv lades och putslagningar på tornet utfördes också. En ny dopfunt av kolmårdsmarmor tillkom liksom två par nya ovala nummertavlor på lyra, lika de gamla.
1928 fick kyrkan varmluftsvärmeledning. Tre år senare var det dags för ny interiör ommålning och 1942 sattes nytt orgelverk in. 1950 drogs elvärme in, armaturen elektrifierades och en transformatorstation byggdes. Redan 27 år tidigare hade man ansökt om elektrisk belysning första gången. Då, 1923, ansågs att kyrkorummet gjorde sig bäst i stearinljusens sken. Elljus upplevdes som för kallt och hårt.
1951-52 planerades och genomfördes nästa stora invändiga renovering. Kyrkan stängdes mellan augusti och första söndagen i advent 1952. Samma målare som 1931 tog sig åter an att måla om bänkar, predikstol och alla andra snickerier i en ursprunglig ljus pärlgrå färg. Endast bänkarnas inre fick en mörkt grå nyans. Dekormålningar i sakristian målades över. Utöver omförgyllningar utfördes också nya förgyllningar av läktarpelarnas kannelyr och två ringar upptill. Koret ansågs vara för omarkerat så dels sattes ett gallerverk på främsta bänkskärmen upp och dels byggdes korgolvet ut. Nummertavlorna flyttades ut på nya socklar av Ragnar Hjorth (som även ritade bänkgallren) för att inte skymma målningarna.
1957 godkändes begäran om att få ta bort kormålningarna kring altartavlan, men de blev kvar och vid renoveringen 1973 uttalades att de "diskret och vackert underordna sig rummets form och stil". Texterna i korpartiet bildade "ett typografiskt komplement av högt värde till den övriga dekoren". Till korets utsmyckande skulpterades 1958 fyra träskulpturer av Ivar Lindecrantz: Stefanus stenas, Paulus omvändelse, Moses stöter vatten ur klippan och Elia på väg till Horeb. De två sistnämnda är gammaltestamentliga symboler; Moses för dopet, livets vatten och Elia en nattvardssymbol. Figurerna sattes upp i koret 1959, men gillades inte av alla så figurernas färger dämpades 1959 för att bli mindre framträdande och Moses-gestaltens volym minskades. De fick en mer undanskymd plats vid påföljande renovering.
Kyrkan stängdes åter i ett år från december 1972 til1 1973 för en mer genomgripande renovering och ombyggnad. Den gamla trappan mellan vapenhus och läktare ersattes med en av stål med glasväggar. Under läktaren byggdes brudkammare och andaktsrum, samt förråd. Väggar och tak utformades i äldre stil med fyllningar och ramverk. Oljepanna och nya avlopp samt wc installerades. Bänkarna byggdes om, men gavlar och dörrar bevarades. De nya fronterna profilerades som de gamla. Altarringen byggdes om, koret sänktes och ambo införskaffades för de liturgiska strömningar som eftersträvade närhet mellan predikare och menighet. Väggmålningarna konserverades med 25 år gamla färger och alla invändiga ytor förnyades. Det poängterades att dekormålningarna inte skulle vara utgångspunkten vid färgsättningen. Trägolven ersattes med kalksten och golvvärme på bjälklag av lättbetong i kyrkan och betong i koret. Bjälklaget lades på grundmurarna och matjorden togs bort. Taktäckningen lades om. 1978 installerades nuvarande orgelverk med 30 stämmor och efter diskussioner med nytillverkad fasad. Det klassiserande äldre överstycket finns bevarat på vinden, liksom en skylt från orgeln från 1942. Originalorgelns stämmor skulle också behållas eftersom de ger en värdefull klang. En orgeldator inmonterades år 1991. 1999 var tornets takkonstruktion skadad, så delar byttes och taket lades om med tillhörande plåtarbeten. Tornet putsades om och snickerierna renoverades och målades utvändigt.

Kyrkans kor är vridet åt norr, men för att underlätta orienteringen används i det följande raka väderstreck, så som kyrkan var tänkt att placeras. Fristads kyrka är en stor nyklassicistisk kyrka med västtorn, långhus absidformat kor i öster samt sakristia i norr.

FASAD - Spritputsad fasad, med ett tunt lager med sannolikt genomfärgad, vit ädelputs som yttersta lager. Under långhusets, korets och sakristians takfall finns en profilerad gesims av trä som målats vit, eller eventuellt överputsats med ett tunt lager ädelputs. Bred, utskjutande cementsockel som målats i en ljust grå kulör. Då marken är högre i öster är sockeln lägre vid dessa delar av kyrkan. Tornets gesims har vitmålade konsoler som bär upp ett profilerat listverk. Lanterninen har en vitmålad, profilerad takgesims som nedtill är försedd med ett tandsnitt. Tornet har igensatta och överputsade fönsteröppningar i tornets syd- respektive nordfasad. Tornet har rundbågiga tornluckor åt alla väderstreck. Luckdörrarna är beklädda med brunmålad fiskbenspanel. Under tornets södra ljudlucka finns årtalet "1850" skrivet i smidesbokstäver.

FÖNSTER- Kyrkans fönster sitter något indragna i rundbågiga fönsternischer som nedtill har en tunn, utskjutande solbänk av järn, målad gråbrun. Fönsterbågarna består av inner- och ytterbåge och har rundbågigt överstycke, mittpost och två tvärposter. Ytterbågens fem lufter har blyspröjsade klarglasrutor. Koret har fyra fönster lika långhusets, två åt nordöst och två åt sydöst med polykromt katedralglas. Bågarna och karmarna, som sannolikt är ursprungliga, är målade i en ljust blå kulör.
Långsidorna har sex fönster åt båda håll. På långhusets västfasad och tornets andra våning åt väster finns sammanlagt tre rundfönster med spröjsar i stjärnform. I tornets tredje våning finns ett rundbågigt fönster. Alla fönster åt väster har behållit sina sannolikt ursprungliga solbänkar i kalksten. Sakristian har ett rektangulärt, mindre fönster åt norr. Bågen, lik övriga, har mittpost och två blyspröjsade lufter. Den övre delen är ett målat blindfönster som på håll ser ut som ett långhusfönster.

PORT - Västportalen i tornet har en rundbågig, ensprångig dörrnisch som är slätputsad och skålad. Den inåtgående, sannolikt ursprungliga pardörren, är täckmålad mörkbrun. I den övre delen av varje dörrblad finns två rektangulära fyllningar, i den nedre ett utskuret rutmönster av prismor i högrelief. Direkt ovan dörren finns ett småspröjsat lunettfönster. Över portalen sitter en modern armatur. Utanför finns en stor fritrappa från 1917 vars nedre sex steg är av granit, den övre plattan är av kalksten. Längs västfasaden finns enkla handledare i form av svartmålade metallrör.
Sydportalen sitter i en ensprångig, rundbågig, skålad nisch som är slätputsad. Porten består av en utåtgående, ljusbrunt målad pardörr, troligen inte ursprunglig, som har raka överstycken och gångjärn i smide. Dörrbladens övre två tredjedelar är beklädda med mycket smalt räfflad panel, lagd i fiskbensmönster. Den nedre delen är beklädd med liggande panel som försetts med ett diagonalt rutmönster i relief. Överst i nischen sitter ett blyspröjsat lunettfönster och under det en stenplatta av sedimentär bergart på vilken det står att kyrkan restes under Oscar I:es regeringsår 1850. Utanför porten finns en fritrappa från 1917med fyra trappsteg. Åt väster leder en enkel handikappramp i metall.
Sakristian har en segmentbågig portnisch i den östra fasaden. Det enkla dörrbladet, med rakt överstycke, är beklätt med profilerad panel, lagd diagonalt, som täckmålats brun. Gångjärnsbeslag i smide. Utanför finns två trappsteg av granit.

TAK - Långhuset och sakristian täcks av sadeltak belagda med skifferplattor. Det rundade koret har ett välvt tak belagt med ärgad kopparplåt i skivtäckning, storplåtsformat med förskjutna falsar. Tornet har nederst ett tälttak med lanternin som i sin tur täcks av ett karnisformat kort takhuv, krönt av kors på kula. Alla tornens takfall, liksom lanterninens sidor, är belagda med brun kopparplåt från 1999, lagt likt absidens tak. Lanterninens öppningar är rundbågiga och är i nederdelen försedda med ett staket i metall. Alla kyrkans takfall är försedda med hängrännor, stuprör och vindskivor av koppar. Invid sakristians taknock, strax intill långhuset, finns en låg skorsten beklädd med kopparplåt.