BEBYGGELSEN KRING RÅDHUSTORGET (SÖDERHAMN)

Under 1800-talets andra hälft utvecklades Söderhamnsregionen som aldrig förr. Med industrialismen kom en ny tid och industrialismen förvandlade staden. Med ångkraften skapades en ny varvsindustri. Nya kommunikationer och marknader skapades genom järnvägens tillkomst. En ny industriell struktur utvecklades, nya yrken som ingenjörer och tekniker gav upphov till nya samhällsskikt som i sin tur förändrade den sociala strukturen. Skråväsendet upphörde och trafikfrågorna blev vid denna tid en ny ingrediens i planeringen. Söderhamn blev vid denna tid ett centrum för industriell expansion, ett av det främsta i landet och befolkningsökningen har aldrig, varken före eller efter varit så kraftig som på 1870-80-talet.
Med industrins uppblomstring var det optimism och framtidstro som präglade stadsbyggandet. Järnvägen var intimt sammanknippad med periodens framtidstro. Järnvägen var pulsådern som präglade staden och knöt den samman med de livsviktiga delarna hamnen och industrierna.
P G Sundius upprättade ett förslag till ny stadsplan för Söderhamns centrum 1875. Han hade också gjort förslag till planer för det branddrabbade Gävle vilka blev kända och uppskattade även om Nils Ericson slutligen fick uppdraget där. För Söderhamn lät Sundius området kring kyrkan och rådhuset behålla sin tidigare indelning men skapade ett prakttorg på båda sidor ån i sitt stadsplaneförslag.
Ett år senare, 1876, kom den stora stadsbranden, brandkatastrofen som startade vid rådhuset. Brandens totala ödeläggelse möjliggjorde en nydaning av staden. Förslaget till stadsplan reviderades snabbt varvid bl a järnvägen flyttades till ett nytt läge söder om ån. Detta hade varit på förslag också tidigare men antagligen rönt ett så starkt motstånd att det inte fanns med i första förslaget till stadsplan. Denna del av planen kom till utförande 1886.
Järnvägen lyftes därmed bort från centrum och gick i utkanten av stadskärnan men korsade paradtorget vid rådhuset.
Efter branden 1876 fanns vid Rådhustorget kvar ett stenhus i kvarteret Elefanten, gamla järnvägshuset och rådhusets murar. Vid en brand 1860 hade rådhuset också förstörts och Gävles stadsbyggmästare Runer ritade ett nytt. Denna byggnadskropp blev nu kvar och byggdes om i en ny stil som kan betecknas som holländsk renässans av stockholmsarkitekten E A Jacobsson.
Runt torget byggdes stadens mest förnäma byggnader, i sten eller reveterade, till skillnad från det mesta i övrigt i staden som byggdes i trä med träpaneler. Rådhusmiljön var i stort sett utbyggd 1890. Byggnaderna i rådhusets omedelbara närhet byggdes upp först efter branden, därefter tillkom husen i områdets norra del.
I samband med en stadsbrand 1835 utvidgades det gamla salutorget framför rådhuset. Ån rätades och grävdes om och försågs med strandskoningar och trappor. Samtidigt började man bredda de längsgående gatorna Kyrkogatan och Rådhusgatan, vilket sedan kunde genomföras efter stadsbranden 1876.
Rådhustorget fungerade som stadens salutorg fram till 1876 då torghandeln flyttades längre österut enligt den nya stadsplanen till Köpmantorget. Rådhusparken skapades vid samma tillfälle vilket öppnade ett siktstråk och ett samband mellan kyrkan och rådhuset. Tanken på ett paradtorg realiserades då helt. Obelisken som placerades 1899 framför rådhuset är ett minnesmärke över stadens grundare, Gustav II Adolf.
Gustaf Hultqvist, stadsingenjören som var en mångsysslare, ritade många av husen i Söderhamn vid uppbyggnaden efter branden, mest privata bostadshus. Vid Rådhustorget har han ritat det sk Sidenhuset som byggdes 1879. C Dahlgren var också flitigt anlitad, han ritade mycket av den för Söderhamn så typiska panelarkitekturen med rika utsmyckningar med klassicerande element.
Ur beslut om byggnadsminne 2000