ADELSÖ KYRKA

Adelsö kyrka uppfördes under 1100-talets senare del med långhus, smalare kor och möjligen en absid. Av kyrkans ursprungliga delar finns idag nuvarande långhusets sidomurar samt väggen mellan koret och sakristian bevarad. Under 1300-talet uppfördes sakristian av gråsten och täcktes med ett ribbvalv av tegel. Tornet i väster uppfördes under 1400-talets förra hälft. Vid 1400-talets mitt förenades tornets bottenvåning med långhuset samtidigt som båda byggnadskropparna välvdes. När kyrkans kor under 1400-talets slut utvidgades och försågs med stjärnvalv, fick slutligen den medeltida kyrkan salkyrkans form. Samtidigt uppfördes ett vapenhus av trä i söder.

Under 1700-talets mitt byggdes tornet om efter byggmästaren Petter Holm och fick sitt nuvarande utseende. I samband med en större renovering 1823, revs det medeltida vapenhuset i trä. Samtidigt öppnades den nuvarande entrén i väster, nya fönster togs upp och gamla vidgades.

Adelsö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger dessutom inom område som utpekats som riksintresse för kulturmiljövården.

Namnet Adelsö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet al.
Adelsö utgjorde tillsammans med Birka en betydande knutpunkt i Mälardalen under vikingatiden. Birka på ön Björkö i Mälaren anlades av kungen på 700-talet och blev en viktig handelsplats och internationell hamn. Kungen själv bodde tvärs över sundet, på Adelsö. På Hovgården låg den vikingatida kungsgården, och det var härifrån Birka styrdes.

Idag bevarar området närmast kyrkan värdefulla lämningar från vikingatiden. Vid Hovgården finns en tingsplats, där man tror att bl a Björn (kung i Uppland under 800-talets första hälft) har hållit ting. Vid kyrkan finns flera större gravhögar, däribland de s k kungshögarna, där Birkakungarna anses begravda. Öster om storhögarna står en runsten som enligt inskriptionen ristats åt kungen, troligen under 1070-talet.
På platsen där kungsgården låg, uppfördes 1279 Alsnö hus som ett sommarpalats i tegel för Magnus Ladulås räkning. Byggnaden var snarare inrättad som ett lustslott med bekvämligheter än som en byggnad med försvarskaraktär. Redan i slutet av 1300-talet förintades dock palatset. Sannolikt brändes det i samband med ett överfall av vitaliebröderna, d v s mecklenburgska kapare. Idag finns endast dess grundmurar kvar på en kulle vid stranden nordöst om kyrkan.

Den nuvarande stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka i trä. Möjligen tillkom kyrkan på initiativ av kungen för att fungera som gårdskyrka till den intilliggande kungsgården, men även för att fungera som sockenkyrka. Från denna har man dock inte påträffat några spår. Adelsö kyrka anses vara helgad åt S:t Göran.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Björk, Desirée, kyrkvaktmästare, muntliga uppgifter 2005-02-02
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 12501350, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, vol 73, Stockholm 1954
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Upplands kyrkor - 100, Uppsala 1959
text:

Omgivningen
Kyrkan ligger intill fornlämningsområdet med storhögarna och ruinen efter Alsnö hus.
Bebyggelsen är relativt splittrad. Endast en av Hovgårdens gamla gårdar, Sörgården, ligger kvar på den gamla bytomten, direkt söder om kyrkan. Norrgården, som låg norr om kyrkan, flyttades då vitterhetsakademin köpte fornlämningsområdet. Övriga gårdar flyttades i samband med laga skifte, 1865. En bit söder om kyrkan ligger lanthandeln och en äldre byggnad som tidigare fungerade som handelsbod.

Kyrkomiljön
Kyrkogården omges av en bogårdsmur av kluven gråsten. Muren omnämns i samband med en reparation under 1600-talet, men har sedan dess genomgått ett flertal ombyggnader, inte minst i samband med utvidgningar åt norr och öster.
1947 utvidgades kyrkogården åt väster. En bogårdsmur uppfördes även kring den nyanlagda delen. På den nya kyrkogården finns en stenvälvd gravkrypta.
Kyrkogårdens äldre del omges av en trädkrans. Träd har även planterats på den yngre delen. Tidigare fanns en stiglucka i väster. Denna ersattes 1823 med nuvarande stolpar av putsat tegel. Den gamla klockstapeln revs i samband med att klockorna 1739 flyttades till kyrktornet.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med sakristia i norr. Murarna är uppförda av kluven gråsten, medan tornets övre del, långhusets västra gavel samt alla omfattningar och valv är uppförda av tegel.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Adelsö kyrka uppfördes under 1100-talets senare del med långhus, smalare kor och möjligen en absid. Av kyrkans ursprungliga delar finns idag nuvarande långhusets sidomurar samt väggen mellan koret och sakristian bevarad. Under 1300-talet uppfördes sakristian av gråsten och täcktes med ett ribbvalv av tegel. Tornet i väster uppfördes under 1400-talets förra hälft. Vid 1400-talets mitt förenades tornets bottenvåning med långhuset samtidigt som båda byggnadskropparna välvdes. När kyrkans kor under 1400-talets slut utvidgades och försågs med stjärnvalv, fick slutligen den medeltida kyrkan salkyrkans form. Samtidigt uppfördes ett vapenhus av trä i söder.
Under 1700-talets mitt byggdes tornet om efter byggmästaren Petter Holm och fick sitt nuvarande utseende. I samband med en större renovering 1823, revs det medeltida vapenhuset i trä. Samtidigt öppnades den nuvarande entrén i väster, nya fönster togs upp och gamla vidgades.
Adelsö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger dessutom inom område som utpekats som riksintresse för kulturmiljövården.
Namnet Adelsö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet al.
Adelsö utgjorde tillsammans med Birka en betydande knutpunkt i Mälardalen under vikingatiden. Birka på ön Björkö i Mälaren anlades av kungen på 700-talet och blev en viktig handelsplats och internationell hamn. Kungen själv bodde tvärs över sundet, på Adelsö. På Hovgården låg den vikingatida kungsgården, och det var härifrån Birka styrdes.
Idag bevarar området närmast kyrkan värdefulla lämningar från vikingatiden. Vid Hovgården finns en tingsplats, där man tror att bl a Björn (kung i Uppland under 800-talets första hälft) har hållit ting. Vid kyrkan finns flera större gravhögar, däribland de s k "kungshögarna", där Birkakungarna anses begravda. Öster om storhögarna står en runsten som enligt inskriptionen ristats åt kungen, troligen under 1070-talet.
På platsen där kungsgården låg uppfördes 1279 Alsnö hus som ett sommarpalats i tegel för Magnus Ladulås räkning. Byggnaden var snarare inrättad som ett lustslott med bekvämligheter än som en byggnad med försvarskaraktär. Redan i slutet av 1300-talet förintades dock palatset. Sannolikt brändes det i samband med ett överfall av vitaliebröderna, d v s mecklenburgska kapare. Idag finns endast dess grundmurar kvar på en kulle vid stranden nordöst om kyrkan.
Den nuvarande stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka i trä. Möjligen tillkom kyrkan på initiativ av kungen för att fungera som gårdskyrka till den intilliggande kungsgården, men även för att fungera som sockenkyrka. Från denna har man dock inte påträffat några spår. Adelsö kyrka anses vara helgad åt S:t Göran.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Björk, Desirée, kyrkvaktmästare, muntliga uppgifter 2005-02-02
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, vol 73, Stockholm 1954
Tuulse, A, Adelsö kyrka. Upplands kyrkor - 100, Uppsala 1959

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Adelsö i Mälaren norr om Birka benämndes tidigare Alsnö. Kyrkan är fritt belägen i en miljö rik på fasta fornlämningar. Strax norr om kyrkan ligger de tre s k kungshögarna. Här på Hovgård , som sedan 1993 står på UNESCO:s världsarvslista, har stått en kungsgård, känd sedan vikingatiden. Lämningar efter Magnus Ladulås gotiska palats, Alsnö hus, byggt 1251-1279, återfinns nordöst om kyrkan. Adelsö vitputsade gråstenskyrka började uppföras under slutet av 1100-talet, troligen som kungsgårdens kapell. Den byggdes i romansk stil med ett smalare, absidialt avslutat kor. Under medeltiden befann sig ingången i långhusets sydmur. På 1300 talet byggdes den tegelvälvda sakristian i norr. Under senmedeltiden, främst kring mitten av 1400-talet utfördes omfattande byggnadsarbeten. Absiden revs, ett nytt kor byggdes varvid man utnyttjade delar av de gamla kormurarna främst i väster, men koret erhöll med rak altarvägg. Koret och långhuset välvdes. Ett timrat vapenhus byggdes framför sydportalen. Västtornet uppfördes under andra hälften av samma århundrade. Efter medeltidens slut har Adelsö kyrka genomgått många ändringar och reparationer, främst exteriört. 1753 byggdes den nuvarande tornhuven som ersatte det gamla sadeltaket. Huven är spånklädd liksom kyrkorummets och sakristians sadeltak. 1823 förstorades vissa fönster, andra igensattes. Vapenhuset revs och sydportalen igenmurades. Den nuvarande ingången byggdes i tornets västmur. Utmed långhusets inre västmur byggdes en läktare. Den utbyggdes 1928. 1953 förändrades bänkinredningen från 1884, i vilken ingår delar från 1760-talet. 1974-77 framtogs den ursprungliga färgsättningen på altare, altaruppsats och predikstol. 1993 omlades spåntaket.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Omgivningen
Kyrkan ligger intill fornlämningsområdet med storhögarna och ruinen efter Alsnö hus.
Bebyggelsen är relativt splittrad. Endast en av Hovgårdens gamla gårdar, Sörgården, ligger kvar på den gamla bytomten, direkt söder om kyrkan. Norrgården, som låg norr om kyrkan, flyttades då vitterhetsakademin köpte fornlämningsområdet. Övriga gårdar flyttades i samband med laga skifte, 1865. En bit söder om kyrkan ligger lanthandeln och en äldre byggnad som tidigare fungerade som handelsbod.

Anläggningen
Kyrkogården omges av en bogårdsmur av kluven gråsten. Muren omnämns i samband med en reparation under 1600-talet, men har sedan dess genomgått ett flertal ombyggnader, inte minst i samband med utvidgningar åt norr och öster.

1947 utvidgades kyrkogården åt väster. En bogårdsmur uppfördes även kring den nyanlagda delen. På den nya kyrkogården finns en stenvälvd gravkrypta.

Kyrkogårdens äldre del omges av en trädkrans. Träd har även planterats på den yngre delen. Tidigare fanns en stiglucka i väster. Denna ersattes 1823 med nuvarande stolpar av putsat tegel. Den gamla klockstapeln revs i samband med att klockorna 1739 flyttades till kyrktornet.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan ligger i öst-västlig riktning med sakristia i norr. Murarna är uppförda av kluven gråsten, medan tornets övre del, långhusets västra gavel samt alla omfattningar och valv är uppförda av tegel.