Emmaboda begravningsplats

När beslutet om att bygga ut församlingshemmet till kyrka hade tagits var det logiskt att också börja planera för att anlägga en kyrkogård. Lämplig mark fanns dock inte i direkt anslutning till kyrkan varför man istället anlade en begravningsplats ca ½ km nordost om kyrkplatsen. Marken donerades till församlingen av kommunen. Marken var inköpt av kronogården Grimmansmåla och omfattade 5000m². Under en tid fanns också ett område i Kimbramåla som alternativ men i december 1939 avgjordes frågan i kommunfullmäktige och man valde då Grimmansmåla. Förslaget till kyrkogårdens utformning ritades av arkitekten Sven Ivar Lind.
Arkitekten Sven Ivar Lind var en av Sveriges ledande arkitekter i mitten av 1900-talet. Han levde 1902-1980 och var bl.a. professor i arkitektur och under en period slottsarkitekt vid Stockholm slott. Bland de byggnader som han arbetade med finns flera kraftstationer med tillhörande samhällen, Råsunda fotbollsstadion, Stadsarkivet på Kungsklippan i Stockholm och restaurang Byttan i Stadsparken i Kalmar. Arbetet med Stadsarkivet övertog Lind efter en av Sveriges främsta arkitekter, Gunnar Asplund, då denne avled. Lind hade i flera år varit Asplunds medarbetare. Gunnar Asplund ritade tillsammans med arkitekten Sigurd Lewerentz Skogskyrkogården i Enskede som kom att stå som förebild för en ny typ av kyrkogårdsanläggningar i Sverige. Uppdraget hade utlyst i form av en arkitekttävling som Asplund och Lewerentz vann 1915. Resultatet, Skogskyrkogården, klassas idag som en viktig milstolpe i modern svensk landskapsarkitektur. De båda arkitekternas ambition när det gällde landskapets utformning var att göra så lite som möjligt. Gångar, terrasser m.m skulle understryka det naturliga landskapet, inte behärska det. Man använde sig också av ett nordiskt växtmaterial med mycket tall och björk. Eldbegängelserörelsen var vid den här tiden på frammarsch och en av förutsättningarna för anläggandet av Skogskyrkogården i Enskede var att man skulle bereda rum för den typen av gravplatser.
Någon typisk skogskyrkogård kan Emmaboda kyrkogård inte sägas vara. Här finns mera av traditionellt utformade kyrkogård med ett effektivt utnyttjande av marken, tydliga kvartersindelningar samt mycket tuktade häckar och trä. Arkitekten har dock använt sig av platsen topografi för att skapa en intressant anläggning. Ritningarna över kyrkogården från 1940 visar att hela det område som idag omfattar kyrkogården var planlagt. Åldern på gravvårdarna visar dock att det var kvarteren A-D samt F som först togs i bruk. På ritningarna finns också markerat placeringen för ekonomibyggnader, bisättningskällare och kapell. Det sistnämnda kom dock aldrig att byggas. Redan då kyrkogården stod klar fanns en eldbegängelseförening i Emmaboda och platser för urngravar iordningställde i kvarter F. Dessa gravplatser var försedda med en kammare av cement över vilken en liggande gravvård placerades. Fler av dessa urnkammare finns kvar än idag. Eldbegängelseföreningen leddes av Gustaf Ahl vilken är en av dem som ligger begrav i kvarter F.
Arbetet med den nya kyrkogården utfördes av Vägbyggnadsfirman Bröderna Hansson. I kyrkogårdens sydöstra hörn byggdes en stiglucka i nationalromantisk stil med murar och ett gavelröst av svartmålat trä. Stigluckans tak belades med spån. Portarna dekorerades med svarvade spolar och ett skuret galler. I Carl Ågrens bok om Emmaboda sägs att den nya kyrkogården fick en entré ritad av fabrikör Arvid Svensson. I ATA finns dock ritningar för stigluckan och där anges Sven Ivar Lind som upphovsman. Kanske bekostades bygget av fabrikör Svensson och där av förväxlingen. Kyrkogården invigdes i september 1941 av kontraktsprosten Arnold Thörn. Ett par månader senare invigdes den nya kyrkan.
Sju år senare, 1948, byggdes ett bårhus på kyrkogården. Det ritades av arkitekterna Paul Boberg och Jörgen Jörgensen. Arbetet utfördes under ledning av byggmästare Erik Johannesson. Vid bårhuset anlades också en plats för uppställning av kistor. Sluttningen bakom platsen belades med kalkstensplattor och buskar planterades. Av detta kan man idag ännu se spår men planteringarna underhålls inte längre.
En utvidgning av kyrkogården ska ha gjorts 1961. Troligen menar man med detta att ytterligare ytor på kyrkogården ställdes i ordning och togs i bruk. Det nya området motsvara kvarter E. Kvarterets form och avgränsning är den samma som på Sven Ivar Linds ritningar från 1940-talet men nu anläggs ett system av rygghäckar. Mitt i kvarter E skapades också en anläggning som fick namnet Jesu kropp. Från en springbrunn i kalksten utgår häckar av avenbok i form av ett kors. På de östra och västra korsarmarna markeras Jesu sår med höga pelarklippta avenbokar. Vem som ritade den här anläggningen är inte känt. Arbetsbeskrivningen från 1961 är signerad av en H Hast. Den nya delen invigdes av kontraktsprosten Gustaf Pontén. Vid samma tillfälle invigdes också ett kors av granit på kyrkogårdens ceremoniplats. Det är tillverkat av Svensson&Söner AB, en av Emmabodas stenindustrier som bl.a. producerar gravvårdar. Under 1960-talet påbörjades också arbetet med att så in de gravplatser i kvarteren A-C som var belagda med grus samt grusgångarna i kvarter E
En minneslund anlades och togs i bruk 1985. Minneslunden anlades av kyrkans anställda utan ritningar. Den har med tiden vuxit ut och fått en mera anlagd form än den från början hade.
Efter tillstånd 2001 förändrades kvarter J som tidigare inte använts. Ritningarna gjordes av Landskapsarkitekterna, Växjö Kolla!!!! Kvarteret delades i tre delar. Norra och södra delen av kvarteret har planlagts för kistgravar i ryggställda rader vända åt öster eller väster. I mitten gjordes en rundel med fontän. Under 2006 har den stenmur som avgränsar kyrkogården i öster lagats med cement och kalkstensplattorna som avtäcker muren har justerats.

Allmän karaktär
Emmaboda kyrkogård är en från grunden anlagd kyrkogård. Det innebär att området har vuxit fram efter en noga fastlagd plan. Området ligger i en svag sluttning mot söder vilket arkitekten som ritade kyrkogården har utnyttjat. Flera av kvarteren avgränsas av häckar. I det största kvarteret, kvarter E, är häckar planterade mellan raderna av gravvårdar, sk rygghäckar. Gravkvarteren är idag i stort sett insådda med gräs. Uttrycket är lågt, enhetligt och sammanhållet. Majoriteten av kvarteren är anlagda för kistgravplatser. Urnplatserna har passats in i kvarterens ytterkanter eller som i öster mot kyrkogårdens mur. Kvarter D började användas som linjegravsområde på 1940-talet. När företeelsen försvann under 1960-talet fortsatte man att använda området för enkelgravar vilket gör att det även fortsättningsvis fick samma karaktär som linjegravsområdet. I den norra delen av kyrkogården finns, från väster till öster, minneslund, ceremoniplats, klockstapel, bisättningskällare och f d vaktmästeriet. I nordväst och i söder finns områden med naturmark som idag inte används för gravsättningar. Tillsammans med det omgivande skogspartiet hjälper de till att av skärma kyrkogården och dämpa trafikbuller.
I öster: Stenmur av fältsten. Uppmurad med cement och avtäckt med plattor av kalksten. På flera ställen är murgröna eller vildvin planterade.
I norr: Stenmuren lik den i öster fortsätter ett stycke utmed den norra gränsen. Därefter tar en låg kallmurad halvmur vid. I höjd med granitkorset upphör denna.
I väster: Stödmur av kallmura kvaderhuggen granit som mot söder övergår i halvmur. På en del av stödmuren står ett träplank.
Runt stora delar av kyrkogården, t ex uppe på murarna, är elstängsel draget för att hålla ute rådjuren från kyrkogården.

Ingångar
Kyrkans båda huvudingångar finns i söder. Ingången i sydväst har dubbla moderna, svartmålade smidesgrindar mellan murade portstolpar. Stolparna är av kvaderhuggen granit och avtäckta med kalkstensskivor. På var sida om den dubbla grinden finns en mindre grind, också den av svartmålat smide.
Vid ingången i sydost finns en stiglucka. Väggarna är murade av kvaderhuggen granit. Överbyggnaden av trä har en hög resning och tak klätt med spån. Hela överbyggnaden är målad i svart. Även portarna är av trä och svartmålade. De är rikt dekorerade med gallerverk och svarvade spolar.
I stenmuren mot öster finns en ingång och mot nordost finns tre ingångar. Dessa har alla dubbla eller enkla svartmålade dörrar med smidda gångjärn.
Ytterligare en ingång till kyrkogården finns i anslutning till vaktmästeriet i väster. Denna ingång markeras inte med någon grind.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården saknar en sammanhängande trädkrans. I väster är en rad med björkar planterade. Flera björkar växer också utmed kyrkogårdens södra mur. I öster är lindar planterade
Övrigt: I flera av gravkvarteren är häckar av sorterna häckoxbär och avenbok planterade. I kvarter E är två hängaskar planterade och en ?I kvarter D står en ?lönn. På flera ställen på kyrkogården växer björkar. Vid ingången i sydost är rhododendron planterade och här växer också en stor bok. På den nyligen anlagda området kvarter J är rönnar planterade i rabatter med näva. I kvarterets norra del finns en syrenhäck som skärmar av mot vaktmästeriet.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångarna förbinder kyrkogårdens olika delar och avgränsar de olika gravkvarteren. Gångarna är idag belagda med grus. Några av de gångar som tidigare gick igenom kvarter E har såtts in med gräs.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1940-talet. Vid den här tiden införde flera kyrkogårdar restriktioner när det gällde gravvårdarnas höjd. Det förefaller man ha gjort även på Emmaboda kyrkogård. Här finns inga av de höga stående gravvårdar som är så typiska för tiden kring sekelskiftet 1900. Istället är vårdarna låga och rektangulära. Typiska drag för 1930- och 40-talets vårdar är de parställda kolonnerna och de raka eller flackt triangulära krönen. Materialet är främst grå och svart granit. Hos enstaka vårdar märks traktens stenhuggartraditioner. Det märks också en skillnad mellan gravvårdar på köpta gravplatser och linjegravplatser. Linjegravvårdarna har samma former och dekor som de köpta gravplatsernas vårdar men är mindre och enklare till sin utformning. Under 1960-70-talen blev gravvårdarnas utformning än mera enhetligt rektangulär. Dekoren blev också enklare. Vanliga är blommor, talldungar och soluppgångar. Under 1990- och 2000-talet har gravvårdarnas form blivit friare och dekoren mer varierad och personlig. Även urngravplatsernas vårdar har genomgått en liknande förändring. Vårdarna på urngravplatserna är alla liggande. De äldsta vårdarna från 1940-talet är rektangulära eller kvadratiska plattor. Under de senaste årtiondena har formerna blivit friare och naturstenar har blivit vanliga.
Bland de äldsta gravvårdarna finns på fler vårdar den dödes yrkestitel angiven. Under 1960-talet blev det allt ovanligare. Det märks också tydligt att Emmaboda inte är en landsbygdskyrkogård. På endast ett fåtal gravvårdar är den dödes hemort angiven. För människor i en stad eller ett samhälle var det inte viktigt att tala om varifrån man kom eftersom det var en självklarhet. På några gravvårdar anges att den döde avlidit innan kyrkogården i Emmaboda anlades. Man vet att i några av dessas fall har kvarlevor flyttats från andra kyrkogårdar i trakten eftersom det funnits en stark önskan om att få bli begravd på just Emmaboda kyrkogård.

Minneslund
Minneslunden började användas 1985. Anläggningen har vuxit fram efterhand, men platsen ger idag ett samlat intryck. Platsen är förlagd till en del av den lövskogsäng som finns utmed kyrkogårdens norra gräns. In till platsen leder en grusgång. Ytan för urnsättningar är insådd med gräs och markeras av en stenram. I den norra delen av denna yta finns en sten med
inskriptionen: Stilla ock mitt stoft må gömmas i den tysta jordens famn. Må jag ej av vänner glömmas där jag vilar utan namn. I anslutning till platsen finns sittbänkar, perennrabatt, ställ för vaser och skåp för gravljus. De båda sistnämnda är av svart smide och tillverkad av en lokal smed vid namn Blom.

Byggnader
I sluttningen på den norra delen av kyrkogården ligger den bisättningskällare som ritades av arkitekterna Boberg och Görgensen. Byggnaden sticker bara till viss del upp över marknivån och smälter in genom att taket är belagt med grästorv. Väggarna är av betong som utvändigt är målat i grått och invändigt i vitt. Även innertaket är målat i vitt. Golvet är belagt med rödbruna plattor. Dörrarna är av trä och fernissade. Ner till ingången leder en brant stentrappa med räcke och handledare i svartmålat smide. På var sida om trappan är en hög tuja planterad. Bisättningskällaren har idag ingen funktion.
Klockstapeln stod klar ? Den är ritad av ? och uppförd i trä. Sex kraftiga stolpar bär upp en huv klädd med träspån. Allt är målat i svart. Tanken är att stilmässigt skapa en överrensstämmelse med stigluckan från 1940-talet. I klockstapeln hänger en klocka gjuten?
Av?
I kyrkogårdens nordöstra spets, utanför stenmuren i norr, ligger det f d vaktmästeriet och ett förråd med torrdass. Vaktmästeribyggnaden är uppförd i gult tegel med ett flackt sadeltak belagt med papp. Dörrarna är målade i brunt och fönsterkarmarna i vitt. Förrådet ligger i liv med kyrkogårdsmuren. Det har svart träpanel och ett pulpettak belagt med korrugerad plåt. Ingen av byggnaderna används idag.
En ny byggnad för vaktmästeri och förråd uppfördes ?. Byggnaden har stående mörkgrön träpanel och ett sadeltak belagt med svartmålad korrugerad plåt. Dörrar och fönster karmar är svarta medan foderna är vita. Byggnaden rymmer garage, verkstad, personalrum och kontor.

Övrigt
Öster om minneslunden finns en ceremoniplats med ett stort kors av röd granit tillverkat av Svensson&Söner AB. Korset sattes upp 1961. På platsen finns också ett ställ där man under en minnesstund i samband med urnsättning kan placera urnan. Stället är av svartmålat smide och tillverkat av en lokal smed vid namn Blom.
Utanför kyrkogårdsmuren i norr finns en planterad rad av kastanjer. De står helt utanför kyrkogårdens planlagda område men förefaller ha varit tänkta som en del i någon form av anläggning som man idag inte kan se några spår av. Planteringen finns inte med på Sven Ivar Linds ritning från 1940 så när den tillkommit är osäkert.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C samt F-H
Allmän karaktär
Kvarteren ligger i kyrkogårdens östra del och utgör merparten av det område som togs i bruk på 1940-talet. Kvarteren A-C är anlagda för kistgravplatser. I kvarter A är gravvårdarna placerade i ryggställda rader vända mot öster eller väster med häck av avenbok emellan. Gravvårdarna i kvarter B och C är placerade i rader vända mot öster. Runt de tre kvarteren går en bred grusgång och genom området går mindre gångar som skilje de tre kvarteren från varandra. Även en häck av avenbok är planterad utmed de stora gångarna. På utsidan av denna häck, mot gångarna är urngravplatser ordnade. Bland kistgravarna kan man se att de som köpt sin gravplats här själva har fått välja ut var man ville ha sin plats. Urngravplatserna däremot har tagits i bruk kronologiskt.
Kvarteren F-H är anlagda för urngravplatser. Kvarteren är ordnade mot kyrkogårdens mur i öster och nordost. Gravvårdarna är därför alla vända ut emot gången. Mellan gravplatserna är lindar planterade. Bland de äldre gravplatserna i kvarter F och G har man kunnat välja vilken gravplats man ville ha. Flera av gravplatserna i dessa båda kvarter är anlagda med en sk urnkammare. Under marken finns en kammare gjuten i betong i vilken man placerar urnorna. Kammaren täcks sedan av gravvården i form av en gravhäll.
Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna från 1942 vid en kistgravplats finns i kvarter B och C medan den äldsta daterade gravvården bland urngravplatserna är från 1952. Gravvårdarna på kistgravplatserna är låga med tidstypisk dekor. Några gravvårdar är extra breda för att markera status. Det finns också ett par exempel på mera påkostade liggande hällar. En av dessa omgärdas fortfarande av stenram men platsen är insådd med gräs. Samtliga gravvårdar vid urngravplatserna är liggande. De äldsta av dessa vårdar är strikt rektangulära eller kvadratiska. De yngre vårdarna har en mera varierad utformning med mjukare former. Bland de äldre vårdarna, såväl i kvarter A-C som i F-G är materialet främst grå och svart granit.
Bland de yngre vårdarna är också röd granit vanlig samt naturstenar. På ett fåtal vårdar finns den dödes hemort angiven. Däremot är titlar inte ovanliga. Titlarna berättar om vilka näringar och typer av service som fanns i Emmaboda vid den här tiden. Här märks en övervikt för titlar som kan kopplas till stenindustrin, järnvägen och glasindustrin. Exempel på titlar är hyttmästare, stenhuggare, stationsmästare, folkskollärare, rörentreprenör och vägtillsyningsman.

Övrigt
I kvarter A ligger Oscar Carlsson och hans maka Ann-Marie begravda. Oscar Carlsson var från byn Lindehult och startade företaget Emmaboda möbelfabrik.

Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D ligger på den norra delen av kyrkogården. Kvarteret avgränsas i norr av grusgång och häck av avenbok. I söder utgör en grusgång gräns mot kvarter E. Utmed denna gång, mitt i kvarteret står en ?lönn. Här finns också en häck av avenbok. Kvarteret är anlagt för linjegravar vilket det också användes för så länge systemet med linjegravar eller allmänna gravar som de också kallades för fanns kvar. De allmänna gravarna uppläts kostnadsfritt på 25 år och de döda begravdes kronologiskt efter varandra. Det gjorde att familjemedlemmar inte blev begravda bredvid varandra. När detta system togs bort på 1960-talet fortsatte man dock att använda kvarter D för ensamgravar. Det har gjort att även de yngre delarna av kvarteret i viss mån har samma karaktär som de äldre. Gravvårdarna är placerade i rader. I den östra delen av kvarteret är de vända mot öster och i den västra mot väster. I väster finns också flera gravplatser som ännu inte tagits i bruk. Mot gången i norr är platser för urngravar inritades på gravkartan men dessa har ännu inte tagits i bruk.
Till kvarter D hör också tre större familjegravplatser mellan ceremoniplatsen och klockstapeln. Det är påkostade gravplatser omgärdade av stenramar och belagda med grus.

Gravvårdstyper
Linjegravvårdarna från 1940-50-talen är på flera sätt typiska för sin tid. De är små, enkla och med en dekor och utformning lik de köpta gravplatsernas vårdar från samma tid. Den äldsta av gravvårdarna från 1941 är dock lite större än övriga vårdar från samma tid. På stenen står Här vilar den förste på denna kyrkogård begravne Olaus Fredriksson (f) 19/12 1861 (d) 31/10 1941. Kanske ville man från församlingens sida markera den viktiga händelsen att samhällets kyrkogård togs i bruk och bidrog ekonomiskt till gravvården. Majoriteten av de äldre vårdarna är av grå eller svart granit. Det finns också en vård av målad svart plåt, en stenvård vars framsida är inklädd med någon form av plåt samt ett kors av marmor. Även gravvårdarna av yngre datum är lika vårdar från samma tid och här överrensstämmer även måtten på stenarna. Materialet är grå, svart eller röd granit. I hela kvarteret finns flera barngravar. Att ange den dödes hemort är ovanligt men det finns ovanligt många titlar för att
vara ett linjegravsområde. Samtliga titlar är kopplade till hantverk av olika slag t ex gjutare, snickare och bergsprängare.
De tre gravplatserna norr om det egentliga kvarter D har alla mycket breda och påkostade gravvårdar. På två av vårdarna finns porträttmedaljoner av sten eller brons. Alla tre omgärdas av stenram och är belagda med grus.

Övrigt
De tre påkostade gravplatserna i kvarter D tillhör alla välkända familjer i Emmaboda. Längst i väster har fabrikör Arvid Svensson sin familjegrav. Han var en av de fyra bröderna Svensson som startade Bröderna Svenssons stenhuggeri. År 1947 lämnade Arvid företaget och startade istället AB Emmaboda gravvårdsindustri, Svensson&Söner.
Den mellersta gravplatsen tillhör hans bror Fritz Svensson som alltså också var en av grundarna av stenindustrin i Emmaboda.
Gravplatsen längst i öster tillhör fabrikör E R Johansson. Han donerade tillsammans med Anna Johansson pengar för anläggandet av Ersjön. Erik Johansson drev maskinaffär och bilverkstad och blev med tiden också bilförsäljare i Emmaboda.

Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är kyrkogårdens största kvarter. Merparten av gravvårdarna är ryggställda med häckar av häckoxbär eller avenbok emellan. Det finns också ryggställda rader av vårdar utan häckar emellan. Majoriteten av vårdarna är vända mot öster eller väster. I mitten av kvarteret finns anläggningen Jesu kropp med ett brunnskar murat av kalksten och en korsformad
plantering avenbokshäckar med Jesu sår markerade som formklippta pelare av avenbok. I kvarterets södra del är två ? planterade och i den östra en hängask. I anslutning till brunnen finns planteringar där det tidigare växte rosor men där det idag växer ölandstok och sommarblommor. De låga häckarna ger kvarteret ett enhetligt intryck samtidigt som de enskilda gravplatserna skärmas av.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarteret är från 1964 och området har efter det tagits i bruk efter hand. Majoriteten av vårdarna är från 1970-90-talen. De är låga och rektangulära till sin utformning. De allra flesta är stående men enstaka vårdar är också liggande. Ortsnamn är här vanligare än i de äldre kvarteren medan titlar förekommer i ungefär samma utsträckning. För den här tidsperioden finns det ovanligt många titlar. Till skillnad från kvarter D märks här bland titlarna en övervikt för mera akademiska yrken som redaktör, sjöingenjör och länsskogvaktmästare.

Kvarter J
Allmän karaktär
Kvarter J är det kvarter som senast har ställts i ordning på kyrkogården. Ytor för kistgravar är iordningställda i norra och södra delen av kvarteret. I mitten finns en plats omgiven av spirea häckar där man kan slå sig ner på en bänk. I mitten av området finns en sten med en fontän samt en perennrabatt. Runt platsen går en grusgång in till fontänen leder en gång belagd med smågatsten. Kvarteret är i övrigt insått med gräs. I två långsträckta rabatter har en sorts näva planterats tillsammans med en sorts rönnar. Vid de gravplatser som hittills tagits i bruk har gravvårdarna placerats i ryggställda rader vända mot öster eller väster.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna i kvarteret är från 2003. Vårdarna är låga. Formerna är lite friare och inte enhetligt rektangulära. Dekoren blir ibland personlig med symboler som visar på den dödes intressen. Här finns inga vårdar där den dödes hemort anges eller yrkestitlar.