skolplansch, plansch, Vår föda

Vår föda.
Oorganiska eller icke brännbara näringsämnen. Mineralämnen eller närsalter och vatten.
Utarbetad av Magda Herman.
Förlag P. A. Norstedt & Söner.
Bengtsons litografiska AB, Sthlm.

Text i planschen:

Kalk, dagsbehov 0,8-1,5 gram. Kalk i milligram pr 100 gram föda.
Mjölk 120 mg, Nypon (tork.) 550-730 mg, Ost (fet) 750 mg, Ost (mager) 1000 mg.
Äggula 120-125 mg, Getmesost 300 mg, Hasselnötter 280 mg, Mandel 250 mg.
Sirap 26 mg, Ärter (tork.) 85 mg, Bönor (tork.) 100 mg, Grovt bröd 25-50 mg, Svarta vinbär 60-75 mg.
Spenat ? mg, Selleri 35-70 mg, Grönkål 150-200 mg, Färska ärter m. fl., Grönsaker 40-80 mg, Blomkål 50-120 mg.

Kalk behöver vår kropp särskilt för benbildningen och tänderna, men även för övriga kroppsvävnader, t. ex. nerverna och blodet. Störst är behovet under uppväxtåren samt vid graviditet och digivning. För att vår kropp skall kunna tillgodogöra sig kalken, måste födan samtidigt innehålla tillräckliga mängder D-vitamin.

Järn, dagsbehov 12 milligram. Järn i milligram pr 100 gram föda.
Äggula 4,8-8 mg. Blod 40 (endast en liten del kan tillgodogöras). Lever 8-12-17 mg.
Spenat. 3,5 mg. Nässlor 6 mg. Nypon 2,5-6 mg. Grönkål 3,5 mg. Kött-vilt 1-3-4 mg.
Sirap 1,4 mg. Mesost (kokad i järngryta) 5-10 mg. Hårt rågbröd 3 mg. Ärter (tork.) 4,5 mg. Sammalet mjöl 3-4 mg. Bruna bönor 10 mg.
Tork. frukt 2-4 mg. Nötter-mandel 4,6 mg. Russin 4 mg. Jordgubbar 0,7 mg. Havregryn 4 mg. Svarta vinbär 1,5 mg. Blåbär 1,6 mg.

Järn behöver vår kropp för blodets röda färgämne, hämoglobinet, som har till uppgift att uppta och föra omkring syra till kroppens olika vävnader.
Även i vissa andra av kroppens celler ingår järn, t. ex. i levern och mjälten. Vid brist på järn i födan uppstår en form av blodbrist. Störst är järnbehovet under uppväxtåren och vid graviditet.

Fosfor, dagsbehov 1,2-1,5 gram. Fosfor i milligram pr 100 gram föda.
Mjölk 96-100 mg. Mesost 300-400 mg. Ost 500-1000 mg.
Äggula 500-600 mg. Choklad 200-450 mg. Olika slags nötter 340-500 mg. Havregryn 400 mg. Ärter (tork) 450 mg. Sammalet mjöl 340-400 mg. Bruna bönor 475 mg. Grovt bröd 200-250 mg.
Kött-vilt 200-300 mg. Fisk 200-250 mg. Lever-hjärna 300-400 mg.

Fosfor behöver vår kropp i synnerhet för benstommen och tänderna men även för andra, mjuka kroppsvävnader, särskilt nervsystemet. Vid cellernas förökning och energiomsättning medverkar fosforn, Störst är behovet den tid på vävnaderna utvecklas d.v.s. under uppväxtåren samt vid graviditet och digivning.
För att vår kropp skall kunna tillgodogöra sig fosforn, måste födan samtidigt innehålla tillräckliga mängder D-vitamin.

Jod, dagsbehov 0,1-0,7 milligram.
Dricksvatten, Jodsalt.
Saltvattensfisk.
Mjölk och kött från havstrakter.
Grönsaker och rotsaker från havstrakter.

Jod behöver vår kropp för sköldkörtelns verksamhet, varav normal ämnesomsättning och andlig såväl som kroppslig utveckling beror.
Våra födoämnens jodhalt är beroende av jordmånens och vattnets innehåll därav. Produkter ut havet och från havstrakter är rika på jod.
I trakter med inlandsklimat kan jodbrist förekomma, och befolkningen där får ofta någon form av struma.

Koksalt, får vi pr dag ca 10-15 gram, vilket är mer än tillräckligt.
Nästan all vår föda innehåller koksalt.
Dessutom salta vi många födoämnen vid tillagningen.
Födoämnen konserverade genom saltning.

Koksalt behöver vår kropp för bildandet av magsäckens saltsyra och i olika vävnader. Koksaltbrist behöver ej befaras, då vi i allmänhet får mer än vi behöver i en vanlig, blandad kost. Som konserveringsmedel har koksalt stor användning, dock mera förr än nu.

Övriga närsalter, t. ex. magnesium, svavel, koppar, fluor, kisel, mangan etc. får vi tillräckligt av genom att förtära en omväxlande kost, rik på mjölkprodukter, grönsaker, potatis, sammalen säd samt något kött, fisk och ägg.

Vatten, dagsbehov: 2,5-3 liter = 3 000 g.
Födoämnen rika på vatten.
Kroppens behov av vatten i proportion till övriga näringsämnen pr. dag.

Vatten finns i större eller mindre mängd i all vår föda, utom i rent fett och i rent socker. Det behövs som lösningsmedel av födan och för dess transport genom vår kropp, för att avlägsna avfallsprodukter (njurarna, lungorna, tjocktarmen och huden) och för att reglera kropstemperaturen (huden och lungorna). Det ingår i alla kroppens celler och är nödvändigt vid alla kroppsprocesser. Vi kan leva mycket längre utan mat än utan vatten i någon form.