RÄMMENS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman dy skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståendet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

FÖRSAMLING 1995 - RÄMMEN

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1041, år 1900: 2775, år 1995: 1614

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen utbröts som kapellförsamling 1777 ur Gåsborn.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en udde i sjön Näsrämmen i bruksbygden norr om Lesjöfors.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den nuvarande träkyrkan är den ursprungliga, vilken dock har förändrats flera gånger. Den har korsformad plan med utbyggd sakristia i öster, vapenhus i söder samt västtorn. Kyrkan påbörjades 1781-87 som salkyrka; de befintliga korsarmarna och tillbyggnaderna tillkom först på 1840-talet. Västtornet uppfördes 1851 efter ritningar av C. G. Brunius, men ersatte då ett äldre.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De timrade väggarna är spånklädda och rödmålade under skiffertäckta sadeltak, valmade över gavlarna; rundbågiga fönsteröppningar. Ingångar via tornets bottenvåning samt på den norra korsarmsgaveln. Kyrkorummet täcks av ett brädtunnvalv och har panelinklädda väggar. Kyrkan har genomgått flera karaktärsdanande restaureringar som påverkat såväl exteriör som interiör. Åtgärderna har skett huvudsakligen under två perioder, dels under det sena 1800-talet efter ritningar av arkitekten Georg R. Ringström, dels vid 1900-talets mitt efter förslag av arkitekten Einar Lundberg. Vid det första tillfället omdanades exteriören med rika snickerier och listverk, medan kyrkan invändigt erhöll en ny inredning och ett nytt dekormålat trätunnvalv enligt tidens stil. Lika omfattande var de förändringar som vidtogs vid 1900-talets mitt. Denna restaurering syftade till modernisering, t.ex. då det gällde tekniska installationer (kaminer ersattes med elektrisk värme), men avsåg också återge kyrkan ett mer ursprungligt formspråk. Den sistnämnda restaureringen var avsedd att omfatta såväl exteriör som interiör men kom att ske i två avgränsade etapper. Interiören restaurerades efter förslag från 1944 och innebar bl.a. ny bänkinredning i slutna kvarter, nytt altarbord, ny dopfunt och ombyggnad av orgelläktaren. En planerad ombyggnad av altaruppsatsen från sent 1800-tal skrinlades så småningom och slutligen kom den, enligt förslag från 1946, att ersättas med en helt ny altarmålning av konstnären Simon Sörman. Exteriören restaurerades efter förslag upprättat 1955. Målsättningen var här att ” ... förläna exteriören en karaktär, som mera överensstämmer med interiörens och sålunda den ursprungliga, samtidigt som åtgärderna avse att minska det framtida underhållet”. Detta resulterade bl.a. i att man lät avlägsna sekelskiftets utvändiga snickerier och förenkla västtornets överbyggnad. Kyrkan har nyligen genomgått ytterligare en invändig restaurering, huvudsakligen enligt åtgärdsprogram upprättat av Karl S. Karlsen Arkitektkontor från 2001. Dekormålningarna från sekelskiftet 1900, som övermålats vid Einar Lundbergs restaurering, togs då åter fram.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005, rev. 2008.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.

KYRKOMILJÖN - Rämmens kapellförsamling bildades genom utbrytning från Gåsborn socken år 1786. Brukspatron Christopher Myhrman d y skänkte en udde i sjön Näsrämmen där kyrka och prästgård uppfördes 1787. Detta innebar att det gamla sockencentrat försköts från hyttområdet till området kring kyrkan där bland annat skola och sockenstuga uppfördes. I slutet av 1800-talet försköts sockencentrat igen sedan Inlandsbanan drogs söder om kyrkcentrat och järnvägsstation uppfördes i Lesjöfors. Rämmen blev eget pastorat 1879 och Gåsborn blev dess annexförsamling 1962. En ny kyrka uppfördes i Lesjöfors 1971, men kyrkan i Rämmen är fortfarande den "riktiga" kyrkan för de flesta lesjöforsborna.

I anläggningen ingår förutom kyrkan också två rödmålade träbyggnader som en gång var kyrkstallar respektive bårhus. De båda ligger strax utanför kyrkogårdsmuren i nordväst och används numera som förråd. Ett nytt bårhus tillkom på 1950-talet, utanför kyrkogårdsmuren i nordväst. Mittemot de gamla kyrkstallarna finns sockenstugan som idag bland annat innehåller personalutrymmen.

KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården togs i bruk något år efter att kyrkan stod klar. Dess äldsta del ligger runt byggnaden och har varit föremål för ett flertal mindre utvidgningar i etapper under 1700- 1800-talen. Vid sekelskiftet 1900, åren 1929 och 1949 har dokumenterade utvidgningar skett norr om kyrkan. Nära sjösidan i nordost står ett större träkors som markerar platsen för en urnlund. Den senaste utvidgningen skedde mot norr 1992-93 och innehåller såväl kist- som urngravar.

Kyrkan och de äldre delarna av kyrkogården ligger på en udde i sjön Näsrämmen. De nyare delarna fortsätter norrut, upp mot prästgården. Dess avlånga och i det närmaste halvcirkelformade omfång mot söder orienterar sig i nord-nordostlig riktning. Hela den äldre delen runt kyrkan ligger på högre mark än utvidgningarna i norr som ligger plant. Närmast kyrkan sluttar marken ned i mjukt böljande terrasser åt alla håll men framförallt i norr. En kraftig slänt följer hela kyrkogården ned mot sjökanten. Den nyaste delen saknar mot norr avgränsning och övergår i prästgårdstomten. Gärden, gles bebyggelse och väg återfinns i nordväst och i övriga väderstreck bildar Näsrämmen naturlig avgränsning.

Björkar utgör det huvudsakliga trädbeståndet på kyrkogården, men också lind och lönn förekommer. 1949 års utvidgning saknar helt trädplantering och har endast glesa rosenbuskar som avgränsning mellan gravkvarteren. Markområdet är i övrigt gräsbesått. Gångvägarna är grusbelagda och huvudgångarna tämligen breda. Plattgångar förekommer på den näst yngsta delen.

Ett stort antal grusgravar finns bevarade, merparten av dem inhägnas av stenramar. Ett av kyrkogårdens kvarvarande två järnstaket kringgärdar den Myhrmanska familjegraven som är en av de äldsta på kyrkogården. Här vilar bland andra kyrkans donatorer Christopher Myhrman d ä, död 1775, och dennes son Christopher d y, död 1811. Den äldre delen runt kyrkan har undgått omfattande renoveringar. Därigenom har en stor del av den gamla karaktären bevarats med omväxlande utformning av gravvårdarna. Kyrkogården ger i övrigt ett samlat intryck med många grusgravar och ett väl utnyttjande av begravningsmark främst söder om kyrkan. Allmänningarna har förlorat sin ursprungliga karaktär.