fartygsmodell, skeppsmodell

752-49 S.S ”Georgia”
Fartyget byggdes 1885 av William Gray & Co i West Hartlepool åt W. Gray. Dimensionerna var: längd 261,5, bredd 36,8, djup 18,2 eng. fot, L/B 7,10, B/D 2,02. Framdrivningsmaskineriet bestod av en compoundångmaskin om 173 nom. hkr. År 1893 köptes ångaren av Stanley V. Symondson, London och 1898 av Southdown S/S Co, London.
17 september 1902 inköptes ”Georgia” för 10 300 pund av Ångfartygs AB Kattegatt, Helsingborg. Rederiet bildades våren 1898 av handlarna A. B. Hulthén, Nils Fredrik Tengwall och J. C. Lundvall m.fl. Då inmättes fartyget till 1 732 brt, 1 066 nrt. Lastförmågan var omkring 2 400 dw.
Fartygets förste svenske befälhavare 1902-1906 var sjökapten Janne Thore (1859-1906), Viken/Oskarshamn. Befälhavare 1906-11 (1908-10 enligt SSH) var sjökapten Oscar Th. Lamberg (1873-1938), Viken, 1911-19 var sjökapten Axel Göran Tengwall (1885-1965), Helsingborg.
Fram till 1911 sysselsattes ”´Georgia” mellan svenska och finska hamnar, Storbritannien och spanska västkusthamnar. Under de följande fem åren besöktes ofta Medelhavet och Västafrika. Några resor till Arkhangelsk förekommer också.
En resa gjordes under första världskriget början till Savannah, där något över 2 000 ton bomull inlastades. Lasten var avsedd för Göteborg men ”Georgia” blev uppbringad av engelsmännens och fördes till Kirkwall. Lasten lossades senare i Sharpness.
I december 1913 var fartyget under resa från Kotka, Finland till Nantes, Frankrike med trälast. När lasten var inne och konossementen undertecknade visade det sig att förtanken var läck. ”Georgia” gick till sjöss. Ombord försökte man hålla tanken full samtidigt som läckvattnet sögs ur rännstenarna. Fartyget fick mycket hårt väder på Östersjön och tvingades släppa en del däckslast på akterdäck för att räta upp fartyget. Ur trimningssynpunkt tvingades man tömma den läckande förtanken. På Helsingborgs redd togs bunkers ombord, vilket styvade upp ”Georgia” igen. Resan fortsattes. Utanför Hanstholm överfölls ångaren av ett ordentligt lågtryck med vind till en början från SV, som snart vred till Väst och växte till mycket hårda förhållanden. Däckslasten blev efterhand genomsur och ökade i vikt. Slagsidan växte till mer än 25 grader. Situationen ombord blev ohållbar. Man tvingades släppa däckslastsurrningen på fördäck, vilket var ett mycket riskfyllt arbete. Efter hand som surrningarna släppte gled däckslasten ner i lä och tog förmasten med sig. Däckstöttorna sprängde däcksplåten och vatten rann ner i stora mängder i kolboxarna. Skotten sprängdes, maskinrummet fylldes med vatten, fyrarna under pannorna släcktes. ”Georgia” blev helt okontrollerbar och drev med styrbordssidan tvärs mot sjön. Man blev snabbt tvingad att göra sig av med den återstående däckslasten på akterdäck. Däckslasten tog med sig den aktra masten, styrledningarna sprängdes, hjärtstocken till rodret vreds av, rodret lyftes bort och försvann. ”Georgia” drev nu tvärs över sjön ostvart mot danska kusten. Man firade styrbords ankare i sjön och släckte ut kättingen för att dämpa knyckbelastningen. ”Georgia” såg upp mot vinden men draggade. Efter mycket arbete fick man babords stockankare i sjön och stack ut efter hand 75 famnar kätting. 5 distansminuter från land upphörde fartyget att dragga. Den danska ångaren ”Generalkonsul Pallisen” observerade nödsituationen. Efter flera misslyckade försök fick man över bogsergods till det danska fartyget som till slut efter mycken kamp lyckades bogsera haveristen till Fredrikshamn, Danmark.

Den 6/12 1914 kom ”Georgia” till Göteborg under bogsering. Efter utlossning av rumslasten reparerades ”Georgia” vid Lindholmens varv och genomgick klassning. Efter en månad var fartyget i stånd med ny uppåtstående rigg och däcken till stor del omlagda, inredningen förut, midskepps och akterut renoverad, maskin och pannor överhalade. Rumslasten intogs igen och resan fortsatte till Nantes.
3 augusti 1916 såldes ”Georgia” till AB Kistransport, Helsingborg för 850 000 sv. kr. Redare för det nya företaget var konsul Lloyd Lundström och styrelsens ordförande konsul Carl Ingelsson.
Fartygets huvuduppgift var att transportera svavelkis från Fineidet, Norge till svenska hamnar och en och annan kolresa från Stettin till Fineidet. Det rådde världskrig och England och Tyskland var invecklade i kamp på liv eller död. Den svenska verkligheten fanns där ändå. Sulitelma lämnade kopparhaltig svavelkis till England. Kopparverket i Helsingborg levererade järnbriketter till Tyskland. Båda länderna lämnade kol till Sulitelma som ersättning.
Båda de krigförande parterna sökte störa sjötransporterna i så stor utsträckning som möjligt genom minor, torpeder, sabotage etc. Det var korta resor med närhet till land och skärgård i så stor utsträckning som möjligt. Det erfordrades god kännedom om fartygets fart och distans, ständig kontroll av kompasserna ombord för att följa dess deviationsförändringar, god kännedom om strömförhållanden etc. En av de första Salloggarna inmonterades ombord, vilken visade sig ovärderlig. Efter ett halvår erhöll Axel Tengwall norskt lotscertifikat för det egna fartyget, gällande från Koppervik till Narvik, för vilket han erhöll särskild ersättning av rederiet. Det finns få ankringsplatser i de norska fjordarna på grund av de speciella djupförhållandena. Sedan man börjat föra fartyget framåt i en riktning fanns det få möjligheter att ankra upp utan man måste stå på hela tiden. Strömmarna i den norska skärgården är ett särskilt moment som ökar osäkerhetsfaktorerna.
I april månad lades fartyget upp i Malmö. Fartyget var svartlistat av engelsmännen och rederiet hade valet att sälja fartyget eller utföra de straffresor som krävdes för att bli struket från listan. Tengwall lämnade fartyget i samband med uppläggningen.
December 1919 inköptes fartyget av Rederi AB Vala, skeppsredare Oscar Börjesson, Helsingborg. Namnet ändrades till ”Lord”. Börjesson övertog 3 veckor senare äganderätten av rederiet och förde över fartyget till Rederi AB Amaryllis (Oscar Börjesson), Helsingborg. 24 juni 1921 köptes fartyget av Rederi AB Alfa, Helsingborg (Oscar Börjesson) för 240 000 sv. kr. Under lågkonjunkturer byter äldre fartyg ofta ägare. I april 1929 såldes ”Lord” för 195 000 sv. kr. till Rederi AB Strandvik, Landskrona (Nils Petter Lundh). Namnet ändrades till ”Arne” och såldes i maj 1934 då rederiet gick i likvidation till Rederi AB Arne, Helsingborg (Morgan Wedlin) för 60 000 sv. kr., men fartyget var till april 1937 registrerat i Landskrona. Den 20 april såldes 51% av aktierna i rederiet till J. Lambert, Aguraiuja samt till ett mindre antal delägare i Tallin, Estland, men fartyget fortsatte att skötas av Morgan Wedlin. Namnet på fartyget ändrades till ”Agu”. Den 5 december 1939 avseglade ångaren från Tyne med en kollast avsedd för Göteborg men har aldrig sedan dess hörts av. Ångaren sänktes sannolikt av tyskarna. Befälhavare var 1919-23 sjökapten Hans Julius Lundgren, Hbg, 1924-28 sjökapten H. Mattsson, 1929-33 sjökapten C.G. Malmgren och 1934-37 sjökapten John Pihl, Nyhamnsläge.