TÄRBY KYRKA

Tärby kyrka är en liten salkyrka, med typisk långsmal form för medeltida kyrkor som byggts till under 1700-talet. Kyrkan har ingången i väster direkt in i långhuset via ett vindfång, fullbrett och polygonalt kor i öster från 1753 och vid koret finns en sakristia tillbyggd åt norr 1755. Färgsättningen är hållen i övervägande olika ljust grågröna nyanser.

LÅNGHUS - Litet, smalt långhus. I väster finns en orgelläktare och grunda underbyggnader från 1865. Åt norr avskärmar väggen den mycket branta trappan som leder upp till läktaren. Trappan har täckmålade steg och en rund, sentida handledare av trä utmed väggen. Under trappan finns ett förvaringsutrymme och åt söder finns två dörrar till förråd. Mellan västväggarna och bänkarna finns skrivbord åt söder och stolsförvaring i norr. Närmast västväggen hänger två kristallkronor ovan mittgången. Vindfånget till västportalen har ett naturstensgolv och platt tak.
GOLV - Trägolv, troligen från 1956, av smala, lackade plankor.
VÄGG - Slätputsade väggar som avfärgats vita med en kalkliknande färg, sannolikt 1955-56. Sedan dess har väggarna smutsats. Bakom elradiatorerna har väggarna målats vita.
PORT - Porten i väster är en äldre pardörr med rakt överstycke och tre stående, rektangulära fyllningar per blad och nytt vred.
FÖNSTER - Långhuset har tre rundbågiga fönster åt söder, tre åt norr och ett mindre på läktaren åt väster. De vitmålade fönsterbågarna sitter i djupa fönstersmygar som är putsade och målade likt väggen med undantag för fönsterbänken som är målad i en glansig lackfärg. Fönstren har nyare innerbågar och äldre ytterbågar. Innerbågen sitter i en grov, vitmålad karm, indelad till ospröjsade fem lufter med en mittpost och två tvärposter och är inte öppningsbar. Åt väster finns ett rundbågigt treluftsfönster med en öppningsbar luft. Varje luft är spröjsad till två rutor.
TAK - Tredingstak med plan mittspegel och kraftigt välvda sidopartier, målade blågröna. Träplanken, som följer långhusets riktning, är smala. Mellan mittspegeln och sidopartierna finns en profilerad trälist och mot väggarna en kraftigare gesims som båda är målade grågröna.

KOR - Kyrkans korparti förlängdes fram till bänkarna 1927. I korets södra vägg finns en smal, rundbågig väggnisch som markerar en igensatt sydportal. Framför nischen, som blivit försedd med ett litet dopaltare, står dopfunten. Väster om denna finns ett vitt piano. I den tresidiga korväggen flankerar två rundbågiga fönster altaret. Framför altarringen ligger en handvävd matta av Agda Österberg. I norr, mitt emot den igensatta sydportalen, finns en ingång till sakristian. Väster om denna är kyrkans predikstol placerad.
GOLV - Likt långhusets men något upphöjt. Innanför altarringen är golvet belagt med en grå heltäckningsmatta.
VÄGG - Likt långhuset.
PORT - Saknas
INNERDÖRRAR - Sakristians dörr är enkel med rakt överstycke och tre rektangulära fyllningar, laserad som västporten. Smala, oprofilerade dörrfoder. Sannolikt är dörren från 1900-talets första hälft.
FÖNSTER - De två korfönstren sitter i samma slags fönstersmygar som de i långhuset. Innerfönstren är dock försedda med glasmosaik i blå och gröna kulörer, infattade i blyspröjsar och levererade från Föreningen för Kristlig konst 1933. Det norra fönstret föreställer Jesu dop och det södra Jesu uppståndelse.
TAK - Likt långhuset men valmat över koret. Från kortaket hänger en mindre malmkrona.

FAST INREDNING
ALTARE - Altare av trä intill östväggen, sannolikt 1800-tal. Altarets sidor och front är gråmålade och prydda med kvadratiska fyllningar, målade vita med förgyllda fyllningslister. Något utkragande, tunn altarskiva av trä. ALTARUPPSATS - Mot östväggen finns en stor altaruppsats i provinsiell barock från 1684. Uppsatsen är arkitektoniskt ordnad med en mittavla med blå bakgrund med en snidad kalvariegrupp. Tavlan flankeras av två korintiska kolonner. På sidorna sitter snidade, broskverksliknande, ljust färgade ornament. På entablementets mittdel finns en inskription som anger dess förfärdigade 1684. Överstycket har slingrande akantusbladverk och lagerkrans, flankerat av tre basunänglar. På predellan finns ett bibelcitat. Uppsatsen är polykrom där orange kulör, blå marmorering samt förgyllda detaljer dominerar.
ALTARRING - Kyrkans altarring är enligt uppgift från 1866 och har en hög barriär bestående av snidade balusterdockor som är laserade i en brunrosa kulör. Vid jämna mellanrum finns även en rak stödpelare med en rektangulär fyllning. Knäfall och armstöd är stoppade med ett tyg i grårosa och guldfärgade ränder. Altarringen ansluter till östväggen och har öppningsbara delar på sidorna.
BÄNKINREDNING - Bänkarna är från 1956 och står i två öppna kvarter om tio rader var, direkt på golvet med anslutning till långsidorna med en träbröstning. Bänkskärmarna är försedda med rektangulära, utanpåsittande fyllningar liksom gavlarna, som även är försedda med en rombisk mittdekoration. Gavlarnas ramverk samt bokbrädor är laserade i grågrönt, övrigt i brunrosa.
PREDIKSTOL - Kyrkans predikstol i enkel, provinsiell barock har en femsidig korg, troligen från decennierna kring 1700 (uppgifter om 1675 finns), med bemålade fyllningar, en trappa åt öster och ett relativt litet ljudtak från 1779. Årtalet anges, samt Esstorp, Tärby och namnen Persson och Källman, som troligen var kyrkvärdar då. Korgen står på en blå, trattformad, polygonal pelare från 1956 med svag s-form på ett fyrkantigt podium. Korgen är rak och varje sida är försedd med två rektangulära fyllningar. Fyra av de tio fyllningarna uppvisar framskrapade fragmentariska målningar av kinesiserande, barfota människor i helfigur målade 1801, tolkade som apostlafigurer. Resterande fyllningar är målade i orange med svarta fläckar från 1956. (Vid framtagningen hittades åtta gestalter och två blommotiv.) Fyllningarna har profilerade lister och mellan dem finns smala, rektangulära fyllningar. Övriga delar av korgen har en blå och vit naiv marmorering. Nedtill och upptill är korgen försedd med profilerade lister. Åt öster löper en underbyggd, kort trappa. Barriären består av ett blått ramstycke och en rombisk mittfyllning som är bemålad med en akantusslinga. Ljudtaket är litet, sexkantigt och bemålat likt korgen. Det hänger i en krok från taklisten på vitmålade, vridna smidesstänger. Takets sidor är försedda med profilerad lister, nedtill sitter en blåmålad kontursågad kant, som kan vara från 1900-talets början då taket målades. Taket har en uppstickande kronlist med dekor av akantuskaraktär. Från det platta undertaket hänger en duva av trä.
ORGEL - Högsmal orgel från 1984 med rektangulär form som når till taket. Orgelfasadens övre del har tre öppningar, med högre mittdel, som blottar metallpipor. Den övre delen av öppningarna är försedd med utskurna, slingrande ornament. Fasaden av furu är laserad.
LÄKTARE - Läktaren i väster är djup och vilar på tolv täckmålade träpilastrar med små, doriska kapitäl. Den raka läktarbröstningen, möjligen från 1956, är försedd med fyllningar med förgyllda lister, målade i en blågrön kulör likt taket, i olika storlekar. I fyllningen ovan mittgången finns en förgylld lyra, ovan de två bänkkvarteren finns kantställda rutor lika dem på bänkgavlarna. Nedtill är bröstningen försedd med utkragande, profilerade lister. Läktarens undertak består av breda, hyvlade, gråmålade träplank. Läktaren har golv utan gradänger av recenta plankor som är lackade. Väggfasta, sentida, ådringsmålade bänkar står utmed sidorna. Bänkarna har gavlar och profilerat överstycke. Den västra bänken går i ett med trappräcket.

SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Stor dopfunt av sandsten från 1100-talet med kalkform utan mellandel, som är rikligt utsmyckad med låga reliefer på såväl fot som cuppa. Den cylindriska cuppan är försedd med olika figurativa scener i arkader. På det breda brättet finns fyra liksidiga kors inhuggna. Undersidan har tungliknande dekor. Cuppan är försedd med avrinningshål och sentida dopfat av mässing. Foten har ett flätornament längst ned och på ovansidan finns en reliefslinga som liknar djurhuvudsornamentik.
NUMMERTAVLA - En nummertavla är fästad vid södra väggen i koret, vitmålad med förgylld, karnisformad snidad dekor och lyra runt överstycket på den rektangulära ramen. Den kan vara tillverkad 1926, då beslut att göra en ny togs, eller äldre eftersom den man ville anskaffa skulle vara fristående och en i vitt och guld omtalades 1918.

VAPENHUS - Saknas

SAKRISTIA - Rummet har en kvadratisk planform med låg takhöjd. Yttermurens kraftiga dimensioner framgår av dörrnischen, som sitter ungefär mitt på västväggen. Vid östväggen finns ett altare av träfiberskivor med ett kors mitt på fronten. Gråmålade små stolar och en lång bänk framför fönstret i norr, samt ett bord med tvärslå, möblerar rummet. Sitsar och bordsyta är laserade i ton med väggarna. Tidigare hade några av stolarna brun drickamålning och mörkare färgade sitsar. Vid ytterdörren sitter en äldre hatthylla med krokar och en klädhängare.
GOLV - Grå heltäckningsmatta.
VÄGGAR - Slätputsade väggar målade med en gröngrå tät, organisk färg, vilket skapat fukt mellan färgen och putsen med skador som följd.
FÖNSTER - Ett rundbågsfönster med inner- och ytterbågar i vidgad nisch åt norr. Fönstret har T-post med kraftig lodrät post och tre lufter och i innerbågen har bågens luft en lodrät spröjs.
PORT - I väster sitter i en grund nisch en utåtgående, slät bräddörr med moderna vred och ett något äldre handtag ovanför. Dörren är täckmålad gulvit och dörrposten har samma färg som väggarna.
INNERDÖRR - Till kyrkan i söder sitter en fyllningsdörr i en mycket djup, rak nisch med tre jämnstora släta fyllningar och kammarlås med äggformat vred och lås på framsidan, samt bygel i karmen. Gångjärn och vred tyder på 1800-tal, men dörrbladet, ådringsmålat i laserande färg, förefaller nyare.
TAK - Taket är ett plant, vitrollat brädtak i längsgående riktning med en ljusblå bräda som ram runt.

TORN - Saknas

Tärby kyrkas äldsta del uppfördes under medeltiden, troligen under 1200-talet, i romansk stil med rektangulärt långhus och smalare kor. Nuvarande altaruppsats tillverkades 1684 och predikstolens korg antagligen någon gång under tiden 1675-1724 med röd och svart marmorering i blå ram. 1690 befarade man att västra gaveln skulle rasa. Hur det åtgärdades är inte utrett, men möjligen förlängdes långhuset då eller vid annan tidpunkt västerut, vilket man antog vid en undersökning i mitten av 1990-talet. Södra fasadens inbuktning längst i väster kan bero på det. Det gamla koret revs och ett nytt byggdes 1753 och sakristian tillkom 1755. Stommen i kyrkan är en skalmur, troligen med gjuten kalkbetongkärna, av fältsten med inslag av grovbruten sten. Västmuren har svagt lerbruk och nordvästhörnan har ett särskilt svagt förband och hela gavelns murar ansluter dåligt till långhusväggarna, enligt nämnda undersökning.
Under 1770-talet förstorades fönstren och invändigt målades draperidekorer runt dem. Predikstolens ljudtak tillverkades 1779 och färgades blå. Kyrkan dekormålades även 1801. Taket fick motiv med tro, hopp och kärlek medan en hand med svärd avbildades över läktare och koret fick språkband. Då målades predikstolen med de apostlafigurer som idag finns framtagna. Åtta av tio fält hade figurer och två blommor.
1850 och 1871 togs fönster upp av okänt omfång. Sannolikt fick norrväggen sina fönster vi något av dessa tillfällen, om inte redan på 1770-talet. 1873 restaurerades kyrkan och målades om. Kamin sattes in 1895 i sydvästra hörnet och 1903 fick kyrkan ett pedalharmonium. 1913 gjordes ännu en ommålning och ytterligare en tio år senare, då även altartavlan renoverades. Vid en inventering 1918 beskrevs att kyrkan hade grått, oljemålat tak så vid någon av nämnda tidpunkter har takmålningarna målats över. Bänkarna var öppna och "klumpigt utförda" med "snusbrun" färg. Predikstol och altarring var vitmålade. Till Borås Museum hade en madonnaskulptur från 1200-talet och två andra skulpturer, samt två krucifix från 16-1700-talen lämnats. Solvisaren från 1633 stod i sakristian. 1927 vidgades koret genom att första bänkraden togs bort. Korfönstrens glasmosaik tillkom 1933.
En stor renovering genomfördes i mitten på 1950-talet. Bänkinredningen byggdes om helt och de gamla gavlarna med rundade former ersattes med de nuvarande. Mittgången breddades och bänkvärmare installerades. Takstolarna sågs över och rötskadade delar byttes. Södra läktartrappan i vapenhuset togs bort. Färglager på altaruppsats och predikstol undersöktes och under tre lager gråvit färg hittades de kinesiserande, barfota apostlafigurerna, som bedömdes som naiva med yviga armgester, gentemot de sedvanligen strängt framställda avbildningarna. Den underliggande röda färgen lyste dock igenom och konservatorn ville ta bort dem helt, men valde att täcka dem med röda plattor i stället. Altaruppsatsen återfick en äldre färgsättning med svart stomme, blågrå mitt och fläckmarmorerad list. De upptäckta dekorerna runt fönstren lämnades orörda. Allt målades om och en elcentral byggdes.
Under 1980-talet lades taket om och en ny orgel installerades. En större utvändig renovering gjordes 1995. Då erhöll kyrkan ett mer traditionellt utseende eftersom betongpannor på taket byttes till lertegel, spritputsen byttes mot slevdragen slätputs av hydraulisk kalk och snickerierna linoljemålades. En utvändig betongsockel avlägsnades också. Västgaveln lutade och man var åter orolig för rasrisk, liksom 400 år tidigare. Efter en byggnadsarkeologisk undersökning konstaterades att det inte var så allvarligt, även om gaveln var dåligt förankrad till långhusmurarna, som nämnts ovan. Konsulten föreslog att "sy ihop" väggarna med klena dragstag av stål. Om så skedde är inte utrett här. I samband med putslagningarna blottades en igensatt dörr i söder vid koret.

Tärby kyrka har en ålderdomlig karaktär, utan vare sig vapenhus eller torn. Åt norr är en sakristia tillbyggd vid det tresidiga koret i öster. Putsen är slevdragen, vilket är viktigt för ett genuint uttryck harmonierande med byggnadens ålder. Entréer finns i västgaveln, med en liten utbyggd portal, och i sakristian. Utvändiga snickerier, fönster, dörrar och taksprång, har alla samma gulvita linoljefärg.

FASAD - Slevslätad puts från 1996 som avfärgats vit. Levande yta som följer murverket. Södra väggen svänger i plan kraftigt inåt på långhuset i väster. Murad stensockel med oregelbunden överkant och olika storlek på stenarna. Sockeln kragar utanför fasaden i olika omfattning.

PORT - Västporten har en helt utkragande, rundbågad och putsad omfattning, vars tak täcks av plåtskivor. Portalen bär spår av 1950-talets renovering med en lykta över dörren och skivor av slipad sten nedtill. Möjligen är hela portalen från denna tid. Dörrnischen har rak överkant och mellan den och takplåten är det spår i putsen för att imitera kilstenar. Portalfasaden är brädriven och slät. Pardörren är troligen från sent 1800-tal och har profilerad fiskbenspanel och gammalt vred, som finns invändigt i flera kyrkor i trakten. Vredet är gjutet i svart metall, kort och spolformat med en knopp längst ut och en rejäl, plan rundel för tummen. Bandgångjärnen är sentida efter äldre modell. Flata stenhällar bildar ett steg upp till översta planet, vilket kragar utanför portalen.
Sakristians dörr sitter åt väster i en djup nisch med segmentbåge och ser ut att ha två smala blad, eftersom det sitter en lodrät profilerad list mitt på det enkla bladet. Den har profilerad fiskbenspanel och långa bandgångjärn. Vredet är sentida och av svart metall.

FÖNSTER - Långhuset har tre stora, rundbågade fönster på vardera långsidan i djupa, vidgade nischer med plåtar täckande solbänkarna av sten. Fönstren har korspost och en tvärpost upptill, bildande fem lufter. De raka lufterna är spröjsade till sex rutor vardera och rundbågen till åtta. Spröjsarna är dubbelsidiga i ytterbågen. Snickerierna är av trä. En luft är öppningsbar och sitter på utvändiga spensliga ålderdomliga gångjärn (ögla på pik i karmen) och har släta, maskinklippta hörnbeslag och gångjärnsbeslag. De övriga lufterna, troligen från tidigt 1900-tal, hålls på plats med stift på utsidan. Över västportalen sitter ett rundbågat, fast fönster, likt det i sakristian, med åtta rutor i de raka lufterna. Koret har två rundbågade fönster, ett åt norr och ett åt söder, med fem lufter och blyspröjsade glas i spetsiga spröjsar, troligen av järn liksom de smala karmarna. Sakristian har ett rundbågat fönster åt norr i en grundare nisch och T-post med tre lufter.

TAK - Långhuset har sadeltak som är valmat över koret och täckt med enkupigt tegel. Sakristian har tre takfall som alla utgår från långhusfasaden. Plåt avtäcker där mellan fasad och takfall. Hängrännor och stuprör är av brun plåt. Taket har ett träklätt taksprång och en list med lätt karnisform mot fasaden. På långsidorna och runt koret har taksprångets lådliknande konstruktion smala luftningsskåror.