BUNGE KYRKA

Kyrkogården
Den äldre kyrkogården har en rektangulär plan i väst-östlig riktning, den utvidgades österut omkring 1900 varvid såväl mur som stiglucka flyttades ut. Kyrkogården domineras av gräsytor. Gravarna ligger tätast i öster det området är också upphöjt med ett respektive två trappsteg, området norr om kyrkan har ett fåtal gravar, i det nordvästra hörnet finns en liten barnkyrkogård med små enkla stenar.

Kalkstensmuren kring den gamla kyrkogården har delvis ålderdomliga drag med bl.a. skyttegluggar nischer och hästbindslen. Muren revs ned till sin nuvarande höjd 1858. Innanför muren finns trädkransen till stor del kvar, även den del som invigdes omkr. 1900 omgärdas av en trädkrans. Medeltida stigluckor finns i alla vädersträck. De västra och norra luckorna har träportar, den östra har järngrind och de södra är öppen.
Gångsystemet består av en central gång i väst-östlig riktning mellan stigluckorna, gången är belagd med kalkstensflis. Kyrkogården domineras av lönn, ask, lind och kastanjer. Norr om kyrkan finns ett stegtak och öster om kyrkan vattenbrunnen till den medeltida prästgården.

1947 utvidgades kyrkogården österut, efter ristningar av arkitekt Olle Karth, Visby. Även den nya delen av kyrkogården omges av kalkstensmurar. Den här delen av kyrkogården är uppdelad i två delar en i öster och en i väster. Den östra består av en park igenom vilken två körvägar går den ena har lett fram till gården Ducker. Längs med norra muren finns ett gravkapell. Den västra delen är uppdelad i kvarter med gravar i dess mitt finns en spegeldamm bakom vilken ett träkors står, en minneslund är här anlagd. Kalkstensgången som leder ned till dammen sluttar något.

Gångsystemet består av en central grusgång från stigluckan och söderut, den fortsätter vidare längs med den södra och västra muren. Från stigluckan finns en asfalterad väg i öst-västlig riktning, den går mellan gravkapellet och en ingång i den nya kyrkogårdens nordvästra hörn. Gången ned till och runt spegeldammen är belagd med kalkstensflis. Växtligheten domineras av tidigare ängsmark. Planteringen av träd påbörjades på 1880-talet.

På hela kyrkogården finns belysningsstolpar i anslutning till gångsystemen. Kyrkan belyses med spotlights.
På den gamla kyrkogården finns (1996) ca 322 gravvårdar varav 25 st. återfinns på barnkyrkogården, på den nya finns ca 165 st.

Övriga byggnader på kyrkogården
Kyrkogården har fyra stigluckor, en i varje vädersträck.
Den östra stigluckan är enkel med flackt sadeltak, klätt med falar. Fasaderna är putsade. Öppningen med fyrpassformig tympanon, dubbelgrindar av järn.
Södra stigluckan är kryssvälvd, har ett sadeltak med falar. Invändigt med två sittnischer.

De norra och västra stigluckorna har samma utformning som den södra, dock har de portar av trä.

På nya kyrkogården står ett gravkapell i form av en kulle. På takets utsida växer gräs. Till kapellet leder en trappa av kalkstensflis, ledare av huggen kalksten. Dubbelport, utvändigt klädda med stående panel, två gångjärnsbeslag på var port. Omfattning av fint huggen kvadersten. Rummet har i öster ett altare.

Norr om västra stigluckan finns intill kyrkogårdsmuren ett kyrkstall.
Stegtaket som står längs med norra kyrkogårdssträckningen täcks av grå asbestcementplattor.

Bunge kyrka ligger vid stora vägen, 2 km från hamnsamhället Fårösund, där huvuddelen av socknens bebyggelse ligger. Öster om kyrkan ligger Bunge kulturhistoriska museum. Mellan detta och kyrkogården ligger ruinen av en prästgård från 1300-talet. Kyrkogårdens västra del har behållit sin medeltida utsträckning och omges ännu av en hög medeltida kyrkogårdsmur, murad med bruk och försedd med skyttespringor. I muren finns tre medeltida stigluckor och en som uppförts med återanvändande av medeltida delar. Kyrkan är en av Gotlands största. Den består av ett rakslutet kor med trefönstergrupp i öster och vidbyggd sakristia i norr, ett långhus med kraftig strävpelare i sydväst samt ett torn i väster. Tornet kröns av en spira, men dess murar når inte högre än till långhusets taknock. Kyrkans huvudingång är genom långhusets sydportal. Ingångar finns också till koret i söder, långhuset i norr och tornet i väster. Kyrkans äldsta del är tornet. Det uppfördes i början av 1200-talet invid en nu försvunnen äldre romansk stenkyrka. Tornet har sannolikt ursprungligen haft någon befästningsfunktion i likhet med de fristående kastaler som står vid flera Gotlandskyrkor. Det nuvarande koret, sakristian och långhuset uppfördes i ett sammanhang vid 1300-talets början. Takvinkeln var ursprungligen högre men sänktes till nuvarande flacka vinkel 1857.Alla ingångar har perspektiviska portalomfattningar. Långhusets sydportal har en rik dekor i relief och kröns av ett spetsig gavel. Murarna är uppförda i putsad kalksten, på taken ligger tegel. Det rymliga koret täcks av ett valv; det tvåskeppiga långhuset av sex stycken, burna av två kolonner. En låg men bred spetsbågig triumfbåge förenar de bägge rummen. Den välvda ringkammaren som har rikligt med ristningar i putsen på väggarna. I kyrkorummet finns märkliga kalkmålningar från 1300-talets slut, som blandar rika figurscener med arkitekturmotiv. En fattigbössa från 1200-talets mitt med skulpterat kapitäl, sannolikt ursprungligen krucifixpiedestal, bär stenmästarens signatur. Den märkliga orgeln från 1700-talet utfördes för franska reformerta kyrkan i Stockholm.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.

Kyrkans byggnadshistoria
Kyrkans äldsta byggnadsdel tornet uppfördes i början av 1200-talet i anslutning till en romansk kyrka som sannolikt är från 1100-talet. Grundmurar till denna byggnad påträffades vid två restaureringar på 1900-talet. Tornet hade förmodligen också som uppgift att skydda bygdens folk. Om behovet att skydda sig vittnar även kyrkogårdsmuren med sina skyttegluggar och nischer. Från tidigt 1200-tal är korportalen och från mitten av århundradet ändrades tornets västportal.
I början av 1300-talet uppfördes ett nytt större gotiskt kor och långhus under ledning av anonymmästaren Neo Iconicus. Från den gamla byggnaden återanvändes nordportalen och sakristiportalen. Möjligen uppfördes även sakristian vid detta skede. Både glas- och muralmålningarna utfördes på 1300-talet.