Hjorténs Bageri

Del 2 intervju med Karin Almqvist 1972 (GMA:11762:16)
Hon poängterade, att man alltid varit noga med att använda äkta varor. Alltid smör och färska ägg och äkta kryddor. Endast under kriget (1939-1945) blev det nödvändigt att ersätta äggen i recepten till ca 50% med äggpulver. I början köptes smöret av en grosshandlare Uhlander. Han köpte det direkt från gårdarna. Det var mycket salt och måste tvättas, det var arbetssamt, men det blev ett extra fett smör. Mjöl, socker och kryddor köptes hos Örn & Palmérs på Vallgatan. Under kriget var det svårt att få choklad. De omtyckta chokladkakorna fick då utbytas mot vaniljkakor. Wienerbröd bakade man inte heller på 11 år sedan kriget brutit ut.
Efterfrågan har alltid varit större än tillgången. Ofta har man sålt slut redan vid middagstid. Torgdagarna onsdag och lördag samt fredag var förr de bästa försäljningsdagarn. Rusningen fredagar och lördagar har upphört på senare år p.g.a femdagarsveckan, på sista tiden var ruschen på torsdagar. Man hade många fasta kunder. En del familjer hade handlat där i tre generationer. Man kom ifrån hela stan. T.ex. Kjellbergs i Almedal, fröknarna Jansson i Majorna. Många fina kunder, konsul Ekman t. ex. Han hade alltid kubb.
Utmärkande för Hjorthéns har förutom det goda brödet varit den enkla yttre ramen. Det har inte skett några större förändringar i vare sig butik eller bageri sedan starten på 1800-talet. Ugnen eldades med ved, den tog 1m3. Det var mycket kraftigt drag i den. Enda maskinen var länge en deblandare, den anskaffades på 20-talet. 1952 då fru A. blev föreståndare, företogs en mindre reparation. Lokalerna målades om, det ordnades med nytt fundament under degblandaren och nytt golv i övrigt bageri. En kavlingsmaskin för handdrift anskaffades och - telefon! Tidigare hade man lånat telefon hos Örn & Palmers! Arbetet i bageriet började ung. en kvart över fem. "Vi tände i ugnen och satte på degspadet, så drack vi kaffe, medan det värmde sig. Klockan 6 började väl egentligen arbetsdagen för oss som bakade. Så vi hade mera så där hemtrevligt. Vi hade rätt så mysigt. " Fru A. var i regel kvar i bageriet till kl. 17.30. Det var mycket arbete med att torka skorpor. - På senare årstängde man sju veckor på sommaren.
Reklam har man inte satsat mcyket på - folk har alltid hittat in ändå. En mycket liten plåtskylt med text "Thebrödbageri Hjorténs Eftr." uppsatt på en stång ovanför ingången har utgjort enda anvisningen från gatan. Någon fönsterskyltning har man inte haft. Varuemballaget har bestått av vita påsar utan reklamstryck. Endast vid ett tillfälle skaffades skroppåsar med tryck.
Vallgatan har ändrat karaktär rätt mycket sedan fru A. började arbeta där. Förr var det många som bodde där. I 23:an t.ex. var det åtminstone fem familjer: fru Andersson, änkefru Borg, fru Hannekainen, herr och fru Nordberg och en gårdskarl Kristiansson, som bodde på vinden. Ovanför bageriet var det en gammal matservering. Fru Borg bodde där ännu hösten 1971. Hon brukade säga: "Måtte i allri sluta, så jag får behålla värmen från bageriet." - Både fröken Ljungqvist och fröken Larsson hade sin bostad vid Vallgatan, närmare bestämt nr 27.
Nummer 23 ägs av Åhlen och Holm. Bagerilokalen står ännu outhyrd. En dam som tänkte öppna en boutique var ett tag spekulant. Hon tyckte inredningen i butiken var så mysig! Men hyran var för hög och värmeledning saknades - tidigare blev ju lokalen uppvärmd genom bakugnen. Det mesta av de lösa inventarierna har slängts på sophögen. Kassalådan med sina metallskålar nändes man dock inte slänga. Hela tiden klarade man sig med den, man hade aldrig kassaapparat. Gatuskylten finns också kvar och kommer att överlämnas till museet.

Del 1 intervju med Karin Almqvist 1972 (GMA:11762:16)
Fru A. tror att bageriet var ca 100år, då det upphörde julafton 1971. Kruses bageri som låg på samma gata, upphöde ett par år tidigare, var äldre, det var 100 år då. Men Kruses var vid den tiden inte så gammaldags som Hjorthéns. Den gamla vedugnen fanns dock kvar där. Fru A. har varit anställd hos Hjorténs sedan 1938, då hon var 26 år gammal. Innehavare var då fröken Anna Larsson. Den som startade rörelsen var fröken Emilia Hjorthén. Det finns fortfarande släktingar till henne i stan, som bor på Arkivgatan. De talade om "fasters kransar". Efter Hjorthén innehades bageriet av fröken Elin Ljungqvist. Fröken Anna Larsson hade varit anställd länge hos både fröken Hjorthén och henne övertog nog snarare än köpte rörelsen. Hon betalade länge ett visst belopp varje månad till fröken Ljungqvist, ett slags undantagsförmån. Hon tog över definitivt först 1944. Det var på ett hår när, att Hälsovårdsnämnden då hade satt stopp för verksamheten: det var egentligen inte tillåtet att ha bagerirörelse i källarlokal. Men då fröken Larsson just hade förvärvat bageriet brydde de sig inte om att utfärda beslutet förrän hösten 1971, då hon gick bort.
Fru Almqvist blev föreståndare för rörelsen 1952 i augusti, då fröken Larsson slutade arbeta där. Det var då tre anställda, fru A. som basade i bageriet och även hjälpte till i butiken, en bagerska Brita Emanuelsson, som var med i 19 år tills slutet, och ett affärsbiträde. På 30-talet var det tre i bageriet och en i affären. Fru A. vill minnas, att de ej fick ha fler arbetare i bageriet p.g.a. lokalens litenhet. Nu på slutet var det förutom fru A. en bagerska Brita Emanuelsson, och ett till två affärsbiträden - en äldre dam arbetade extra på fredagar. Fru A:s man Harry A. , hjälpte också till de sista åren med att skrapa plåtar o.a., sedan han blivit friställd från sitt ordinarie arbete. - Då fru A. började 1938 hade hon 30 kr. i veckan. Någon reglerad arbetstid var det inte tal om då. Ingen av de anställda var med i fackföreningen. Enligt dess avtal skulle lönen vara minst 41 kr i veckan. Å andra sidan ingick en måltid och kaffe två gånger om dan. Vid deklareringen fick man ta upp det till ett värd av 3 kr. om dagen. I bageriet arbetade man förr 5 dagar, på slutet endast 4 dagar i veckan. Butiken hade öppet måndag till fredag kl. 9-17.30, lördagar 8-13.
Arbetsklädseln var vit rock och tresnibb. Fröken Ljungkvist och fröken Larsson hade dock alltid en randig bomullsklänningoch ett vitt midjeförkläde. Bagerskorna var oftast från landet - från Bohuslän eller Småland. Fru A. som var stadsflicka var ett undantag. Lantflickorna ansågs starkare. Så länge fru A, minns fick man folk per annons. Man har ej varit ansluten till Köpmanna- eller Hantverksföreningar.
Vallgatan var ännu tills för ett par år sedan bagerigata fr.a. i Göteborg. Där låg med början från torget Hjorthéns, Niklassons, Elin Svenssons (affären; bageriet låg i Nordstan) Kruses (inneh. Friberg, Olofsson, Stina Homlin) samt längst upp Snäckans bageri. Men det var ingen konkurrens - alla hade sina specialiteter. Hjorthéns sortiment omfattade från början endast te- och kaffebröd. De sista åren hade man även lite matbröd, pomeranslimpa samt till jul vörtbröd. Specialiteterna har varit wienerbröd, och tekakor (med mandel i), olika sorters skorpor - te- skorpor, pomeransskorpor och mandelsskorpor - och chokladkakor. Särskilt skorporna var det stor efterfrågan på de sista åren. - Någon receptsamling finns ej bevarad - den har fru A. helt och hållet i huvudet.