NÄRS KYRKA

Den gamla kyrkogården
När kyrkogård har i söder, öster och norra nära nog behållit sin ursprungliga utsträckning. Vid åtminstone två tillfällen har utvidgningar gjorts åt väster, troligen på 1860-talet samt 1880-81.

Kyrkogården är omgiven av en kallmurad kalkstensmur, den mäter i söder 106 m, i öster 44 m, i norr 104 m och i väster 51 m.

Stigluckor finns i såväl södra som östra mursträckningarna. De är uppbyggda av kalksten, putsade med kalkbruk ut- och invändigt och täckta av faltak. Golven utgörs av gravhällar. Stigluckorna är försedda med järngrindar, den södra med pargrindar. Samma typ av grind finns även i den andra öppningen åt öster. I den västra muren finns en öppning utan grindar mot den nya kyrkogården. Gångarna, som är belagda med cementplattor, leder från de båda stigluckorna till kyrkans huvudingång, långhusportalen, och vidare utmed denna fasad samt utmed den västra fasaden. I väster ansluter en central, grusbelagd gång ut mot den nya kyrkogården.

Trädplantering utmed de södra och västra murarna (bl.a. bok). Vid kyrkoherden Eneqvists grav finns två bokar, vilka planterades omkring 1880. På de sydöstra och sydvästra delarna dominerar gräsmattor. På denna del av kyrkogården fanns 1996 202 synliga gravar, av dem är 32 st. klädda med murgröna. Kyrkogården uppvisar ett i övrigt ett rikt varierat urval av gravvårdar och gravanordningar. Kyrkans södra fasad belyses med strålkastare som placerats längs med de södra och sydöstra mursträckningarna. På kyrkogården finns också 4 st. lyktstolpar.

Den nya kyrkogården
Mellan de båda kyrkogårdarna finns ett djupt dike, de båda delarna binds samman av en bro. Den nya kyrkogården, som anlades 1948-49, är i det närmaste kvadratisk till sin utformning. Genom ett grusbelagt gångsystem är den indelad i kvarter. På den nya kyrkogården fanns 1996 250 synliga gravar, av dessa var sju täckta med murgröna. Centralt mot västra muren har en urnlund anlagts.

Kyrkogården omges av kallmurade kalkstensmurar med täckplattor av sandsten. Murarna mäter i söder 56 m, öster 49 m, norr 56 m och i väster 49 m. Öppningen i det sydvästra hörnet är försedd med en pargrind av järn. Rader med träd (lind) längs med södra och norra murarna, mittgången flankeras av nyplanterade träd. Längs med mittgången står 3 lyktstolpar.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns inga övriga byggnader förutom de båda medeltida stigluckorna i de södra resp. östra kyrkogårdsmurarna.

Närs kyrka har en relativt perifer placering i socknen, men nära Närkån och ett antal huvudvägar. Två stigluckor finns bevarade på kyrkogården, i söder och öster. Den medeltida kyrkan består av ett tvåskeppigt långhus (tre travéer), smalare rakslutet kor, västtorn samt en sakristia på korets nordsida. Byggnadsmaterialet är i huvudsak kalksten. Äldst är tornet, uppfört vid 1200-talets mitt till en tidigare romansk absidkyrka, vars grundmurar påträffats under nuvarande kyrkans golv (utgrävning 1933). Av intresse är tornets tydliga försvarsanordningar i form av skyttegluggar. Omkring 1300 uppfördes kor och långhus i gotisk stil, koret dock något före långhuset. Sakristian är från 1878 (ersatte en sakristia byggd 1820). Fasaderna är putsade, med hörnkedjor och fönsteromfattningar i fint huggen kalksten. Kyrkans spetsbågiga masverksfönster är alla ursprungliga, norra muren är helt blind. Koret täcks av ett brant sadeltak (även sakristian har sadeltak), det högre långhuset har ett basilikaliknande tvådelat tak. Smala pulpettak i norr och söder bildar övergång mellan tornets bredare nedre del och klockvåningen, med sina rundbågiga kolonnettförsedda ljudgluggar samt åttkantig spira. Kor och långhus har rikt skulpterade perspektivportaler i söder (långhusportalen till stor del nyhuggen), medan tornportalen (kyrkans i väster är rundvälvd i två språng och har ursprunglig järnsmidesförsedd dörr. Det vitkalkade kyrkorummet präglas av de sex höga kryssvalven, vilka uppbärs av två kolonner med ornerade kapitäl. Spetsbågiga muröppningar sammanbinder långhus med kor och ringkammare. Det rymliga koret, som täcks av ett kryssvalv, lyses upp av ett stort tredelat östfönster samt ett mindre sydfönster. Ringkammarens låga kryssvalv är äldst av valven. Intressant efterreformatorisk inredning. 1982-83 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Birger Andersson.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderad i samband med inskrivningen 2002.

I slutet av 1100-talet uppfördes ett absidkor med långhus, och vid mitten av 1200-talet tillfogades ett torn med tydlig försvarsfunktion. Omkring 1300 ersattes det romanska koret och långhuset med motsvarande byggnadsdelar i gotisk stil.

Sedan kyrkan uppfördes har en sakristia tillfogats på dess norra sida, 1820, den ersattes 1878 av en ny på samma plats. I övrigt har kyrkans exteriör inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden. 1771-72 gjordes omfattande reparationsarbeten murarna putsades och dragankare av ek lades in i tornmurarna. Vid mitten av 1800-talet förnyades delar av kyrkans socklar. 1884 genomfördes en restaurering då bl.a. dörrbladen i portalerna och glasen i fönstren byttes, långhusportalen försågs även med överljusfönster. Vidare insattes nya kolonnetter och baser i torngluggarna, och invändigt vattrevs väggar och valv och avfärgades i ljugrå ton.

På 1930-talet försågs kyrkan med värmeledning, golven lades om och grunden till den romanska kyrkan undersöktes. 1949 byggdes tornhuven om med ny konstruktion och kyrkklockan flyttades upp en våning. 1959-60 nyhöggs en stor del av långhusportalens omfattning av Henry Karlsson, Slite.

De senaste restaureringarna
Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1982-83 efter förslag av arkitekt Birger Andersson, Sanda väggar och valv rengjordes, lagades och kalkavfärgades. Muralmålningar påträffades men befanns vara i så fragmentariskt skick att de kalkades över. Inredningen rengjordes och konserverades. Ett sakristiutrymme inrättades i ringkammaren under läktaren. Sakristian från 1878 inreddes som ett enskilt andaktsrum och kallas numera Mariakapellet.

Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1993 efter förslag av arkitekt Jan Utas, Visby. Arbetena omfattade främst takreparationer och omputsning av fasaderna, men även dörrar och fönster sågs över och vissa träd på kyrkogården togs ned.