Billinge kyrkomiljö

På de kuperade och skogbevuxna högplatåer som väster om Höör omger Rönne ås dalgång ligger byn Billinge. Trakten befolkades under den så kallade bondestenåldern, det vill säga tiden från ca 4000 f Kr och framåt då åkerbruk och boskapsskötsel gjorde sitt intåg i Norden. Ortsnamn med ändelsen illinge anses ha bildats under folkvandringstiden (i nuvarande Sverige ca 400550 e Kr) och namnet Billinge och dess invånare Billingar lär komma av platsens plogbillsformade backar.

På 1100-talet bildade Billinge tillsammans med grannbyarna Billinge socken och lät uppföra en kyrka. Vid denna tid låg de flesta gårdarna i bygden under Lunds domkyrka. I och med reformationen (i Danmark 1536) drogs flera gårdar tillbaka från kyrkan till fördel för adeln, här familjen Thott på Eriksholm (senare Trolleholm), som på så vis stärkte sin maktposition i socknen. Vid 1800-talets skiften bestod Billinge ännu av ett 20-tal gårdar som främst var placerade utmed bygatans sträckning. Järnvägens och industrialismens intåg vid mitten av 1800-talet kom emellertid snart att påverka hela regionen genom en kraftig urbanisering. I Billinge styckades tomter av för anställda vid järnvägen som utgjorde en stor del av den första inflyttningsvågen. När Stockamöllans träindustri 1917 uppförde ett nytt sågverk i Billinge för att dra nytta av järnvägen växte en egnahemsbebyggelse med standardhus fram för den inflyttande arbetskraften. En bit in på 1900-talet stagnerade expansionen i Billinge och övriga småorter i närområdet, och 1961 lades järnvägssträckningen EslövRöstånga som passerat genom byn ned.